Senaste kommentarerna i forumet

och den som börjar imorgon kväll ska bli vit oxå har jag bestämt.
Har inte varit inne här på ett tag nu, det har varit fullt upp.
Jag har 27 dagar i nykterhet nu, en dag i taget ?

Viktigt och betydelsefullt också att du kunde låta tankar på forumet hjälpa till att avstyra ett återfall. Jag tänker så jag med, att jag kan låta tankar på forumet och alla som kämpar här inne, vara ett extra stöd när det svajar.
En annan viktig sak är att för var och en här inne som klarar en svacka, ett svaj eller ett sug, och skriver om det, ja det kan stärka andra som läser om det. Man blir stärkt av att se att det minsann går att komma vidare på den nyktra och fria stigen. Vi stärks av varandras framgångar.

Positivt också att läkaren inte fann några knölar.

Så tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Ikaros.

I går var det läge för mig att ta ett återfall. Sedan en tid tillbaks har jag fått reda på att mitt PSA-värde var förhöjt. Alltså risk för prostatacancer. I går hade jag tid hos min läkare för att han skulle undersöka prostatan och känna om där fanns några knölar. Hade inte oroat mig så mycket men i går vaknade jag och insåg att mitt liv kunde vara över inom kort. En overklighetskänsla grep mig. Jag klev in i en bubbla där förnuftet inte rådde. Läste om prostatacancer och förstod att fanns där knölar i prostatan hade jag förmodligen cancer. Jag och cancer! Det förstod jag inte. Var inte orolig och nervös utan bara liksom utanför mig själv.
Klockan 15.00 genomfördes undersökningen och läkaren fann inga knölar. Detta innebär inte att jag inte har cancer men mer troligt är en godartad förstoring av prostatan. Alltså remiss till urolog.
Efter detta kände jag mig enbart vilsen. En grådisig dag förstärkte ödsligheten och jag kände att nu skulle det vara skönt att halsa en kvarting. Och komma bort. Få vila. Men något tog emot. Började tänka på min familj och på er andra här på nätet och hur ni kämpar. OCH de uppskattningar jag fått. Längtan efter drogen började avklinga sakteligen men även i morse kände jag av tungsinnet även om ett samtal med min sambo vid frukosten bidrog till att hjälpe en hel del. Molnen skingrades så att säga.
Nu efter ett träningspass är jag tillbaks igen. Ingen oro och ingen bubbla. Jag känner att jag är med i verkligheten igen.

MEN så nära vi är OCH vilken betydelse vi kan ha för varandra när svårigheter kommer.
TACK alltså för att ni hjälpte mig att avstå.

Ikaros

Senaste dagarna har jag funderat mycket på hur de senaste fem åren i mitt liv varit. Jag har läst om riskbruk o missbruk o jag har kartlagt de här åren o varit rak i mina iakttagelser gentemot mig själv. Då jag började skriva här för fem år sedan mådde jag inte alls bra, sov inte bra o hade mycket oro inom mig. Hade svårt att reda i mitt beteende, mina handlingar och jag mådde inte bra delvis pga yttre omständigheter. Jag kände mig utkastad i ett hav mycket dålig på att simma...

Då hade jag mycket att kämpa med och jag ser som en röd tråd genom allt det jag skrivit att jag mår så mycket bättre ju mer tiden gått. Lycklig att nu är nu.

Jag känner mycket mera igen den jag var innan, tryggare i mig själv, ganska lugn. Lite svårt att hitta tillbaka till glädjen dock men jag tror på att jag hittar dit också. Försöker peta in goda tankar o handlingar... Det som tyngde ner livet då har lättat då de yttre omständigheterna som var svåra är något som är över och förbi i stort sett. Finns bara som smårester kvar i mig.

Ett beteende finns kvar o jag trivs inte med det. Då jag är stressad av jobb, orolig av någon anledning och trött, då har jag handlat utan att tänka och endast om jag är själv, ja då har jag velat ha vin även då jag ju har långa perioder utan och tycker att det är då jag har det som bäst. Det händer mer o mer sällan och jag funkar dagen efter jag druckit det där vinet men det känns inte bra. Jag vill leva nykter men så jag gör jag detta tvärtemot vad som är bra för mig och egentligen mot min vilja. Inte speciellt smart. Känner inte skam så mycket, det har jag haft tillräckligt med. Känner mest att det är så onödigt och dumt, tar utav min tid och gör inte gott. Det enda jag får ut av det är att vila hjärnan från tankar några timmar och blir ju lite segare nästa dag. Jag har haft tillräckligt med sega dagar och vill ha alla dagar fria från den där sugande segheten.

Tänker mig en vår där jag hittar ännu mera tillbaka till det liv jag vill ha. Tänker mig en vår där jag ärligt funderar på vad jag finner gott och vad jag vill ha ut av mina dagar. Jag älskar våren och jag tror verkligen på att jag ska göra många kloka val denna vår.

Dessa hållpunkter kan jag läsa ofta:
Kollar kurser i keramik, skapa igen som jag vet att jag tycker såå mycket om.
Ta ledigt från jobbet då det blir "för" mycket.
Prata, skriva, läsa, umgås.

Återfall igen. Återfall låter nästan för tjusigt. Känner mej helt nere!
Nu har jag enligt mig o min man betett mig. Full o ramlade ur sängen o min man har för först (o enda hoppas jag) sagt att nu får det vara nog!
Hur kunde jag i 13+21+64 dagar klara mej o nu..... Sååå trött!
Som min man sa i morse. -nu är du ju inte ens i den sköna bubblan, du grinar samtidigt som du dricker! Varför dricker du då?????
Ja, varför.....

Har den senaste tiden känt mig ganska nedstämd och orolig. Anledningarna är säkert fler och en stor del handlar nog om att det är dags att se sig om efter ett nytt jobb. Jag har ett jobb som på pappret är bra men det börjar gå rundgång i mina uppgifter och jag märker att jag inte presterar efter min förmåga. Men det är så jobbigt att sätta igång nya processer.

Sen tror jag att min avhållsamhet gör att jag har en annan och längre kontakt med mina känslor. Annars har de ju avbrutits med att man avslutar kvällen med ett glas vin eller två och slappnar av och kopplar bort känslorna genom att beklaga sig med någon kompis. Beklagandet fortsätter men känslorna avbryts ju inte. På många sätt ett ärligare chans för mig att tyda mina signaler. Istället för att bearbeta återhämtning, alkoholångest etc så måste jag ju ta tag i allt det andra. Den där förbannade roten. Det många av oss brottas med. Det jag egentligen vet om. Tänkt att man kan få så många uppvaknanden om samma saker.

Jag in och få svar på mina leverprov jag tog för ett par veckor sen ???
Har haft mindre ångest!

Du har rätt, man har spenderad timmar, dagar och år på alkoholen. Före allt annat.
Som tur är, så är det slut på det nu.
Nu ska familjen få njuta av en frisk, pigg nykter människa som ser dom och har energi över

Grymt att du klarat det så bra och att du verkar ha en så grym fru! Jag blir vansinnig när jag hör om makar/sambos/partners som vägrar trappa ner på alkoholen bara för de inte har ett problem.

Jag har också ett par utmaningar de närmsta veckorna, det är långväga gäster, födelsedagsdrinkar och en egen fest där jag beslutat att ha avsluta drinken med ett bord på nattklubb. Kan ju tyckas dumt, men jag gillar ju att umgås med vänner på fest. Men nu tar vi oss an detta!

Starkt jobbat så här långt med fullt fokus på minus 11 kg till. Själv har jag kvar 10 kg, av 15 från början, till mitt mål.
Den där gratisspriten i jobbet kan vara förrädisk, så har det varit för mig i många år. Skönt att du är så fast besluten att inte falla för "gratis är gott". Och strunta i minibaren.
Kämpa på!

Allt fortlöper enligt plan. Ingen alkohol, men inte heller några situationer. Ikväll ska jag på en aw men jag tror inte att det blir så konstigt om jag dricker alkoholfritt. I helgen blir det dock en större utmaning när jag ska träffa en annan kompis. Har inte riktigt blivit klok på hur jag vill göra med detta. Saker är inte lika självklara denna gång. Men samtidigt känner jag att jag inte vill dricka, är inte det skäl nog att avstå? Inte tänka på hur någon annan kommer känna. Det kan ju inte vara mitt ansvar att hon kommer bli "besviken" om jag inte dricker. Det måste väl ligga på henne? Jag måste ju rå om mitt eget hus.

Här kommer det värsta. Hon har själv tidigare haft problem med okontrollerat drickande i sociala situationer. Det har lugnat sig och jag vet faktiskt inte hur det riktigt ser ut idag eftersom vi ses mer sällan. I alla fall så grundar sig mitt velande att hon inte ska känna sig dum och besviken eftersom hon har en skev relation vin. Hur sinnessjukt är inte det? Sen inser jag att det är en vän och ibland räcker det att vara ärlig. Vi får se hur som haver.

Snart helg igen. Tillönskar dig klara vita dagar!!!
Kämpa på!

"...vinsten av att inte köpa en BiB", snyggt formulerat! Och du, beslutet om att få unna sig ett glas vin kan ju skjutas på framtiden. Risken är nog överhängande att det blir mer än ett glas...
Kämpa på!!!

ovanför min ytterdörr. Jag har bott här ett bra tag nu, men det var först igår som jag lade märke till den. Det är ett litet ansikte flankerat av ett par vingar, tillverkat i gips, en sådan där grej som man köper för tio kronor på en loppis och sedan omedelbart ångrar. Jag vet faktiskt inte hur sederna är nu, jag är inte den sortens människa som lägger märke till detaljer när jag besöker folk. Jag minns när min son och jag var på väg hem från en kväll hos en bekant och han sade: -Cool hoj. Mitt ansiktsuttryck sade honom att jag inte hade en aning om vad han pratade om, så han fortsatte: -Såg du inte att han hade en motorcykel stående i vardagsrummet? Sådan är jag, tämligen omedveten om mina omgivningar. Hursomhelst, jag undrar om ängeln är en kvarleva från förr, eller om man även nuförtiden sätter upp den typen av symboler i sina hus?

Jag minns en tid då vart och vartannat hus hade någon form av symbol hängande ovanför ytterdörren; det kunde vara en enkel liten ängel, ibland var det ett fullstort huvud med en gloria av glas och en lampa innanför pannbenet, så att glorian gav ett svagt sken ifrån sig. Dessa symboler skulle vaka över hus och hem, även om det var lite si och så med fromheten i stugorna så var skrockfullheten vid god vigör. En annan variant var hästskon, hittade man en borttappad hästsko så skulle den upp på väggen. Det var viktigt att den satt rätt, den skulle monteras med skänklarna uppåt så att lyckan inte rann ut. Ve det hem som slarvade med montaget, lossnade den och vände sig upp och ned så var det kört. Själv är jag varken religiös eller tror på tomtar och troll så ängeln är för mig bara dekoration som knappast fyller någon funktion. Å andra sidan... Den sitter inte i vägen, den passar in i miljön och det kan ju inte skada att gardera sig, bara utifall...

Vi var på jobbet igår, hunden och jag. Eller jag i alla fall, hunden fick vänta i bilen. Det har han inget emot, han gillar bilen, troligen känner han sig trygg där. Han vet ju att jag aldrig lämnar honom någon längre stund i den och så händer det titt som tätt att vi hamnar på någon ny och spännande plats som han får utforska. Igår tog jag honom till hundrastgården som vi besökt många gånger förut, den som han brukade älska att springa runt i. Men inte igår, han stack in nosen en liten stund men satte sedan siktet på närmsta trädsamling i stället. Jag tror han anser att han inte är någon stadshund längre, han bor minsann på landet nu och de där artificiella natur-imitationerna kan yuppie-hundarna ha för sig själva. Han vet minsann hur riktig natur ser ut, så det så.

Ha en bra dag allihop!

Jag har varit där också. Dricker nästan inte alls när jag är bland många vänner, men själv i soffan framför tvn, när livet inte är kul. Men nu har jag varit nykter i 23 dagar och varit ensam, hemma i soffan. Och det känns rätt skönt faktiskt.

Har också varit där!

märker man fler och fler fördelar med nykterheten. Tror det är bra att själv fundera över sitt liv. Hur det har sett ut. Hur mycket tid man lagt på tankar om a, att handla a, att dricka a och kolla klockan så man förhoppningsvis är "ren" nästa morgon. Vilket jag sällan var den sista tiden innan a-stopp. Skulle man mäta all tid alkoholen tar från sig själv, familj, aktiviteter osv. så blir det väldigt mycket tid man kunde använt vettigare...

.

dricker annars också, men det är ensamhetsdrickandet som är mitt stora problem.

Det går upp och ner, humörsvängningar som jag aldrig haft förut..
Tack för stöd, jag ska försöka ha ett bättre tålamod och se positivt på det så är riktigt bra o stället.
Tex att vakna nykter och kunde åka till jobbet pigg med gott samvete. Utan att spana efter polisen och va rädd för att stinka bakfylla

Det går upp och ner, humörsvängningar som jag aldrig haft förut..
Tack för stöd, jag ska försöka ha ett bättre tålamod och se positivt på det så är riktigt bra o stället.
Tex att vakna nykter och kunde åka till jobbet pigg med gott samvete. Utan att spana efter polisen och va rädd för att stinka bakfylla

Tyckte livet var både upp och ner i början av min nykterhet. Ena stunden glad och nästa stund nedstämd. Jag har aldrig haft humörsvängningar tidigare. Det var som att man sörjde något. Förmodligen är det förändrade sinnen min hjärna sörjer. Aldrig extra glad, eller extra intresserad inte känna fyllan i kroppen . Sinnena förhöjs ju av alkohol och det var den känslan min hjärna saknade. Nu är jag stabil. Nu har jag förstått alkoholens beroende och det kemiska, alkoholen gör med min kropp och hjärna. Det tar lite tid att allt ska falla på plats...

En liten flaska gin gör ingen skillnad, så länge du börjar om i morgon med nya vita dagar :)
Själv så trillade jag dit i lördags, drack några öl.
Ångrade mig som fan dagen efter, trodde jag skulle få börja om med ångest, svettningar och ingen sömn.
Men så va det absolut inte, det va nästan bara som att va bakis för en "normal" människa.
Så det är bara att kämpa, nya nyktra dagar från och med i morgon ??

för ert stöd. Känner mig totalt hemsk för jag köpte en halvflaska gin som jag nästan druckit upp nu. Där rök min nyktra månad ?
Men imorgon är det en ny dag. Egentligen gillar jag mitt jobb, jag är mest arg för att jag inte tycker att lönen motsvarar min kompetens och arbetsinsats. Att jag bråkar med barnen beror på pengabrist. Jag är ensamstående mamma, med gamla skulder som jag betalar av, har en normallön. Jobbar med människor som mår ännu sämre än jag. Men det värsta är nog umgänget med mina kollegor. De är snälla och trevliga. Men de kan göra precis vad de vill på fritiden, de har den ekonomin. Åka till fjällen. Göra allt sånt som jag längtar så otroligt mycket efter. Men jag har inte råd, och jag har ingen att åka med. Även om man har psykisk ohälsa, vilket jag har ( återkommande depressioner, GAD m m) så avgörs det mesta av ekonomin. Jag har inte råd att vara sjuk, jag har (tyvärr) prövat, och det alternativet var så mycket sämre.

för ert stöd. Känner mig totalt hemsk för jag köpte en halvflaska gin som jag nästan druckit upp nu. Där rök min nyktra månad ?
Men imorgon är det en ny dag. Egentligen gillar jag mitt jobb, jag är mest arg för att jag inte tycker att lönen motsvarar min kompetens och arbetsinsats. Att jag bråkar med barnen beror på pengabrist. Jag är ensamstående mamma, med gamla skulder som jag betalar av, har en normallön. Jobbar med människor som mår ännu sämre än jag. Men det värsta är nog umgänget med mina kollegor. De är snälla och trevliga. Men de kan göra precis vad de vill på fritiden, de har den ekonomin. Åka till fjällen. Göra allt sånt som jag längtar så otroligt mycket efter. Men jag har inte råd, och jag har ingen att åka med. Även om man har psykisk ohälsa, vilket jag har ( återkommande depressioner, GAD m m) så avgörs det mesta av ekonomin. Jag har inte råd att vara sjuk, jag har (tyvärr) prövat, och det alternativet var så mycket sämre.

faktiskt inte, det har bara känt så skönt att inte dricka och vakna utvilad, någorlunda utvilad iallfalll.