Senaste kommentarerna i forumet

Oj vad jag är imponerad av din viljestyrka!
Riktigt glad blir jag :)

Det sociala ordnar sig. Bli stabil för i dig själv först. "Det viktigaste först" ;-)
Sen kommer du får beröm av dina riktiga vänner.
Till sist slutar det med att någon av dom kommer till dig för att rådfråga..(alla känner vi ju någon i vår umgängeskrets som är på glid utan att se det själv)

Snart enmånadsmedaljen?

Du verkar redan ha hittat något så fortsätt så.. :D

Kram

Jag är ny här och har läst din tråd. Du skriver precis det man behöver höra när man är fast i problemen. Jag hoppas på att få läsa mer från dig och önskar dig ett fortsatt underbart lyckligt liv.

Tack för era vänliga ord :)
Ha en fortsatt trevlig helg.

Känner igen mig i det du skriver så mkt! Intressant att läsa din tråd o lycka till!

Norwood, R. (1985). Stockholm: Pan.

jo jag försöker bena ut vad som är vad. Vad gäller mitt dåliga samvete att inte dricka alkohol i vissa sällskap/personer har jag kommit fram till att problemet ligger hos de personerna. Trots det känns det jobbigt. Det svåra är väl att mitt sjuka alkohol-jag drar vinning av det dåliga samvetet o försöker övertala mig att då dricka för att göra "alla" nöjda o glada ?. Vad gäller behandling, o självreflektion etc som du skriver om så har det hjälpt mig oerhört att gå på AA-möten. Det som sägs där o de personer jag träffar där ger betydligt större intryck, stöd o förståelse för hur jag fungerar o tänker än ngn annan läkare eller samtalskontakt jag haft! Hur går det annars för dig?

Som vanligt så gick mina drömmar om en vit helg i kras.

Men jag försöker att hålla humöret uppe. På tisdag har jag ett möte på alkoholmottagningen.

Det är så himla skönt att inte dricka, jag känner mig glad, lycklig och lugnare. Och i morgon är det söndag, då "ska" man ju typ vara bakis, men jag kommer att känna mig som en nyponros. Men jag tar en dag i taget.

Tack för din omtanke, den betyder mkt! Det går bra! Mkt tankar på framtiden såsom botten, vänskaper, psykiskt o fysiskt mående. Jag har mått så bra under januari. Allt självförakt, skam, skuld, dåligt samvete har hållt sig borta. Genom att gå på AA-möten har jag fått en helt annan förståelse o insikt än tidigare. Jag inser att jag måste fylla mitt liv med annat, där alkoholen tidigare tog väldigt stor plats tidigare. Jag har börjat lite smått o det känns väldigt bra. Under januari har jag hållt mig undan det sociala, men inser att jag måste ha det sociala på ett eller annat sätt, men insett att jag har lite att jobba på o att jag är rädd för att bli ganska ensam gällande vänskapsrelationer. Jag står dubbel inför framtiden o alkoholen. Jag vet att jag inte hanterar alkohol o om jag börjar dricka igen så kommer det gå åt helvete men.... ja...jag vet inte... Var på Early bird i söndags o kan bara instämma! Var även i onsdags o fredags. Känner att jag behöver gå nu för att inte tappa bort mig.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Det inspirerar o skapar eftertanke!

Hej på er på forumet. Har nu hållit upp helt med alkohol sedan mitt första inlägg, så närmar mig 3 veckor. Känns riktigt bra och suget har avtagit helt även om de farliga tankarna om att "jag ju nu visat att jag kan avstå helt och därför borde kunna dricka som vanligt folk" kommer då och då. Har dock lovat mig att avstå helt tills dess jag får träffa min alkoholterapeut. Har varit och lämnat blodprov i veckan och nästa vecka blir det ett första snack med läkaren för att där få besked om hur behandlingen går vidare. Vill verkligen hitta verktyg för att hantera mitt problem men inte behöva avstå helt för all framtid. Känns nu som om jag iofs skulle kunna fortsätta vara helvit ett bra tag till men det finns ju en del positivt med alkohol i mer sociala sammanhang jag helst inte vill tacka nej till för all framtid. Sen är det skönt om man slipper alla frågor bara för att man inte vill ta ett glas vin vid olika tillfällen med jobb eller vänner. Men jag får se vad min läkare och terapeut säger och vad de har för plan för mig.

Nästa helg blir lite av en utmaning då det är skidresa med vänner med after ski mm inplanerat. Men jag tror att det nog är bäst att jag kör alkoholfritt för att vara på säkra sidan.

Som min hustru påminde mig om har jag ju haft vita månader tidigare någon gång per år utan att det blivit någon egentlig bättring och nu ska jag se till att det blir det.

Fortsätter att fokusera på min diet, träning och att må bra. Har gått ner rätt rejält sen jag började i höstas och det känns fantastiskt kul när man ser resultat. Blir som ett kvitto på att jag har förmågan att förändra mitt beteende och det ger styrka för självkänslan. Ska bara förstå att detsamma även gäller alkoholen.

Ha en fortsatt trevlig alkoholfri helg!

Men lider av kraftig ångest, gjort sen jag var 15. Det kan oxå ge en skakningar och känna sig svag i kroppen. Det var det som fick mig börja dricka från första början.. döva den jävla ångesten, jag går hos en kbt.

Men lider av kraftig ångest, gjort sen jag var 15. Det kan oxå ge en skakningar och känna sig svag i kroppen. Det var det som fick mig börja dricka från första början.. döva den jävla ångesten, jag går hos en kbt.

Den kroppsliga abstinensen från alkohol bör vara borta nu. Har du något samtalsstöd för att bearbeta din ångest?

Kram från studenten (oxå en 27årig tösabit:))

Hej vill vara anonym till en början. Är en tjej på 27 år som har hållt på supa i perioder i några år.. men nu till slut förstod jag allvaret i det hela. Sover äter inget drack från mogon kväll natt till nästa morgon... sov vakna spydde sov, i början var det bara en vin. Tilk slut blev det sprit! Har en fråga? Nu har jag varit ren 22 dagar men har fruktansvärd ångest hjärtklappningar och svettas från och till och darrig varit så en vecka nu. Kan man få abstinens fortfarande. Mvh

Idag har jag tränat, gått långpromenad och känner mig så mycket piggare. Snart stänger systembolaget så det blir nykter resten av denna vecka. Jag känner ett inre lugn. Det har liksom gått två steg fram, ett steg bak, men nu känns det som om jag är på rätt spår. Denna vecka har jag enbart druckit vid ett tillfälle. Det känns bra. Att vara lite småbakis är verkligen ingen höjdare.

Ja, jag tycker också det är skönt att finna fler som "borde veta bättre". Men så tror jag mycket av skammen kommer från synsättet att alkoholproblem enbart är ett beteendeproblem. Sen länge är alkoholism klassat som en beroendesjukdom, "godkänd" av WHO. Därmed tycker jag att all vård och behandling borde övergå till hälso-och sjukvården. Men av hävd är ju alkoholproblem "tillhörande kommunens nykterhetsvårdsnämnd" och som jag skriver, med tyngd på beteendet hos individen.

Stress och tyngd på jobbet, enorm stress i privatlivet utöver det. Klart som korvspad att alkohol är en lösning.
Har du någon egen tråd Mags? Jag kollade efter den men hittade inte. Skriv gärna här, jag tycker om att ha en dialog!

...på den 31:a drack jag vin igen. Har ju lixom laddat för det ett tag vet jag, och haft diskussioner i mitt huvud om det är smart eller inte att dricka. Hittills har ju den kloka delen av mig vunnit. Det var ett aktivt val, jag formulerade klart och tydligt att "ikväll vill jag dricka vin". "Det vill jag också", svarade maken med eftertryck. Han skulle köpa 3 flaskor, kom hem med 4. Middagen lagade han, så jag drack vin utan att det var högrev till :)
Första klunken var smakrik, rätt kärv beska och jag kände att "jo men det här är ju relativt gott"-alltså inte JÄTTEgott utan bara helt okej. Drack före mat, under mat och efter mat. Sen fick jag bara tvärnog, var trött och kände mig lätt illamående så jag lämnade ett halvt glas. Maken var också trött, så vi la ner båda 2. Och vet ni...det är kvar 1 och 1/3 flaska, jag drack alltså en flaska vilket jag brukar tycka är okej även om jag ska jobba dagen efter-förutsatt att det är utspritt på flera timmar. Men...när jag vaknade på småtimmarna (sömnen var ytlig) hade jag äcklig smak i munnen, viss tyngd i skallen och svag i benen. Plus att jag var hungrig. Så jag gick upp och borstade tänderna, drack och värmde middagsrester, vilka var lika goda som igår.
Tog ett par chokladbitar ur chokladasken jag köpte igår när jag var och handlade, julgodiset slumpas ju ut på butikerna. "Finchoklad"" men lika sockerstinn och fet som vanlig, billigare, dito- "fulchoklad". Ungefär som vin, "finvin" är lika berusande och skadlig som "fulvin"

Jag tror att jag drack för att övertyga mig om att beslutet att avstå är helt riktigt, påminna mig om den seghet jag känner idag. Att gå in på fejjan och se bekanta vara på utflykt, checka in på träningsställen, badhus med barnen redan vid tiosnåret fick mig att inse klockan 12...att den här dagen även den kommer att gå i seghetens tecken. Inte många knop kommer bli gjorda. Den nya medicinen har fått upp mig ur värsta svackan, jag har kommit på mig själv med att gå runt och le och småskratta ett par dagar, jag har städat och donat och tagit itu med saker som legat sen i oktober. Så dagens trötthet beror inte alls på depression utan bakfylla. På bara en flaska vin. Jaa, på bara en. Jag brukar dricka betydligt mera, men efter en viktminskning tål jag betydligt mindre än förut.

Hade jag levt ensam hade jag troligen inte druckit vin igårkväll, jag hade troligen inte heller hamnat i situationen med alkoholproblem. Vi har en etablerad vana, jag och maken, som jag beskrivit förut. Så att köpa hem igår var inget svårt beslut att få igenom. Men det positiva i det negativa är att även maken känner av vinet från igår, han drack väl 1 1/2 flaska, priset han betalar idag är att den manliga förkylningen som han lidit av har återkommit med buller och bång samt gett honom halsont. Detta konstaterade han själv utan att det var jag som lirkade och fick fram det.

Sååå...nu har jag kvar vin...tänker jag dricka det? Nej, det ska ner i högrevsgrytan. För idag tror jag att jag ska köra över den delen av mig som skriker "hämtmat" och göra iordning en gryta som får puttra medans jag tittar på dåliga serier!

Ha det gott alla finingar och goa människor!

Av någon anledning så känns det så himla skönt att finna fler socionomer som har samma problem med alkoholen som jag. Å ändå tror jag att det är jättemånga inom vår yrkeskår som dricker för mycket så jag borde inte bli överraskad :). Min överkonsumtion har gått hand i hand med stress och tyngd på jobbet. Sedan har alkoholismen fått ett "eget liv" så som det ju blir om man övar på att dricka tillräckligt ofta och mycket.... Jag börjar idag om med nykterhet efter en dekadent all-inclusive semester å ett naivt försök att dricka "lite vin" igår kväll. Känner mig oerhört trött på denna kidnappade hjärna! Tack för att ni delar med er så jag blir peppad.

I början på min förra långa nyktra period (som varade 16 år), gick jag på AA-möten. Det fanns ett par fördelar med AA då, bra litteratur samt människor med mycket erfarenhet. Däremot gillade jag inte upplägget med att sitta i en ring och prata. Det gjorde att jag nästan alltid satt tyst och lyssnade. Detta blev till slut besvärande, de andra delade med sig, jag satt tyst. Efter ½-1 år glesade mina besök ut, för att sedan upphöra helt.

En annan sak som störde mig var detta med "en högre makt". I min värld existerar inte sånt. Där tycker jag faktiskt att AA borde moderniseras. Eller det kanske de har gjort, detta utspelade sig för över 20 år sedan.

Kuriosa: Jag letade upp på nätet var AA har närmaste mötet i förhållande till där jag bor. Det visade sig vara i kvarteret bredvid. Kanske jag går dit någon gång.

Men det viktiga är väl att var och en tar till den hjälp som finns, och som man känner behov av.

För mig har forumet ersatt AA om jag jämför med förra gången jag trädde in i ett nyktert liv.

Tack för att du svarar, bollar idéer och delar med dig MondayM.

Besvikelsen kommer att bytas mot stolthet, rädslan och skammen avta, om du tar steget att söka hjälp. Iofs gör du ju det redan – du är ju här! till nytta och glädje för oss alla.

att du bröt. Det glädjer mig :D
Våra hjärnor tycks ju tro att vi är botade efter ett tags nykterhet tyvärr..

"så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss" -
önskar att någon kunde förklara exakt vad som händer i våra hjärnor när detta händer.

Är våra hjärnor annorlunda vad det gäller belöningssystemet än "normal - alkohol-missbrukaren"?
Vi som inte passar in i denna normalmall....
Jag vill veta......

Hej
Det känns skönt att höra. Jag blir litet orolig när någon inte skriver på ett tag. Beror på att jag drar mig undan före och under ett återfall.
Skönt också att du mår bra, för för dig och mig är vad jag förstår det livsfarligt att gå in i en fylleperiod.
Ikaros

Tack Elias, Ikaros och Famiglia för era snälla kommentarer! Har ju nog förstått när jag läst här på forumet att många gjort snedsteg med vita dagar och det hör väl till beroendet. Det som är jobbigt för mig är när jag gör ett snedsteg (när jag tidigare testat ha en vit period) är att om jag då dricker en dag så stannar det inte där. Då upprepar sig beteendet många dagar i rad. Vilket det gjorde denna veckan också. Även om jag tänkte att OK, jag drack bara måndag, men det blev tisdag-fredag också. Varför?? Jag var på jobbresa, och då 'hör det till' för mig att dricka, en vana helt enkelt, som jag inte lyckades bryta. Jag drack inte lika mycket som jag hade gjort om jag var hemma, för jag måste ju vara i jobbskick alla morgnar och vakna kl. 7. Men ändå. Jag gjorde det. Har en konstig känsla nu, inte direkt besviken på mig själv, men lite rädd och fundersam, att kommer jag kunna klara av att sluta dricka. Eller jag vill ju inte sluta helt, men i alla fall ha en längre vit period för att få något slags stopp. Ett tag. Börjat fundera i banor att söka hjälp. Även om jag egentligen inte vill det heller, på grund av skam. Men det är kanske det bästa jag kan göra för min egen skull. Fortsätter fundera ett tag till.
Önskar alla en fin dag!

De flesta dagar rullar på som dom ska, lugnt o fint. Möjligtvis sover jag en aning för lite. Men nykterheten har givit mig så jäkla mycket energi och trots att jag tränar varje dag har jag fortfarande problem med sömnen. Men jag är alltid pigg på dagarna, det är en av de stora sidovinsterna.

Men jag är beroende av min sömn. Rubbas den ökar mitt sug. På mat o socker. Jag märker att jag också tappar fokus om jag ligger lågt på sömn. Jag behöver vara alert för att hålla mig medveten och tacksam. Hamnar jag ännu lägre på sömn kommer irritationen som ett brev på posten. Irritation är dåligt för min sinnesro och ytterst ett hot mot min nykterhet, mitt liv. Tänk att det ska vara så svårt att bara gå och lägga sig i tid ;)

För mig är det här min livs resa. Min resa behöver delmål. Mål överhuvudtaget är sporrande och hjälper mig att hålla fokus. Vissa dagar då det händer mycket på jobbet eller runt omkring mig, de dagar jag går på autopilot, är mina mål de som styr mig. När jag går på autopilot kommer autotankar. Mina autotankar är asfarliga eftersom de är fortfarande samma autotankar som jag hade för 2-3 år sedan. Låter kanske lite pretto att sätta mål för saker som vikt, kost, träning, meditation och jobb. Man det är det jag behöver. För när jag satt upp konkreta mål, gjort dessa tydliga för mig och accepterat dom behöver jag aldrig förhandla med mig själv när autotankarna dyker upp..

Jo, en sak till, ett mål i nykterheten har varit att sätta dit en stor och riktigt skön tatuering på kroppen. Jag har valt motiv och tid är bokad på en studio i slutet av nästa månad. Det ser ut som att jag kommer nå även detta mål (hualigen) :D