Senaste kommentarerna i forumet

Ja. Svårt är det i alla fall, oavsett beroende. Och hoppfullt är det när man upptäcker att oj, jag kan ta mig ur det här, det finns en väg att gå. Intressant användarnamn du har, förresten, är det med hänsyftning till nåt särskilt som du har placerat ett par extra versala D:n i det?

Du har all anledning att känna dig stolt. Sug på den känslan, ta fram den lite då och då. Speciellt på kvällen och tänk på hur bra nästa morgon kommer bli. Jag har märkt att ju blötare fest jag befinner mig på, ju viktigare blir tanken på hur bra jag kommer må nästa morgon, hur underbart det skall bli att gå upp tidigt, morgonkaffet, träna, morgonpromenaden etc.. Jag längtar då efter allt som jag skall fylla nästa dag med. Genast infinner sig ett lugn i mig och jag njuter av att vara där o då. Jag släpper loss o festar jag med, men har en annan agenda än dom som dricker. Sen skall jag väl säga, i ärlighetens namn, att jag upptäckt att folk faktiskt inte dricker som mycket som jag tidigare trott. När jag själv drack så trodde jag att alla drack på samma sätt som jag. Men det var mestadels i mitt huvud..

Du har något. Jag kan se det. Jag känner igen mig i dina ord o tankar. Jag tror att du har alla möjligheter göra den livsstilsförändring som krävs för att få ett fantastiskt liv. Ett liv utan bedövning. Ett fritt liv ;)

Visst kan man ana ett mönster, en tid går och man börjar känna sig lugnare, man sänker garden, man börjar glömma, sen brakar eländet igång, jag har faktiskt oxå märkt detta i olika inlägg här.
Jag har en bekant som har nyktra perioder på 2-3 år, sedan händer något, hen får helt plötsligt ett infall och kan häva en hel flaska vodka rakt upp å ner, vilket naturligtvis får katastrofala följder.
Innan detta händer brukar hen alltid att börja prata om sitt missbruk och att hen absolut inte kan dricka alkohol m.m
Här ser vi ett mönster när något är på gång att hända i hjärnan, även att det går så mycket som 2-3 år emellan återfallen.

Så jag tror att vi måste hela tiden påminna oss om att vi faktiskt inte kan dricka bara lite även att vi varit nyktra en längre tid.

Jag tror absolut att nykterhet kan bli en vana Sisyfos, min sambo hade ungefär samma dryckes rutin som jag förr i tiden, vi var ofta ute och festade tillsammans.
När hon blev gravid så höll hon ju givetvis uppe med alkoholen i över ett år, efter detta så förblev hennes förhållande till alkoholen en helt annan, än idag dricker hon mycket måttligt dom få gånger hon dricker, hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag följt samma exempel.

Jag har för mig att jag läste något för en tid sedan om en live chat här på alkoholhjälpen, någon som vet nåt mer om det??
En live chat kan nog vara till stor hjälp när det är akut och när man känner att man är nära att falla.

Att du var ute och slirade i vägrenen var en varningssignal, både för dig och för oss som följer dig här. Se det positivt, dricka ger skamkänslor och det vill du vara utan. Nu vet du det - konkret! Det var bara fredagen, sedan stod du emot på lördagen. En månad minus en dag ser ändå bra ut. Du var förbi kantlinjen ett kort tag, men manövrerade dig tillbaka upp på vägen. Snyggt jobbat!
Kämpa på och se framåt!!!

Du visar att det aldrig är försent. Fortsätt skriva – i med-och motgång! Vi behöver din berättelse, precis som du behöver berätta.

Kanske. Åtminstone kommer jag ihåg att jag avundades de "renodlade" alkisarna när vi satt i matsalen på avgiftningsavdelningen, då, på 90-talet, när jag hade (enligt mig själv) större problem med ätstörningar än alkohol (för mig var hetsätning och självsvält det riktiga helvetet som jag flydde från genom att dricka). Då tänkte jag: ni har väl inga problem, ni kan ju äta. Mot hetsätning finns ingen antabus. Beroende som beroende. Svårt är det iallafall!

Tack för dina tankar! Haha, ja, har vi fått fan i båten får vi minsann ro honom iland också. Tänkte på det uttrycket när jag läste det du skrev om att lura sin egen beroendehjärna. :D

Det verkar som att många av oss med alkoholsvårigheter är av sorten allt eller inget. Jag är inte förtjust i att generalisera men jag tror att det ligger nåt i just det. Därför kan det, som du säger, kännas "lättare" att sluta med alkoholen (vända allt till ett inget). Med maten/sockret blir det ett himla finlir. Man måste vända alltet till nåt hållbart och balanserat, ta ett klokt beslut i taget inför varje bit mat och droppe vätska man stoppar i munnen. Och att hitta vägen till att bli mätt och belåten på ett hälsosamt sätt är svårt i dag med alla processade livsmedel som står i hyllorna på affären. Som sagt, rabbitgirl, det hela är en piece of cake, det är bara att ändra hela livet.

Hoppas du är okey idag :) Tror kanske Dionysa (?) kan hjälpa till med den där biten om att han en man som vill dricka.
Som jag skrev vet jag inte riktigt hur man ska tänka kring det. Vet bara att det måste vara väldigt svårt. Hoppas ni
kan hjälpa varandra kring detta.

Tror lite på att kaka söker maka och att det kan vara lättare att hitta någon som har liknande problem med A.
Hoppas det är okej med er?

Kramar

MM

Grått=lugnt, kravlöst, stabilt?
Grått behöver inte vara tråkigt och det behöver inte vara motsatsen till roligt. Kanske bara lite välkänt, som vanligt

finns det ingen quick-fix...som du ju vet mer än väl.

Ja, jag ver inte vad jag ska skriva mer än att jag känner igen mig. Tycker ibland att man kan se ett mönster i inläggen innan. Just det där att nu känns det bättre, nu känner jag mig lite lugnare. Och sen är det kört. Förra året vid den här tiden var jag så tacksam för att jag inte drack och ett par mån senare så var jag igång igen. Låt det vara en engångsföreteelse nu. Man behöver verkligen göra nykterheten till en vana. Det blir lättare då.

Tack för erat stöd, jag märker att stödet härifrån hjälper mycket, jag har mycket svårt att tänka mig att jag hade klarat en månad om jag inte varit med här.
Jag har förstått och lärt mig från alkoholhjälpen och människorna här att problemet är mycket värre än jag från början trott.
Det är väl kanske först nu jag fått erfara hur fruktansvärt kraftigt suget och tankarna kan bli, det gick bara inte att kontrollera.

Jag har känt sug hur många gånger som helst, men detta som kom efter en månads nykterhet kände jag inte igen, otäckt.
Jag är nu ännu mer målmedveten om att bli helt nykter i framtiden, man lär sig små knep på vägen som att se till att ha helgerna som är riskdagar för mig uppbokade med aktiviteter, inte törstig och hungrig när suget börjar visa sig o.s.v
Hur som helst så har jag mycket svårt att förstå mig på den här sjukdomen....

Ja, det låter som om du verkligen har fullt upp... Vad skulle hända om du tog en time-out? På fantasiplanet!

Måste rätta en sak från i morse; jag har visst kroppsliga symtom. En lätt influensakänsla i kroppen, lite skakig o darrhänt.
Hade en lång dag utan mat igår, tänkte att det berodde på det. (Tvungen hjälpa en sjuk vän till akuten) och idag har jag knäskurat två stora golv så svetten lackat.
Men det är nog en abstinens i botten. Också.
Bra val att göra framåt de närmaste veckorna
Jobba 7.30-16.30 mån-fre
Träna 1 lätt yogapass/v
Köra mitt mindfulnessprogram10 min ett par ggr/v
Äta regelbundet, öva mig på mellanmål/rast
Försöka få ihop minst 5 km per dag (så mkt det går!) i vardagsmotion.
Hitta nån rolig film
- Skratta
Lyssna på en sorgligt Sommarprogram ur SRarkiv - gråta.
Och tack för alla svar o hälsningar i denna min tråd!

Jag kom på en sak till.
För mig är sockerberoende mycket svårare att komma åt än alkoholberoende.
Jag bestämde mig att sluta dricka alkohol och det funkar. Det var svårt, det är jobbigt fortfarande, men det är tydligt, just nu stimuleras inte mitt beroende centrum av etanol och det innebär att jag måste jobba bara kognitivt för att inte hamna i fällan igen. Gränsen är mycket tydlig.
Socker är mycket mer lurig. För att det finns i allt. Jag äter en banan och suget kommer tillbaka, cellerna i hjärnan får en kick.
Vi kan inte eliminera socker till 100% från dieten, för mig handla det inte om det, min kropp behöver de bra sockerarterna (jag är inte överviktig och tränar intensivt). Men inte i form av läsk och godis och inte i höga mängder.
Det kemiska suget efter socker är hela tiden närvarande för mig.
För mig handlar det om att byta livsstil. Att börja tycka att det är kul att äta på ett visst sätt, att träna och röra på mig. Det handlar om att ändra hela schema för eftermiddagar, fritid och sånt. Det är mycket större förändringar än att "bara sluta dricka".

Hej Sundare
Du skriver att du har lite av mycket. Kan inte det betyda att du har alltför mycket av lite?? Vilket ju kan bli alltför tungt i längden!
Bara en tanke.
vänligen
Ikaros

Hej
Är allt o.k. ?
Jag undrar därför att du brukar vara inne här ofta.
Hoppas du inte tycker jag är alltför påflugen.
vänligen
Ikaros

Heja!!

Dag 2 :)

Tänk att du faktiskt klarade en månad nykter! Jättebra gjort! Jag tror suget/impulsen kan bli mer överraskande med tiden och därför starkare, det kommer när man inte är beredd och trodde det var lugnt. Och du, du bröt efter fredagen!
Jag tror du blir starkare och starkare, vi blir det av allt vi överlever...Kram till dig!

Jag har också märkt att det kan bli våldsammare återfall efter lång tid, eller så är det bara så det funkar. Att oavsett om det är en vit vecka eller tio vita år så blir varje återfall värre än det senaste. Men visst är det lätt att tro att man är "frisk" när man klarat hålla sig nykter. Vad bra att det bara vlev en dag! Men, fara! Se det inte som att det är lugnt att dricka för att det bara blev en dag denna gången. Så har jag trillat dit. En gång, sedan en gång till, sedan oftare och oftare och mer och mer....

Jag har också en typ av ... beroende personlighet. Jag kan bli beroende av i princip allt som stimulerar min beroende centrum, dvs. alkohol, läsk, sex, män, spel. lägga puzzel, sola i solariet osv.
Och vad gör man då?
Jag kan inte byta ut min hjärna och beroende centrum.
Jag kan däremot lura den, ha ha. Jag försöker bli beroende av saker som är inte så farliga i längden och ger till viss del positiva effekter.
Just nu har jag stimulerat beroende av träning, plugga, läsa språk, resa... tyvärr också att shoppa snygga träningskläder, ha ha.
Seriöst: allt är bättre än kemiska ämnen som stimulerar beroende centrum.

Jag vill ha
en on/off knapp
där jag kan välja
medvetenhet eller
omedvetenhet

Trycka bara
och slippa fundera
flyta med
livet
som jag aldrig förstår

Jag läser dina efterlysningar och det gör mig gott. Som det blir inuti en när man ser att nån undrar hur det är. Tack för det, sköning. Och Ester, beroendebanan kan ta en många vägar. Jag har inte heller gått ner i vikt. Det är svårt att vara viktstabil när man är mitt uppe i ett obearbetat (socker)beroende och precis där är jag. Men jag har insikten nu och det är en början. Du kommer också att grunna ut och fram vad som fattas dig och vad som behövs och inte behövs. Nötter är bättre än godis och jag ska ta tag i kosten nu igen.

Jahapp, kära ni. I går kväll kom jag hem efter en skön utlandsresa. Fint borta och ack, så skönt hemma. Med mig hade jag Sockerbomben 3.0 samt Hjärnkoll på vikten. Det blir så tydligt, när jag läser i dessa böcker, att vi med utvecklade beroenden lider av nån slags ... ja, jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt. Hjärninsufficiens, kanske. En slags hjärnskada som gör oss till riktiga beroendetalanger. Och listen up, people; det här är skitviktigt att fatta! Det är nåt fel i våra hjärnor. Det sitter inte, som man förleds att tro, i karaktären. Nej, vad vi slåss emot är ren biokemi. När nåt stimulerar vårt belöningscentra så går ett veritabelt fyrverkeri i gång. Hos en utan denna hjärninsufficiens tänds ett harmlöst litet värmeljus.

Jag tänker mycket på tålamod i dessa dagar. För mig har tålamod inte varit nån högvaluta direkt. Ska det byggas upp nåt, jomen, då vill jag gå fram med bulldozern en snabbis innan Transformers tar vid med lättuppförd konstruktion i redwoodträ. Klart.

Tålamod. Mod att tåla. Mod att tåla att tiden får gå och göra sitt, i tysthet, stilla, med viskande åtbörder. Blygsamt. Droppen som urholkar. Och jag tänker att där nånstans har jag också det gudomliga. Det som återstår när allt osant brus tagits bort. Det rena, det höga, friden och harmonin. Det äkta. Det som är beyond. Och så tänker jag att det är livsviktigt att leta sig in och fram på sitt oefterhärmliga sätt, för vems är vägen om inte min egen?

En annan sak som stått extra klart för mig nu på sistone är vikten av att förstå innebörden av den här meningen: "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att vi inte längre kunde hantera våra liv." För mig betyder det att min egen personliga förmåga inte räcker till. Mitt egojag har inte lösningen. Den hjärna som lett mig in i beroendet kan inte komma upp med en lösning på problemet. Carl Jung sa på sin tid en klok sak: "What you resist persists." Och Dr Phils käpphäst kommer med följande understöd: "You can’t change what you don’t acknowledge." Här tycker jag att det är, återigen, viktigt som attan att inse att det inte handlar om dålig karaktär. Det handlar om att min vilja har blivit utmanövrerad och övertagen av krafter så stora att den inte har nån chans att vinna. Det är alltså dömt att misslyckas att ställa upp i rond efter rond mot alkoholen om jag vill ta hem segern. För mig var det otroligt svårt och satt otroligt långt inne att begripa. Men nu, nu fattar jag det äntligen.

Ibland känner jag mig som Alfons Åberg. Ska bara... Jag ska bara lägga av med alkoholen och sen ska jag bara lägga av med snusen och så ska jag sen bara lägga av med sockret... Men hur är det då? Om beroendet går den vägen att jag till slut bara har dårhuset eller bårhuset att välja på? Det är inte klokt att jag genomgick en gastric bypass-operation på grund av min fetma för att nu vara på god väg dit igen. Och samtidigt ligger det en sådan befrielse i insikten att nej, det här fixar jag inte genom att slå på mig själv och känna mig misslyckad och urusel. Det här fixar jag genom att begripa vad det är jag slåss emot på riktigt och det är, är jag övertygad om, denna otillräcklighet i nervbanorna i min egen hjärna.

Åh, herregud, nu är jag hungrig! Nu ska jag gå och steka ett par ägg och ett halvt paket bacon. Puss-puss.

Något jag borde göra oftare...

Så hur har helgen gått? Gjort något kul? :)
Kram!