Senaste kommentarerna i forumet

Har fått tid till besök, det är ett antal veckor framåt. Ska ta ett blodprov innan dess, känns så otroligt läskigt och till viss del overkligt. Känns också som en besvikelse. Vi får se hur det fortlöper. Tänker att ställa in är den enkla utvägen, men antagligen också den sämsta.

Du beskriver så väl hur det är. Man kan ofta sköta sig i vanliga sociala sammanhang, men när man kommer hem drar man igång det tunga artilleriet. Det är , som du skriver, helt uppenbart så att det första glaset är meningslöst om det inte får sällskap av många fler... Alltså får man undvika det första glaset.
Slutade också till nyår, så vi har kommit lika långt tidsmässigt. Har lagt min tråd under "Dricker jag för mycket".
Ja, andra aktiviteter som man kan gå upp i tror jag är ett bra substitut till alkoholen.
Nu kämpar vi på!

Hej Sige!
Det är så vanligt att man dricker för mycket. Ibland undrar jag om man dricker för att tristessen inte ska ta över. Nu har jag anmält mig på litet olika kurser. Har man något att göra som man tycker är roligt, så är det inte så naturligt att dricka för att döva att det är litet tråkigt.Jag tycker också att det är svårt att låta bli vinet om det finns hemma. Men vi får kämpa på. Hund är bra, då kommer man ut på promenader. Jag har en liten raring som jag älskar. Funderar på att börja ta kvälls promenaderna. Då kan man inte dricka förrän framåt nio på kvällen. Jag vill inte möta grannar och lukta alkohol. Problemet är bara att jag är litet mörkrädd. Hum, det får jag väl övervinna.

Ha en bra dag.

Hej Skamsen

Jag får några tankar när jag följt din tråd en tid. De är enbart tankar men kanske något kan vara av värde för dig.
Du har insikt och teoretiska kunskaper om människan och människans psyke, förmodligen är du kompetent att hjälpa och stödja många människor med problem. Inte minst alkoholproblem skulle jag tro. Du har insikt.
MEN kan det vara så att denna insikt står i vägen för att du skall lyckas bli nykter??
Jag frågar eftersom det är så för mig. Träffar jag en läkare eller annan person som vill diskutera mina alkoholproblem avväpnar jag dem med min insikt. Med det lyckas jag inte sällan få min vilja igenom. OCH det har inte varit bra när jag inte med hela mitt jag varit beredd att ta konsekvenserna av att sluta dricka.
Du är ärlig, mycket ärlig och därför blir också din skam djup när du inte lyckas leva upp till dina ideal. Men ärligheten kan också fungera som en mark-täckare dvs man kan slippa ta itu med svåra saker på djupet genom att vara ärlig.

Jag undrar om du vill bli nykter för din egen skull?

Du skall veta att jag är imponerad av din kamp och jag ifrågasätter inte din vilja att vara nykter i ditt sociala sammanhang. Jag är också övertygad om att du till slut kommer att lyckas. Fortsätt att söka din egen väg för jag är övertygad om att alla med våra problem måste göra just så för att lyckas. Ta mina tankar för vad de är värda.
Jag vill hjälpa dig om jag kan.
vänligen
Ikaros

men känner mig så orolig för orosamnälan! Varför gjorde de inte den när jag drack 5/vecka i somras? Nu har jag långa uppehåll o försöker.
Har inte hittat styrkan att avstå utan antabus men det kommer väl....
Känns som detta kommer få mej ner i skiten igen.
Får skolan reda på att vi får en anmälan? Gör det intervjuer med barnen?
Vad detta gnager o gör ont! Men själv förvållat.
Suck

Hur gick det här till? 10 dagar!!!! Har ju inte hänt på några år! Så skönt det känns! Idag ska jag träna! Och beeeer att få fortsätta vara nykter! Jag vill så gärna vara en nykter och sund mamma/kvinna!
Önskar er alla styrka i kampen mot den djävulska drogen!! ??????

Pärlemor - jag ser i din tråd att du kämpar du också! Hoppas din telefontid imorgon känns bra!
Idag tog jag lunch en timme tidigare - är vrålhungrig precis hela tiden. Antar att kroppen skriker efter nyttigheter. Vaknade iallafall pigg men dippade efter ett par timmar. Kallt och ruggigt är det ute också så jag är nog lite allmänt kinkig. Får tillåta mig det.
Tillbaks till jobbet snart och efter det blir det att ta hand om alla djuren. Dom stackarna har jag också dåligt samvete för...
Sen ska jag åka och panta förra veckans skörd av lik (tomburkar). Skönt att bli av med eländet. Ikväll får det bli ostbågar, läsk och Farmen!
Kram på er alla som kämpar!

nån som vart i samma sits? tankar? tacksam för svar

Tackar som frågar Karin! Jo, det går framåt ändå. Jag har lite bättre styrfart den här veckan och får en del gjort ändå. Även om jag fortfarande skjuter riktigt tunga arbetsuppgifter framför mig... Hur går det för dig?

I övrigt är jag jäkligt trött och har en obarmhärtig träningsvärk, men känner mig vid någorlunda gott mod. :)

Gott att skriva av sig och inte minst att, om inte för alla, så för en själv vara alldeles uppriktig och ärlig. Jag säger inte alltid hur det är till min omgivning - hur jag känner, mår, vad jag tänker på och så vidare. Men här, i forumet, har man verkligen den frizonen att få skriva precis som det är. Och bli förstådd. Det sista är viktigt och samlar styrka och krafter.

Kämpa på, och jag gillar verkligen "Äntligen Fris" metafor, om vagn 4 och loket. Kämpa på!

antagligen fibromylagi sen ett år tbx har den varit förjävlig

Vet du varför du har smärta? Har du sökt läkare för den?

Jag slutade dricka starksprit för många många år sedan, 25-30 kanske, för när jag drack det kunde jag verkligen bli galen, nästan aggresiv. Blev någon som inte var jag. Jag drack inte ofta då. Sen kom vinet in i mitt liv, först bara vid festliga tillfällen, sen varje fredag- lördag och snart även söndag. Mer och oftare under semestrar. Och nu spelar det ingen roll vad det är för dag. Jag gömmer flaskor och ölburkar. Blir fruktansvärt irriterad om någon kommer och stör när jag precis hällt upp första glaset kl. 14 en onsdageftermiddag till exempel. Jag vill vara ifred med mitt drickande. Gömmer undan flaskan, glaset/ burken ( har jag inget vin duger ölen bra) och hoppas att ingenting märks. Usch. Kan inte fortsätta så här.
Kollade igenom tråden om boktips här igår. Fann en länk till ett radioprogram om " kvinnor som super " och lyssnade på första avsnittet. Så långt har jag dock inte kommit än och vill inte hamna där heller. Det är verkligen dags att dra i nödbromsen. Kvinnorna i programmet lever nu som nyktra alkohilster.
Har nu inte druckit på 12 dagar. Inte varit sugen en enda dag.Jag vill inte dricka. Såklart har jag hamnat i lägen, negativa sinnesstämningar som absolut kunnat leda till att jag korkat upp en flaska, om jag haft någon, men försökt att stanna upp i känslan, frågat mig vart det leder, vad händer om jag stannar i den och låter den styra. Har också haft stunder med känslor av lugn, rofyllt och stilla.Försöker sysselsätta mig med något, köpt garn och börjat på en tröja. Städar och röjer i skåp och lådor, staplar kassar och kartonger som ska skänkas bort eller kastas. Har några lediga dagar nu och idag kastar jag ut julgranen. Och dammsuger.

Hej! valde ämnet förvirrad just för att ja har aldrig tänkt på alkohol o va den kan göra, så jag hoppas att de finns nån här som kan hjälpa mig att förstå. och hjälpa mig att förstå vart ja står i förhållande till alkohol.

allt började i april, allt rasa. gick in i väggen, alkohol har alltid varit för mig något socialt kul och senaste åren har de varit kul o testa olika viner med nya maträtter osv. började dricka runt 17-18 enligt mig själv så har ja aldrig varit intresserad av att bli packad men 8 av 10 så blir de en fylla. har under många år haft sömn problem o smärta o till o från framför allt när ja är ledig så tar ja gärna vin tycker det är skönt för spänningen från smärtan släpper super mig inte dyng rak då men ibland blir man ju givetvis full. men nu senaste året har ja läst mkt om alkohol....pga att en närstående fick dille. vart helt besatt av de av rädsla i min värld så har ja inte tänkt att det kan ske för ja ser alkohol som något trevligt o fantastisk smaksätter. men nu som sagt har ja sett över det ja druckit de senaste året och insåg att jag dricker ca 2,5-3 flaskor vin vid vissa tillfällen 1-3 shotar 2 öl i veckan ibland ett utspritt på ett par dagar. vinet delar oftast med min sambo så ja ligger som max på 2,5 flaska vin skrev 3 just för att ibland kanske ja uppnår 3 just för att man kanske tar 1-2 extra glas utan att de är fest hoppas ni förstår vad jag menar. o det chockade mig har aldrig tänkt på hur mkt ja faktiskt får i mig, dom dagar ja är utan går det bra ångest har ja alltid men de är pga mina sömn problem sover väldigt lite o jobbar heltid. har nyktra dagar så ja dricker inte varje dag har aldrig gjort de. är inte hundra men tror ja har druckit på ett ungefär så här i sen 2008 o det är skrämmande. är ja missbrukare? alkoholist? riskerar ja dille? eller är ja en person som inte blir beroende så lätt?? hoppas ni kan svara mig hjälpa mig förstå. har inge sug efter alkohol men när det bjuds vid speciella tillfällen eller middagar o när helgen kommer så är det fredags mat med gott vin med sambon eller familj o vänner. nu så har ja inte druckit en droppe på 4 dagar inget har hänt mig. mvh Liljan

Sjukdomen fungerar väl på just det här sättet, att den inte alltid går att bemästra. Ett återfall måste tolereras och påminna om att mer av det du redan gör behövs? Men visst kan man väl få kosta på sig att känna sig less och besviken ibland.

...jag har tappat mitt fokus framåt. Igår ställde maken frågan jag sluppit höra på så länge; - Du har väl inte druckit?
Ärlighet och nykterhet går hand i hand. Nu smusslar jag igen och ljuger och skammen bränner i huden. Skammen jag vill slippa men som är så vidhäftad vid mitt smusslande, smygande och ljugande. När man ljuger och blir påkommen skäms man. Den skammen kommer jag aldrig ifrån.
Sedan är det detta med alkoholism som en sjukdom. Den insikten har jag inte nått ännu, tänker mer att det är mitt föraktliga beteende det handlar om. Inte att det är en sjukdom jag drabbats av och därför behöver vård (stöd), medicin (avhållsamhet) och egenvård (strategier, avhållsamhet)
Usch så ledsen jag är över mig själv idag. Känner mig uppgiven och väldigt väldigt besviken på mig själv.

men precis som allt i livet så har det baksidor. Jag finner till exempel att alla dessa möten är vare sig kul eller givande, för det mesta handlar det om att alla ska få chans att uttala sig om saker dom inte har någon kunskap om. Samtidigt är det ju nödvändigt, om inte alla medarbetare känner sig delaktiga i ett projekt så är det dömt att misslyckas. Så jag sitter och lyssnar tålmodigt, förklarar och förklarar igen. Men jag kan ju inte påstå att jag njuter av det. Idag, däremot, drar jag igång något som jag har sett fram emot länge. Det är alldeles mitt eget, jag kommer att jobba ensam, det erbjuder en stor utmaning men är samtidigt något jag vet att jag är bra på, så jag är övertygad om att jag kommer att ro det i hamn med flaggan i topp. För att citera en gammal vän: det ska bli så nedrans kul!

Hunden väckte mig i natt. Det började med att han stod och tittade ut genom fönstret, så började han gruffa lite; jag antar att han inte kunde se exakt vad det var där ute, men så insåg han att det var något som krävde åtgärd, så han påbörjade operation väcka husse. Han vet sedan länge att det bästa sättet att åstadkomma önskat resultat är att stormskälla, gärna alldeles bredvid husses säng. En av anledningarna till att man skaffar hund är ju att han ska påtala eventuella inkräktare, ändå försöker man ofta tysta ner hunden när dessa inkräktare dyker upp vid en obekväm tidspunkt. Jag försöker att inte göra så; även om hunden anser att en hare är en ovälkommen gäst på vår tomt så försöker jag ta honom på allvar. Så jag var uppe och kollade ut genom alla fönster utan att se något. Hunden kände att han gjort sin plikt, jag hann börja frysa om fötterna och så lägrade sig åter lugnet i vårt lilla bo.

Vi körde till jobbet igår, det var mitt under gryningstimmen och jag, som inte direkt är känd för min lugna körstil, tog det faktiskt med måtta. Skogen står tät och väldigt nära vägkanten där vi kör, så en viss vaksamhet är nödvändig. Jag hade precis fått möte, när jag slog på helljuset igen var ett rådjur på väg upp på vägbanan. Jag hade gott om tid på mig att reagera, så jag saktade in och styrde runt det. När jag var nära nog för att kunna avgöra könet på det dök ett till upp från ett djupt dike. Jag var helt övertygad om att jag skulle ge detta stackars djur århundradets huvudvärk, men det tvärnitade och vände precis innan det skulle ha polerat sidan på min bil. Själv hade jag en andhämtning som en vasaloppsåkare strax efter målgång. Jag ser det så här: hade jag kört fortare hade jag varit förbi den där platsen när dom kom ut på vägen. Fortkörarlogik.

Ha en bra dag!

Grattis till bra resultat och en ny riktning för ditt liv!

Smart att köra med viktnedgång som "ursäkt" utåt för att inte dricka A. Ingen lär ju fundera så mycket över det där och ibland kan ju de envisa erbjudanden och frågorna vara nog så jobbiga..

Funderat mycket på det du skriver i #12 om hur det ska bli sen och din avsaknad av längtan efter att dricka normalt. Är riktigt avundsjuk då jag funderar på det hela tiden. Min längtan efter det är enorm och ibland funderar jag på om det är mitt undermedvetna som i lömdom jobbar för återfall och en väg tillbaka. Även om jag inte vill tro det. Intressant jämförelse med dieter och ätardagar. För min del så känner jag ingen lust att få dagar då jag hejdlöst får dricka obegränsat men dagar och tillfällen då jag med andra is sociala sammanhang dricker vin exempelvis för att det är gott och passar till maten. Och med det följer att efter två glas typ kunna sätta stopp. För min del är det ensamdrickandet som varit värst och där inser jag att jag aldrig kan tillåta mig att hamna igen. Då kommer det gå utför.

Hur som, ville bara säga grattis och lycka till, även om det blev några reflektioner också. :)

Jag har haft tur och tackar min lyckliga stjärna för det. Inga problem alls, upptäckta alltså.
Alla öl, allt vin och sånt står orört sen nyår. Funderar på att skänka bort. Jag ser ju inte någon möjlig framtida lust att ha det för eget bruk.
Tackar för era svar, omtanke och önskar er lika god lycka i era kamper.
Kramar!

Hej Pärlemor,
apropå att inte ta det första glaset som du skriver..
På AA hörde jag en sak som jag gillade. Det är rakt på sak.
"Det är inte vagn 4 som dödar - det är loket"
(dvs första glaset ;)

Lycka till nu

Hej Gredos,
jag kan garantera dig att ALLA på AA har kännt precis så. Alla har ju varit på sitt första möte..
Det släpper direkt när du kommit dit och fått en kopp kaffe och satt dig ner för att lyssna.
Ett tips är väl att släpa dig till ett öppet möte och bara känna av vad dom andra säger.
du finner alla möten i just din stad på www.aa.se (sök uppe till höger)

Lycka till nu :)

Jag förstår på många med mycket mer erfarenhet än vad jag har att det bästa är att hålla det kort och i värsta fall timme för timme. Låt inte hjärnan springa iväg. Håll ett kort perspektiv i det långsiktiga att förbli nykter.
Styrkekramar

Har precis samma erfarenhet som du av läkare

Du klarar detta! Du hara varit vit sedan dagen före nårsafton, jag från nyårsafton. Du "leder" över mig iaf.... :-)
Min strategi är att kombinera avhållsamheten med en viktminskningsambition, som jag kommunicerar utåt. A bortkopplat ingår som en del, så slipper jag åtminstone att hålla på att förklara den biten för kollegor, vänner och familj. Känns som att jag ska klara målet på -15 kg, men vad gör jag när jag väl är där? Det får bli en senare fråga, men min plan hjälper mig bra från att avstå a. Mycket abstinens i början och suget har varit förfärligt, men en dag i taget...
När du fixat januari, klarar du säkert februari också!

Lycka till med år 2017! Jag tycker att det är en så bra symbolik med ett nytt år, det är ett väldigt bra tillfälle för en nystart.
Jag tror också att det är bra att tänka att man styr själv. Även om detta med att dricka är ett destruktivt tvångsbeteende så går det ju bevisligen att bryta.
Det är väl ingen mening att skämmas över det som har varit, det förstör mest bara ens motivation att skapa en bättre framtid och gottgöra saker och ting så gott det går.
Önskar dig en bra start på detta nya fräscha år! ?