Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ikaros och tack för dina vänliga ord till mig och andra här. Skyddsänglar med lite solkiga vingar då kanske...lite vidbrända men högst på riktigt dina skyddande forumvänner som omsluter dig med varma tankar!
Jag tror jag verkligen måste byta mitt alias här - varje gång jag ser mitt namn Skamsen så slår jag mig lite i huvudet med mina känslor av skuld och skam. Har inte kommit på något bra ännu men inom kort kommer jag omvandla mig till ett annat namn.
Jag är glad för din skull och de kloka val du väljer för dig själv!

Så vackert att läsa dina senaste inlägg och så bra du gör denna resa!
Så oerhört bra för mig att läsa dina tankar om medberoende och beroende och kopplingen till vår skam.
Så bra att vi har möjlighet att utbyta tankar och ta del av varandras erfarenheter genom detta forum. Tack för allt du delar!

Sysifos mannen tror jag inte kommer att ändra sig, men insett under året att detta är upp till honom.
Ibland undrar jag om han smygdricker för att jag inte skall dricka upp hans gömma.
Kommer jag lämna honom, kanske blir det så eller så fortsätter vi att leva ihop men isär.
Vet ju att man kan bara förändra sitt liv om man börjar tycka om sig själv och han är inte där.
Jag vuxit under året och han krymper, så får väl fråga mig själv om jag vill ha det så här.
Men just nu är jobbet med mig själv det viktigaste att bygga en trygg plattform sen får vi se.
Önskar er en fin dag och smyger fram på andra dagen det andra året

Hej börjaom!

Din tråd är verkligen inspirerande och stödjande. Känner igen så mkt och är imponerad av dina insikter och resonemang om vad alkoholen och nykterheten gör med oss. Fortsätt för allt i världen att skriva. Du behövs här!

Har saknat dina tankar här inne
Ha en fin dag med hunden

Att se ord i bilder är underbart när man läser dina ord, ett gott skratt till morgonkaffet gör min dag.
Ha en härlig dag med hunden, ser fram emot era äventyr

Och jovisst håller med dig delvis så är det, om beroende och medberoende, skulden och skammen kan avbetalas hur många år som helst. Konsten att sätta stopp, tja det ska jag träna vidare på.
Du har lyckats fint och ett nytt år har börjat!

Så jag kan kolla tillbaka om någon vecka och jämföra. Förstår inte var ångestklumpen i halsen kommer ifrån?! Har inget omkring mig som är direkt jobbigt? Har i år slutat snusa, senaste 11 dagarna tagit bort chips, a, socker. Känns som jag har ett behov av en "snuttefilt". Som att livet utan någon last blir tomt? Skillnaden denna gång mot tidigare vita två veckorsperioder är att jag kommer märka om det blir bättre om några veckor till.

Jag ska läsa och skriva härinne och fortsätta att reflektera inte bara över mina alkoholvanor utan också om det som jag sedan länge glömt. Mer och fler tankar om hur det som händer i livet formar våra tankar och hur svårt och inskränkt livet kan bli med skam, skuld och straff.
Ett bra mått på hur svårt det är att få kontroll på sitt alkoholintag fick jag förra veckan vid ett samtal med en aktiv AA människa, det tar ett år minst och det kan ta flera år ibland. Ett bra mått är kanske att vara aktiv här minst ett år och sen gå vidare med annat.
Har börjat mitt nya år med påfyllning för intellektet och blivit hundmatte och älskar jycken!

Va bra du är!!!

mina nyinköpta dubbade galoscher på mina vinterkängor. Det känns som det logiska att göra, dom är knöliga att få på så jag har ingen lust att flytta dom mellan olika skor, och jag tror inte det är en bra idé att ha dom på när jag åker och handlar, så vinterkängorna fick det bli. Dom är jättebra som kängor betraktat men inte de mest bekväma som skor, så jag använder dom i princip enbart när jag går ut med hunden. Jag har Kalle Anka- fötter, breda där fram och smala bak, så jag har lite svårt att hitta bekväma skor. Antingen får jag vika ihop tårna som en sent blommande geisha, eller så får jag skavsår på hälen. Vika ihop tårna känns bättre; plågan blir begränsad till den tid jag har skorna på mig.

Jag har också ett par tår som sitter ihop, man kan säga att jag, likt Kalle, har simhud mellan tårna. Det där gjorde mig till föremål för en del åtlöje när jag var ung, så jag lärde mig snabbt olika tekniker för att undvika fnittret och pekandet. På stranden till exempel, blev jag en virtuos på att med blixtens hastighet gräva ner fötterna i sanden så fort jag stannade. Konstigt nog blev jag så småningom ganska populär hos det motsatta könet. Jag trodde länge att det berodde på den gamla myten att stora fötter betydde att också andra väsentliga delar av en mans anatomi var generöst tilltagna. Så småningom insåg jag dock att det berodde på en annan teknik jag utvecklat för att dölja mina fötter. I situationer där sand lyste med sin frånvaro, och där skor var bannlysta, lärde jag mig att hålla en obeveklig ögonkontakt med den jag talade med, på så vis hindrade jag dom från att titta ner mot golvet. Det här uppskattade de unga damer som just börjat utveckla kvinnliga former, en gosse som tittar dom stint i ögonen under samtalet var en raritet förstod jag så småningom, och lärde mig dra nytta av. Jag var ju knappast annorlunda än andra unga män i samma ålder, jag lärde mig bara att på det här sättet fick man oftare chans att så småningom närstudera de kvinnliga kroppsdelar man var så förtvivlat intresserad av.

Hunden har upptäckt att här ute på landet döljer snön en massa intressanta saker, levande sådana i vissa fall. Så ibland när han får korn på något han blir nyfiken på går han fram som en plog i snön. Han borrar ner nosen till marknivå, sedan bökar han sig framåt längs spåret och lämnar vad som bäst kan beskrivas som en plogfåra efter sig. Häromdagen lyckades han skrämma upp en liten sork på snötäckets yta och jag följde med intresse hans reaktion. Den blev inte vad jag hade väntat mig; han nosade en del på den, buffade till den några gånger, så tappade han intresset och gick vidare på sin upptäcktsfärd. Så jag tror att jag nu med säkerhet kan konstatera att de möss som valt vårt hus som vinterviste kan sluta oroa sig. I stället för den nemesis jag hoppats på har dom en beskyddare.

Ha en uthärdlig måndag allihop!

Läste igenom gamla noteringar och det är ju något som händer mellan 11-14 dagar. Precis samma känslor och funderingar som dyker upp. Så konstigt, känns jobbigt. Men nu ska jag nå en vecka till. Ska bli spännande att se om det blir lättare igen då.

Ha en underbar måndag alla, nu lockar jobbet!
Måndag måste väl ändå va den lättaste dagen att hålla sig nykter, eller..?

Inne på 12:e dagen och borde känna mig glad, allt annat är ju bättre än att dricka. Men jag förstår, framför allt efter att ha läst många trådar här, att vägen att vandra är krokig och lång. Det är första gången jag håller upp så här länge på väldigt länge så varför skulle jag lyckas på första försöket? Har så mkt destruktiva tankar och känner ett självförakt för att jag skjunkit så lågt. Jag har lyckats lura omgivningen länge. Ett samtal i helgen visar att barnen tror att jag i själva verket är en som knappt tål alkohol och knappt dricker något. Ja det kanske låter märkligt men så mkt har jag lyckats lura även dem.

Tänker på att jag alltid varit bra på att luras även när det gäller ätstörningar som jag mer eller mindre levt med sedan tonåren. Då lyckades jag lura mina föräldrar trots att jag vägde runt 40 kilo. De förstod inte att nåt var fel, vilket iofs låter konstigt. Liknar lite medberoende beteende?

Samtidigt som det väl är bra att barnen inte oroar sig är det inte bra att jag kan fortsätta manipulera dem. Det är ju då lättare att fortsätta självbedrägeriet och trösta sig med att jag inte har något problem. Men har läst alltför mkt hör för att inse att den tanken tycks vi alla brotts med.

Nu ska jag sluta älta och åka till jobbet, nykter och utan bakfylla.

Ja Mags o dionysa, vi har pratat en hel del om dessaperioder och hur vi ska hantera. Igår fylldes dagen med massa praktiska sysslor (mycket på varsin kant). Så ytterligare en vit dag :) men nu när jag närmar mig två vita veckor (igen) börjar känslorna o tankarna komma typ "ska dagarna bara rulla på såhär? När ska man få slappna av på riktigt, stänga av molande tankar i huvudet" med mera. Vaknade med någon form av ångest idag. Får se upp extra mycket nu närmsta veckan o kommande helgen tror jag. Lurigt, kändes så himla enkelt förra veckan. Fortsätter att rasa i vikt. Träning o viktmålen hjälper verkligen mycket fortfarande. Dag 11 börjar nu (och reflekterar över hur sjukt lång tid 11 dagar känts som. ).

Blev ganska sent igår tyvärr, även om vinet uteblev så känns det segt idag. Kan bero på att igår va en " bakisdag" o dessa dricker jag inte på, får börja räkna från imorgon eller så.

"... supa sig ned till apstadiet", bestickande tanke! Det här samhället är inte direkt människovänligt – vi vantrivs i kulturen (Freud) och behöver en del vaselin på linsen, smootha till verkligheten. Få kontakt med apan inom oss. Speciellt vi känsliga.

väldigt känsliga människor, det är jag övertygad om också. Det kanske är en orsak till att vi utvecklar ett beroende. I början på "karriären" upplever vi ruset så oerhört positivt och starkt, tack vare vår känslighet.
Nej lilla mårran, jag tror inte vi strävar efter något apstadie, vi jagar nog efter ett ännu häftigare och bättre tillstånd m.h.a. alkoholen, och då blir följden att vi når fel stadie. Men ju längre man kommer i sin "karriär" som alkoholist, desto svårare är det att uppnå positiva effekter med alkohol. Då ökar ångest, skam och skuld. Och dessa upplever vi också starkt p.g.a. vår känslighet.
Vi kan heller aldrig få förståelse för dessa ting från "vanliga" människor. Åtminstone inte full förståelse. De har ju inte denna starka drift efter alkohol, och slipper uppleva dessa starka negativa känslor orsakade av alkohol.

Men vi här inne på forumet som är alkoholister, är beroende eller har alkoholism (välj benämning/begrepp), vi kan förstå och stötta varandra. Och vi är förmodligen väldigt känsliga människor.

Hej, ville bara berätta att det är ännu en vecka utan sprit och allt funkar fint! Det har varit ett par ggr när jag varit sugen, men min fru har hjälpt mig med "samvetet". Det är så skönt att ha någon som verkligen bryr sig och själv dragit mer på vin/sprit till nästan inget alls för min skull❤️❤️
Det var dessutom en ganska tuff vecka med tanke på att vi varit bortresta på jobb (med mååååånga bjudningar flera ggr varje dag) men jag är stolt att det fungerar fortfarande, och a-fri öl är faktiskt oftast helt ok!

Så många kloka ord och fina kommentarer i den här tråden!
Javisst känner jag igen mej. Jag är ingen varje-dagdrickare, inte ens varje helg men har ibland väldigt svårt att sluta när jag väl börjat. Jag kan behålla motivationen att dricka måttligt i nån månad max. Sedan brukar jag gå över gränsen igen, med diverse jobbiga och ångestskapande konsekvenser, minnesluckor, skam och hela grejen. Så går det några månader då jag dricker ganska kontrollerat osv och så där rullar det på. Om jag ser tillbaka så har jag nog haft det så här i stort sett hela mitt vuxna liv. Har skrivit mer i min tråd. Jag ska nu läsa lite självhjälpsböcker som handlar om dels måttlighetsdrickande, dels om hur man finner motivation till långsiktiga förändringar i sitt liv, oavsett vad man vill förändra.
Jättebra att du tagit dig hit, det betyder ju att du är på rätt spår! Jag tycker forumet är jättebra. Det finns mycket kunskap här. Ha det fint!

första bekantskap med alkohol är det på sätt och vis nästan som att spela rysk roulette. Man vet ju inte om man tillhör de 5-15% (siffrorna varierar)
som mentalt och genetiskt är så funtad att man utvecklar ett beroende. Tillhör man den skaran så har man sedan ett livslångt lidande framför sig.

Tänk om det i framtiden vore möjligt att göra ett test som fastställer att man kommer att utveckla alkoholism. Som visar att det första glaset i livet, visserligen innehåller en liten mängd alkohol, men som dessutom innehåller en oöverblickbar mängd med ångest, skam, skuld, fysiska skador, etc.

Det vore ju skillnad på att ha möjlighet med ett val innan man börjar, istället för att vetskapen och insikten ska växa fram i takt med att man mentalt hamnar i ett kraftigt underläge gentemot alkoholen. När man blivit försvagad och handikappad.
Undrar vilket val man gjort då?

Oj, det blev lite filosofering en söndagskväll i din tråd Ikaros. Men ditt inlägg startade en tankebana.

Simma på fredag eftermiddag efter jobbet. Nöt längder och sen bastu på det. Kan sambon ha klar middagen när du kommer hem? Man brukar vara lugn som ett lamm efteråt..

Hej, tack för pepp!
Träning har varit en central del i mitt liv innan alkoholen tog över allt. Jag har en plan på att börja träna så småningom, jag tror att jag först ska få kroppen att återhämta sig, det är en magisk känsla i kroppen, 3 dagar sedan den sista droppen, jag kör med 2 dagar som mål åt gången, får jag till allt enligt min plan så börjar jag träna om ca 10 dagar.

Hej, tack för pepp!
Träning har varit en central del i mitt liv innan alkoholen tog över allt. Jag har en plan på att börja träna så småningom, jag tror att jag först ska få kroppen att återhämta sig, det är en magisk känsla i kroppen, 3 dagar sedan den sista droppen, jag kör med 2 dagar som mål åt gången, får jag till allt enligt min plan så börjar jag träna om ca 10 dagar.

Nykter idag, känns bra.
Har redan lagt mig, läser lite här på forumet sen kommer jag somna som ett barn.
Hoppas jag :)