Senaste kommentarerna i forumet

Nu saknar jag dig.
Hoppas du mår bra!

Lite oro när jag inte sett till dig på nått dygn....

Varma Måndagskramar

från

MM

Hej!

När jag läste inläggen tänkte jag precis som Studenten,och så hann han/hon före mig. Ja, så kan det gå :)
Jag tycker att din sambo behöver ta sin del av ansvaret, är han besviken och arg på dig för att du dricker ska
han inte be dig "köpa ut" åt honom. Vill han dricka kan han köpa hem själv, inte sant?
Och just det behöver du vara tydligare med, det blir din ansvarsdel i just den frågan. Och är det okej att ha
alkohol hemma just nu? Var rädd om dig!

Var längesedan jag skrev någonting på forumet nu. Kände dock när jag läste detta inlägg att jag ville ge min syn på det hela. Känner för det första igen mig mycket i det du skriver. Jag fick sagt till mig av en bekant som är nykter alkoholist sen många år att det egentligen inte är hur ofta eller hur mycket man dricker utan vad alkoholen gör med dig som avgör om man är alkoholist eller inte. Vad konsekvensen av ditt drickande blir! Jag har precis som du och många, många med oss trott mig kunna dricka måttligt och kontrollerat igen. Det är i min värld bara att glömma att det på sikt kommer att fungera. Kanske klarar det vid några tillfällen men erfarenheten säger att om man väl utvecklat sjukdomen så blir man inte av med den hur mycket man än vill!! Bra att du valt att se problemet och att du tar hjälp härifrån. Hjälper många att skriva o läsa här.
Mvh Answe

Så tänker jag som lim, ingen alkoholast hemma. För att förenkla för dig.
Och sen kanske säga till sambon att inte be dog köpa?

Ja jo en terapeut köstar, men det gör alkohol oxå i längden. Vilken av de alternativen vill du lägga chash på? ;)

Mår du bra av den flaskan vin varje vecka? Och vem är det du smygdricker för egentligen?(

(Ställer frågorna till dig, för dig)
Kram ?

...är ofta rätt svart. Men jag finner sådan tröst i att veta att jag inte är ensam utan att vi är fler som bråkar med förståelsen av det hela.
Kanske själva priset man behöver betala för att vara en människa med medvetande.
Jag vill minnas att exempelvis KB tog under brinnande kriget sitt liv då hon inte stod ut att leva i en värld där andra tog sig rätten att döda och utrota andra människor eller leva i en värld där hon inte kunde leva med att vara den hon själv var. Mycket sökande. Som i denna tråd.
Vi här är människor som söker. Många av oss har funnit alkoholen och dess totala innehållslöshet. Livet är så mycket paradoxer, som en knapp som snabbt skiftar mellan förståelse och oförstånd, medvetenhet och obegriplighet, eller medveten - omedveten.
Har tyckt det varit mycket intressant att läsa om gudstro, gudslängtan, andlig längtan eller vad nu vi vill sätta för namn på vår längtan. Det hjälper mig och jag inser att jag bär en längtan efter något som jag vill försöka ge ett namn med hopp att förstå lite bättre.
Tanken om Gud/den högre makten finns inom oss eller utom oss finner jag mycket intressant.
Sen skrattade jag gott åt den unga MM som snodde nattvardsvinet...
Ang ADHD säger många som fått diagnosen i vuxen ålder att det ger förståelse för att livet blivit som det blivit, men detta bara för den som kan känna igen sig i diagnosen. En diagnos i sig ändrar ju inget utan det som leder till förändring är hur vi förhåller oss till diagnosen. Som alkoholism/beroende...eller som jag skriver här ovan, hoppet att få ett namn på min längtan, på så sätt hoppas jag bättre hitta sätt att förhålla mig till denna. Oj vad mycket ord det blev.
Och mest ville jag ju bara kika in här och säga KRAM till dig MM <3

Måste erkänna att jag känner ett sug efter att tatuera mig (där kom det!) Längtar... efter smärtan, euforin, fokuseringen som pennan åstadkommer, inbillar jag mig.

Du verkar kunna stå emot när andra vill att du dricker, och känner att du har hyfsad kontroll över alkoholen. Ändå så tappar du vid vissa tillfällen kontrollen och får svårt att sluta dricka när du väl börjat. Hur når du till en punkt där du kan styra över att det blir "lagom" varje gång?

Jag är säker på att du kommer att få goda råd och feedback och på din trådstart, då jag tror att flera andra medlemmar kan känna igen sig i det du beskriver.

Återigen, varmt välkommen hit!

Peter / Alkoholhjälpen

Hej Miss self-destr. Roligt att du vill läsa, du är så välkommen! Ja att försöka sig på måttlighetsdrickande är en svår balansgång. Vi får se om jag lyckas denna gång, ska verkligen försöka. Det är skönt att vara (i stort sett) nykter nu, lugnt och bra att få tid att tänka. En rätt härlig tanke ändå, att jag faktiskt kan bestämma mig för att ha ett bättre liv, det är fullt möjligt. Känns bra så här en måndagmorgon. Ha en fin vecka och skriv gärna igen!

Hej Manda! Vad jättebra att du berättat för alla dina nära och att du varit hos kurator, kanske är en bra tanke att träffa kurator igen. Du har ju så att säga redan tagit det steget en gång. I allafall, jag blir imponerad. Så långt har jag inte kommit, att berätta för alla. Men nu fick jag något att tänka på. Bra att skåpen är tomma mu, nya tag :-).

Jag är mer äldre än yngre, mellanäldre kanske ?. Man får helt enkelt vara lite taktisk o sätta tatueringen på ett ställe där huden inte saggar så mkt ?.
Jag lever idag och försöker följa mitt hjärta oavsett vad det gäller. Vem vet hur länge jag får vara kvar o så avstår jag från att göra en tatuering som jag vill ha för att den kanske blir mindre snygg när jag blir gammal... ?. Så resonerar jag, men vi är alla olika ??.

Man blir glad av dina uppdateringar. Härligt med massor av energi! Starkt av dej på festen också. Dina kompisar verkar vara bra människor.

Ser fram emot en ny uppdatering framåt onsdag då.

Tror att vi kan ha en rädsla för att det är för lugnt och bra, då vaknar spöket och sätter igång tankarna.
Jag tror ibland att jag har en inbyggd lust att förstöra så jag slipper alla krav, det är ju ett enkelt sätt att smita från livet.
Hoppas du får en fin dag och låter dig själv njuta av dagen

Intressant att läsa om dina experiment och strategier kring måttligt drickande. Är ny här och funderar på om jag någonsin kommer att kunna dricka måttligt, ibland slår alkoholen till så fort och då slutar min hjärna fungera på ett normalt självdiciplinerat sätt så jag hinner inte fatta vad som händer och stoppa det i tid. Nu blir det en helt nykter period en tid framöver, vågar inte riskera att vakna upp med ångest snart igen!

Tänkt fram o tillbaka på din tanke om lite av mycket eller mycket av lite. Vill du utveckla lite mer kring din tanke så ska jag fundera mer.

Vet inte vad jag strävar efter än. Skulle helst vilja kunna dricka måttligt men jag vet inte om det är möjligt med tanke på att det är det som är problemet..

varför jag vill ha det jag inte kan få. Dagen började bra igår, vi fick besök av en räv. Det var ett fint exemplar, rätt stor och med den där långa, yviga svansen som brukade sitta i raggarbilars radioantenner förr i tiden. Det var kul att se den på sin ursprungliga plats för en gångs skull. Hunden var ute på balkongen och vis av skadan rusade jag upp så fort han började hojta på mig. Brådskan var onödig; räven tog god tid på sig, han stod länge nedanför balkongen och studerade hunden med ett fundersamt uttryck i ansiktet. Sedan gick han runt huset och stod alldeles utanför köksfönstret, till synes djupt försjunken i filosofiska tankar. Så småningom satte han framtassarna på entrétrappen, som om han funderade på om han skulle fråga om hunden fick komma ut och leka.

Han stod där så länge att jag började leka med tanken att öppna dörren för att kolla vad han ville, men innan jag kom så långt var han på väg ut i skogen. Han höll sig i närheten i över en timme, vi såg honom traska över vår tomt flera gånger under den tiden, till min förtjusning och hundens förtvivlan. För att summera så var det en bra dag igår, en dag med knorr, en som jag kommer att komma ihåg. Och ändå; framåt kvällen när jag stod och betraktade hundens försök att övertyga en sork om att han inte alls var farlig så hopades molnen i mitt sinne. Plötsligt var det fruktansvärt orättvist att jag inte kan dricka med måtta, jag var avundsjuk, nästan arg på folk som har den förmågan. Mycket vill ha mer heter det ju, men jag trodde det mest gällde materiella ting.

Jag har aldrig kunnat dricka med måtta. Jag har gjort det; ibland i flera månader, men jag har aldrig haft något nöje av det. Jag har alltid, ända från den allra första gången, velat ha mer, velat bli ordentligt full. Så måttligt drickande har för mig alltid varit en plåga, ett konstant räknande av drinkar, ett oavbrutet kollande av mitt sällskap för att inte hamna varken före eller efter i konsumtionen. Och ändå stod jag där och kokade inombords, efter så lång tid som nykter. Jag har byggt ett bra liv åt mig själv nu, jag kan inte komma på något jag saknar, något jag vill ha som jag inte kan skaffa. Och ändå finns den där, den där längtan efter det ouppnåeliga. Rent löjligt måste jag säga, men jag måste ju ändå ta det på allvar, lägger jag det bara åt sidan så lär det ta en ände med förskräckelse. Så idag ska jag fokusera på allt som är bra i mitt liv, allt det jag har gett mig själv genom att sluta dricka.

Ha en bra dag allihop!

Nej fnittret och den sköna känslan kommer aldrig tillbaka, inte ens efter flera tusen nyktra dagar. Ångest, skuld och skam kommer däremot tillbaka. Förstärkta.

Men precis som du skriver, så har vi en valmöjlighet. Vi kan välja nykterheten och friheten.
Bra jobbat, fortsätt så här.

Sovit som en stock efter viss inledande stress i tankarna.
Tänker mycket och min strategi att skjuta undan tankarna är ofta att göra något för andra istället. Glömma mig själv o mina "problem" genom att fokusera på andra. Jag är en hjälpare i min arbetsvardag. Jag är den stora mamman redo med tröst och stöd för alla som behöver.
Och när jag fokusera på mig själv spänner jag ibland bågen som min göra bättre val-lista här över, tänkte inte sätta målen så högt upp men känner att också detta lilla stressar mig. Får återgå till en dag i taget.
Igår gjorde jag kloka val genom att avstå alkohol, vara aktiv och ta tag i vissa saker jag skjutit upp och som gav mig lättnad när de var över. Dessutom var jag social med nära släkt o vänner.

Visst är det skön?! Har också varit med om att oförutsedda händelser inträffat och har då varit sååå tacksam att jag varit nykter och pigg! Tidigare har man ju fått ställa in redan inbokade saker då man varit full/bakfull, och incidenter som inträffat oväntat har det inte ens varit fråga om att kunna göra något åt, har varit så bakis att jag inte kunnat göra annat än att ligga i sängen och bara vänta på att det ska gå över. Nej, tack och lov att man slipper det nu och att man alltid är redo att hjälpa till!

Fint av dig JoYo! Kram

Jag har räknat på det sätt du tänkte börja göra, jag tycker det funkat jättebra. Tycker det är grymt bra jobbat av dig att du var nykter så länge! Och som sagt så börjar du inte på noll, dina tidigare dagar räknas trots ett snedsteg. För mig har det varit en viktig del att falla under resans gång, självklart har jag mått fruktansvärt dåligt efter återfallen, har haft ångest och varit besviken. Men det har även stärkt mig och lärt mig mer om mig själv och mitt beteende. Fortsätt kämpa, du har gjort det jättebra såhär långt! Kom ihåg att vi kan göra misstag, men vi är inte våra misstag.

Hej! Jag klarade nästan 14 dagar utan A. Men i fredags, efter några folköl så kom jag på att det stod en gammal Sherry-flaska längst in i skafferiet.. den smakade jäst och gammalt mögel men jag drack ändå några glas.. (visst har man problem .. !) sen hällde jag dock ut resten i vasken. Ågren och besviken på mej själv i lördags. Men nu är det iaf. kliniskt tomt på alkohol i mina skåp och jag kämpar vidare. Dag 2 nu. Hoppas du mår bra och kämpar med! ?

Hej! Bra att du berättar för din man, om din plan. Hoppas att du får bra stöd. Jag har talat med alla mina vänner och anhöriga (bor ensam men har god relation med syskon o deras familjer) om mina problem med alkoholen. De blev inte särskllt förvånade, men jag har har fått ganska bra stöd av dem och det känns bra att vara ärlig. Jag har dock inte sagt något till nån på jobbet. Började på nytt jobb för ca ett år sen, och känner mej fortfarande "ny" där (tiden går snabbt!) har inte känts som rätt läge att berätta om allt "personligt' än..
Jag är inte ute på 'krogen' alls nuförtiden. Har några vänner som inte dricker mycket alls och någon som dricker desto mer. Vi har haft en ovana att 'nu ska det drickas', har suttit uppe till sent om nätterna, tjatat och druckit. Men jag är trött på det nu. Vad är de för mening, när man knappt kommer ihåg vad vi pratat om dagen efter!? Jag har föreslagit att vi ska gå ut och promenera, eller t e x gå på bio istället och det har vi faktiskt gjort någon gång.
Jag kraschade tyvärr planen på en vit månad redan i fredags.. Skulle "bara dricka några folköl" men kom på att det fanns gammal Sherry-flaska (present för längesen) längst in i skafferiet. Den smakade jäst och var så äcklig, men jag fick ändå i mej några glas... hällde dock ut resten i vasken. Hade världens Ågren i lördags, och var så besviken på mej själv. Men nu är det kliniskt tomt på alkohol i mina skåp och jag tar nya tag. Ger inte upp i första taget. Har ju försökt dricka mindre, sen april förra året. Och har väl egentligen tänkt på det under flera år! Men i våras så berättade jag om mina alkoholproblem på en vårdcentral och var sen hos en kurator några gånger. Jag kände att jag fick god hjälp med strategier för att börja ta tag i problemen. Efter det tänkte att jag skulle nog klara det själv. (dessutom svårt med tiden...) Men ibland är jag tveksam, kanske ska försöka få tid hos kuratorn igen eller på annan mottagning.
Ja, nu blev de visst en lång kommentar igen men det är många tankar som ploppar upp när jag väl börjar skriva... Jag bor själv med min katt, det är rogivande med djur och de ger så mycket. Hoppas att ni kanske skaffar en ny katt, det finns så många hemlösa katter som behöver ett hem.
Lycka till jobb och allt annat. Vi kämpar vidare!

kan vi tänka kring det?

Nja inte blyg. Jag är inte ute på marknaden så att säga. Vet inte varför..