Senaste kommentarerna i forumet

Tack MM! Ja nu kämpar vi vidare! :) Kram!

Trodde du trillade dit! Tystnad i forumet känns aldrig bra! Blev glad av din post! ? Kämpa på för det går. 13 dagar är KANON bra. ?????? kram //MM

Åh så fina ni är som har kommit med så mycket pepp. Blir rörd. Tack!! Jag klarade mig igår, gick på ett möte och delade med mig av vad jag kände. Fick bra stöd, och kände mig lite lättare efteråt. Mår bättre idag än igår, och är nu inne på min 13 nyktra dag. SÅ glad att jag inte drack något igår, utan klarade av kampen! Kram till er alla!

Jag fyller kalendrarna med middagar hemma hos mig. Det är ett nyårslöfte till mig själv att faktiskt ha mer människor hemma och umgås. Jag vet ju att jag stärks i relationerna till mina vänner och om jag har middagar tvingas jag att hålla mina rutiner såsom att hålla det städat, laga ordentlig mat och ta hand om mig själv. Eftersom jag är singel och självständi och har många olika vänkretsar så kan jag lätt flyta under radarn under en längre tid utan att särskilt många reagerar. Fan vad sorgligt egentligen eller hur?

Jag har familj och nära vänner men man har ju lärt sig sina knep för att hålla dem på en armlängds avstånd om så kärvs. Kanske är det just det jag har gjort när människor säger att det är svårt att komma mig in på livet. Muris mfl har skrivit massor om detta, om att öppna locket. Fan vad svårt det är att öppna det där jävla locket. Det var ju det här med skammen. Jag tror att resonerat som så att ju mindre jag berättar desto mindre frågar människor och då behöver vi inte prata om sånt som skaver. Men ibland gläntar man på locket och man vet ju att det känns bättre. Man blir sällan dömd utan människor tycker ju oftast att man växer i deras ögon. Att konturerna blir skarpare när man berättar det som är jobbigt.

Det är så många trådar, så många hönan och ägget. Var fan börjar man?

Idag är jag nöjd med att jag gick och la mig igår, gjorde en frukostsmoothie och kom till jobbet i bra tid idag. Jag känner mig mer som en människa dessa dagar inte lika ihålig som tidigare. Konturerna börjar återigen ta form.

Börjar nu. Skarpare syn, känner mig fräschare än på länge (och det syns också fysiskt). Tränat . Sov hela natten, svårt att vakna.. känns som bra sömn men är tröttare ändå på morgonen. Har nästan ingen ångest. Skummade igenom mina gamla noteringar o det blir ju så uppenbart att när man dämpar stress etc med A så stiger ångest, när man avstår så kommer välmåendet. Att man lurar sig själv så lätt i de perioderna är sjukt ju.

Nu ska jag avstå helt tills jag nått mina träningsmål etc vilket kan ta till sommaren. Är inte främmande för ett liv utan längre men det jag skulle önska är att kunna dricka måttligt vid sociala events etc.

Förstår att ni reagerar på min kommentar. Men det var bara för att visa hur jävla knäppt jag själv reagerar, att alla saker kan sätta igång a-hjärnan, t o m här! Att det säger nåt om MIN sjukdom. Gick det ut över er andra ber jag om ursäkt! Det var inte meningen att reta eller provocera nån.Ursäkta.

Tack för välkomnandet! Ja, jag tar en dag i taget även om det för tillfället går förvånande lätt. Visst finns suget där, men än så länge är viljan större än suger även om det kommer att komma svåra stunder. Det finns många triggersituationer för mig. Men det är lustigt att även dessa kan förändras utifrån beteende. Förut var det i princip omöjligt att låta bli a på fredagar. Det var som ett tvång. Varför skulle inte jag få unna mig bla bla (sa rösten i hjärnan alltså). Efter skilsmässan ville jag inte ensam inför barnen sitta och dricka på helgen så då började mitt smygdrickande. Jag har haft olika strategier. T.ex. dricka precis innan läggdags eller skåpsupa då barnen varit på sina rum. De perioder då ena barnet suttit i v-rummet med datorn och "spärrat" vägen till spritskåpet har jag haft en flaska i sovrummet eller tvättstugan. Eller ha a ute i förrådet och fått springa ut och "hämta nåt i frysen" som också står där. En favorit har varit att på hemvägen stanna i ett köpcentrum och gå på bolaget och köpa en halvflaska gin och sedan gå på toaletten innan jag tagit bussen hem. De värsta situationerna nu är därför när jag ska hem från jobbet och när jag ska sova. Jag är livrädd att barnen ska hitta spår av flaskor och får regelbundet gå till återvinningen för att göra mig av med liken.

Nu ska jag kämpa på en dag till.

Vem kom förresten på det uttrycket? För mycket länge sedan måste ju någon ha provat att gå på en glasskiva, en våt sådan dessutom. På den tiden var glas något exklusivt och dyrt, så det lär ha varit någon rik person. Märkligt. Hursomhelst, jag hade behövt mina dubbade galoscher idag, men av det blev intet. När jag började packa upp hittade jag den ena, som jag lade på ett säkert ställe. Nu har jag hittat den andra, men kan inte för mitt liv hitta den första igen. Jag antar att den tittar fram när jag har gett upp och köpt nya.

Idag ska jag köra ett ärende som jag inte kan ta med mig hunden på. Han kommer att få vara ensam hemma i tre/fyra timmar, inget märkvärdigt egentligen. Men, tankarna börjar snurra, tänkt om jag kör i diket eller krockar och hamnar på sjukhuset, eller värre? Ingen vet att han är ensam hemma och det kan ta ett tag innan någon kommer på tanken att titta till honom. Så jag har utarbetat en Plan; jag ska skicka sms till min äldsta son för varje steg på resan, om han inte hör av mig regelbundet kommer operation Rädda Hunden att träda i verkställelse. Larvigt, jag vet, men jag tycker mycket om den där hunden, och jag har tagit ansvar för honom och hans välfärd, så, tja, jag tar bara konsekvenserna av det åtagandet. Plus att jag är något av en hönsmamma, har alltid varit.

Nu är jag redan sen, så jag slutar här. Ha en bra dag!

Jag har också haft mycket tankar kring barnen och min och sambons a-missbruk. Klart att ungarna tagit skada. Som tur är kan det mesta repareras, men då måste man se till så ungarna kan lita på oss igen. Bra att du läser mycket. det gör att man får insikter om sig själv och andra. Den första tiden är ofta jobbigast sen brukar det bli lättare. Sug på något känner jag igen. Ett tag så tänkte jag. Vad är jag sugen på? Cigg? Nä har slutat för många år sedan. Snus?, Alkohol? Kaffe? Kändes som beroendet i hjärnan spelade mig ett spratt. Lugnade mig och tog något att äta.

Kramar i massor härifrån också!!! Bra att du tog Antabus! Tänker på dig och hejar på från sidlinjen! kram ❤️

Alltså, backa bandet. Är den kommentaren på riktigt?
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Alltså detta är ett forum för människor med alkoholproblem....
Man kanske får tänka till och läsa igenom en gång innan man klickar på spara.

Känner att jag laddar upp lite här. Fröken Adrenalin kommer fram.
Bäst hon släcker ner innan urladdningen kommer.

God natt :(

Åt lchf under några perioder och mådde så bra, men precis som med alkohol började jag fuska och hamnade i sockerträsket igen. Kanske skulle ta tag i detta igen

jaa jag börjar med 30 dagar men det lär bli fler. har inget sug ännu, iofs har det bara gått 4 dagar hittills! men jag har hopp

Hej Zinga,
låter som att du kämpar på bra. Första månaden är viktigast. Hur många dagar har du kvar nu till 1 månads medaljen?
Tycker du skall dra ner till Vasa lunch (12-1300) o stolt hämta din medalj sen ;)

Det först året gick jag nog på möten 4-5 gånger / vecka. Ibland mer om det behövdes. Idag kanske 3/v. Ibland fikar/äter jag bara med vänner i gemenskapen.

Sug kommer o går. Lyckligtvis har det där försvunnit för mig. Men håll koll på som utlöser ditt sug. För mig är det först de klassiska "HALT", alltså hungrig, arg, ledsen (ensam), trött.

Stress är en faktor som jag tar ner med träning o mindfullness.

Sen märker jag att lågt blodsocker triggar sug. Ha alltid choklad o lite godis hemma. Unna dig att njuta av choklad lite då och då.
Personligen har jag märkt att just hunger o sockersug triggar alkosug för mig. Därför lever jag nästan som om jag hade diabetes idag :D
Jag har inte det, men jag märker att om jag tränar/rör på mig, stimulerar hjärnan med roliga saker/intressanta ljudböcker när jag rör på mig och om jag äter nyttigt så försvinner allt alkosug helt (o så har jag tappat nästan 25 kg som bonus). Och så AA möten förstås för att undvika att suget kommer tillbaka..

Kör hårt nu (o skaffa en sponsor ;)

Vi ses på något möte

Hej Ankmamman
Mycket välkommen till oss på Forumet.
Jag är övertygad om att det viktigaste (och för många det svåraste) steget att ta är att bryta förnekelsen inför sig själv. Först när man till fullo inser sina alkoholproblem kan man börja ta itu med dem på allvar. Och där finns en väg ut ur alkoholhelvetet för alla. De allra flesta behöver ta hjälp för att finna sin väg. Det här forumet är kanske den bästa hjälpen jag stött på, men AA, Länkarna och alkoholrådgivning kan vara bra komplement. Du kan kanske behöva mediciner kontakta helst en beroendeklinik i så fall.
Ja, nu är jag i full färd med att ge goda råd men det viktigaste jag vill säga är att det glädjer mig att du börjat ta itu med problemet.
I övrigt håller jag till fullo med LenaNyman. Skynda långsamt.
vänligen
Ikaros

Grattis till ännu en dag Ikaros! Vad skönt att höra att du sovit "på egen kraft". Sov riktigt gott!

Hej
Jag är säker på att du skulle bli mycket besviken om du drack med mig. Men tack ändå, jag tror jag fattar andemeningen.
Ikaros

Instämmer helt.
Man önskar att man kunde dela med sig av den känslan.
Men det går inte. Måste upplevas själv.
Det är väl samma som med resan dit. Alla hittar vi ju vår egen väg till nykterhet (eller minskat drickande för dom som kan det).
Det jag vill med denna tråd är att försöka förmedla något ord om att det går att ta sig över på andra sidan. Och att livet som nykter är värt att kämpa för, att det blev så mycket bättre än vad jag någonsin hade förväntat mig. En nystart oavsett var man befinner sig i livet.

Många säger att "man måste först ha nått sin personliga botten" innan man blir villig att ge upp alkoholen. Det stämmer på så vis att man inte längre har något val. För problemet jag hade som aktiv alkoholist var ju att jag inte visste vad jag skulle få uppleva som nykter. Och om jag då inte vet vad jag har att vänta, hur skall jag då kunna kämpa när jag mår dåligt? Jag visste ju bara att jag kunde lindra ångesten och suget genom att dricka igen. Men till slut mådde jag så dåligt att knappt alkohol hjälpte längre. Då gav jag bara upp och accepterade vilket j-vla liv som helst utan alkohol. Men jag hade inga förhoppningar om att ett liv utan alkohol kunde vara bra. Jag ville bara sluta må dåligt..

Det jag försöker säga är att man kan ta sig över på andra sidan UTAN att krascha helt först. Man måste bara söka efter viljan inom sig och hela tiden ha klart för sig att livet utan alkohol är magiskt. Det jag upplever nu, mitt liv utan bedövning, är magiskt.

Kämpa på.
Kram

Först av allt, bra jobbat! Som jag skrev i ett tidigare inlägg:
Iom att det gått så enkelt att sluta, tänker jag ibland men detta var ju inte så svårt, jag kan ju ta ett glas vin. Och det är nog den tanken även du måste slå undan.
Där har du exakt samma tankar som dök upp i mitt huvud, bra att du står emot.

Kämpa på, i morgon är en ny dag och förhoppningsvis en bättre sådan.
Kram

Instämmer med alla som menar att du skriver så många kloka saker här på forumet! Har också haft mycket roligt åt dina historier om brunnen och om champagnen i Berlin mm. Jag förstår ju att det framför allt är ledsamt och hemskt. Ändå kom jag på mig själv att tänka, helt sjukt att detta är reaktionen, att Ikaros är nog väldigt rolig att bli full tillsammans med... Lycka till med nyktra livet!

Har vid i alla fall två längre tillfällen följt lchf och kan verkligen intyga att det gjorde underverk med min sömn. Pigg på morgon och dagen och trött när det var dags för sömn. Alltså verkligen en markant skillnad minns jag.

Sleep tight

Det var ett bra tips, skrattade lite åt filmerna som man inte minns slutet på :-)

Det var ett bra tips, skrattade lite åt filmerna som man inte minns slutet på :-)

Det blir bättre efter ett tag och man lär sig ett nytt sätt att hantera kvällarna.
Man kan ju alltid se om alla filmerna som man sett packad och inte minns ?
Det blir lättare det även om vissa stunder är svåra.
Så håll ut