Senaste kommentarerna i forumet

Hittade en gammal anteckning för över två år sen att jag bestämt mig för förändring. Har nu haft många misslyckade dagar i rad och känns jobbigt. Typ som kroppen behöver få i sig skiten för att må "normalt" och det har varit många liter.. som att fylla på bensin i en bil. Vill egentligen bara fylla på men måste ju fan börja om med vita dagar innan jag typ pajar levern eller nåt. Sen vet jag ju att jag mår bättre efter typ 5 dagar.

Okej min bror ska jag ringa senare, när jag samlat lite kraft. Tack för de värmande orden!

Mina föräldrar ringde precis, de vill inte ha med mig att göra nu. Jag förstår det, samtidigt som jag hade behövt stödet just nu.. Behöver fokusera framåt igen, inte bara drunkna i skammen och känslan av misslyckande efter gårdagen. Jag dricker tills det är slut, alla gånger. Eller tills jag somnar. Minst en liter, gärna två.. Allt under det är värdelöst, då kan jag dricka vatten istället.

Som jag läste här inne att någon annan räknar 29 vita dagar minus 1dag fylla.. Alltså 28 börjar jag på nu då.. Inte börja om på 1, försöka fortsätta där jag kom av mig istället. Målet är förstås så många vita dagar som möjligt, en dag i taget..

Att min man står ut. Han har blivit medberoende, men vi vet båda om det och vi ljuger inte längre för närmsta omgivningen om hur det står till med mig. Jag måste tro att jag fixar detta..

Och... ibland blir även önskan att hitta "kulet" till ett krav!, har jag märkt för egen del, ibland.

Så kom det då.....
Jag drack i fredags efter en månad med vita dagar och jag har ingen förklaring egentligen varför.
Tanken bara dök upp i huvudet starkare än jag någonsin känt tidigare och allt blev fel.

Jag tyckte att det började kännas lite lättare allteftersom dom vita dagarna gick, men är det så att det egentligen blir knepigare med tiden, blir kanske krafterna starkare när dom väl kommer??

Det blev som tur var bara fredagen, men det slog på hårt och ångesten och besvikelsen är stor.
Jag försöker tänka att misstaget ska göra mig starkare i framtiden även att det känns tungt just nu.

Ja, prata med din bror. Och ge inte upp. Du har varit nykter längre än vad många utan alkoholberoende är sammanhängande.

Så kan det verkligen vara. Men en bakis dag är ännu gråare. Till och med svart...

Men jag håller med, grått kan det vara...

Ja, jag känner igen det där. För mycket allvar, oro. Tror att det kommer att vara nödvändigt för mig att hitta "kulet". Jag har det bra, väldigt bra, men har ibland en känsla av att inte räcka, allt som borde vara kul blir ett jobb. Lever för mycket i framtiden och för lite i nuet. En tillgång ibland, men det blir en tomhet att fylla. Lite mindfullness kanske skulle passa för oss båda. Och slå inte på dig för mycket nu - du är Sundare nu. Se det som ett lärtillfälle. Och njut av alla saker du åstadkommit de senaste månaderna. Kramar

Grått ute, grått inne
Grått i hjärta, grått i sinne
så kan det också va'
en nykter da'
suck

Det är inte förstört. Det är aldrig för stört. Aldrig försent.

Bygga var en bra tanke. Gillar också bilder och metaforer. Alkoholsuget kallar jag monstret, eller vilddjuret. Ett starkt, listigt, vilt kattdjur, vars hunger är mycket lättväckt. Jag har försökt överlista det. Tämja det. Men det är en slug jävel. Och så förbannat vacker. Jag borde döda det, men kan inte för det attraherar mig och lockar mig. Jag smeker det och det spinner. Då tror jag att det är min vän. Älskar det. Hur skulle jag kunna göra mig av ett sådant vackert djur?
Problemet är att så fort det vaknar är det vrålhungrigt hur länge det än sovit.
Nu har den sluge fan kommit på ett nytt knep.
Den har till synes blivit tam. Äter den tilldelade ransonen och istället för att kräva mer börjar den spinna. Och min kärlek växer.
Kanske har den förstått att den får mer om den inte låter hungern synas? Om den inte visar sina huggtänder och istället låtsas att den är min vän kommer den bli matad oftare, kanske varje dag?
Om den inte ryter och nafsar efter mig utan vilar lugnt och stilla vid min sida kan den lura mig att mata mer och mer tills jag låter mig tro att det är min enda uppgift.
Inte en enda gång sedan jag väckte det för tre veckor sedan har rovdjuret visat sin vilda natur utan fogligt låtit bli de saftiga stekarna framför nosen. Så listigt. Vet att det kommer få alltihop så småningom.
För inte kan jag väl vara beroende om jag kan sitta i ett hus fullt av sprit, ingen som hindrar mig, utan att dricka mer än jag bestämt från början?
Inte kan man väl vara alkoholist om man kan sluta av egen kraft när man redan är berusad och det finns obegränsad tillgång mitt framför näsan?
Ingen hade märkt om jag druckit dubbelt så mycket. Ändå valde jag, varje gång, att sluta innan det fick allt för stora konsekvenser dagen efter.
Och genom att gång på gång bevisa för mig själv att jag har kontroll, gång på gång bara får positiva effekter som överväger de negativa lurar rovdjuret mig att tro att det är på min sida.
Och fast jag vet att det är självbedrägeri fortsätter jag medvetet och med öppna ögon rakt in i gapet på det. Förtrollad. Besatt.
För det är min vän och jag är ensam.
Det tröstar, fyller mig med värme och gör mig lugn. Att det är farligt skrämmer mig men utgör också en del av dragningskraften. Utmaningen i att komma nära utan att slukas ger spänning. Får mig att gå närmare och närmare.
En liten del av mig vill bli ett med rovdjuret.
När jag lever nära det glömmar jag allt jag har och kan förlora. Jag glömmer hur det varit och hur jag innerst inne vet att det kommer att sluta.
Den här vännen vill mig inte väl. Den vill leda mig till helvetet och där har jag redan varit. Jag är en av få som varit där och sluppit ut. Hur fan kan jag medvetet gå ditåt? Jag vet ju hur det är. Ändå följer jag vilddjuret. Förtrollad och besatt."""

Inte druckit sedan den 5/1 och så igår drack jag mig full. Mitt på dagen. Jag är så sjuk, det är helt uppenbart att jag inte har något som helst förstånd när jag dricker. Gjorde bort mig inför min bror.. Herregud, givetvis tänker han att jag druckit sådär varje dag.. Och att han aldrig mer kommer att tro på mig.. Men han vet att jag har problem förstås.. Jag var så stolt över att jag varit nykter i flera veckor och så förstör jag det..

Ja. Ibland måste man göra sorgen sällskap. Annars blir sorgen alltför ensam, alltför ledsen.

Kan inget om dina svåra frågor men tänkte bara lämna ett tassavtryck och berätta att jag läser din tråd.
Jag tycker att du borde få hjälp från sjukvården med första steget. Kan du få hjälp från din arbetsplats?
Kram

Hungry, Angry, Lonely, Tire
AAs fyra tillstånd som vi måste vara vaksamma på och jobba med. Stämmer så bra. Hungrig (kanske även på annat än mat=längtan): suget kommer...Arg: Skit i allt, jag super ner mig istället..Ensam: alkoholen tröstar för stunden...Trött: orkar inte mer, skiter i allt, dricker för att vila och komma bort...
Är det sorg över att inte vara älskad och sedd för den man är? Min terapeut bad mig gå hem och se sorgliga filmer, lyssna på låtar som får mig att gråta, välkomna sorgen när den kommer för den är lugnande. Faktiskt. Gråt får spänningen att lossna. Man får till och med gråta över att ingen tröstar i sorgen.

Likt de flesta morgnar kröp hunden upp intill mitt ansikte och väckte mig genom att pussa och slicka och trycka sig tätt intill halsen. Det är hur mysigt som helst och jag tycker det är gosigt. Nu vet jag att det egentligen handlar om att hon behöver ut och lätta på trycket och det helst nyss, men att hon av hänsyn till mig låtit mig sova tills det inte går att hålla sig längre. Alltså..jag får mysa typ 30 sekunder och sen inse att det handlar inte om mig utan om henne *klassiker då det handlar om relationer och att göra slut* och hoppar i kläderna. I halvdimma har jag gått ut med henne. Nu inne sitter jag och äter frukost, känner att det vore skönt att somna om men inte alls samma tvingande behov som när jag vaknar bakis. Så skönt att ha ett val!!
Det bästa med vardagmorgnar är att min man då kliver upp vid samma tid som hunden vaknar och då blir det oftast han som går ut och jag som ligger kvar och drar mig, eventuellt somnar om. Och så skönt det är att somna om för att man vill och behöver och inte för att man nästan är i kräkande behov av några timmars ytterligare sömn för att rensa systemet!
Så idag söndag är jag nöjd och glad med gårdagen som gör att jag sitter här, relativt pigg. Kan inte påstå att jag studsar omkring-jag sitter ju och skriver gudbevars-men ren i systemet, hyfsat iallafall. Frisk luft i massor ett par dagar i rad gör att jag känner mig pepp på att senare idag gå ut och tanka ljus igen! God söndag på er!

Att vakna utan ångest.
Att vakna efter en natts sömn.
Att inte känna alkoholens symtom från kroppen.
Tacksam för att jag gjorde klokare val igår.

(MM, tror nog jag saknar nåt men vet inte riktigt vad. Lite väl ensam, lite väl mycket allvar o elände runt mig, lite väl mycket oro över sakers tullstånd, lite för lite kul, lite för mycket jobb....)

Härligt Helle .. Vad glad jag blir .. Nu fortsätter vi så här ..
Ha en riktig härlig söndag .. så hörs vi snart ..
Kramar Ler

Du får väl köra medicinmodellen så länge, typ Antabus, så du kan känna dig trygg över att du inte ska dricka. Under tiden ta dig en funderare över vilket liv du vill leva. Så länge a finns som en stressfaktor är det svårt att tänka klart. Fr.a. att känna.

Jo, hundar kan prata. Absolut. Och katter även! Om man förutsätter att det nog är så, kan man få höra både det ena och det andra. Dessutom förstår dom vad man säger. Jo, det är sant. Typ: ska vi laga kyckling?? Vill du ha din pall att sitta på? Vill du smaka? (Absolut!) Jodå. Ibland tycker jag han kommunicerar bättre och mer än sin husse! Häromdagen pratade vi filosofi: vad anser du om Sartres syn på viljans frihet, etc. Han la huvudet på sned och verkade angelägen...

Vin brydde jag mig inte om på den tiden, däremot undrade jag över vad dom försökte få oss till att tro... så jag drog! Sedan begärde jag mitt utträde ur kyrkan vid myndig ålder. Och nu pratar jag med en präst likförbannat.... Det är en hon och hon är både flata och vänster så det skriker om det. Kul, precis som du MM!

har hunden så desperat försökt fånga min uppmärksamhet. Det var igår, klockan började närma sig åtta och jag låg i sängen, igen. Jag skulle nog kunna hitta på ett antal ursäkter för att ligga under täcket så långt in på förmiddagen, men faktum är att efter morgonpromenaden och frukosten så lockade värmen bland täcken och kuddar så starkt att jag gav efter och kröp ner. Det står en intensiv känsla av välbefinnande att finna där i sängvärmen, en känsla av lyx och lathet som jag unnar mig ibland. Hunden låg också och slöade någonstans, han har flera ställen han har valt ut som sina; soffan, en av gästsängarna, och så golvet mellan min säng och dörren. Där ligger han ofta när jag ockuperar sängen, jag tror han vaktar mig så att inga elaka monster ska kunna komma in och vara dumma: då får dom med honom att göra först.

Då och då hör han något där utanför och går upp och ställer sig med framtassarna på fönsterbrädan och tittar ut, bara för säkerhets skull. Ibland, när han tycker sig se någon skugga bland träden, skäller han preventivt, bara så att vad det nu är vet att han är där. Men igår såg han det, för första gången. Ett rådjur som i sakta mak traskade tvärs över vår tomt. Äntligen fick han se det! Han har ju känt lukten, ibland har han följt spår, men han har aldrig sett något förr och han blev alldeles till sig. Att bara skälla räckte liksom inte till; han pratade, högt och upphetsat. Han kom fram till sängkanten och spelade upp hela sin repertoar av ljud, allt från ynkligt gnällande via apliknande tjatter till ett ylande som förde tankarna till vargar. Han kunde inte stå still; hela kroppen slingrade och tassarna trampade upp och ner som om han stod på glödande kol. Jag förstod precis vad han försökte säga: "du, du det är något där ute, jag lovar, jag såg det med egna ögon, det är säkert, kom och titta själv får du se, jag skojar inte, kom, kom, kom".

Jag tror de flesta hundägare kan skriva under på att deras djur kan prata, på sätt och vis. Det må vara rudimentärt och annorlunda än vårt sätt att kommunicera, men med tiden lär man sig tolka alla de nyanser som faktiskt finns där. Så jag släpade mig motvilligt upp ur sängen men var självklart för sent ute för att hinna se något. Hunden sprang från fönster till fönster för att försöka få syn på det och visa mig, det tog säkert en kvart innan han, gruvligt besviken, gav upp och dyster vandrade ner till köket och lade sig. Så jag hade inte mycket till val, jag klädde på mig och gick ut så han fick visa mig spåren och med triumf i blicken kunde få sitt erkännande; han hade rätt, jag såg dom också, det hade minsann gått där, på vårt territorium. Resten av dagen gick han och myste i vetskapen om att han minsann kunde sina saker, honom kunde man inte lura någon längre stund.

Ha en fin söndag!

Jag är så less på mitt liv.

Även nu när jag har kontakt med alkoholmottagningen, och påbörjat Campral-behandling så är jag livrädd för ännu ett misslyckande.

Jag vill inte dricka!
Men varför gör jag det?
Varje klunk känns som en käftsmäll, men jag fortsätter ändå.

Tack Ler för din omtanke, blir varm i hjärtat. Mitt lilla glad charmtroll har fått somna mot sin mammas trygga bröst i kväll ... Lugna mjukna andetag. Det är hon visserligen van vid, dricker ju som sagt inte varje dag,, har ju mina perioder på två, tre dagar då jag drar mig undan å är sjukt full, få har hon sin far som är tryggheten ... Min flicka älskar sin mor,, vill verkligen vara ett föredöme !
I morgon ska hela familjen äta en god frukost, bacon och ägg, caféet kommer smaka , ingen bakfylla. Bara glädje .

Tack Ler för din omtanke, blir varm i hjärtat. Mitt lilla glad charmtroll har fått somna mot sin mammas trygga bröst i kväll ... Lugna mjukna andetag. Det är hon visserligen van vid, dricker ju som sagt inte varje dag,, har ju mina perioder på två, tre dagar då jag drar mig undan å är sjukt full, få har hon sin far som är tryggheten ... Min flicka älskar sin mor,, vill verkligen vara ett föredöme !
I morgon ska hela familjen äta en god frukost, bacon och ägg, caféet kommer smaka , ingen bakfylla. Bara glädje .

Hej sarsaparilla! Jag tycker du är så duktig som klarat två dygn trots en man som vill köpa vin till dig!! Fortsätt lyssna på din önskan om ett sundare liv där du kan ta upp dina intressen du mår bra av.

Jag hejar på dig!