Senaste kommentarerna i forumet

Vilken dröm! Vilken livstory om jag fattar rätt.
Jag drömmer väldigt mycket immun sjuks son, mina tvillingar, mina föräldrar som båda dog för 1.5 år sedan och att jag mitt i dricker o startar flera företag (som jag gjort....) men det går inte ihop.
Mina drömmar består av stress.....
Var?, vart?,när?.....

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser Monday! Och rent krasst, magen mår inte så bra av att dricka heller, så jag vet inte om det kommer bli så jäkla mycket fler toabesök ändå. ...och om det blir det tror jag nog att jag kan överleva det. :) Men jag kommer fortsätta uppdatera här, med förhoppningsvis positiva besked!

Karin, ja, det släpper onekligen upp en ångest en burit på ett tag. Ångest, skam, skuldkänslor eller rätt och slätt sliten eller helt ofokuserad... dålig kod. Det var faktiskt att jobbet blev lidande som fick mig att ta itu med det här just nu. Jag trodde jag kunde skjuta det på framtiden och hantera mitt mående i övrigt först, men jag insåg att det här är på väg att barka i en dålig riktning. Jag hade ett professionellt riktigt bra år bakom mig i höstas men insåg allteftersom att jag fick mindre och mindre vettigt gjort. Jag har "kommit undan" med det rätt bra, för jag har ändå kunnat hålla den dagliga ruljansen väl fungerande, och vara kreativ och inspirerad på möten och så, men så fort jag satt mig vid mitt skrivbord för att åstadkomma något mer långsiktigt har det varit tvärstopp. Nu har det kommit till en punkt att jag måste leverera lite grejer, snart, för att kunna ta tillvara på en karriärmöjlighet som dykt upp pga att jag faktiskt gjort ett riktigt bra jobb tidigare. Jag insåg att tiden krymper, men inget händer, och då vart det som droppen som fick bägaren att rinna över och mig att ta beslutet.

är jobbiga Svartvit. Men, man kan vänta ut dem, låta dem skava färdigt. Det går.
Då blir man också starkare och tryggare inför framtiden. Man får ett övertag.
Dessutom blir de (sugen) svagare och glesare allt eftersom tiden går.

Så, bit ihop och härda ut. Styrkekramar!

Idag har jag ett väldigt sug efter vin. Känns nästan som jag skulle göra vad som helst för en flaska. Obehagligt stort sug faktiskt. Men men, det går väl över. Får ta och sysselsätta mig med någonting och vänta på att det släpper. Befinner mig på en plats där det är många mil till närmaste systembolag så något vin blir det inte. Än så länge har jag varit nykter och alkoholfri hela året ?

men ger underlag för en del historier när man får lite distans till det. Igår kom jag, någon timme försenad, till Newark och det var en enda röra. Tydligen så hade det blåst tidigare och flyg är sårbara för sådant. Om ett eller par flyg blir försenade så får det en dominoeffekt som gör att väldigt många andra flyg också blir försenade. Mitt flyg vidare var tämligen sent, så jag landade två timmar efter planerad ankomst. Värre har jag varit med om. När jag hämtade hyrbilen hade den inte gps, så jag fick traska tillbaka in och få en sådan där separat en, som man sätter fast på vindrutan med en sugkopp. Den visade sig vara på kinesiska, vilket jag inte är särskilt bevandrad i, så det blev ännu en promenad, klockan tre på natten, svensk tid.

Staden jag är i verkar vara ganska fin, jag fick en ofrivillig rundtur i stadkärnan innan jag hittade hotellet. Lite amerikanskt femtiotal så där, uppblandat med storslagen ny arkitektur, här verkar man fokuserad på möbler i naturmaterial, redan på flygpplatsen stod montrarna på rad och visade upp det finaste de lokala hantverkarna kan åstadkomma. När jag sedan kom in i centrum låg möbelaffärerna i ett pärlband längs huvudgatan. Hotellrummet är större än min sons lägenhet, flott som attan, men när jag hade lagt mig hörde jag ett svagt ljud som om en syrsa satt och spelade under en möbel någonstans. Jag försökte ignorera det men det växte i mitt huvud tills jag for upp och började leta. Det visade sig vara kylskåpet som lät, lätt fixat men det tog en stund.

Allt det här tillsammans med tröttheten gav mig en del rejäla duster med demonen. Den klurige rackaren vet ju precis när jag är som mest mottaglig för hans argument. Det redde ut sig dock, just tröttheten visade sig vara en tillgång; jag orkade helt enkelt inte och när jag tänkte framåt, på hur dagen skulle bli om jag drack efter en sådan resa så fick han stryka på foten.

Jag fick just ett sms från sonen: min gamla lägenhet är besiktad och godkänd, nycklarna är lämnade och jag bor numer officiellt på landet, och enbart där. Det känns skönt, oändligt skönt faktiskt. Min son bor där nu, han tar hand om min hund, och är lyrisk. Jag talade med honom igår och han älskar det precis lika mycket som jag gör. Det bådar gott för framtida behov av hundvakt.

Ha en härlig dag allihop!

Bra att nyår gick så bra!
Ja, nu blir det två vita veckor. Kommer nog sakna vinet i helgen, hade varit fint att köpa hem en flaska vin, men antagligen otroligt nyttigt för mig att bryta vanor.

Har du några prövningar framöver?

Funderar: Ju mer jag fokuserar på att sluta dricka, att jag inte får dricka - desto mer spänning blir det i drickandet och större risk att man faller. Tänker jag "men sup då! Drick tills du stupar om du vill" så släpper spänningen kring "förbudet".

Hej Skamsen
Ja, jag också problemet med att ta på mig skuld och skam alltför lätt. MEN det var inte DU som drack. Du satt där nykter och kunde till och med vara med i att kanske hjälpa honom ett steg framåt. OM du inte hade haft den erfarenhet som du har hade du förmodligen inte förstått vad du nu förstår.
Din man såg nog dig med nya ögon också.?!!
Kämpa på och kom i håg att du inte har skulden, alkoholism är faktiskt en sjukdom.

Ikaros

Hej
Jag har inget bra recept mot suget om inte campral fungerar. För mig hjälper antabus eftersom jag då vet att jag inte kan dricka.
Kämpa på. Du har nog gjort det värsta nu. Läs och skriv här.
Känner med dig
Ikaros

Jag har haft otroligt svårt att fokusera på jobbet senaste månaderna. Ångest och skam har tagit upp det mesta av mina tankar. Jag satt ofta och klickade upp mail och stängde dem igen. Saknade totalt struktur.
Denna vecka har jag gått tillbaka till papper och penna och skriver listor för vad jag ska göra. Så otroligt skönt att ta tag i saker man länge skjutit på.

Hej

Nu skriver jag ur min egen erfarenhet.

Det tar ca 2 veckor innan dessa biter på hjärnan så ha tålamod Linus. Effekten kommer inte direkt.

Campral påverkar om man har för stor signalöverföring av glutamatreceptorer i hjärnan som i sin tur påverkar belöningssystemet tillsammans med dopamin (Tack Ikaros) Har man inte denna ökade överföring så fungerar inte Campral. Jag har ätit dom i 2 månader nu och det är inte så att allt sug försvinner tyvärr men man kan känna mer lätthet när man t.ex ser en flaska vin. Tanken på A finns ändå. Men den är suddigare, om ni förstår hur jag menar.

Campral påverkar ju också att man faktiskt inte blir påverkad när man dricker. På gott och på ont. För mig är det bra, då jag inte vill dricka om jag inte blir full (whats the point?) för en del blir det motsatt effekt att man drar till med starkare sprit i hopp om att känna sig berusad. Inte att rekommendera. Euforin försvinner (vet ej då jag inte har druckit under denna tid)

Dom är också bra om man normalt lider av förstoppad tarm/mage :( toabesöken är väldigt täta.
Jag har ju haft 0 förbrukning av alkohol sedan min Campral debut men har förbrukat desto mer toapapper :D

Lycka till Linus

... men det är som att det inte kan mäta sig med alkoholen. Aja, förhoppningsvis ska det bli mer av den varan (turer i spåret eller svängar till gymmet) framöver.

Campral är främst sugdämpande, men kan också motverka abstinensbesvär så som irritation, dåligt tålamod och liknande. Dessutom ska det kunna bidra till lugnare sömn. Läkaren verkade tycka att det var alldeles förträffligt. Däremot var det ca 10% som det inte fungerar för, så jag får väl hoppas att jag inte är hör till den gruppen. :)

Nu sitter jag i alla fall på jobbet och har tagit fram en riktig långkörare som jag valt att inte låtsas om i typ två månader. Försöker gå igenom anteckningar och spridda tankar som är nedklottrade på olika ställen och komma fram till hur jag ska komma vidare. Det går inte värst bra, men det är viktigt att jag tar itu med det ändå, jag kan inte skjuta på det så mycket längre.

Ibland är det enda alternativet. Jag är glad över din styrka där!

Tänk om hjärnan kunde börja förhandla på samma sätt gällande träning eller nåt sånt. Två dagar utan så förtjänar man ett riktigt långpass i spåret. Men nej, det är alkoholen som är prioförhandlingen.

Jag har noll kunskap om den här typen av medicinering. Hur funkar Campral? Kan såklart googla, men hör hellre ifrån dig.

Vilken hemsk natt igen! Är det verkligen normalt att svettas så enormt? Börjar fundera på om nåt är helt fel i min kropp?
Längtar efter att känna mig klar och frisk.

Men nu har jag i alla fall träffat läkare. Mina lever-, njur- och andra värden ser bra ut. Bra hjärtslag och så vidare. Det är ju bra. ? Det kommer bli så att jag börjar med campral idag. Läkaren tyckte att antabus var lite överkurs så här i första läget. Men om jag inte känner att campral hjälper eller om jag behöver "mer", eller för den skull dricker så ska jag ringa honom på en gång och så skriver han ut antabus.

Det känns ganska bra, även om jag känner mig ganska sliten och misstänker att jag har en ganska tuff tid framför mig. Jag tror att jag väldigt motiverad att på riktigt ta itu med mitt drickande. För första gången i mitt vuxna liv. ?

Åh vad jobbigt Skåne tösen , vet hur de är med det jädra suget. Du är bara så bäst som klarat så många omgångar mot a djävulen. Skickar cyberstyrka o kramar att klara även denna dag.

Jag brukar inte fira min födelsedag om jag inte känner för det. Enkelt - för mig - eftersom vi aldrig lagt någon större vikt vid högtider i min familj. Jag har också (något som brukar kallas för) social fobi, så jag brukar vara snäll mot mig och vänta ut något läge då det känns bra att vara lite socialt aktiv - ja:fira. Så kommer det nog förhoppningsvis att bli också för dig när abstinensen släpper. Ta hand om dig och grattis till nykterheten! Hoppas du hittar folk bl.a. på det här forumet som kan vara vid din sida!

Drömde i natt om min storebror, numera död. Han satt i drömmen framför min dator och försökte förgäves titta på nya inlägg i forumet. Han kunde (i verkligheten) varken läsa eller skriva, eftersom han var gravt hjärnskadad, förlossningsskadad. Jag försökte visa honom, läsa för honom, men det gav nog inte så mycket, insåg jag snabbt. Tänkte sedan att han nog satt obekvämt i sin stol; lade en kudde bakom ryggen så han skulle sitta bättre. Jag tänkte som så många gånger förr, hur mycket vi försummade honom när han nu bara kunde kommunicera med kroppen, med läten. Jag hade dåligt samvete för det. Själv var jag ett barn som läste, skrev och så småningom pratade - mycket! Det hände att utomstående granskade mig noggrant som för att se om jag också hade något av hans "sjukdom". Det var därför viktigt att visa att jag kunde, också för mig själv. Glädjas åt att jag var sk oskadd, frisk. Fick höra att jag borde vara tacksam för det. Det är jag också.

Jag har läst din post och känner igen mig så väl i det du skriver.
Jag kan inte heller hantera alkohol, dricker för mycket och gör dumma, dumma saker på fyllan. Jag undrar hur mkt min kille måste tycka om mig att han står ut med mig. Jag har oxå lätt för svartsjuka och hittar på massa dumma anklagelser som saknar grunt.
Just nu på min tredje nyktra dag och känner mig stark och bestämd.

Hur länge har du druckit?
Vet någon i din omgivning om dina problem?
Styrka till dig som tagit steget att skriva här. Det hjälper mig så hoppas du kan hitta lättnad med.

Dag nr 4 börjar nu :-)

Godmorgon till en vit onsdag. Snön som fallit under natten ramar in min vita strävan.
Sovit så fantastiskt gott denna natt, länge sedan jag sovit så här.
Tänker på min vän som jag träffade under helgerna på en middag - med alkoholfritt för mig.
Jag såg ju direkt att min vän var bra berusad även om han dolde det väl. Han smygdrack även på en imponerande skickligt sätt när vi inte såg men som märktes i hans beteende då han blev alltmer full. Han förvandlades inför mina ögon och blev en person jag inte längre känner. Jag kände initialt igen mig (i förnekelsen: nej, jag har inte druckit!) men sedan inte alls då jag aldrig blivit gapig, oförskämd, anklagande och så rent av elak som vännen blev. Men vi satt kvar och upprepade vad vi alla förstod tills han slutligen medgav att han kommit in i ett långt skridet alkoholberoende. Sambon suckade av lättnad när "familjehemligheten" blev blottad. Dock är mannen inte villig till förändring trots en redan konstaterad fettlever och medicinsk hjälp. Har druckit på Antabus och drack nu trots Campral. Jag intog under denna kväll en mer avvaktande roll under middagskvällen men kommer träffa vännerna oftare nu. Berättade att mitt eget alkoholstopp beror på att jag inte kan dricka. Jag som är mest nära sambon egentligen for dock så illa över ensamheten det innebär att vara tillsammans med en person som smygdricker. Jag har ju lätt att känna skam, skuld och självklander när det kommer till detta med alkoholen och det har jag känt väldigt starkt nu efter denna kväll då jag nyktert fick se mig själv utifrån. Jag har sett vem jag varit, kunnat bli - och det skrämmer mig. Tänk vad jag utsatt min man för!
Så med dessa tankar startar jag min dag och är så tacksam över min nyktra gårdag och min sköna nattsömn. Nu tar vi denna dag!

äntligen är vardagen här!
Barnen är lediga o jag jobbat, känns trist men har ändå hunnit med bio o mys.
Kram

Tack.
Det värsta är väl att somna .Jag drack mej till sömns förut. Men det går bättre nu.

Ett fantastiskt forum, detta. Man känner igen sig i så mycket och får fin stöttning. Skönt att du har tagit tag i problemet och jag håller tummarna för dig!
Avslutar nu min fjärde vita dag genom att gå och lägga mig - nykter!

Tack.
Hoppas att det är min sista vända också. Men längst bak i huvudet viskar det " du kan snart dricka en öl igen"