Senaste kommentarerna i forumet

Ja absolut HALT. Behöver ha kontroll på tiden, så mycket vet jag. På hungern och tröttheten. Arg blir jag när jag dricker. Inte så att det kommer ut, men i inre dialoger med dumma människor. Mycket osunt! Vit igår. Inget sug, hade inte tid heller.

Som ett par ggr förrut, känns mycket bättre både i kropp o mentalt. Antar att jag kommer se liknande inlägg som det här om jag läser mina tidigare noteringar. Verkar farligt att tro att det är "fixat" efter ett par veckors uppehåll. Om jag klarar av att hålla och göra förändring på riktigt nu tog det över ett halvår från att jag började försöka ta tag i det.

och fortsätt nu på den nyktra och fria stigen!

Det där med "tvångstankar" för någon som inte upplevt det antar jag (syftar på läkaren). Svårt att förklara ändå men om det fanns något hemma förut, oavsett om det var en öl eller en flaska sprit så blev hjärnan som tokig typ, det fanns inget annat alternativ än att jag drack upp det. Det var liksom som att "du MÅSTE dricka det som står hemma". Jag behövde inte ens vara sugen på att dricka, det behövde inte ens finnas en mängd som jag kunde bli full på men så fort det fanns något så var jag bara tvungen att dricka det. För mig finns det ingen förklaring som jag förstått mig på i alla fall, det bara var så.
Nu funkar det utmärkt att ha alkohol hemma utan att dricka det, jag vet faktiskt inte vad som gjort att det blivit så, men så är det. Det är ju olika för oss alla så det är ju inte säkert att du kommer kunna det, men för mig fungerar det så det finns hopp haha :)! Man får ta lite i taget, för mig har det tagit nästan ett år från att jag började skriva här tills att jag kommit såhär långt, det har varit många återfall och steg tillbaka men det gäller att kämpa på. Tack för din omtanke och stort lycka till! :)

Har de senaste dagarna känt yrsel, hunger och yr mage. Kan man få besvär efter så lång tid?

I övrigt så är det dag 16 idag⭐️?

Har läst igenom din tråd och känner så väl igen mig..det där att klara att vara nykter ett bra tag emellanåt och sen kasta sig rakt in i helvetet igen. Oftast när allt är som bäst och man har precis allt att förlora...sjukt felproggrammerad hjärna.. Men så är det. Inget mellanting. Svart eller vitt. Kan också dricka kopiösa mängder när jag väl börjar.. Sen blir det att försöka reparera allt så gott det nu går tills nästa gång man ramlar igen..när man återigen glömt och förträngt vilket helvete man får gå igenom varje gång..detta har för mig varit en neverending story i alldeles för många år, och varje gång så tänker jag..Aldrig mer! Jag orkar inte en gång till! Ändå gör jag det, som en felproggrammerad robot. Helt galet! Har aldrig sökt hjälp, men borde nog göra det. Problemet är att jag efter ett tag liksom du inte tycker att jag har så stora problem..Jo tjena...ganska uppgiven just nu efter ännu ett fall som jag nu måste försöka resa mig från igen. Nu måste detta få ett slut. Jag kan INTE dricka normalt! Att det ska va så djävla svårt att förstå! Önskar dig lycka till med din kamp. Jag vet hur det är...

/Mic
/Mic

Härligt att läsa denna tråd, kämpa på!

Fint att du verkar vara på rätt väg! Saknaden, att det känns tungt, tristess och annat är nog saker som hör till - åtminstone i början, för mig i alla fall. Grymt bra jobbat hur som helst och fortsätt fokusera på det positiva! Ha en kanondag! :)

31 dagar nykter. Och det känns faktiskt ganska bra. Har en hel del saker i livet att hantera och förändra men ingen av dessa kommer lösas med hjälp av alkoholen. Tvärtom. Jag har varit en mästare på ”att inte känna”, ”inte tänka” och bara fly till alkoholen. För att stressa av. Gömma mig. Som tröst. Som en vän att fira med. Som problemlösare. Ja, den listan kan göras lång. I samtliga fall har alkoholen varit en falsk och usel vän.

Med 31 dagar så har man hunnit både tänka och känna en hel del. Men saker har också förändrats utan att man knappt ansträngt sig alls. Tankar och intryck är starkare och verkliga. Känslor man inte visste fanns dyker upp. Man sover gott och kroppen vaknar som ny (nåja, nästan i alla fall) varenda morgon. Plufsigheten borta. Orken börjar återkomma.

Självklart finns det mörka dagar också och det finns i känsloregistret en hel del jobbigheter också. Ångesten och suget som kommer på besök emellanåt. Tristessen och att inte veta riktigt vart man ska i livet. Och, ironiskt nog, en saknad ibland till den där vännen A som ställt till med så oerhört mycket.

Det är bara att försöka leva med dessa svängningar nu. Obedövad av alkohol och med de t riktiga jag som så sakteliga börjar återvända. Hålla fokus. Känna tacksamhet. Leva här och nu. Våga ha drömmar. Tro. En dag i taget.

Är så innerligt tacksam för detta forum, det vill säga alla ni som finns här. Nu ska jag ta min morgonpromenad så att endorfinerna får starta upp maskineriet för dagen. Lev väl och ta hand om er och dagen!

Först försov vi oss, sedan när jag ställde ifrån mig min kaffemugg på fönsterbänken för att tända en cigarrett så lyckades jag välta den. Fönsterbänken är av den typ som ser ut som ett spjälstaket, förmodligen för att släppa upp värmen från elementet mot fönstret så att kallraset minskar. Den fungerar också utmärkt för att låta en halv liter kaffe rinna nerför elementet och vidare ut på golvet. Förvånansvärt lite av kaffet nådde golvet dock, troligen dunstade en hel del på vägen ner, så nu kan jag se fram emot ett kaffedoftande rökrum på morgnarna. Det finns värre saker.

Sent igår kväll ringde min son och beordrade mig att avbryta det jobb jag håller på med just nu för att sticka emellan med en mer akut uppgift, tyvärr en dötråkig sådan. Det är bara att gilla läget, bita ihop och sätta igång. Min son har försett mig med jobb till och från i fem år nu, men det känns fortfarande konstigt att ta order från den där lille spolingen. Han är bara någon centimeter kortare än jag men jag ser ändå på honom som den lilla halvportion han en gång var. Det är väl lika för alla antar jag, ungarna växer upp så fort att man inte riktigt hinner med. Det är svårt för mig att inte lägga mig i; det är svårt för honom att fatta sina egna beslut. Kanske hade det varit enklare om vi inte hade haft någon yrkesmässig kontakt, men nu är det som det är. Jag tror att det fysiska avståndet oss emellan nu när jag har flyttat kommer att hjälpa oss båda en hel del.

Till och med här ute på landet behöver man ett visst mått av social förmåga, upptäckte jag igår. Jag var ute med hunden och mötte grannen, som var ute och gick med tre av sina hundar. Hans hundar är inte direkt små och själv är han väl inte någon skogshuggartyp direkt, så hundarna släpade med honom i vår riktning för att se om dom kunde få igång ett uppfriskande litet slagsmål. Han fick dock stopp på dom och vi pratade en stund. Jag babblade på om hur mycket jag trivdes, hur fint allt var och så vidare, han var väldigt fåordig, svarade enstavigt och verkade mest besvärad. Först efter fem minuter av ensidig konversation insåg jag att han inget hellre ville än att jag skulle ta min hund och ge mig iväg. Han hade hittat fotfäste i en snödriva och stod bakåtlutad och kämpade med all sin kraft för att hålla hundarna i schack, att försöka flytta sig var inte ett alternativ. Jag såg ju att han var ganska röd i ansiktet och hade en hållning som en tamburmajor men det tog ändå en stund innan polletten trillade ner. Så ja, lite uppfräschning av umgängesregler på landet vore nog inte helt fel.

Ha en fin dag!

..är det med dessa tankar. Försöker koppla till känsla och begripa vad som händer. Känt av dessa funderingar under helgen redan. Passerade systemet i bilen strax innan 15 i lördags och sneglade mycket ditåt. Kunde inte komma ihåg om just det stänger kl 15 eller ej. I vilket fall kopplade jag på tanken och tänkte att jag bara behövde hem och äta och vila lite. Hade varit i slalombacken sen förmiddagen så rätt trött. Har inte tänkt tanken att dricka förrän nu i eftermiddag. Hade barnen här på middag fram till 20 tiden så inget utrymme att handla på känslan, som för övrigt försvann.
Idag är det 19 dagar sen jag vaknade upp och bestämde mig att vara alkoholfri. Tycker mig ha märkt här på forumet att någonstans vid den här tidpunkten kommer en oro/ambivalens så det bara skratta ut eländesspöket så gott det går! HA!! Jag ser dig allt och vet att du försöker lura mig!! Men jag är listig även jag, sådetså! !

"Bestiga Mount Everest i Foppatofflor", TACK! Jag skrattade så jag skrek ha ha ha!!!!

Jag kan bara önska och hoppas att det går över snart. Ingen att förtjänar att på må så. Allra minst finaste Nyman.

Tack för boktipsen, har Shantaram hemma, läge att ta tag i den nu med andra ord. Ett litet liv har jag valt bort eftersom den verkar så överjävlig på så många plan. Vet inte om jag pallar att läsa allt skit han gått igenom.

Kram

Jag ska läsa igenom din tråd nu och svarar i den. Tack för påhälsning, känns fint att veta att någon läser det man skriver. Jag hoppas du också fått en fin måndag.

Kommer följa dig med nu, ses framöver!

Det blev en bra måndag, jag hade energi. Ok jag var inte superwoman på jobbet men jag reflekterade faktiskt över att jag inte var lika trött som jag varit tidigare. Väl hemma har jag lagat middag (hej och hå!) städat lite eftersom en kompis kommer över på middag imorgon OCH förberett en frukostsmoothie redo att intas imorgon bitti. För frukost är ju dagens viktigaste mål (meningen ska läsas med ironisk röst inspirerad från "Anslagstavlan" på 80-talet).

Som en bonus tog jag trapporna till lgh istället för hissen. Små små grejer som gör att jag faktiskt kommer sova lite extra gott ikväll.

God natt kära forumvänner.

Tack för ditt inlägg, det berör mig djupt.
Tyvärr vågar jag inte komma med något råd om antabus eller inte. Jag tror att du ska tala igenom det ordentligt med din läkare. Just nu är det nog han som kan vara din klippa. Att skriva här är bra. Nu skrev du i en annans tråd, varför inte öppna en egen. Att skriva av sig och att läsa är bra för mig och kanske också för dig?! Ett AA-möte kan kanske vara bra att prova ?
Ser fram emot att läsa mer av dig.
vänligen
Ikaros

Tack för din fina hälsning i min tråd. Jag har nu läst din och tycker att du är så otroligt modig, stark och så jävla bra. Ja vi faller stundtals, men vi reser på oss och ger inte upp. Det får vi aldrig göra. Inget återfall är förgäves. Varje gång vi tackar nej till alkohol och varje gång minut som vi inte dricker det är en vinst. Det är de gångerna som räknas.

Du skrev "Allra bäst med de vita dagarna är morgonen som följer. " Så förbaskat rätt.

God natt nu går vi och lägger oss med vetskapen om att vi kommer vakna upp utan allt skit som A medför.

SL

Nykter, känns grymt och är så stolt.
Däremot är jag fortfarande så trött så trött.
När avtar det, kan man göra något åt det?
Eller är kroppen bara slut och måste få vila och äta upp sig :)

Oss alla här inne på forumet när jag säger att vi är glada att du hittade hit! Sådan klokskap och livserfarenhet som du delar är värdefull att få ta del utav!

Efter att knappt haft någon matlust alls det senaste halvåret (med alldeles för mycket A däremot), så har jag nu (med 10 dagar nykter i ryggen) glupande aptit, och riktigt känner hur kroppen ropar av lycka nu när jag har aptiten tillbaka igen. Både på mat och på sötsaker (kanske mindre bra), men jag tänker att nu de första veckorna så bryr jag mig inte om att tänka på vad och hur jag äter, utan låter kroppen bestämma. Kommer definitivt gå upp några kilo av det, men det får jag ta itu med senare tänker jag. Har också bestämt mig för att unna mig en massage nu i veckan, samt köpa hem lite skaldjur att mumsa på.

En del i mitt drickande är att jag haft lite "tvång" blev lite nyfiken när jag såg att du nämnt det. Har du tänkt nåt kring just den delen av ditt drickande? Något du kan/vill dela med dig i så fall? Jag tog upp det med min läkare men jag vet inte om han riktigt förstod....eller mer trodde det var en dålig ursäkt.....
Ser också att du kan ha alkohol hemma? Det hade jag utan problem bara för några år sen men det är inte möjligt nu men kanske senare...? Det funkar för dig alltså?
Jag gillar whisky och kunde tidigare ha några stycken stående....önskar att det ska bli möjligt igen nån gång....
Härligt att höra att det går bra för dig

Ja just det 3:e veckan för mig med. Känns så bra
Bara fördelar hittills. Det går så förvånansvärt lätt MEN så har jag ju också försökt många ggr förut....
Jag känner igen det där med att döva tröttheten/skjuta upp den tillfälligt med alkohol. I a f jag blir ju pigg av A där å då men i längden....vad gör den med en? Allt det kommer väl upp nu. Allt man dövat menar jag och lyckats undvika med hjälp av alkohol.

Nu är det drygt tre månader sedan jag kvicknade till i en ambulans på väg till sjukhuset. Utan skor, plånbok, mobiltelefon. Sedan Hemineurin, Stesolid och uppvaknande.
Helvetiska nätter trots det. Min sambo kom efter några dagar med plånbok, mobil, skor, dator och toalettartiklar. Hemma efter en vecka och hittade er här på alkoholhjälpen. Sakta men säkert kom jag upp ur mörkret och kring nyår kände jag att livet var tillbaks.

I dag har jag tränat, ganska hårt till och med. Har bestämt mig för att kosta på mig en personlig tränare var fjortonde dag. Bra med ett program att följa, Inga som helst problem med nykterheten. Känner mig faktiskt befriad men är medveten om att det är en farlig tanke. När jag slappnar av och tror mig vara säker börjar det bli farligt. Kan inte räkna alla de återfall jag tagit på grund av detta. Däremot är det inte många gånger jag druckit därför att jag haft problem.

Jag vill tacka alla här på forumet för den hjälp och det stöd jag fått av er under denna kritiska period.

Ikaros

Åh låter bra om man/jag blir sugen på mat/nåt gott snart igen.....Har ju blivit lite tråkigt liksom när jag inte ser fram emot varken vin eller mat. Precis som Ester skriven vill jag ju njuta av t ex god mat istället när jag inte kan ta en whisky, vin osv.
Ja jag tror att mycket av det vi alla upplever här efter en nykter tid är nån typ av avgiftning....kroppen ska rensas....å då känner man väl på alla möjliga sätt och dessutom är det nog väldigt individuellt också. Som jag skrivit i nån annan tråd - 1 månad sa min läkare att det tar innan kroppen/knoppen är "ren"!
Min tanke och hopp är ju att gå ner lite i vikt när man nu spar in på alla dessa "flytande kalorier" men jag har mest sugen på mackor och semlor;) inte världens bästa bantarmat direkt;)!!!
Vi fortsätter på den bra vägen vi har valt!

Jag läser och jag förstår ❤️