Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller med dig Coco79, tur att vi inte jobbade på 80-talet om det var värre då. Problemet med ett jobb där det är middagar, konferanser, kundvård, resor m.m. Är att det e så himla vanligt och acceptabelt med alkohol. Visst, ditt beroende kanske inte kommer från just jobbet men den typen av vardag hjälper ju inte till direkt. Jag har börjat köra alkoholfritt på alla evenemang, vissa frågar, vissa fnyser men det får mig att må bättre. Nu när jag är ute och reser ser jag alltid till att ha träningskläder med mig. Blir det tråkigt på hotellet drar jag ner en sväng till gymmet, det brukar hjälpa. Det som driver mig är att jag vill se hur kroppen och knoppen mår när man är vit, detta efter mer eller mindre dagligt drickande en längre period. För mig är det bara positivt, piggare, mer allert, kommer ihåg mer, tar tag i saker m.m. m.m. Detta stycke kanske inte var till så mycket hjälp, vill bara att du skall veta att vi är fler som har liknande situation som du, det är svår men det går om du vill. Jag tycker även som Elias skrev att du skall ta hjälp, har otroligt svårt att se att någon skulle sparka en medarbetare pga just detta. Åter igen som Elias skrev, i vår bransch är det otroligt många som har haft eller har ett beroende, att ta tag i det själv samt belysa det visar bara på styrka från din sida., Bättre det än att någon annan flaggar för situationen. Kämpa på!

kör vi.....
Kom igen!
Kollar till dej i morgon!
Kram

Tack!
Så har jag inte sett det!
Nu SKALL jag se framåt! Inte bakåt...
Vad gullig du är som tar dej tid att räkna!
Kram!

Dina berättelser är så härliga och skrattar högt åt dem ibland, bra att se saker i bilder?

Tack för din omtanke och stöd och tips! Och tack för att du utsett dig till min coach! Kan jag tolka det så? :)
Jo det finns en strategi för att förebygga eller reda ut beroende problem på mitt företag. Problemet är bara att jag inte vill att min arbetsgivare och chef skall veta om mitt problem. Har mera tänkt i banor att söka hjälp via AA och stadens beroendemottagning. Varför vill jag inte söka hjälp via jobbet om en sån möjlighet finns? Jo, jag bytte arbetsgivare i oktober och har nu som nyanställd en prövotid på 6 månader (ganska länge, på tidigare jobb har det varit 3 mån), och jag vill absolut inte att mitt beroende skall komma fram under dessa 6 mån. Tänk om jag blir sparkad pga det! Skulle vara såå skamset det!
Så jag måste sköta mig nu så att jag i alla fall får fast anställning. Vilket jag är ganska säker på att jag får, men inte om beroendet kommer fram kanske?!
Hurdan hjälp har dina medarbetare erbjudits på ditt företag? Bara nyfiken hur det kan gå till.

Ja som du skriver, om vår bransch...så himla sjukt egentligen att det fortfarande bjuds på alkohol på konferenser och dylikt. Jag är glad att jag inte jobbade då på 80-talet om det var ännu värre då... Fast jag vet inte om jag trillat dit främst pga jobbet, svårt att veta, men de är nog främst de senaste två åren som det spårat ur rejält för mig. Kombination av massa saker, sorg, separation, tristess, leda, ensamhet, depression, flytt, oro för föräldrarna osv...

Ja, jag har en plan, känns bra att ha tagit beslut. Det satt lite långt inne ska erkännas. Stora problemet är att få till en lång, riktigt långsiktigt hållbar plan. Men jag måste börja någonstans.
Sisyfos, du skriver klokt och ja, jag har väl haft det lite på känn också. Jag tillhör ju, som du säger, inte den gruppen som planerar sluta helt och då blir det väl lite annorlunda. Men jag skulle fortfarande vilja ha någon "följeslagare" med liknande plan som jag, där man kunde peppa varandra. Jag ska försöka att fortsätta vara mera regelbundet aktiv här, både i min egen tråd men även andras, respons or not. Så fort jag börjat läsa boken "Njutningsparadoxen" ska jag berätta om den är bra eller ej.
Tack igen för respons, det känns bättre nu :-). Ha en fin söndag alla!

att röra till det lite så rekommenderas numera att fruktträd ska klippas under JAS-månaderna :-)) Dvs Juli, Augusti, September !

Hur har du det? Hoppas du uppdaterar snart, du saknas här Gunda❤

Ni vet när det snart börjar bli kväll, eller kväll och kväll, men eftersom solen går ner så tidigt så känns det så. Visst hade det varit gott, men jag ska avstå, jag har inget hemma heller, vilket har räddat mig denna vecka.

Började med en vit fredag och inställningen var en en vit helg (vilket jag typ sörjde på tor och fre på jobbet)..! Helt sjukt att man kan bli låg av bara tanken på att INTE handla på systemet fre efter jobbet! Oavsett så höll ja mig ifrån vinet på fre och mådde kanonbra psykigt och fysiskt och va på superbra humör på lördagen! En seger för mig.
På lör blev vi bortbjudna på inflyttningsfest, och där var de svårt att inte dricka. Vi gick vidare sedan men jag höll koll på vinet hela kvällen så summa kardemumma är en riktigt lyckad helg! :)

gick ner på stan och shoppade lite, lite träningsvärk från igår, men ska snart gå och träna igen. Det känns skönt, jag känner mig tillfreds. Denna vecka har det blivit en flaska vin, förut kunde jag dricka 4-8 flaskor, per vecka. Det känns bra.

Underbart! Har haft en mindre erfarenhet av detta vid vattenskidåkning... händer tydligen då med om man har lite otur.

Nej vi som varit alkoholslavar är förmodligen långt i från "lagom"-nivån på många områden. Vi hör nog hemma långt ut på sidorna under normalfördelningskurvorna. Ute i svansarna.
Dina meningar "Bara att sitta/gå omkring med välbehag är en kick i sig. Alla ”Aha-upplevelser” som man får med en klar hjärna är faktiskt en kick." kan jag helt hålla med om. Det är positiva belöningar man får för att man varit nykter en längre tid.
När mina tankar glider in på alkohol, brukar jag vända på tankarna och tänka på alla positiva vinster med att vara nykter. Då motas både eventuella sug bort, plus att jag får en liten kick, av just välbehag.
En annan sak som behövs, det är tålamod. Tidigare har vi ofta skaffat oss snabba falska belöningar m.h.a. alkoholen. Att bygga upp en hållbar nykterhet tar tid, men på sikt kommer välbehag, harmoni och trygghet. Det blir en slags kickar som är utsträckta i tiden, och som det tar tid att nå. Så tålamod är bra också.

Tack för att du delar med dig av dina intressanta tankar och resonemang Äntligen fri.
Hoppas du får en harmonisk söndagskväll med mycket välmående och välbehag.

Inga inlägg... ibland är det så i min tråd också. Tänker att det har lite med att göra att vi hör till dem som fortfarande dricker och inte planerar att avstå helt. Tycker själv ibland att det är lite svårt att komma med nåt vettigt i denna typ av trådar. Lättare med de som villl sluta. Du verkar också ha ganska bra strategier själv och då kanske det är en lärorik monolog som är det viktigaste med din tråd. Sen går det i perioder härinne. Ibland bildas en liten grupp som får stor betydelse för varandra. Några återkommer och man minns de som varit aktiva samtidigt som man själv skrev mycket. Då svarar man i de trådarna. Ingen rättvisa här inte! Men det beror absolut inte på att du är tråkig! Kör en väldigt aktiv löngre period härinne så får du se.

Då har du ett konkret mål att jobba mot. Tre veckor helvit, ett glas vin, och sedan fortsätta vit. Det där glaset om tre veckor kommer du säkert att känna av, bara ett tecken på att den enzyminduktion (som ger toleransutveckling) man får av frekvent drickande rättat till sig. Du har en plan!
Kämpa på, en dag i taget....

Känner igen beteendet. Kör 30 dgr till nu så ska du se att du mår ännu sämre efter 1 flaska. Det läskiga är att det är det som är normalt! Inte att vara lite lätt bakis efter två flaskor. Kör vidare nu, det är lätt att halka tillbaka i ovanorna.

Tack Vinärgott och Elias. Er respons värmer. Jag har funderat lite på en vit period nu, ska försöka se det som ett spännande projekt. Japp, så får det bli, jag bestämmer det här och nu. Jag börjar med att köra helvitt de närmaste tre veckorna, sedan har jag en romantisk 15-årsdejt med min man och då tar jag ett glas vin till middagen men inget mer. Efter det fortsätter jag vara vit. Det kommer en fest i slutet av februari men kör gärna den vit. Jag skulle vilja ändra min toleransnivå. Jag tål lite väl mycket. Om det kommer något spontant förslag på krogbesök närmaste månaden ska jag köra på a-fritt eller stanna hemma, beroende på vad jag känner för. Jag börjar med en månad, men det vore bra med längre period än så eftersom jag dricker så pass sällan och utmaningarna nog kommer i april-mars, om man nu ska se hur det såg ut 2016. En minneslucka/jobbig urspårning per kvartal typ. Det brukar vara lätt hänt att ha "glömt" allt när det gått nån månad. Nä nu ska kroppen få vila och hållas påmind. Böcker ska läsas. Vissa krogar och sällskap ska undvikas.

Läser det du skriver och för mig fyller alkohol på alla de problem du beskriver. Sömnproblem, känslan av otillräcklighet, och med detta drickande blir det en passivitet och ännu mer ångest och otillräcklighet. Kan bara säga att du gör helt rätt som stoppar i tid. Så onödigt att köra vidare.

13, 21 och 64, bara 2 dagar kvar till 100. Och om man är lite nördig och gillar sifferserier så finns det ju också ett annat mönster som ser bra ut. Vi är ju i samma sits du och jag. vi kör på igen. Kanske att det kan vara positivt ändå hur dåligt du mår när du dricker. Ja, jag gillar ju heller inte mina onyktra upplevelse. Det blir ju obegripligt att dricka då. Kom igen Lena72, se på dina vita dagar och på dina vinster.

Låter bra ändå det här Nyckelpigan! Tänker på det där du skriver om att inte göra barnen, familjen och vänner besvikna... om att slå knut på sig själv för att räcka till. Det låter som att du behöver bli bättre på att välja dig själv. Det är väl en fantastisk kompromiss det som du nu planerar. Skyll på nåt om du behöver en ursäkt. Men om du åker hem, gör det då med känslan av stolthet för att du valt dig själv. Inte med känslan av att inte räcka till. Det är den känslan som är så förödande tror jag. Känslan av att inte vara bra nog och ibland tror jag att alla skulle må bättre om vi (både du och jag) i högre utsträckning kunde säga nej ibland och ta lite mer hänsyn till oss själva. Hoppas det går bra. Njut av skidåkning och familj!

Var på ett bedrövligt möte i tisdags. Hade gått hem o druckit om nåt fanns hemma, men det var tomt. På onsd tyckte jag att jag förtjänade att dricka så jag handlade och drack när familjen lagt sig. Bakis på torsdagen. På fredagen tyckte jag också att jag kunde få vin och det fick jag. För mycket. Igår 1/2 flaska. Idag finns inget hemma. Funderar på om jag hade klarat mig om det där mötet inte hade funnits. En klar trigger var det i alla fall. Jag kämpar vidare. Har i alla fall fler nyktra dagar och det är inte a-fixerat här just nu. Tar en dag i taget.

Ja humor ibland av morbid karaktär har hjälpt mig genom många svårigheter i livet. Tyvärr inser jag att alkoholen tagit över den rollen. Söndagar är dagar för reflektion. Vad kom först, hönan eller ägget? Dricker man för att man känner sig ensam eller är man ensam för att man dricker? Jag lär långsamt känna mig själv. Highly sensitive person med ett otroligt starkt känslomässigt detaljerat minne. Högpresterande. Ger goda råd till andra och är väldigt omtänksam, men kan inte ta hand om mig själv. Använder mig själv som slagpåse, matar mig själv med hur värdelös jag är och sitter som en tickande bomb och undrar varför ingen ser hur illa det är? Det vekar som att alla köper min skönmålade bild av träning, bra jobb, fint boende, god ekonomi, bra tjej! Några få vänner har ju sett hur okontrollerat onykter jag kan bli. Detta har gjort att man byter ut vissa vänner med jämna mellanrum. Ingen får komma för nära...

Tänkte för ett halvår sedan att om jag slutar gå ut på aw etc och väljer ett lugnare liv hemma så kanske det löser sig. Skrev ner 3 saker på ett papper:
- Ha inget hemma (hjärnan: men kanske 1 vinflaska, det löser jag ju..)
- Drick inte dagen före arbetsdag (hjärnan: eller köp 1/2 flaska, och bli sen irriterad på dig själv när den är slut)
- Drick inte ensam (Hjärnan: ska jag ringa in någon som vill dela? Nej det orkar jag inte... vill ju ha hela flaskan själv! och sen kan vi ju leta noga efter någon glömd äcklig glögg eller likör?)

Sen började förhandlingarna med mig själv redan dag 3 nykter... Jamen lill-lördag... torsdagen verkar ju lugn på jobbet. Inga möten... Jamen det är ju ändå fredag. Bara 1 flaska. Eller köp 2, en till fredag och en till lördag. Aldrig lyckats "spara" en flaska! Det sjuka är att jag VET hur det slutar och kan gå runt och prata med flaskorna innan: Jaha, där står ni och väntar... ångest på flaska x 2! Ska bara ringa föräldrar och söner snabbt och säga att jag tar en lugn kväll hemma så de inte ringer mig när hälften runnit ner i strupen och jag inte törs svara så jag får säga att jag somnade framför en film.

Har sedan 1/1 börjat skriva dagbok. Behöver se i skrift hur jag lever. Har snittat på 3 flaskor vin/vecka. Jag låter detta vara helt legitimt i min värld för jag är ju så himla duktig på jobbet, med studier kvällstid, tentor, styrelsearbete, träning. Problemet är att jag slutade sova i höstas och nästan "gick in i väggen". Min kropp börjar säga ifrån och när jag läser trådar här inne så fattar jag att jag är mer illa däran än jag vill erkänna för mig själv.

Gråter när jag läser en del trådar om ångest. Jag har inget känsloregister utan stoppat saker i en ryggsäck i över 40 år men nu börjar den bli väääldigt tung att bära. Så idag tillåter jag mig själv att gråta högt med snoret lite rinnande. Jag börjar där och sen kavlar jag upp ärmarna och försöker få till en förändring. Igen.

Sedan 2/1 men kommer nog börja på en ny vilken dag som helst. Kämpar en del med vad som är vad i mitt drickande just nu och har ett större behov av att läsa än att skriva. Har haft några veckor av drickande som inte urartat men samtidigt ser jag att det är en lek med elden. Någonstans inom mig vet jag att jag passerat en gräns där alkoholen är överordnad umgänget och skrattet. Så vill jag verkligen inte ha det men tvekar inför att göra "fotarbetet". Så just nu sorterar jag; tankar, känslor och insikter. Jag har ett mycket fint privatliv nu efter att ha levt mer än 20 år i kaos som medberoende till andra alkoholister. Å då klarar jag inte av att vila i lugnet utan skapar eget kaos...suck!

Jag börjar närma mig personbästa på nyktra dagar, och jag tycker mig känna att det börjar gå något lite lite lättare.
Sjukdomen är kronisk så jag ska inte inbilla mig något, rätt var det är så slår sug och tankar helt plötsligt till, det gjorde det igår när jag lagade mat, det har för mig alltid varit självklart med öl eller vin till matlagningen på helgerna, det gäller att inte sänka garden för man glömmer lätt med tiden hurdant elände det kan bli.

Men nu gläds jag bara åt hur bra jag mår och söndag är ingen riskdag för mig.

Trevlig söndag alla ?

Det är fruktansvärt svårt med dessa invanda situationer där alkohol liksom hör till. Man tänker inte själv, utan bara kör på som man alltid gjort. Snyggt jobbat av dig att ändå ha förnuft nog att stoppa i tid och lyckas vara pigg kl 7 varje morgon.
Om man jobbar i den utåtriktade sektorn i vår bransch (såg i annan tråd vad du jobbar med) är alkohol märkligt nog extremt närvarande. Det var nog där jag grundlade mitt förhållande till alkohol på 80-talet. Jobb och dricka gick hand i hand för alla. Alkoholen dessutom gratis. På den tiden flödade det bokstavligt talat, tro mig, och många trillade dit ordentligt och reste sig aldrig. Sedan fortsatte jag på den inslagna vägen även sedan det blivit alltmer restriktivt. (O)Vanans makt...
Tror att du står vid ett vägskäl nu, avstå eller låta drickandet vara "normalt", och förmodligen eskalerande, i din vardag. Ta den hjälp som finns! Även om jag mörkat mitt eget missbruk har jag flera gånger haft medarbetare med klara a-problem. Jag kanske känner signalerna bättre än många andra? Utifrån min chefsposition har jag aktivt sett till att de fått hjälp och får fortfarande tack från dem. Ingen annan har vetat om det, utan hela programmet har skett snyggt och utan insyn eller vetskap från omvärlden. Så ett tips från coachen är att du försöker den vägen. Det finns med största sannolikhet en strategi för detta på ditt företag också och du är förmodligen inte den första som signalerar om hjälp. Det måste ju vara bättre att själv be om stöd innan man tvingas dit av externa krafter. Att du har insikten är ett enormt första steg. Det svåraste i det jag beskrev ovan var alltid att slå hål på förnekelsen, trots det uppenbara.
Skrivet i all välmening, för det är du värd!
Kämpa på och njut av den vita helgen!!!