Senaste kommentarerna i forumet

Var, vad, när och hur är öppna frågor som är grunden i samtalsmetodik. Jag är skolad att inte använda ordet varför, eftersom varför gör att du hamnar i ett försvar istället för ett beskrivande. Beskrivande möjliggör fortsatta öppna frågor. Men just när det gäller mitt förhållande till alkohol så tycker jag att ordet varför är bra, eftersom "varför inte" är ett sånt uttryck jag tycker att jag säger ofta, ofta när jag är på väg att göra något som kanske inte är så genomtänkt. Så då tänkte jag att göra tvärtom kan vara nyttigt. Blir rätt skrattretande också eftersom det faktiskt inte finns något bra svar på "varför ska jag dricka alkohol" :)
Både igår och idag har varit riktigt bra dagar! Hoppas du har fina dagar du också!

Bra att ställa frågan "varför"! Låter som du haft en skön dag.

Hej Manda, fint att höra från dej! Ja man får sina tankeställare ibland som gör att man börjar fundera över hur man lever. Häng gärna med på vit period så kanske vi kan peppa varann!
Jag har haft en både bra och dålig vecka humörsmässigt. Ena dagen pigg och uppåt, andra dagen låg och jättetrött. Jag håller på att söka nytt jobb och det går sådär. Svårt att hitta något som verkar bra och som vill betala rimlig lön. Men jag känner att jag behöver en omstart, jag vill ha nåt nytt och roligt i livet.
En anledning till sorg är att vi inte har något husdjur längre då vår gamla katt dog för exakt ett år sedan. Jag märker mer och mer hur tomt och trist livet är utan djur. Det är en sorg som inte går över utan det blir nästan bara jobbigare. Vi ska ta en allvarlig funderare innan eventuellt beslut om ny katt.
Alko-fronten då? Ja, jag drack ju tre flaskor mellis förra fredagen, gick bra.
Det dök upp ett bortglömt utgångstillfälle igår, en bekant skulle fira, men jag var så trött och låg att jag stannade hemma, jätteskönt. Jag vill köra vidare nu med min vita period. Ska ut med nära vänner om nån vecka men det är på en måndag och jag är van att vara nykter med dem. Jag har det precis lika trevligt ändå, om inte trevligare utan vin. Känner mig trygg med dem och de är inga stordrickare. Utmaningarna kommer inte nu utan om nån månad när man hunnit glömma, och tycker att allt går så bra. Min tolerans ska minska nu. Det är ett av målen. Plus att jag vill få till en vana att dricka mycket, mycket mer sparsamt på krogen i framtiden, om det nu går. Men först en längre vit period för att omprogrammera. Och i slutet av februari en fest där jag ska vara nykter. Jag sätter inget stopp därefter utan öppnar för längre tid utan a. Godis blir det ju en hel del av... svårt att sluta med det, mycket tröst där.

Hej! Hur mår du idag? Hoppas du mår bättre än häromdagen!

Tror att din ängslan och oro kommer att ge sig med tiden .. när du ser att du klarar dig mycket bra utan A ,
du skriver att du inte tänker välja den enkla vägen .. med den enkla vägen är ju egentligen att vara nykter ..
det är ju alkoholen som krånglar till det iaf på sikt ..eller hur ..
Har tänkt på dig och din lilla dotter hela veckan .. vilken kamp du för mot A ..
vill så gärna att du ska vinna striden .. håller verkligen med Ikaros i hans inlägg ..
Tänkte på att det är en stor omställning att bli mamma, allt är nytt och ovant och man har
ansvar för en ny liten människa .. så det är inget konstigt att känna oro som nybliven förälder ..
du kanske kan prata med bvc om att dina funderingar och oro ..
de är ju vana med att prata med oroliga föräldrar ..
Håller tummarna på ett positivt nästa inlägg från dig .. visst är det dag 6 idag ..
Vet att du både kan o vill ..
Kramar Ler

Tack Äntligen Fri! Nej ingen medalj. Lite krångligt med tid o plats på luncherna... Ska googla om det du skrev. Känner att jag behöver lite kunskap för att förstå det som sker. Fredagar vid den tiden är inte så bra för mig. Har dock varit på samma gamla ställe ;). Ska till Early bird imorgon också.

Jag har haft en påfrestande vecka, vilket jag känt inte varit så bra för mig. Jag känner för första gången att jag är sårbar på ett nytt sätt och att jag behöver ta hand om mig o inte komma i för stressiga eller känslomässigt stressiga situationer. Denna vecka har dock varit båda delarna och tpk med en familjemiddag igår. Det brukar drickas bra på dessa och innan jag kom dit "skrek" kroppen efter alkohol med tillhörande ångest. Även början på kvällen var jobbig men det la sig allt efter kvällen gick samt av att se de andra dricka glas efter glas och bli dragna. Från att längtat efter alkohol i början o nästan känna en förnimmelse av vin i munnen blev det senare bara skönt att inte druckit när jag såg de andra. Jag kunde gå därifrån stolt o pigg. När jag kom hem sköljde en våg av dåligt samvete o ångest över mig när jag kom att tänka på de gånger jag gått därifrån, rätt dragen med barnen.... fyyyy!!! Jag har bestämt att oavsett vad som händer med min alkoholkonsumtion ska jag aldrig mer dricka i de sammanhangen!

Hjärnklar, underbart uttryck, skrattade gott när jag läste det! Jag håller med dig om att första månaden varit lätt. Dock har jag, precis som du upplevt en annan känsla sista dagarna. Jag lyckades dock avhålla mig, men balansen är hårfin och jag förstår verkligen det du skriver om återfall. Det är tufft men livet innebär en massa val. Min terapeut sa ngt klokt: om man tar ett återfall är det lätt att tänka, det gick åt helvete så jag kan lika gärna fortsätta att dricka flera glas, imorgon eller nästa dag.... Om man däremot går vilse i skogen tänker man ju knappast, nu när jag redan gått fel är det skit samma, jag kan försätta gå fel o komma ännu mer vilse... Så sant ;). Kämpa på Hjärnklar, du verkar vara en stark o klok person!

Ja, jag läste vad du svarade i Ikaros (guld-)tråd. Och tänkte ta mig friheten att utveckla lite här hur jag ser på det. I stället för att söka en högre makt, söker jag en tro på mig själv. Att finna tryggheten inom mig.

När jag hade min sista fylla före mitt 16-åriga uppehåll, var jag nära att dö av alkoholförgiftning. Jag hade också en nära-döden-upplevelse, något som jag senare känt igen när jag läst om det i diverse litteratur. Jag genomled några hemska dygn efter den fyllan, som innehöll allt (även självmordstankar), utom fullt utvecklat delirium. Detta klingade sakta av, liksom bakfylleångesten, fast den går ju mycket långsammare över. Sedan kom RÄDLAN. Rädslan, både för mig själv, vad jag gjorde mot mig själv, men också självklart rädslan för alkoholen.
Jag var tvungen att komma på något så att rädslan kunde bytas ut mot trygghet. En tro på mig själv.

Efter mycket grubblande, samt med en del hjälp från AA-litteratur och AA-möten, utformade jag de verktyg som jag även använder nu den här gången. I korthet är de att man inte ska vara orolig och rädd för kommande sug och tankar på alkohol, utan acceptera att de kommer. Dessutom att man övertygar sig själv om att oavsett vad som inträffar ska man undvika det första glaset. Det krävs ett dagligt arbete med att påminna sig om sin situation, att förstärka sin tro på sig själv.

Om man bara gör ett halvhjärtat försök, där man tror och hoppas att det ska lösa sig av sig själv, men fortfarande är rädd och orolig för kommande sug, hoppas att de inte kommer. Ja då ställer man sig i förlorarhörnet, då är man bara på en transportsträcka mellan två fyllor (varav nästa kanske tar livet av en!). Javisst kan man känna sig stark och frisk då också, i synnerhet vi som har långa nyktra perioder, men bara tills de kraftiga sugen, eller infallen, kommer. Då faller vi, förr eller senare.

Nej, det krävs ett grundligt och seriöst arbete, där man bearbetar sig mentalt tills man tror på sig själv. Kan lita på sig själv. Ja, då hamnar man i vinnarhörnet gentemot alkoholen. Då klarar man av sug, tankar och frestelser. De blir heller aldrig så starka då, eftersom man är mentalt förberedd på dem. De kan inte mer än skava och irritera. Tryggheten, och tron på sig själv, växer sedan för varje utmaning man klarar av. Och den bibehålls med ett dagligt arbete.

Så sök efter tron på dig själv, den finns där, inom dig. Det kan bli din högre makt. Ställ dig i vinnarpositionen.

Ha en bra lördag/söndag MondayM. Och så får du 250 kramar, lika många som jag har nyktra dagar nu. Sköt om dig!

Hur går det för dig Manda? Bra hoppas jag:) För mig går det upp å ner så nu har jag bestämt att jag inte ska dricka på ett tag för jag är trött på att vakna upp dagen efter bakis med ångest och må dåligt psykiskt och fysiskt och förstöra en hel dag.Nu ska jag vara snäll mot mig själv och sluta vara självdestruktiv för det löser inga problem. Dag 1 idag:)

Bra kämpat småbarnspappa!! Hoppas också förkylningen är bättre. Idag kör vi en till nykter dag tycker jag. Snart är det lättare ? heja heja! Och loka är gott och helt ofarligt för levern oavsett mängd. Så det ska jag också köpa hem.

Tack för välkomnande!

I min barndomsfamilj har jag en vågmästar roll. Jag är ett barn mina föräldrar fick sent i livet i en ny familjekonstellation och jag har halvsyskon på båda sidor som jag har varierande god kontakt. Nu när föräldrarna är gamla och behöver hjälp innebär detta att jag måste fatta alla beslut. Just nu måste jag fatta ett beslut som blir dåligt för en av föräldrarna hur jag än vänder på det. Syskonen på pappas sida tycker en sak och mammas son tycker tvärt om vilket gör att jag måste bestämma igen.
Detta var upptakten till mitt beslut att jag inte kan fortsätta dricka vin och ha ångest som egentligen bara är vinrelaterad. Det finns tillräckligt med ångest ändå.

Det kommer alltså bli troligast att jag får impulser jag inte står emot när allt lugnat ner sig. När beslut är färdigfattade och konsekvenserna genom arbetade.
Beslutet är fattat vilket gör att jag kommer ägna de närmaste helgerna åt att inreda en ny lägenhet till föräldrarna. Jag kommer inte kunna dricka under denna period om jag ser till att inte köpa hem vin.

Jag tänkte vara snäll mot mig själv den här gången, promenera reflektera, kräva hjälp från syskonen med flytt. Unna mig själv att sitta i soffan med en filt och en kopp te. Jag måste inte vara perfekt men jag måste låta bli vinet.

Jag är ju en som inte hittar den där högre makten. Eller så är det den högre makten som har glömt bort mig.
Ofta tänker jag att jag har gjort för mycket skit i mitt liv, levt busliv, så jag är nog inte värd att hittas.

Har t.o.m legat på bara knän i kyrkan och bett att någon ska hjälpa mig. "Give me a sign please".
Inget händer. Nä jag är lika tom när jag går ut som när jag klev in.
Om inte mer förbannad - för vem vill bli bortglömd av den där högre makten?
Som att själva Gud förnekar en....
Som att man inte blir insläppt...

Det är inte lätt det där.

Hoppas detta inte missförstås så (som så mycket annat jag skriver)

Jag har ofta kännt att det ligger något annat bakom dina A-problem, att det egentligen inte är
alkoholen. Om det är så vet förmodligen bara du. Och jag ska akta mig för att leka analytiker.

Men jag får ofta känsla att det är en saknad av något när jag läser dina inlägg.
Det kan vara en känsla, likt min, att som mamma inte längre känna sig behövd. Barnen blir större och drar sig hemifrån.
Man har inte rollen mamma som identitet längre och det gör lite ont. Barnen som man har tagit hand om i så många
år, (för jag tror att du alltid har skött din familj på ett perfekt sätt, precis som jag själv har gjort) klarar sig utan oss.
Det kommer en tomhetskänsla med detta.

Det där är en sorg, jag hade en rejäl dipp kring detta för ett par år sedan. Och drack p.g.a detta. Tills jag kom på
att visst behöver mig. Jag är deras mamma och kommer alltid vara behövd.

Det där med lögner, som jag också får höra av min familj. - Drick om du vill det är inte det som sårar utan det
är att du ljuger om det. Jag har tyckt att det är min ensak. Det är det inte, det skadar dom vi
har runt omkring oss. Jag vill inte heller skada dom jag älskar, dom som betyder mest i hela världen
för mig.

Bra med kortsiktiga mål i början. Vad är det som gör att du börjar dricka igen? Tankar och kunskap kring beroendet är nycklarna till förändring tror jag. Det finns stora vinster i att sluta med ett beroende som gör att man mår dåligt. Ta en stund i taget om du får a-sug så blir det lättare. Sköt om dig själv och unna dig godsaker eller annat du tycker passar dig. Kram..

Jag tror hon var tablettmissbrukare. Hon var olycklig. Säkert även A. Tack Dionysa för din dikt.

Tack Sisofys, det känns bättre - Tidigare har jag bara gett vika och druckit när jag har fått mina cravings.
Nu står jag emot och det är jobbigt fysiskt. Jag får klåda på hela kroppen. Och har aldrig nått krypande sug.
Här kommer det som en snyting. Planerar aldrig. Jag får ett ryck. Rycket är det jag är rädd för.

Just den styrkan som du skriver om att jag har, det är den styrkan som får mig att tro nu är allt lugnt, jag är frisk och jag är stark.
Nu kan jag dricka igen. Jag får påminna mig om läkarens ord om
"epilepsi nästa gång - måste ringa - preventiv insättning av medicin mot kramp i hjärnan"

Men jag vill ju bara testa om jag kan dricka en liten mängd. Jag vet att dessa två öl blir till ett par liter sprit.
Och nästa gång kan det leda till hjärtstopp.

Långt långt bak i huvudet så finns det.
Bara att hoppas att förnuftet håller hela vägen...

Tänkvärt. Tack för att du delar med dig.
Ibland undrar jag om det är du som är min högre makt ;)
Kram

Har svettats och haft stark ångest hela natten men tårarna är slut. Känner mig matt o svag. Svårt att äta men ska tvinga mig för kroppen behöver näring.
Men mitt i allt en lättnad att maken nu vet allt. Inga lögner kvar och nya vill jag inte skapa.
Behöver få full tillgång till mig själv på nytt, har varit som ett jagat djur denna vecka o de kloka vaken har lyst med sin frånvaro.
Skulle behöva tvätta o städa idag men vet inte om jag orkar så mycket. Tar Atarax mot ångesten, få se om det lindrar lite.
Läser Ikaros ord om mitt återfall, att jag ändå agerar o gör nåt av det. Tröstar en smula från nån som känner sig väldigt fallen just nu.
Tacksam för min man som nu heller inte vill höra fler förlåt utan vill se mig göra vettiga val och sundare liv här framöver.

...morgon och jag ligger tillfredsställd i sängen och hör maken greja fram frukost. .Sexet är helt klart bättre nykter, och att vara nykter en period gör de kroppsliga funktionerna bättre. På ren svenska är vinballe och bakisseghet/berusning ingen höjdare!
Tvärtom är roligare!

Idag är en dagsutflykt som inbegriper bilkörning 4 timmar med hyfsat tidig avfärd planerad. Jag var också inbokad på träningspass igårkväll. Slutade kl 20. Så hem, äta och slappade. På förmiddagen hade jag varit ute och gått 2 timmar. Så nästan 4 timmar fysisk aktivitet igår. Kan säga att jag var lugn som ett lamm igårkväll. På eftermiddagen sa mannen att han kunde tänka sig att dricka vin lördag kväll, dock inte fredag eftersom vi ska iväg. Ok sa jag men jag vill inte dricka alls, förstår inte varför. Men köp hem du om du vill.
Det ville han inte, "inte tänker jag sitta där och kolka utan dig."
Återigen det där med mysdricka jag skrivit om tidigare. Jag har börjat vända på mitt svar"varför inte " som svar på frågan om jag vill ha vin. Nu ställer jag alltsomoftast frågan "varför ". Det är för det mesta hjälpsamt för mig.

Nu ska jag upp och börja min dag. Pigg och fräsch utan huvudvärk och seghet i kroppen och själen ☺

Var rädd om er alla!

även den dikten var ju oerhört träffande. Kan ju fråga sig om hon drack? Och skämdes. Nu tror jag inte att det var så, men man blir nyfiken. Kanske ska gräva fram nån gammal diktsamling ich se om det finns fler underbara dikter. Och MM, hoppas det känns bättre Igen! Långt bak i huvudet får man leta. Jag ska komma ihåg det.

Igår eftermiddag körde jag hem från jobbet, jag rullade på i lugn och ro och njöt av den vackra naturen. Så tittade jag in längs en kraftledningsgata som löpte vinkelrätt mot vägen och där, bara femtio meter in, stod två älgar. Det var fullvuxna tjurar båda två, det gick för snabbt för att jag skulle hinna räkna taggar men den största av dem skulle definitivt ha prytt sin plats ovanför öppna spisen om man nu gillar den sortens dekorationer. Eller skalat taket av min bil, hade de fått för sig att gräset var grönare på andra sidan vägen precis när jag kom lunkande i andra tankar så, tja, sicken jädra smäll det hade blivit, för att travestera Dynamit-Harry. Bara i januari i år har det inträffat över fyra tusen viltolyckor, enligt Nationella Viltolycksrådets hemsida, över fyra hundra med älgar inblandade. Det är nästan surrealistiska siffror, en olycka var tionde minut, dygnet runt. Vill jag verkligen veta?

Porsche har i en av sina dyrare modeller introducerat ny teknik. Där finns en IR-kamera som kan se kroppsvärmen från djur vid sidan om vägen. En dator avgör om det är stort nog för att kunna vålla skada, och i så fall kommer den att rikta en spotlight på det ställe där djuret står. Det här är naturligtvis en bilmodell som är ouppnåelig för oss vanliga människor, men traditionellt sett brukar det ju vara så att ny teknik introduceras på lyxbilar för att sedan sippra ner i prisklasserna. Så inom några år kan vi nog vänta oss den här tekniken på vanliga, överkomligt prissatta bilar. Det här leder till frågan: kommer jag att tordas köra över huvud taget i framtiden? Jag kan föreställa mig en biltur framöver, när spotlighten fladdrar från sida till sida längs vägkanten, glimmande ögon överallt i mörkret, varenda buske kommer att verka gömma ett djur på väg ut på vägen för att förstöra just min dag. Man kan bli paranoid för mindre.

Jag tror faktiskt att jag hellre lullar på, lyckligt ovetande om de faror som lurar överallt. Mitt liv just nu är ganska händelselöst, och det är precis vad jag tror jag behöver för närvarande. När jag precis hade nyktrat till visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med all tid jag fick över, jag försökte förtvivlat fylla den med något meningsfullt vilket blev en stressfaktor i sig. Nu har jag så smått börjat inse att jag behöver faktiskt inte göra något alls. Det ligger en stillsam tillfredsställelse i det lugna livet; att låta lunchen ta två timmar, att sitta och läsa en god bok i lampans sken, att ta en rofylld promenad utan mål, utan tidsram. Hade jag varit yngre hade jag kanske gjort annorlunda val men nu är det som det är. Jag tycker jag har upplevt så mycket hittills i mitt liv att nu är det dags att varva ner lite. Och det gör mig gott, rastlösheten är nästan helt borta, jag tänker inte så mycket på vad jag ska göra härnäst, mer på vad jag gör nu.

Ha en bra dag!

Tack för tipset om alkohollinjen, ska ringa dem på måndag.

Jag är verkligen ingen expert, så borde kanske inte ge råd, men om du trappar ner och inte slutar tvärt så borde det väl inte vara någon jätterisk för dt? Ring till alkohollinjen och fråga, de är kunniga. Lycka till, du grejar det!

Jo, jag kommer att få tabletter mot sömnsvårigheter (Theralen).
Men slår DT på så behövs bensodiazepiner vilket inte skrivs ut till alkohoberoende personer, ges först vid inläggning på akuten eller psyket.

Så det jag är orolig för är såklart att hamna där.
Hur vanligt är det med kramper av alkoholabstinens som leder till inläggning på sjukhus?

Hej
Jag har inte skrivit i "min" tråd på länge. Därför kanske det är försvarbart att jag skriver en längre reflexion. Kanske kan det vara av värde för någon annan än mig själv. Jag har tänkt litet kring förnekelse. Min egen men också sådant som jag mött hos andra.

Förnekelse en reflexion.

Det har gjorts undersökningar av hur människor som lever under ett konstant hot upplever detta. Man har intervjuat personer som bor i dalgångar nedströms mycket stora dammar. Om dammen brister vattenfylls dalgången och de som då inte hinner undan drunknar.
Någon mil nedanför vattenmagasinet var människorna lätt oroade. Sedan tilltog, inte förvånande, oron hos befolkningen ju närmare dammen de bodde. Men där gick en skarp gräns vid den del av dalgången där dammen blev fullt synlig. Här vara oron nästan noll.
Man litade på att dammen inte skulle kunna brista! Andra dammar kanske kunde brista, men inte den här. Deras damm var den säkraste som någonsin byggts. Jag har tagit del av undersökningsmaterialet och många benämner faktiskt dammen som vår damm.

Vi klarar inte att leva under en ständigt exponerad livsfara. Då måste vi rationalisera och förneka eller starkt förringa faran. Detsamma gäller människor som bor i jordbävningsområden eller nära vulkaner. Jag som missbrukare har bildligt talat levt under vulkanen där förnekelsen varit ett livsvillkor.
Förnekelse har jag alltså tillämpat många gånger. Inte enbart i den enkla meningen att jag inför omgivningen förnekat vad jag sagt, gjort eller tänkt. Utan i den mer allvarliga formen att jag förnekat inför mig själv. Jag har helt enkelt vägrat att ta in uppenbara fakta.

I en första fas vägrade jag inse allvaret och konsekvenserna av missbruket. Detta för att jag insåg att om jag accepteradre mitt problem fanns det stor risk att flaskan togs ifrån mig. Genom egen insikt eller andras påverkan.

Jag försvarade mitt drickande med att ingen i min omgivning behövde lida ekonomiskt.. Därigenom rättfärdigade jag även andra konsekvenser av missbruket. Förödande var att jag under lång tid byggde upp en skenverklighet. ”Det är inte alkoholen som orsakat detta utan det är …”
Ingen kan inte bli nykter om hen inte bryter förnekandet och ser sanningen eller åtminstone delar av den. Det är jag övertygad om.

I akuta kriser ges den största möjligheten att börja bryta förnekelsen. Därför kanske det kan vara bra att försöks ta konsekvenserna av kriser fullt ut. Utan lugnande medicin eller sömntabletter. Men det är ett riskfyllt handlande. Självmord och andra desperata handlingar ligger nära till hands när lidandet blir för stort och hopplösheten alltför tydlig. Jag använder såväl lugnande medel som sömnmedicin i krissituationer.

Den andra fasen av förnekelse uppstod när jag accepterade att jag var alkoholist och att drickandet var orsak till mina svårigheter. När jag hittat orsaken förleddes jag att tro att allt skulle ordna sig bara jag var nykter. Någon bearbetning av bakomliggande problem eller ändringar i livsföringen tyckte jag inte behövdes. Med detta förnekade jag orsakerna till missbruket. Orsaker som kunde vara svåra att finna och som krävde att man sökte efter dem. Jag behandlade alltså inte grunderna till beroendet och återfallen kom.

Jag behandlade inte mitt känsloliv på djupet under min långa nyktra period. I dag tror jag att jag kanske lyckats förbli nykter om jag funnit någon djupgående mening med livet. Men det kanske även hade räckt att bearbeta fundamentala känslor som till exempel rädsla. Det är till exempel först på senare år som jag börjat inse att mitt hävdelsebehov och min fåfänga har något att göra med min alkoholism.

Sedan har jag mitt behov av tro eller någon slags mening med existensen. Den finns där men jag förmår inte att ta steget. Fastän jag insett det själsliga behovet har jag inte kunnat tillfredsställa det.Kanske att jag här snuddar vid en mycket viktig punkt för min egen nykterhet. Tron på en kraft starkare än det egna jaget är kanske nödvändigt för att jag skall uppnå varaktig nykterhet. Men tro är inte lika lätt att erhålla som sprit. Den säljs inte på flaska.

Ja, sådär tänker jag i dag, i morgon kanske det är lite annorlunda. Och jag har lärt mig att kunna ändra mig om jag får höra en annan synpunkt. För såsom någon klok person har sagt: " Det som skiljer den vise från den envise är att tänka annorlunda i dag än i går".

Lev väl
Ikaros

Det verkar som att värsta suget lagt sig nu.

Tre flaskor bubbelvatten senare. (kommer springa skytteltrafik på toan inatt)

Tack för ditt svar Lim!!!!! Precis i rättan tid.