Senaste kommentarerna i forumet

Detta är mitt AA. Jag har alltid tillgång till det och ni finns "alltid" tillgängliga i min iPhone.

Jag går på AA möten sporadiskt (när jag behöver) men det är inte min typ av rehab.
Jag har svårt att känna mig hemma i AA, och har svårt att "dela" ut mitt liv till människor
jag inte känner. Jag sitter mest tyst och säger inte så mycket. Tar däremot lärdom
av andras historia.

Men jag antar att AA inte passar alla....
Har t.o.m svårt att stå och hålla människor i handen som jag inte känner.
Men så är jag! Och vi är olika och det är en himla tur ;D

En fin helg önskar jag dig med.

Ibland undrar jag om Systembolaget lagt något i a (utöver a...) som gör att man blir som hjärntvättad. En fjärrstyrd robot!! Ett slags chip i skallen? Denna undran eftersom jag drack vin i går kväll (och skrev dumma brev), fastän jag inte tänkt göra det alls. En orsak kan vara att mannen köpt hem, sedan var otrevlig och lämnade mig ensam med flaskan... Han är inte klok. Jag måste skaffa mig en ny man känner jag. Eller så ingen alls.

Förra helgen när jag inte hade sonen - för två veckor sedan - så drack jag på fredagen, vilket jag skrivit om här. Det gjorde att även om jag höll mig nykter resten av helgen så började jag min väldigt välbehövliga ledighet med att vara bakis, sliter, ångerfull och besviken på mig själv - och det präglade hela helgen. Igår såg jag till att vara uppbokad i ett garanterat nyktert sammanhang för att vara säker på att jag inte skulle bli sugen på dricka då. Det innebär att jag har vaknat nu och känner mig lugn, inte helt utsövd men ändå, jag ser framemot dagen, etc etc. Alltså enbart positiva grejer! Jag har känt att ganska tydligt sug hela veckan och varit ganska off. Men bara genom att säkerställa att jag höll mig nykter på fredagen har jag gett mig själv lite riktig återhämtning och tid att göra positiva, och förhoppningsvis kreativa saker!

Jag är sugen även idag, men jag känner att jag har en bättre ingång den här helgen/idag än jag haft på länge, så jag hoppas att det också hjälper mig att hantera suget bättre! Trevlig helg på er allihopa!

bättre medmänniskor än medmänniskor är. Jag har, precis som så många andra, en kärv månad att se fram emot. Jag satte mig och tittade igenom månadens räkningar igår kväll, och de är många och vidlyftiga. Det blir inte många pengar över till oxfilé och löjrom. Det var naturligtvis dumt att göra det där på kvällen, det ger mig bara en natt av grubblande och negativa tankar. Den normala reaktionen hos ens vänner verkar ofta vara att påpeka det uppenbara: Du skulle inte ha.. , alternativt ge hurtiga tillrop: Det går bra ska du se, allt du behöver göra är att... Inte riktigt vad jag behövde igår kväll. Allt vad jag behövde igår var precis vad jag fick; hunden kom och buffade försiktigt på mig tills jag klappade honom, så hoppade han upp i soffan och rullade ihop sig tätt intill, och där låg han, alldeles tyst, tills jag började känna mig harmonisk igen. Natten blev fri från mörka tankar och morgonen kom med beslutsamhet och hopp.

Morgonen kom också med, tja, något blött. Det var den där sortens väder då man inte riktigt kan avgöra om det är snö, eller regn, eller bara väldigt hög luftfuktighet. När de väl landat på huden eller kläderna är det bara blött, vad det var när de svävade omkring i luften är en hemlighet som vädrets makter döljer väl. På marken däremot, kall efter en natt med minusgrader, förvandlas de omedelbart till en tunn hinna av is, nästan som underkylt regn men inte riktigt lika halt. Tillräckligt för att hunden skulle välja att gå i snön i diket hellre än på vägen dock. På vår morgonpromenad går vi över en lite större väg, stor nog för att vara asfalterad. Vi passerar den nära krönet på en lång backe som långtradarna kämpar sig upp för på låga växlar. Med tanke på hur halt det var så föreställde jag mig att den där backen kunde bli ett svårbesegrat hinder på deras väg mot vidare äventyr, så jag stannade en stund för att se hur det skulle gå när nästa ekipage dök upp. Till slut insåg jag att det var lördag, inte ens timmerbilarna är ute klockan fem en lördagsmorgon. Sådant är mitt liv på landet, vi spänningssökande adrenalinjunkies står vid toppen av en backe och väntar på att få se lastbilar köra förbi.

Min son är på väg tillbaka till det stora landet i väster. Han kom hem därifrån i onsdags, men så uppstod en brådskande situation och han fick snällt packa om sin väska och vända tillbaka. Jag är så glad att det är han och inte jag. Jag vet inte hur många gånger jag har varit i samma situation; man har avslutat en resa och under de tio timmar det tar att komma hem har man hunnit planera minst en vecka framöver, ofta med inslag av lugn och ro, och så rasar det hela samman och man är tillbaka i selen igen. Det där är en källa till stor frustration och har lett till mer än ett återfall. Hur min son gör vet jag inte, eftersom han inte dricker så antar jag att han har något annat sätt att släppa ut lite ånga. Kanske kan det vara en liten hjälp att hans flickvän bor där, han verkade i alla fall inte alltför olycklig.

Ha en behaglig dag!

för hälsningen i min tråd.
Härligt och positivt att det fungerar bra för dig också med nykterheten. Bra att du känner dig trygg och lugn. Då är du på rätt väg.

Det är intressant och positivt att det är så stor andel som tillfrisknar när de aktivt börjar använda detta forum.
Jag såg någonstans siffror på hur stor andel som blir fria från alkoholen när de aktivt börjar i AA, och att den andelen sjunkit under senare tid.
Försökte googla fram något om det, men hittar inget.
Jag undrar om inte andelen är minst lika stor här på forumet. Dessutom är det en del som nyttjar både AA och forumet.

Hur som helst med det, jag är glad för din skull, att det fungerar så bra för dig MondayMorning.
Hoppas du får en bra helg, och att du fortsätter att må bra. Du är värd ett bra mående. Sköt om dig!

Hooooooola guapa!
Hur gåre? Planer för helgen? ^^

och jag avgick med segern även denna gång! Hade en del saker som jag bara måste göra färdigt idag som jag sammanbitet och lite ilsket, jobbade mig igenom medan suget sakta, men säkert klingade av.
Tack Nya tider och Elias, era kommentarer hjälpte mig att stå emot, fortsätta tro på mig själv och den väg jag valt att gå.

Tack Dionysa och rosette! Jag behövde verkligen stöd!! Jag har varit i panikläge så många dagar att jag inte sett någon utväg, tänkte att jag måste klara det för familjens skull. När jag skrev här och fick stöd plus att jag fick sms av min syster och kramar av min man insåg jag hur dåligt jag mådde och att det inte skulle funka. Jag började leta efter sätt att ta mig hem på på egen hand (den andra familjen är inte där de första dagarna), var inte helt enkelt men går. Jag gav mig själv tillåtelse att ta ett steg i taget, åka dit med min familj och åka skidor, njuta så gott det går. På onsdagkväll kommer de andra, om jag känner som jag har gjort och gör måste jag åka hem innan de kommer. Jag såg inte den utvägen innan, dels pga att det var allt eller inget, dels pga att min familj blir ledsen om jag inte stannar och att våra vänner troligtvis tar illa upp. Det jag kände nu var att detta är den bästa av flera dåliga val. För första gången måste jag ta mina känslor på allvar... om jag känner som jag gör nu kan jag inte utsätta mig för denna ångest... då blir jag självdestruktiv igen. Jag vet inte om jag kommer att vara stark nog att åka men jag måste. Just nu lugnade sig ångesten, kanske eskalerar den igen, men just nu vilar jag i lugnet så länge det varar. Tack för att ni finns ❤️

Du bävar inför resan som bär iväg imorgon, bra att du skriver och berättar. Sätter ord på hur det är för dig nu och vad du känner. Jag vet inte alls om det är hjälpsamt för dig, tänker, Nationella hjälplinjen, en stödtelefon om man behöver prata är öppen alla dagar 13-22, 020 2200 60. Ibland kan det vara att prata med någon inför en sån här sak som många är hjälpta av. Du känner förstås dig själv bäst, kanske finns något annat som skulle vara hjälpsamt för att kunna flytta fokus eller fylla på med lite energi för dig?

Ta hand om dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Halloj.....jobbat jättemycket - och har faktiskt inte varit här på forumet så många gånger. Jo, jag mår bra - och bröt efter fyllan för ett par veckor sedan. Så skönt! Det blev inte nedförsbacke - bara ett hack i skivan om man säger så. Inte druckit något nu på ett par veckor - och har inte något sug heller. Jag har blivit påmind i dagarna om hur jag har "lekt med elden" - en kollega som antagligen har problem med spriten har dragits in av arbetsgivaren för att tvingas gå och lämna alkoholprover under en längre tid. Om inte så kan anställningen vara i fara. Usch säger jag bara - det bara knyter sig i magen. Jag var så nära i somras, så nära. Skall inte hamna i samma situation igen. Det får inte hända. Och vet ni vad - någonting i mig säger att det inte kommer att hända. Så känns det just nu - och det är ju bra. Jag försöker att behålla den känslan. Det känns bra.

Kämpa på alla vänner härinne - det ÄR möjligt att förändra. Det kan dock ta tid att vända en stor och otymplig skuta.

Näe. Det här låter ju som panikläge. Du måste bara stanna upp. Stå still. Eller vad tror du/ni andra som läser??

Tack för alla hälsningar... jag har inte druckit men mår enormt dåligt, befinner mig i en konstant ångest och vet inte hur jag ska ta mig ur den... orkar inte mer, vill fly. Det som utlöser ångesten är att vi ska åka på skidsemester imorgon med de kompisarna som vill komma in och ta över. På något sätt hittar hon alla mina triggers och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har sagt till en gång (sms) och det togs ändå emot bra, men jag vet att de inte fattar (hur kan man göra det?) och att jag måste vara mer specifik. Jag hat dock glidit över i ett helt paralyserat stadium där ångesten river ochvsliter i mig, på ett sätt som jag inte vet vad jag ska ta mig till med... jag orkar inte hålla ihop mig själv, än mindre bo ihop med dem, veta vad de tycker och ränker, att dr pratat om hur de ska lösa "problemet", att dr aldrig kan förstå utan att ha varit med om något. Jag klarar inte av att upprätthålla inför mig själv att jag är värd att kämpa för med yttre "störningar", jag har nog med mig själv. "Är helt förkrosssd... känner inte att jag orkar åka. Samtidigt, hur kan jag ibte?! Barnen. Jag som planerat och bokat hela resan. Hur ledsna blir inte barnen? Klarar jag mig själv hemma? Dessutom är skidor det bästa jag vet. Panik och ångest... vill ibte mwr

Fantastiskt bra kämpat så här långt, Sige. Bit ihop rejält ikväll om a-djävulen kommer med sina listiga lockrop. Du vill ju inte dricka och du är starkare än den där rackaren.
Vit helg på dig!!!

...tvärtom! Se det som en seger, du stoppade ju vid de halva glasen. Segrar ger styrka. Inte tror jag du blev onykter heller. Låt inte det trigga att du bryter sviten av vita dagar, utan gå vidare och titta ut en riktigt fin dator till dig!!! Nu vet du i alla fall att t.o.m. lite smuttande i ett festsammanhang ger skamkänslor, så med det i bakhuvudet blir det en hjälp att avstå nästa gång...
Kämpa på!

Men: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan.....
M har köpt öl och whisky. Jag bävar

Jaha så var det fredag. Det blir utgång ikväll, middag med vänner + man. Jag drack senast för 12 dagar sedan. Har varit sjuk sen dess med olika virusinfektioner. Jag har faktiskt inte lagt upp någon detaljerad strategi för ikväll mer än en tanke om att ta det lugnt. Ok så då är det dags för strategi: Det blir inget vin, ingen cava (som jag brukar ta) eller drinkar, enbart öl och till maten alkoholfritt. Men jag kan ju utan problem få i mig ett gäng öl och det är inte meningen ikväll. Ska upp tidigt imorgon och jag är inte helt frisk än. Och så alla andra anledningar som finns till att behålla kontroll. Men jag känner att jag slirar lite, har ju tex inte satt någon maxgräns för mängden öl. Det blir troligen flasköl, gärna mellis om det finns. Det brukar gå bra om jag håller mig strikt till det. Och varva med ingefärsläsk mot förkylningen. Ok jag är rätt lugn med det tror jag. Återkommer imorrn med hur det gick.
Hur går det för er andra nu till helgen?

Känns så skönt när man "trillar" att någon har svarat i min tråd.
Ledsen att inte har orkat skriva tillbaka. Krafterna har helt enkelt tagit slut men känner att krafterna börja komma tillbaka, hoppas jag!
Kram o tack!

Nu är jag beredd! Nu kör jag 8 veckor till!
Men vi börjar med en helg....
En dag i taget!

Jag är så arg hela tiden. Söker ventil för ilskan. Ska träna efter jobbet. Slå ut ilskan. Är det normalt att känna ilska och irritation så här långt efter? Eller är det nedgrävda känslor som kommer upp? Hur hanterar man dem? Jag kan ju inte älta gammal skit över min man mer.
Gjort är gjort. Jag är kvar i äktenskapet. Lämna eller stanna och vara glad. Kan man det?

En konkret påminnelse om att den djävla rackaren ständigt lurar runt hörnet, färdig att sätta klorna i en. Triggers för att locka fram fanskapet kan dyka upp ständigt och i vilken form som helst.
Snyggt parerat av dig, ditt förnuft var starkare och kanske växte ytterligare inför nästa attack. Det bådar gott.
7,4% av året har gått, bara resten kvar - dag för dag... Sedan kommer många nya vita år.
Trevlig helg!

Om du har anmält dig till studien så hittar du det material som du får testa under fliken "Fakta". Där hittar du också mer information om studien och kontaktuppgifter till oss som arbetar med den.

Beroende på vilken grupp du hamnar i så ser materialet och stödet lite olika ut. Vi gör detta för att undersöka vad användarna vill ha och för att vi inte vet vilken typ av stöd via nätet som fungerar bäst. Förhoppningsvis kan ditt deltagande och feedback leda till att vi i framtiden kan erbjuda mer och bättre tjänster.

KBT-behandling för t ex ångest och depression via nätet finns i flera landsting. Dock känner jag inte till något landsting som erbjuder KBT-behandling för alkoholproblem via nätet annat än inom ramen för forskning. Detta beror på att metoden inte har använts lika länge för alkohol som t ex för ångest och depression. Om man vill ha internetbehandling via landstinget så krävs alltid minst ett besök på mottagning och att man blir registrerad som patient.

hälsningar

/magnus
alkoholhjälpen

Så jäkla typiskt att det ska vara öl även i bastun! På ett kommunalt badhus? Djisses, trodde inte det var på det viset faktiskt! Nu är jag inte inne på herrarnas avdelning så jag har inte haft den äran att själv skåda eländet. För elände tycker jag det är när alkoholen är med även på gemensamma platser. Jag tycker själv att bastu och öl hör ihop, men har aldrig haft en tanke att det skulle förekomma på badhuset!
Promenad låter bra, du får låna en hund om du ingen har-bästa sällskapet och man har roligt med lek och sånt längs vägen (om man vill, annars går var och en i sina tankar). Ha en trevlig helg!

Jag har inte varit inne på bolaget sen jag slutade dricka a. Har aldrig druckit för att det är gott, endast för ruset. Vi alla olika och att hålla sig nykter är vårt mål. Sen finns viljan hos många att dricka lite. Det har jag provat massor av gånger under flera år, ett steg fram två steg tillbaka.För mig funkar det inte.Vi har alla vår egna väg att gå, när det gäller beroenden,det har vi gemensamt...

Jamen... hade smålänningarna inte tålamod att låta kaffet "klarna" innan dom var på't? (Kunde dom kanske inte tya sig?) Hade dom inte tillgång till "k l a r s k i n n" (torkad simblåsa från fisk)? En norrbottning häpnar. Konsten att försiktigt hälla kaffet på fat och suga i sig det genom en hård sockerbit, fanns alltså inte heller?!

har hamnat i förrådet. Det är en riktigt fin en, den både maler och brygger automatiskt och den gör en utmärkt cappuccino. Jag köpte den när jag bodde i den Stora Staden, det kändes väldigt yuppie att kunna göra sitt eget finkaffe. Plus att jag var aktiv i mitt drickande då, så jag kunde inte visa mig på sta'n, maskinen gav mig ändå den där urbana känslan tyckte jag. Den fick följa med till mitt förra boende och hade sin funktion även där. Visserligen blev det med tiden för mycket kladdande med mjölken, så den blev begränsad till endast en post på menyn; espresso, men det flöt ändå en del kaffebönor genom dess kvarn. När jag flyttade hit upp fick den stå kvar i lägenheten så att jag kunde göra kaffe medans vi jobbade i min sons lägenhet. Nu har den stått här uppe ett tag och jag insåg snabbt att den inte passar in.

När jag jagade nere i mörkaste Småland var det kokkaffe som gällde; riktiga män silar kaffet genom snuset, pappersfilter är för ungar och sinnessvaga. De här gubbarna drack sitt kaffe som dom drack sitt brännvin; det gjorde ingen nytta förrän det kom ner i magen. Som stadsbo var jag redan från början i underläge, jag kunde bara föreställa mig den spott och spe jag skulle få utstå om jag hällde upp bryggkaffe i muggen, så jag bet ihop och silade mitt kokkaffe mellan tänderna så gott det gick. Snusade gjorde jag inte, men alla grovmalda kaffebönor jag konstant gick och spottade ut gav i alla fall intryck av att jag var lika mycket man som alla de andra. Det där har naturligtvis ändrats, numer sitter gubbarna och dricker sitt koffeinfria toffee nut frappuccino med lillfingret spretande som civiliserat folk.

Jag tror inte min nyligen uppnådda status som lantis har påverkat mitt val av kaffe i någon större utsträckning, jag har nog bara upptäckt att jag drack espresso, inte så mycket för att jag tyckte om det, utan för att det matchade den bild jag hade målat upp av mig själv. Jag har alltid haft en tendens att ge mig själv roller som jag försöker spela så verklighetstroget som möjligt, inte för omgivningens skull utan för att jag ibland vill vara någon annan. Som i min ungdom, jag hade sett en westernfilm och i en scen satte sig huvudpersonen mot en trädstam, drog ner hatten över ansiktet, svepte ponchon om sig och somnade. Det där måste jag naturligtvis prova, något träd fanns inte tillgängligt i mitt sovrum, så jag satte mig mot väggen och gjorde vad jag kunde för att se macho ut och framförallt, försöka sova. Det gick inget vidare men jag lärde mig i alla fall att många saker som ser realistiska ut i en femtonsekunders scen i en film kan vara tämligen svårgenomförbara i verkligheten.

Ha en fin dag!