Senaste kommentarerna i forumet

Att njuta sitt otium!
Kan man tänka sig en bättre sinnebild för detta?
Att åldras med värdighet och sinnesfrid. Det önskar man var o en av dom som kämpat och våndats.
En röd liten stuga väcker även hos mig helt andra känslor än en lägenhet.

Hej villhaettliv!
Sådana dagar och perioder har vi nog alla , alkholister eller ej.Livet går upp och ner.
En sak är säker a löser inget, möjligtvis för stunden men därefter väntar baksmälla , ångest och skammen.
Du har kommit så långt, kämpa vidare. Det är inte lätt men säkert så mycket värt det.
Jag tror på dig.
Stor kram

...och kärlek.
Tack MM. Som vanligt ett inlägg mitt-i-prick. Älskar dig för detta!
Ja, jag är en hårdare domare över mig själv än mot andra, vet att det är så och inte alltid rättvist.
Men en sak håller jag med dig om: det har varit en otrolig resa dessa 4 senaste månader. Och jag har gjort fler kloka val än okloka.

Att du hittat din koja där du hör hemma och hittat dig själv, är så fint.
Så njut av varje ögonblick och ta vara på alla stunder, det är belöningen.
Ha en riktigt fin dag och klappa hunden

Har oxå märkt om man är hungrig då söker man lösningar,tex A.
Se till att äta och aktivisterna dig, så går det bra.
Det är iaf min medicin och det fungerar för mig.
Ha en super dag

med vita knutar. Jag skymtar det mellan trädstammarna där jag går på vägen, det lyser inbjudande i fönstren, ett gulaktigt sken så som lampor lyste förr. Snön ligger i drivor runt grunden, en ensam lampa lyser upp entrén och visar vägen till hallen med sina högar av skor, vinterjackor, mössor och vantar. Det där är mitt hem tänker jag förnöjt. Mitt hem. Det var länge sedan jag kallade en bostad för hem. På något sätt har jag alltid varit på väg, aldrig känt mig rotad, jag har alltid vetat att jag så småningom skulle vidare till nästa bostad, nästa jobb, nästa liv. Men det här huset, den här lilla plätten mark mitt ute i ingenstans känns verkligen som hemma, på riktigt. Det är en skön känsla, som att sjunka ner i favoritfåtöljen efter en lång dag.

Inför varje flytt har jag haft visioner om hur det skulle bli på det nya stället och det har alltid involverat alkohol i en eller annan form, alldeles oavsett om jag befunnit mig i en nykter period eller inte. När jag flyttade till Den Stora Staden så föreställde jag mig mig själv sittande på ett kafé med ett glas vin framför mig, studerande folk och fä som gick förbi. Inför flytten till min senaste lägenhet målade jag upp en bild av mig, stående på terrassen med en drink i handen, tittande ut över samhället i solnedgången. Här uppe finns för första gången på evigheter inte alkoholen med i bilden. Jag har vandrat runt i huset och i trädgården, och ingenstans syns skuggan av en flaska. Jag vet ärligt talat inte varför, kanske beror det på att jag inte har "döpt" det här stället, kanske för att det tar mig tillbaka till min barndoms lilla hus på landet, kanske är det något djupt nere i min själ som har förändrats.

Livet här är annorlunda, kravlöst och lugnt. Ta till exempel min flytt av bokhyllorna igår, normalt hade jag gett mig själv en timme för att klara av det; nu fick det ta hela dagen. Här finns mycket att göra, visst, men ingenting känns brådskande. Jag har till och med börjat fundera på att gå i pension, på riktigt den här gången. Inte i år förstås, men nästa kanske. Jobbet känns inte som en prioritet längre, idag ska jag åka dit för att fara runt och röja men min själ är inte riktigt med. Jag hade mycket hellre stannat hemma och lunkat på i den stillsamma takt som jag har lärt mig uppskatta. Min tröskel till det andra livet, det i racerfart, misär och missbruk, har blivit hög och växer för varje dag. Jag känner ibland att jag borde ha dåligt samvete för att jag har det så bra, men efter tjugofem år i träsket tycker jag mig ha rätt att ge mig själv detta: ett liv att njuta i.

Ha en härlig dag allihop!

Måste notera att jag sovit hela nätter sista dagarna.

Markus Heiligs bok är inköpt!
Jag sträckläser med stor behållning!

Har hållit mig lite i skymundan, det har varit ett rejält uppsving på forumet med antalet inlägg.
Har kollat varje dag men inte hunnit med att läsa alla, på ett par dagar hade jag 245 olästa.
De flesta är korta hejarop och det är man ju tacksam för, tänk om alla skrev så långa inlägg som jag, gisses!

En månad har passerat sedan senaste inlägget, då var det julen som var i sitt esse, ett nyår och en födelsedag därefter.
Många anledningar till fester, men de har fallit i god jord i ett lugnt tempo.
En släkting fyllde år samma helg som jag, han 20 år och vi firade honom mest.
Han var mosig på sin dag efter att ha varit ute kvällen innan, stolt hade han visat upp sitt leg på bolaget för första gången, det verkar ha blivit en tradition att gå på bolaget på sin 20-årsdag.
Han försvann tidigt på kvällen efter att "förat" hemma med sina gratulanter.
Tidigare tyckte jag att det var synd att de skulle fira sina födelsedagar med mycket festande, men jag har ändrat mig lite där.
Nu hoppas jag mest på att de ska få en trevlig upplevelse av alkoholen och då i rätt mängder, för att få slippa hänga över toalettstolen på småtimmarna och vakna med en hemsk bakfylleångest.

För det är ju så att de härmar vårat beteende, de gör inte som vi säger utan gör som vi...gör.
På gott och ont, alkoholen har ju faktiskt en funktion som ett socialt smörjmedel, lättar upp stämningen för den del.
Men för vissa är det enbart en utförsbacke till den slutgiltiga sociala kraschen, när ingenting fungerar längre.
Man har brukar alkoholen på ett felaktigt sätt, för mycket, för ofta, vid fel tillfällen och vid fel sammanhang.
Festligheten har blivit en vardag och det händer inte det där man hade hoppats på, glädje och skratt, utan något helt annat.
När man sedan försöker begränsa den så får man panik när det inte blir bättre utan man har lagt sig till med en dålig ovana.
För mycket för ofta och vid fel tillfällen och sammanhang, ett slentriandrickande utan något särskilt syfte.
Det blir oerhört besvärligt att bryta ett invant beteende, konstiga saker händer med en, en inre oro av rastlöshet av att inte få vara i det tillvanda och trygga, att kunna stressa av med alkoholen för den har jag ju förtjänat som slitit så hårt i veckan.
Ursäkterna är många och tillfällena oftast lika till antalet.
En förhoppning om att man ska kunna dricka socialt finns alltid, men har man druckit sig till en form av alkoholism så blir det i de flesta fall ett tungt nederlag, det går fort att hamna i gamla upptrampade stigar igen, förr eller senare.
Så för en som har haft problem med drickat så är mitt svar, det går inte att kunna dricka normalt igen, det är bara att ge upp.
Och när uppgivenhet är total och inte bara en väntan på nästa dryckestillfälle det är då det kommer till en förändring.
Man svälter ut beroendet och börjar få hjärnan på nya tankar, som t.ex vad gör jag med all tid som inte längre går åt till drickandet eller tankarna på drickande, planerandet och återhämtningen, det är nästan det mest besvärandet att skapa sin nya tid eller återuppta det man hade innan man föll till dryckenskapet.
Och att inte associera en massa saker till att just dricka, festa utan alkohol, är det ens en fest?
Det är dags att normalisera tankarna på vad är egentligen en fest, äta, fika, prata, skratta, umgås kanske dansa och allt utan den ingånde ingrediensen.....alkohol, att andra inte kan betyder inte per automatik att du inte kan heller.
Och nu måste man orka stå ut ifrån de andra, att behöva försvara en sådan enkel sak som att man inte dricker något innehållandes alkohol, när den mer rättfärdiga frågan borde vara varför kan de andra inte festa förutan den?
Mitt sätt har varit att ganska starkt markera detta från början, och kanske ibland skrämt andra ifrån följdfrågorna.
Mitt liv mina val, och de borde med ålderns rätt bygga på rätt sorts livserfarenhet, att det blir bättre utan alkoholen, för min del.
Vad andra gör är inte mitt ansvar, var och en tar sina vägval och konsekvenserna av dem.
Därför anser jag att nykterheten är ett egoistiskt val, när det i självaste verket är till gagn för alla närvarande.
Jag gör inte bort mig eller ställer till det för de andra, välter inte ut glas eller blir grälsjuk.
Om jag sedan blir bortvald som gäst för att jag är tråkig så är nog heller inte festen avsedd för mig, där alla förväntas dricka.
Det vita fåret bland alla de svarta kan ju råka veta lite för mycket, den bittra sanningen om att festen kanske inte var så bra utan bara en massa fylla, och något sådant vill ju ingen höra, allra minst värdparet.
Det är sådana sanningar man kan bli varse om som nykterist, för en del ganska så tunga bördor att orka bära på.

Så det är ett ganska så ansvarsfullt arbete med att inte vara oansvarig, och alltid kunna stå för sina gärningar.
När det inte finns så enkla bortförklaringar såsom, äh jag var ju bara så full.
Men sedan är det helt legalt att gå ifrån en fest i förtid när man är nykter, är det inte kul, så är det inte det, det är också en sanning som svider, och det är bara en del som vet det, den lilla skara med folk som inte drack, barnen och hundarna.

Berra

Skönt, då kan jag sova gott och vara säker på att hunden får sin morgonpromenad om ett par tiimmar.
Vet inte riktigt vad som är värst. De som skriver medan de simmar i träsket eller de som försvinner ut i tystnad. Det finns många jag saknar och som jag då och då ägnar en tanke. Några jag verkligen oroat mig för. Och jag är ju gammal nu och inser att det hela tiden fylls på ... i dubbel bemärkelse. Nya nick i en aldrig sinande ström med liknande historier. Nya små grupper skapas härinne och sen alla fantastiska skribenter, där du Heueh är i en klass för sig. Din bok"livsbetraktelser", den skulle jag köpa och njuta av. Kan se fram emot dina morgoninlägg som mot en god bok.

Dag läggs till dag, blir till veckor och månader.
Kämpa på!!!

...tillbaka på bra humör hela dagen. Närmar mig "rekordet" på 15 dagar. Men det ska ju dubblas minst. Känns lätt igen.

Ikväll trött, lite småsur och uttråkad. Trött för att jag jobbade på övertid. Sur för att jag saknar vindimman samtidigt som jag faktiskt inte vill in i den igen. Löser ju inget vet jag ju. Det blir inte bättre.
Det stör mig. Nu måste jag våga, orka, möta alla känslor, försöka förstå. Ingen lätt uppgift.
Ikväll vill jag inte. Jag fördriver tiden härinne, tar del av andras tankar och erfarenheter, lär mig ett och annat. Vissa är ju helt fenomenala på att uttrycka sig, det är ren underhållning att läsa.
Jag ska läsa i en sån tråd nu och bli på bättre humör.

Enligt en grekisk filosof som jag glömt finns det tre slags människor.
De levande, de döda och de som färdats på haven. Och till de senare hör de flesta här på forumet. Vi har upplevt mycket och nu gäller det att göra något bra av det.
Ha en riktigt bra onsdag.
Vänligen Ikaros

Jag kan inte låta bli att undra över de människor som inte bjuder er längre när du blev nykter. Vad är det för konstiga umgängesvanor man har när nykterister blir obekväma??!! Eller är de människorna undantag? Jag hoppas det eftersom de tydligen inte vill ha klarsynta gäster. Utmärkt att du klarar att inte bry dig för det är de nog inte värda.
Tack för din respons. Uppriktig som vanligt vilket känns mycket bra.
Ikaros

Du behöver inte skämmas eller be om ursäkt. Och ingen kastar ut dig från forumet för ett enstaka halksteg, i så fall skulle det vara tomt här.
Nu siktar du på nykterhet januari ut, en vecka från nu. Och du mådde ju så bra under de vita dagarna. Väger du för och emot så tänk på allt det positiva den nyktra helgen innebar. Kan försäkra dig, åtminstone enligt min erfarenhet, om att de goa vinsterna kommer på rad ju längre man håller upp istället för häller upp...
Som sagt, ingen dömer dig utan fortsätt på den vita vägen. Halkar man i diket någon gång får man kravla sig upp och fortsätta framåt.
Kämpa på, du har stöttning!!!

Skönt att du skall byta alias. I min föreställningsvärld framstår du inte som någon som står i ett hörn och skäms. Vi upplever också alkoholismen ganska lika om jag skall våga mig på att tolka dig. Tack för vänliga ord. Och ha en riktig bra onsdag.
Ikaros

Hej
Tack för din respons. Ensamheten är vi överens om. Intressant att du också upplever andra alkoholister som viljestarka och känsliga. Det stämmer också med min uppfattning. Enligt min erfarenhet kan man också lägga till intelligenta vilket inte minst är tydligt i detta forum.
Ikaros

Gällande medicinering så har nog de tankarna kommit från folk som inte är alkoholberoende. Skönt att det är ett annat tänk här!

Är lite orolig för resultatet på ett kommande leverprov som tydligen ska krävas föt att få Campral.

Har i stort sett druckit 5-7 dagar i veckan under senaste 10 åren.

Är även nojig för körkortet, inte för att jag någonsin har kört i fyllan. Har fått för mig att jag kanske behöver lämna en massa dyra leverprover för att behålla körkortet. Men det kanske bara gäller om man åker fast för något brott?

Sen så är jag även jägare, då kommer nojan att snuten inte tycker att jag är lämplig att inneha vapen..

Säkert bara onödigt att oroa sig, men det är väl det vi gör bäst?

Tiden får utvisa hur det går.

Välkommen hit till forumet Dadde. Här hittar du verklig alkoholexpertis, sök dig fram till de som passar dig bäst. Du har tagit ett viktigt steg och detta med alkohol-drogmottagning är utmärkt. Däremot undrar jag varifrån du fått att medicin skall vara negativt för att sluta dricka. Campral. Naltrexon, Antabus och antidepressiva mediciner kan vara utmärkt bra ibland livsräddande.
Däremot är det givetvis tveksamt med sinnesförändrande mediciner som Benzodiazepimer även om även de kan vara nödvändiga vid avgiftning på sjukhus.

Lycka till och läs och skriv här.
vänligen
Ikaros

Hej! Härligt med din motivation! :)

Vad gäller Campral så tror jag inte alls att någon ser ner på medicin som hjälp att sluta dricka? Det är väl jättebra att det finns hjälpmedel?! Jag kan inget om det, hur de funkar och sånt där, men jag tycker absolut att det är lika mycket "värt" att sluta med hjälp av medicin som utan! Lycka till!

Hej Kalle K

Jag hoppas att du har ringt idag och sökt hjälp.
Skriv gärna så vi vet att du mår OK ...
Hittade din första tråd som jag läste. Du är väldigt ung.
Du kan vända detta, det är jag övertygad om.

MM

Har nyligen fyllt år och har bestämt mig för att försöka få bukt på mitt drickande.

Det går väl inte jättebra än, men idag så har jag äntligen sökt hjälp!

Tänkte ge Campral en chans. Med detta ingår även ett flertal samtal om mitt drickande på en alkohol och drogmottagning.

Jag känner mig positiv för första gången på länge.

Vet att många ser ner på medicin för att sluta dricka, men det kan ju inte bli sämre än det varit senaste året för mig iaf.

Självklart är planen att sluta helt, utan medicinering. Men jag tar ett steg i taget.

Tror det är
Femte eller sjätte passet,
På dom senaste två
Veckor. Innan dess ingen träning på två år.
Jag har haft otroliga ökningar bara på dom passen och många långa promenader.
Det känns som kroppen är nöjd och stolt igen :))

Dagar, det är grymt bra jobbat, starkt!
Själv så har jag klarat av att va nykter 16 av dom senaste dagarna. Är
Hyfsat nöjd med det..
Har till och med börjat få tillbaka lite kondis