Senaste kommentarerna i forumet

på ett par populärvetenskapliga tidskrifter. Jag är för lat eller kanske bara inte tillräckligt intresserad för att läsa de tunga tidskrifterna som Science eller Nature, medans de jag läser ger en förenklad överblick; de ger mig i princip ett sammandrag av de artiklar som man måste vara något av en specialist för att ha behållning av. Nyligen läste jag en artikel om beroende som jag fann ganska intressant. Den var väldigt kortfattad men innehöll ändå en del matnyttigt. Tydligen så innehåller hjärnans belöningscentrum två sorters tätt sammanflätade neuroner: stop-neuroner och go-neuroner. Stop-neuronerna styrs av förnuftet och gör vad dom kan för att hindra en från att göra korkade saker, go-neuronerna är den där hillbilly'n som man ser på YouTube: Watch this! Go-neuronerna är alltså dom som söker omedelbara belöningar, den där dopamin-kicken som leder till beroende.

Vilka som vinner bestäms som vid alla tävlingar, det är den som kommer först. En del av oss har fötts med snabba go-neuroner och vi har ibland en tendens att utveckla ett beroende. Våra stop-neuroner gör förstås vad dom kan, men är i underläge efter en sen start. Det skulle förklara varför jag har så svårt att stoppa mig själv när jag väl har fått för mig att ta ett återfall. Det skulle också förklara varför jag har så svårt att moderera mina andra dåliga beteenden; ätandet, shoppandet, rökandet etc. Jag har tidigare skrivit om hur man experimenterar med att på magnetisk väg stärka stop-neuronerna och försvaga go-neuronerna så att vi får lite lättare att låta förnuftet styra. Tills dess får jag nog acceptera att mina go-neuroner alltid kommer att vara väl på väg längs banan medans stop-neuronerna fortfarande står på startlinjen och knyter skorna.

Det verkar vara samma typ av mekanismer som ligger bakom alla sorters beroenden, utom sockerberoende. Socker är lite speciellt. Försök på råttor har visat att även om de har gjorts beroende av kokain så föredrar dom socker, det beroendet är alltså starkare. Abstinensbesvären efter socker har också liknats vid det efter heroin. Men här kommer det intressanta: socker har utöver detta också en förmåga att gå förbi hela beslutsprocessen och påverka hungercentrum direkt, det vill säga att så fort man äter socker så blir man sugen på mer, utan att förnuftet får en chans att säga sitt. Det här förklarar varför så många människor som inte har ett beroende ändå inte kan ha en skål med godis stå framme utan att äta upp den.
Bara lite värdelöst vetande så här på morgonkvisten.

Ha en fin dag!

Hej! Vad bra att du vill ändra på dina vanor, det vill jag med! Jag tycker absolut att du bör söka hjälp någonstans, för det är oerhört svårt att sluta ett missbruk utan stöd. Det finns en karta här under "annan hjälp" där du kan hitta mottagningar, både kommunala och privata. Själv har jag testat AA, men det funkade inte alls för mig eftersom jag är total ateist och tror inte på "universum" eller nån högre makt av något slag. Jag har också testat medicin, och naltrexon funkade faktiskt för att ta bort "mersuget" man får efter första glaset, så om du vill begränsa ditt intag kan det vara ett alternativ. Antabus känns lite väl drastiskt för min del, men jag förstår att det är en livräddare för de med tyngre missbruk. Just nu letar jag efter någon slags samtal/grupp/stöd-program som inte involverar 12-steg eller påtvingad frälsning. Ska på första möte nästa vecka på en av mottagningarna. Mitt enda råd är -sök hjälp bums, innan det blir värre. För det blir så gott som alltid värre. Önskar att jag hade tagit tag i mitt riskbruk innan det övergick i beroende!

Jag är med på "banan" igen! Har varit inne här och läst lite ibland men inte fått för mej att skriva, ej heller börjat på nån egen tråd. Men jag har också tankar om att detta året ska bli början på ett nytt liv utan minnesluckor och ångest. Jag fick mej en tankeställare i mitten av december förra året; kom hem från en mindre fest, öppnade en vinare (ensam), tände ett stearinljus - som jag sen glömde att släcka..!! Det upptäckte jag först på morgonen efter. Allvaret och vad som hade kunnat hända gick inte riktigt in i mitt huvud förrän senare på dagen, när jag nyktrat till... Jag hade ju satt alla som bor i huset, i livsfara.. Nej, nu ska det bli ändring, detta året ska gå i "måttlighetens tecken", för min del. Jag kanske t o m hänger på med en vit månad, har inte druckit mer än några folköl (4) de senaste två veckorna. Och jag mår ju egentligen ganska bra, just nu. Känner att det är en bra tid att försöka iaf.
Jag tycker också om att läsa, ska se om jag hittar nåt av dina boktips. Kram

Så härligt att läsa dina rader och så inspirerande att känna hur du sprudlar av positiva känslor!
Vi fortsätter vitt, klart och nyktert!!!

Hej Helle
Jag har nu läst hela din tråd vilket inger hopp. Vilken kamp du och flera andra som svarat dig för. Och vilken insikt!
Enbart insikt räcker dock tyvärr inte för att få en varaktig nykterhet det har jag verkligen fått erfara.
Jag tycker nog att du borde överväga att ta professionell hjälp. Det här forumet är mycket bra men det kan vara bra att undersöka andra möjligheter också.
Jag måste också säga att din förhöjda tolerans mot alkohol är ett typiskt och illavarslande tecken. Tidigt i min karriär kunde jag dricka en helflaska starksprit och arbeta. Men sedan fick jag betala priset. Blackouts, veckolånga fyllor mm mm

Jag har förstått att många kvinnliga alkoholister känner en mycket stor skuld och skam för sitt drickande. När jag läst din tråd har jag mer än en gång önskat att du kunde ge dig själv förlåtelse. En verklig förlåtelse som omfattar hela dig.

Skönt att läsa att du är inställd på att kämpa vidare. Lycka till och jag kommer att fortsätta att följa dig.

Vänligen
Ikaros

Är ju hedrande att bli coach! Annars var det bara en formulering från Parlamentet... Jag ger dig gärna tips och råd utifrån min erfarenhet, både mitt eget a-bruk och av att ha hjälpt andra. Men valen är alltid dina egna! Kan jag hjälpa dig att göra rätt val gör jag det gärna.
Bra att det finns en handlingsplan där ju jobbar. Det kommer att uppfattas som starkt att själv söka hjälp innan man "släpas" dit, precis som Famiglia skriver. Du missköter inte arbetet, så grund för varning och eventuell uppsägning så småningom finns inte. Däremot en skyldighet för företaget att hjälpa. Dock förstår jag ditt dilemma, som provanställd har man en svagare position och jag vet inte hur din chef fungerar. Så kanske klokt att vänta något i det här läget.
I de fall jag varit involverad som chef har jag identifierat medarbetare som gjort bort sig inför kunder pga fylla. Personligt samtal med medarbetaren, som såklart lovat bot och bättring, "engångsföreteelse", "kommer inte att upprepas" etc. Om det upprepats gick jag vidare via HR, som satte igång hela maskineriet via en extern konsult. Jag fick feedback från konsulten efter hans första möte med medarbetaren och baserat på det som framkommit blåste jag antingen av det hela eller så initierade jag hjälpprogrammet. Tryckte jag på ja-knappen blev jag bortkopplad från processen och det hela sköttes professionellt bakom kulisserna. Det var bara att observera framstegen, sådant märks, och det hela fungerade mycket bra och diskret. Ett stort plus i ditt fall är att man kan hoppa över steget att få insikt i problemet. Det har du klarat av själv.
Om du istället får samma hjälp via AA och/eller beroendemottagningen funkar ju det också. Det är resultatet som räknas!
Som du skriver är de invanda a-situationerna svåra. Kan du bryta mönstret där är mycket vunnet. Bor själv på hotell inatt och var på vippen att ta in en Mariestad direkt på restaurangen, invant beteende. Brukar bli en medan jag tittar på menyn, två till maten och en efteråt. Kanske en sväng via baren innan sänggåendet. Lyckades tänka till ikväll, så det blev en karaff bubbelvatten istället. Och en billig middagsnota!
Kämpa nu på och så gör vi denna vecka vit!!!

Tack skamsen och Elias.
Jo, något måste ske, känner mig maktlös när mina infall kommer.
Kram på er.

Skönt att du har siktet inställt framåt och åt rätt håll!
Kanske dags att söka hjälp nu?
Kämpa på!!!

Bra att du inte skippade forumet efter ditt bakslag i fredags. Din historia är värd att delas, tack för att du gjorde det! Många, förutom du, får säkert en tankeställare av den. Lärdomen är ju uppenbar och du har tagit till dig den, snyggt.
Nog dags för en lååååååång vit period.

Hej Steglitsan, jag följde dig i tysthet under den tid du var här och det gick så strålande för dig (och så spektakulärt ostrålande för mig) och när du försvann var jag övertygad om att du levde livets glada dagar som det lyckade exemplar du var, till skillnad från mig - det misslyckade måndags exemplaret. Men du är ju en riktig människa så klart och går genom en process som leder dig framåt men det är sällan vägen går spikrakt i den riktningen.
Nu inser jag också att jag skriver som att jag redan känner dig lite grann, vilket jag till viss del gör, men du känner ju inte mig!
Jag älskar också Donna Tartt, jag har aldrig i hela mitt liv druckit vin för den fantastiska smaken av björnbär eller rabarberkompotten eller den friska doften av nektariner. Jag har alltid tyckt om att bli berusad. Låta axlarna få falla ner. Få tyst i huvudet och sluta känna krav på mig att prestera. Att slappna av helt enkelt. Usch blåmärkena ja. Jag hade nästan glömt bort dem. Jag var nämligen en sådan som fick blackouter hela tiden, det kärvdes inte några spektakulära brakfyllor för att de skulle slå till utan när som helst efter det andra glaset kunde mitt minne åka på semester och kvar fanns fragment om jag hade tur, annars var det bara svart. Läser du fortfarande mycket? Jag har så många bra boktips jag vill dela med mig av. Så många smarta kvinnor som gått genom det här.
Sköt om dig!
/SG

Hej
Jag tror att du bör byta "alias" snarast. Detta med att benämna sig skamsen är inte bra. Ord har nog större makt över oss än vad vi inser.

Jag tänker en hel del på dig och hur du tar dina återfall. I början av 2000-talet efter att jag haft en mycket lång nykter period (13 år) kämpade jag ungefär som du. Men du är mer klar över att du vill bli nykter än vad jag var då. En fundering jag har är om det är något speciellt som trycker dig? Men det är enbart en fundering. Något att glädjas åt är att dina återfall inte är lika långa och destruktiva som mina.

Nu hoppas jag innerligt att du orkar gå vidare som förut. Vi är alla lika oavsett hur lång nykterhet vi har eller hur många recidiv vi upplevt. Där bakom nästa krök kan vi alla falla.

vänligen
Ikaros

Ja, men det är kanske jätteviktigt med med eller motsols?. Vore ju katastrof att få motsatt effekt av massagen. I övrigt mår nog magen bra.

Jajamän, en liten svängom i köket gjorde nog susen.
Behöver begripa mig på mig själv bara. Jag mår så jäkla mycket bättre utan. Om jag ens gillade att vara full så vore det ju lite lättare att fatta.,, men om jag väljer vad som är trevligast så vinner nykter sömn framför berusad sömn... Och jag gör ju inget annat än sover när jag är berusad. Nykter nu i alla fall. Ska väl inte ljuga och säga att jag inte har funderat över möjligheten att handla nåt idag, men sitter här utan. Pust!

Kom hem i fredags efter 2 dagars intensiv konferens, och där jag valde bort all alkhol, och var så jäkla trött och uppgiven på om jag skulle orka med allt vi bestämde. Och köpte den där förhatade BiB, bara ifall att. Och där föll jag. Trodde jag skulle klara att två glas och sen fortsätta med alkholfritt, som jag oxå köpte. Men det blev 7 glas, innan jag tog hela boxen och hällde ut resten.

Vaknade med ångest på lördagen, men än mer bestämd över att jag inte vill vakna bakis igen. Det är inte värt det. I lördags kändes det som världen bakslag och jag skämdes över mitt svaga jag och tänkte att jag aldrig mer skulle gå in och skriva på forumet. Men i dag måndag inser jag att det finns en ny känsla i kroppen och tanke i huvudet. Jag har inte tänkt eller längtat efter alkhol på hela dagen. Och ser fram emot att gå på krogen på fredag med goda vänner utan att dricka.

Så kanske fredagen ändå hade något gott med sig. En ny tanke har börjat forma sig i huvudet; jag kanske inte ska sätta upp ett mål kring hur länge jag ska "klara" att vara vit, utan bara leva utan alkohol.

Det där med kickar. Jag tror att alkoholister har det gemensamt; strävan efter kickar men även omedelbar behovstillfredställelse. När jag började fundera på det här med kickar o att jag "går igång" på kickar skapade det dåligt samvete. Kickar för mig har varit ngt destruktivt o inte för ngt gott med sig... Har väl insett att jag har en sån personlighet o att jag får arbeta på positiva o bra kickar. Träningen har blivit en sån sak sista tiden. Men jag är ju ingen person som gör saker med måtta...??.

(Först - Tack Elias och Ankmamman. Tillsammans peppar och stöttar vi varandra. :) )

Nykter 44 dagar i dag. Kan inte, i modern tid, minnas när det hände senast. Får nog rita ett antal kors i taket. :)
Har tagit mig över någon ytterligare väldigt skön tröskel. Där tankarna på A kommer allt mer sällan och där jag på något vis är ganska till freds med tillvaron. Att få vakna upp på pigg efter en god natts sömn utan torrhet och bismak av vin i munnen. Att orka mer, känna energi, styrka och att känna saker på riktigt. Det där med sinnena, på alla möjliga sätt, är en sån oerhört dramatisk förändring.

Häromdagen satte jag mig ner och skrev allting som blivit till det bättre sedan jag valde att sluta. Jag försökte också skriva en lista på vad som skulle kunna bli bättre om jag åter igen tillät mig att dricka. Om så ens bara lite. Kan säga att den första listan blev väldigt mycket längre och bra mycket roligare läsning än den senare. Just nu finns det faktiskt inget direkt sug. Mina mål i livet och de drömmar jag vill förverkliga ska jag inte riskera för några droppar surt vin. Det är helt enkelt inte värt risken att låta det som nu byggts upp gå förlorat.

Hela tiden, fram till nu, har jag gått med ett rosa moln ovanför huvudet där jag någon gång hoppats på att kunna dricka normalt igen. Socialt, med vänner och vid speciella tillfällen. Jag har funderat mycket på när det ska ske. Vad jag ska dricka. Hur mycket. Och när jag efter den gången får lov att dricka igen. Och ju mer jag tänkt i dessa banor så har jag insett att det är ett självbedrägeri och som faktiskt stör mitt tillfrisknande. Min återhämtning. Men också mina mål och drömmar. Kanske kommer jag dricka någon gång igen. Kanske inte. Men att släppa tankarna på det och bara leva här och nu är en av mina allra bästa upptäckter under denna tid.

Annars är jag just för tillfället mest tacksam för alla hälsovinsterna. Att sova gott och att äta rätt. Att promenera och att jogga. Att vågen dessutom visar på -6 kg och att jag ser en annan person nu i badrumsspegeln gör det ju inte sämre heller. Det där plufsiga ansiktet med extrakilon på magen och med en vinbox i kylen har jag lagt bakom mig. Känner mig pigg, stark och lugn.

Alla dagar är inte topp, självfallet inte. Och det finns ögonblick då jag verkligen längtar efter en kall öl eller några glas gott vin. Ibland funderar jag oroligt på sommaren och funderar på hur det ska känna. Kommer det fungera? Det jag ju inte för jag har inte provat. Det viktiga för mig är att inte oroa mig framåt, leva här och nu och att inte bygga upp känslor av hinder eller omöjligheter. När utmaningar eller krig kommer, ja då tar vi dom då.

Nu får det bli en eftermiddagspromenad innan middagen. :)

Jodå, det har hänt jag har oxå smusslat med alkohol där det inte är tillåtet ?

Tack, och en underbar vecka till dig med ?

vi ger oss själva en vit dag i taget nu, känner så igenom mig i din beskrivning här ovan. Föll också i helgen och skäms som du.
Men vi ger inte upp, det är överhuvudtaget inte ett alternativ. En dag i taget, en liten stund i sänder.
Kram från en som delar samma skam

Serverade vin till en kompis i helgen hemma. Eftersom jag hällde upp "rött" till mig och vitt till henne märkte hon aldrig att jag drack någon typ av svartvinbärssaft egentligen.

I ärlighetens namn så mycket godare. Men så har jag ju aldrig druckit vin för smakens skull.

Tack nya tider.
Det värmer i hjärtar med lite tröstande icke dömande ord.
Att ge upp är inget alternativ . Vet ju att det går, många som har lyckats med att leva ett nyktert liv. Önskar dig en fin dag

Jag min man, två från soss o min mans "Atant" o min "Atant" hade THE möte i dag.
FY FAN! Att jag ens står upp.... inte sovit på hela helgen.... nykter men ser mer ut som nån som inte sovit på 3veckor?!?!
De lyssnade, begrundade och ställde frågor....
De frågade våra ATanter varför anmälan kom nu så här sent! Trotts några återfall varit nykter 104 dagar med 4 återfall där 3 av dem lindrigt o ett kraftigare som jag känner att det blirfler om de inte slutar "ligga" på.
De sa att de lägger ner allt eftersom "krisen" var då o inte nu.
Jag sa stt det känns skönt att veta att de finns i bakgrunden. Tänk om jag trillar dit BIG TIME" det känns skönt med ett skyddsnät!
Men att förstå stt man har åstadkommit ett möte med soss för sina barnsbästa, det gör ont.....
Suck!
Som jag sa till min man "hur hamnade jag här?!?!

Jag skäm så för att ännu en gång behöva skriva att jag fallit. Känner mig så värdelös. Klarar jag det inte den här gången så tänker jag ta hjälp av vården.
Smygsupit hela helgen. 2 liter starksprit med början fredag kväll tills i går kväll. Jag måste ha sjuk hög a tolerans. Ingen märker något. Jag går omkring och fixar och fejar.
Jag orkar inte ha det så här längre, klarar inte av att leva med mig själv.
I dag är jag nykter. Måste fixa det den här gången annars vet jag inte hur det här slutar.

Kram

Nej, jag vill inte frossa i skam och skuld, inte ett dugg uppbyggligt. Men idag har jag mer fysiska symtom efter att ha druckit än på mycket lång tid. Mår illa, hjärtklappning och ångestpåslag. Längtar till att vakna upp imorgon då jag vet att symtomen klingat av. Sedan ska jag kavla upp ärmarna och ta nya tag. Kände mig i morse mer säker på nykterheten än på länge, att jag inte vill må som denna morgon och denna natt. Känner mig mer "färdig" med detta än på länge, har småsnubblat genom tillvaron och känt mig osäker, diffus och högst luddig i kanterna. Nu väljer jag om på nytt. Vita dagar får följa nu! Vill inte må som nu!

Det går lite upp och ner så här efter 3 v.

Från att HELT!! säkert veta att i dag ska/vill jag inte dricka något till att plötsligt (hur hände det?) sitta med ett glas vin i handen! Det är galet hur fort det vänder, hur snabbt det går att ändra sig!

Jag är trots detta nöjd med mig själv. Visserligen inte 3 vita veckor sedan jag bestämde mig, men 3 kvällar med alkohol förlåter jag mig själv. Så totalen är nu 13 (2) 3 (1) 3. Dagar inom parentes drack jag men ändå begränsat och lyckats återgå till nyktra dagar. Det känns som jag har hyfsad kontroll och även om det kändes som ett misslyckande så är jag stolt över att inte fastna i "äh nu är allt förstört så jag kan lika bra fortsätta" tänk. För varje dag jag lyckas avstå är jag stolt!

Jag ser mönstret, de dagar jag hällt upp i glaset är jag trött, stressad, har mkt att göra på jobb och hemma och då dricker jag för att orka/stå ut lite till. Det är så alkoholen funkar för mig... jag orkar lite till, tråkiga saker blir mer uthärdliga.

Kämpa på allihop!

Tänk att andra finner MIN tråd intressant! Det säger en hel del om betydelsen av att vi alla finns här. Jag har läst och läst både tidigare, men framförallt senaste veckorna. Jag känner också igen mig, inte i allas beteende men i mycket av tänkandet och upplevelser. Så bra att vi kan ge varandra något!

Grytan blev jättegod! Och vet du vad NyaTider, vi hade kvar 1/2 flaska sen i julas då jag bestämt sa att jag inte skulle dricka mer. Den flaskan hittade jag när jag plockade fram vinglas i fredags, sparade och hällde ner i grytan i lördags. Lämnade motsvarande en halv flaska vin i (av det fräscha) det fall maken skulle vilja dricka till maten, men han ville inte! Så vi har kvar vin som jag ställt intill spisen, självsäker på att det ska ner i nästkommande gryta.
Men nu när jag skriver, inser jag att jag ska ta och hälla ner det där i en plastpåse och lägga in i frysen, för det är ingen bra idé att ha det flytande!

Vet inte om jag ska testa att dricka igenom om 30 dagar, vore rätt intressant att ta reda på om det är sant som du skriver Sisyfos att jag skulle må ännu sämre då. Intressant men just nu inte lockande!

Nu är det dags för kaffe! Var rädda om er alla!