Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat med 8 dagar?

Styrkekramar❤️
Pärlemor

jag ligger på en strand, solen skiner, en lätt bris får palmernas blad att rassla rogivande. Jag sitter i en solstol och tittar ut över havet där delfinerna leker med varandra, de hoppar och tumlar runt som treåringar i en lekpark. De senaste dagarna har jag provat på parasailing, jag har hyrt en vattenjet och jag har varit runt och besökt öns olika sevärdheter. Nu sitter jag där i lugn och ro och njuter av värmen, vilken semester det har varit! Avkoppling och roliga aktiviteter på en gång, perfekt väder, hotellets säng var himmelskt skön och de franska fönstren öppnar sig direkt ut mot stranden.

Plötsligt sitter jag i avgångshallen på flygplatsen och allt som återstår är att åka hem till jobbet och ett kallt och ruggigt land. Jag vill så förtvivlat gärna bli kvar här, bli kvar i njutning och frid, kvar på den plats jag på så kort tid kommit att älska.

Precis så känner jag det just nu när jag sitter här på hotellet och mycket snart ska gå till incheckningen. Det är ovanligt, jag har nog aldrig känt så här stor motvilja mot att resa iväg någonstans. Jag antar att det är ett gott mått på hur mycket jag trivs där ute i skogen, i mitt hus. Plötsligt vill jag inget hellre än att ta en lugn morgonpromenad med hunden, gå och pyssla i lugn och ro, lyssna på naturen, bara njuta. Nåväl, den tiden kommer den också, nu ska jag bara stå ut i tio dagar.

Ha en bra dag allihop!

Jag är tjej på 27 år, har ett bra jobb en fin pojkvän och lägenhet och allt det där.

Jag har redan en depression och medicinerar denna sen 1 år tillbaka.

Men jag har ett problem och det är att när jag väl dricker så går det åt skogen.
Jag dricker alltid för mycke, jag får minnesluckor , jag utsätter mig själv för fara eftersom jag inte vet var jag är eller så.

Jag är i ett förhållande sen ca 4 år tillbaka, vi har toppar ovh dalar mest hela tiden. Och det har också varit slut. Ja ni hör ju.

Det har varit saker på min fylla som jag än idag tänker och ältar i princip flera ggr i månaden, men speciellt när jag nyligen druckit alkohol.

Jag har sjukt svårt att lita på människor överlag, inklusive min kille. Men det är massa små tjafs om olika tjejer och allt som ni säkert vet eller själva varit med om.

Ibland är jag så full så jag inte ens kommer ihåg hur jag tog mig hem, jag får för mig att jag gjort ngt dumt eller att någon varit i min lägenhet, vilket i sig är omöjligt. Och jag är bara dyngrak, jag gör inget dumt mot varken vänner eller kille.

Men jag tror inte jag har någon annan utväg än att bli nykter.
Jag vet inte när man klassas som alkolist, dricker ej dagligen men när jag gör det blir jag för full.

Vet inte vart man ska börja eller någonting , kanske någon kan hjälpa mig? Ibland känner jag att jag vill "unna" mig och så gör jag det och så är jag trött på jobbet och får ännu mer ångest. Sånna tillfällen jag skulle behöva bryta banan och önskar jag hade ngn medicin som hjälp för att inte kunna dricka.

Jag ligger här och kan inte sova, varav jag skriver och allt kanske inte är sammanhängande, ber om ursäkt för det.

Jag har inte druckit på 3 dagar nu, och jag vill verkligen sluta helt. Just nu, jag måste bli kvitt min ångest över gamla saker som kommer upp så fort alkohol är med i bilden.

Tack för mig för tillfället :) kom gärna med tips

Idag känner jag mig stark. Jag hade inga problem att avstå igår och idag och det känns som det var för 4år sedan. Bara sluta från dag till dag. Samma när jag slutade röka för 15år sen.
Idag kan jag allt jag har bestämt mig för. Jag vill inte känna skam och. Ara äcklad av mig själv längre. Jag är stark o v klarar av det.
Sen kommer jag säker skriva här massor och bara gråta över hur svårt det är men det tar vi imorgon för jag tar en dag i taget, timma för timma, minut för minut. Nu vet jag jag att jag inte är ensam<3

Så bra skrivet! Jag har oxå funderat på ett helnyktert år men är osäker på om jag klarar det. Vill gärna följa dig på din resa och på så sätt få inspiration och motivation men även bidra till stöd om jag kan. Håller tummarna för att du lyckas!

Jag vill inte kämpa i ensamhet.. hoppas det finns stöd att få här..?

Jag har läst många av dina kloka inlägg här på forumet. Jag vill gärna ha ett nyktert 2017, och 18 o 19 me. Jag följer dig gärna och vi får hjälpa varandra när dom mörka dagarna slår sina klor i oss. Jag tar dock 24 timmars löftet om nykterhet, det känns mer överkomligt, men visst vore det härligt med en nykter framtid. Kram

Träffade familjen över jul och nyår. Nu har jag turen att det inte förekommer någon alkohol alls i dessa sammanhang. Vilket gör det tusen gånger lättare att låta bli.. när vi kom hem igen kom suget.. Men jag håller mig undan A och mår mycket mycket bättre!! Försöker tänka på all energi den tar och den har tagit alldeles för mycket..

Är däremot orolig för alla tillfällen som komma skll där det förekommer alkohol, just att säga och vad ska jag svara när folk undrar..?

Jag har så väldigt dåligt minne.. kommer inte ihåg mycket av mitt liv.. glömmer bort händelser och människor. Andra kan berätta saker som jag har gjort men jag kommer inte alls ihåg. Har haft en historik blandat med depressioner och missbruk.. funderar om det kan orsaka mina minnesförluster.. så himla tragist..Har gjort en massa kul..ironiskt nog..

Glad att jag har tagit ett steg i rätt riktning

Tack detsamma Jullan, och ni andra! Det slår mig att jag "firade" ett halvår nykter - någonstans i slutet av december. Jag har helt klart druckit några få öl, och även några få glas med vin - men: Jag har inte varit onykter. På julafton drack jag 2 öl - inget alls sedan dess. Jag är så oerhört glad att det sista halvåret har gått så fort, och så bra. Jag måste tillåta mig att vara stolt över mig själv - men inte glömma, eller tro att jag har lärt mig att hantera alkoholen som ångestdämpare. Vill ALDRIG in i den snurren igen, aldrig. Hoppas att jag slipper. Är glad att jag nu har en etablerad kontakt inom beroendevården som jag förhoppningsvis kommer att kunna höra av mig till när jag känner att risken för ett återfall är stor. Jag kan tänka mig att jag kommer att börja snurra i de banorna någon gång framåt vårkanten..... Sen vår/tidig sommar är den period av året som jag gillar minst - och mår som sämst. Jag känner igen mönstret - nu måste jag bara försöka acceptera känslan när/om den kommer.... Tyvärr är det ju nästan tabu att säga att man inte gillar våren - alla älskar väl våren?! Känns som att många tycker att man är lite "pippirull" om man antyder att man inte "lajkar" våren...:-)

Förstår att jag ju har varit ute på väldigt tunn is ett antal gånger de senaste åren. Hur blev det så? Det är det jag måste försöka förstå. Läser vidare här inne på forumet - och blir nästan rörd ibland över alla kloka människor härinne. Som har gjort okloka val - ofta upprepade gånger. Många reser sig, men går många ronder på vägen framåt och uppåt. Några försvinner, andra kommer tillbaka....-jag slås av den styrka som många visar bara genom att starta sin första tråd härinne, ofta efter att ha "kikat i nyckelhålet" ett tag.....

Kämpa vidare - alla som har det tufft och försöker. Det blir bättre - även om man ibland inte tror det. Och grattis till er som lyckades att vara nykter under årets första dagar - starkt jobbat......!!!!

Välkomna hit. Att ni bara är här är ju ett jättesteg. Jag går in här flera gånger om dagen och det gör att jag verkligen inte är sugen att öppna den där flaskan vin jag har stående :). En dag i taget är jag nykter och stolt som en tupp är jag. Och det ska ni också bli. Så sänkt självkänslan blir efter att ha varit en suput ... det är inte värt det. Visst är alkoholen mysig de där två första glasen, men sen är det bara ÅNGEST. Allt som verkar vara en bra idé i dimman är sällan det
Jag håller tummarna för dig "Miss Nöjd" och för dig "Nu väljer jag livet"

Inte riktigt lika gott som vanligt vin, lite sötare, men jag kommer må bättre i morgon än om jag hade druckit vanligt vin.

Hej
Det du skriver låter mycket farligt. Jag är nu 72 år och har varit alkoholberoende hela livet. Lyckats vara nykter tidvis det är väl därför jag klarat livhanken så länge. Men det har flera gånger varit mycket nära...
Många alkoholister har börjat som du. Ja, det du beskriver känns för mig som typiskt för en alkoholist.

Något råd förutom att du borde prova några AA-möten har jag inte. Jag är ganska övertygad om att du själv kan söka dig den hjälp som passar dig när du bestämt dig för att försöka leva utan alkohol. Här på forumet kan du redan nu få mycket hjälp. Dels genom att skriva själv och dels genom att läsa vad andra skrivit.

vänligen
Ikaros

Hej
Jag och många här vet hur det känns att sluta dricka. Det "Miss nöjd" skriver håller jag till fullo med om. När man har vår sjukdom måste man ha professionell hjälp eller hjälp av andra alkoholister. Om du börjar må riktigt dåligt, skaka och/eller hallucinera måste du söka akut vård. Får man ett delirium tremens kan det vara dödligt, Jag var nära ett sådant i oktober.

Råd i övrigt är att dricka mycket vatten, gärna försöka gå ut, försöka sysselsätta sig med något. Läs och skriv här på forumet. Försök att inte slå mot dig själv. Det är inte ditt fel att du har den här sjukdomen. MEN du kan göra något åt det. Sök hjälp. AA är bra. Beroendekliniker är bra. Vi här är bra. Kommunens alkoholrådgivning kan vara bra. Förlita dig inte på vilken läkare eller behandlare som helst. Försök att välja för hjälp finns att få.

Ta hand om dig och jag hoppas att du får sova i natt.
vänligen
Ikaros

Tack alla.
Det känns stärkande med ert stöd och jag stödjer er av hela mitt hjärta. Vi är många som kämpar och har kämpat med denna sjukdom men jag tror inte att jag har fel när jag påstår att alkoholister är sensibla personer. Det verkar som att just känsligheten gör oss sårbara för det nedbrytande giftet.
Jag kommer att skriva här regelbundet och särskilt när jag börjar få för mig att jag kan dricka.
Ikaros

Och jag har saknat dina inlägg <3 <3 <3 blev lite orolig ett tag när du försvann. Tystnad i forumet är ofta inte bra.
Tygkasse ska jag köpa mig en ny en. Med ett snyggt tryck på. Det ska stå "I AM 100% HANGOVER FREE"
Vore väl fan om man vågar gå in med den på Systemet.

Kram Gredos

Jag har läst många av dina inlägg och för mig gömmer det sig en otroligt klok man bakom ditt alias. Jag kommer följa denna tråd och kämpar med dig!

du känner så någon gång så skriv här innan du dricker.
Kanske kan vi då hjälpas åt? Tror vi kan hjälpa varandra
att inte ta återfallet.

Jag har samma problematik som Du har och jag tror
det är därav läkaren vill sätta mig på Campral på
livstid då jag inte har vardags suget utan får hjärnsläpp
och tycker att jag är nog värd att dricka nu vilket
leder till 7-8 dagars kraftigt drickande....

Med stora påföljder.. Ja du vet ju :)
Behöver ju inte förklara för dig.

Det är bra att tänka så. Vet att ibland måste man ta en stund i taget, när det är jobbigt. Att tänka på vad som blir följderna av fortsatt supande är bra och en verklighet för många. Jag tänkte på hur det skulle kännas om min 13-åring stod där med ryggsäck på ryggen och tittade under lugg på mig med ledsen blick när han hämtades av soc. till fosterhem. Som tur är så hände aldrig detta. Men om jag fortsatt mitt destruktiva leverne så hade han kanske flyttat självmant..

Hej Miss Nöjd,
Jag hade med en materiell uppväxt, blir nog lätt så när man har föräldrar som är mitt uppe i karriären. Min far reste mycket så honom såg jag enbart på helgerna, för att stilla sin ångest över att inte se sina barn så är väl materiella ting kanon eller... Hade inte velat leva det livet. Min far fick cancer och gick bort alldeles för tidigt, en pappa som jag inte riktigt kände och som inte riktigt funnits där. Jag var 20 och detta blev starten på min professionella alkoholkarriär. Visst jag festade innan men inte alls i den utsträckningen, blev 25 och festerna minskade så då började jag dricka ensam istället. Och såhär har det hållt på mer eller mindre hela mitt liv. Tog till alkoholen för att slippa vardagen, leva i nuet, inte behöva bry sig om det som varit eller det som komma skall. Ta bort alla känslor för en stund och bara vara. Jag fick och bearbetar fortfarande min pappas bortgång, försöker minnas de positiva sakerna, ta lärdom om vilken pappa jag själv vill vara för mina barn. Flummar kanske lite nu men jag tror att anledningen till att vi dricker är viktigare att ta tag i än själva drickandet. Varför lever man i detta självdestruktiva beteendet där man skadar både sig själv och sina nära som man älskar. Jag har med bra jobb, hus, säkrad inkomst, en fru som är underbar, två fantastiska barn men ändå kunde jag inte hålla mig borta från alkoholen. Hur jävla dum i huvudet får man bli? För mig var det att jag kände en konstig ensamhet, kanske som lever kvar sen barnsben, att inte bli sedd eller hörd, att jag var uttråkad, samt att jag ville stanna tiden, bara leva i nuet med min öl, vin eller sprit, inte behöva bry mig om något annat, inte behöva tänkta, inte behöva ta tag i saker i mitt förflutna. Men ju mer man tar tag i desto bättre mår man för tyvärr kommer allt ikapp en, vara sig man vill det eller ej. Mitt inlägg kanske inte hjäper dig i din kamp men jag ville bara dela med mig, jag kan relatera till sakerna du skriver. Jag kan lova jag dig en sak. Hur jävligt det än är just nu så blir det bättre, ta en dag i sänder bara, försök aktivera dig och gör det du tycker om för att få tankarna på annat. Ta inte till alkoholen igen, du kommer ångra dig men du kommer inte ångra en enda dag, timme, minut du håller dig nykter. Kämpa på!

Vad sökte du för hjälp? Jag har gått på vård som inte var alkoholinriktad och det blev bara skit och ett missbruk av tabletter istället kombinerat med alkohol. Söker från och med idag hjälp här på forumet, på en beroendemottagning och hos AA. Nu är det ett seriöst försök till förändring. Har varit nykter men haft abstinens och varit dålig idag. Skakat, rycker i kroppen känns det som, inte gått till jobbet osv. Försök vila, andas, drick massa vatten om du kan. Jag brukar sätta mig i duschen och bara stirra, om jag orkar. Blir det allvarligt finns akut hjälp att få så att du får medicin - var inte rädd för det!

Fördelen med att bo i en håla där näraffären stänger 20 - har bara druckit vatten i dag och det blev inga folköl (om jag egentligen inte är så förtjust i ändå). Tog en långpromenad med hunden i stället. Riskdag nummer två är över, tack och lov :-)

Det är så sjukt alltihopa..
Men jag kastas mellan att känna att "jag har levt klart - gjort allt jag velat" Rest, utbildat mig, har drömjobbet kvar än, har (hade med tanke på hur jag har förlorat min psykiska hälsa) en givande hobby, har världens bästa man.. Så jävla egoistisk och sjuk är jag..

Och i nästa stund så känner jag bara att det finns så mycket att leva för - jag är ju bara drygt 25 år nu. Jag vill få se mina ev barn växa upp och jag vill se min man lycklig.

Jag har haft en materiell uppväxt -fått allt men med föräldrar som inte hade tid till sina barn och var borta mycket. Jag måste resa långt in i mig själv på något sätt, ärligt börja reda ut vad det är som sker i mig. Känna känslor..

Men kanske en resa vore någonting? Väldigt fint förslag BElisabeth. Kanske till ett land som saknar allt materiellt eller till Indien kanske.. Eller vandra i naturen bara.. Ett steg i taget. Det kommer aldrig att ske om jag väljer alkoholen..

Ikaros, jag skämdes så vansinnigt i torsdags när jag frivilligt skulle ta mig på ett AA-möte men hittade inte dit.. Och så blev jag en kvart sen när jag väl hittade och då vågar jag inte ens gå in. Står utanför som ett fån en timme och åker hem sedan, via systemet, gråter över att jag inte ens klarade av att gå på ett möte och dricker på det. Usch! Orkar inte fler återfall, men redan nu efter drygt ett dygn börjar suget komma.. Finns ingen alkohol här så det är bra. Och så finns ju detta forum och fina ni!

4 dagar! Jippie! Visst känns det himla skönt att slippa dricka? Det är ju alltid en ångest att dricka, och att inte dricka. Ett jävla ekorrhjul. Du är stark! Själv har jag vänt på dygnet nu i mellandagarna. Läser till långt in på nätterna, vaknar vid 9-tiden efter max 6 timmars sömn. Nu börjar jag känna mig bakis på morgnarna. Vilket i en kort sekund vid uppvaknandet innebär ångest - tills jag fattar att det är sömnbrist. Ska försöka sova ut imorgon. Om det går. Blir nog en sömntablett ikväll. Vill vara pigg och fräsch imorrn, då jag ska till onkologen för en femårskontroll. Blir jag friskskriven eller är det nåt skit på gång tro?
Kram på dig. Imorgon blir det ytterligare en dag.

Vad stark du var som inte drack något under behandlingstiden. Ta fram den styrkan igen. Läs och skriv på forumet när nöden är som störst. Vi har 2 val att dricka eller inte. Du är inte värdelös, du har bara gjort dåliga val. Kram...

Skammen vi känner när vi gjort bort oss i fyllan är hemsk. Den sänker en djupt ner. Man orkar knappt se nån i ögonen pga skammen. De som inte begriper, de fördömer och ser ner på en. Däremot när man väl hållit sig nykter väldigt länge, och erkänner sitt missbruk så är det ingen hejd på hyllningarna. Det är nåt falskt med det där tycker jag. Men det viktigaste är inte hur andra ser på en, utan hur du själv ser på DIG. Räta på ryggen och ta en dag i taget. För varje dag nykter ger du dig själv en jättekram. Och varför inte sätta upp ett mål? En resa - ett vackert dyrt plagg... osv.
Stor kram