Senaste kommentarerna i forumet

God fortsättning
till dig kämpe. Jag kämpar på och håller med dig att ansvaret är helt mitt eget, att inte dricka för jag kan inte. Visst är jag avundsjuk på dom som kan dricka ett par glas vin och stoppa där. Detta gäller inte mig och jag hoppas jag har insett det efter det hemska som hände sist. Jag har monologer med mig själv hela tiden. Glad att jag andas, pulsen slår min älskade hund vid min sida hela tiden. Jul och nyår har gått bra, men känner en deppighet nu som jag inte gjort tidigare gånger som nykter. Jag har inga vänner som inte intar alkohol och det är trist. En del har jag dumpat för gott orkade inte med tjatet om att du kan väl ta ett par glas vin. Jag kan inte det har mitt svar varit, varför då, för att jag är en fullblodsalkoholist. Jag blev galen på att förklara mig så två väninnor ligger i papperskorgen och jag saknar dom inte. En ringde nyårsafton och var bra i gasen och svamlade om att hon ville komma men jag la på mitt i en mening, har inte hört något sedan dess, tror hon vårdar sin baksmälla, jag vet att hon har samma problem som jag men skulle inte över sin döda kropp erkänna. Har börjat meditera igen, jag sitter i solnedgången på Kreta och djupandas och känner jumma vindar som börjar i ansiktet och slutar nere i tårna, sakta, sakta, mår bättre efter. Visst grubblar jag ibland hur resten av livet ska bli i nykterhetens tecken. Men jag vill inte spy, dricka, spy tills halsen är precis sårig och magen tom. När jag dricker tappar jag helt aptiten och tror att en ostbit då och då räcker. Nytt år mm och vi flyter med och tar en dag i sänder.
Kramar konstnären

Ha en bra resa och ser fram emot dina betraktelser från den sidan av världen

Jag längtar faktiskt efter lite vanlig vardag. Nu får gärna den gamla vanliga lunken komma där det är lättare att finna en rytm.
Igår var jag bara trött o låg o kollade filmer m maken, orkade inte just något. Och även om det var lite mysigt så vill jag inte ha så många såna dagar, vill hellre göra saker än att inte göra saker. Idag är det pendeln till jobbet igen. Håhåjaja, måndag igen. Läser era trådar och ser allt hopp och önskan om liv som går att leva. Jag har exakt samma hopp.
Tar till mig en sak som MM skriver, ännu en nyckel som passar mig; inte tänka "jag får inte dricka" utan "jag kan inte dricka".
Jag kan inte dricka alkohol. Jag "får" men jag kan inte eftersom det skadar mig, skadar min kropp, mitt psyke, mitt liv, mina barns liv, mitt äktenskap, mina vänskapsrelationer, min kapacitet, mitt fokus, min närvaro, min kreativitet, min hälsa...
Jag kan inte dricka.
Punkt

hörde man då och då från toaletten när barnen var små. Idag använder jag det ordet men av en annan anledning. Det blev visserligen lite sent igår men nu är jag färdig! Åtminstone med allt det jag föresatt mig att bli klar med. Min gamla lägenhet står helt tom nu och sonen har flyttat tillbaka in i sin. Visserligen bestämde han sig i sista minuten för att sätta kakel bakom diskbänken, men det beslutet kom för sent för att vi skulle hinna med det innan han måste flytta in, så det får bli när jag kommer hem igen. Tack och lov. Det är märkligt hur man kan ignorera kroppens signaler när man måste, den senaste veckan har jag bara jobbat och inte tänkt på hur ryggen känns, eller knäna, eller fötterna. Men nu, i morse, insåg den gamla kroppen att den hade min fulla uppmärksamhet. Ryggen muttrar, knäna gnäller och hälsporren skriker hysteriskt. En annan dag grabbar, nu måste jag förbereda mig för hoppet över pölen.

Jag ska packa idag, eftersom mitt flyg går tidigt i morgon bitti och jag har tre timmar i bil till flygplatsen, måste jag köra dit i kväll och natta över på ett hotell. Jag har alltid undrat varför hotell på flygplatser är så flotta, allt man gör är att stupa i säng, sova och så ge sig iväg igen. Jag antar att det finns folk som har någon sorts magisk förmåga att hitta tid som jag inte visste fanns, tid dom använder på gymmet, i spa-anläggningen eller i poolen. När jag tänker efter så var jag nog också en sådan där, i mina yngre år. Det finns ett hotell i Salt Lake City som har en pool som är halvvägs inne, halvvägs utomhus. Man kliver i den inomhus, så dyker man under en vägg och kommer upp utomhus. På vintern är det en väldigt speciell upplevelse; det varma vattnet genererar dimslöjor som driver över vattenytan, staden ljus skymtar suddigt genom töcknet. Där tillbringade jag många morgnar, först ett pass i gymmet och sedan en stund i poolen. Jag vet inte vad som hände, numer går jag upp klockan halv fem men är inte påklädd och klar förrän klockan sju, utan att ha gjort något påtagligt. Jag antar att man saktar ner lite med åren.

Min stackars hund vet inte vad som väntar, han hoppas nog att det är över nu, men har än så länge ingen aning om att jag kommer att försvinna i ett par veckor. Min son kommer ju att bo här och ta hand om honom och dom kommer väldigt bra överens, men det blir ju ändå inte riktigt samma sak. Hoppas jag, för min egen skull. Jag vill gärna tro att hunden tycker om mig för mig, men sanningen är väl att han ser mig som en pålitlig matleverantör och promenadkompis. Han har vant sig vid att ha mig i närheten, men precis som vi människor är anpassningsbara skulle även han enkelt finna sig tillrätta i ett annorlunda liv om så krävdes. Trösten är att min son inte skämmer bort honom som jag gör, så jag tror nog han blir glad när jag kommer tillbaka i alla fall.

Ha en fin dag!

Hoppas allt är bra med dig. Önskar god fortsättning .

Härligt svartvit, önskar dig en fin fortsättning på det nya året.

Ett fint 2017 till Forumsansvariga.. Och till Fina Monday förstås!! Kram..

Hej!

Jag bara MÅSTE skriva några rader! Jag har inte läst hela din tråd, men de senare inläggen har jag läst. Du har verkligen en förmåga att formulera dig, språket flyter lekande lätt, du beskriver allt så målande, har ett brett ordförråd och fantastiska liknelser! Jag kommer definitivt att läsa hela tråden, från början till slut! :)

Vad jag förstår har du varit med här en lång tid? Många verkar ha lärt känna dig och du verkar bry dig om alla. Jag blir nästan lite avundsjuk på den känsla av gemenskap som genomsyrar din tråd, alla inlägg från dem som du sannolikt peppat och som i gengäld peppat dig!

Nu tar vi 2017 också, alkoholfria - men du menar alltså att det också ska bli ett sockerfritt år...?? :)

Kram på dig! /M

Hej LenaNyman,
alkoholberoende & sockerberoende - same same, but different..
alkohol är ju processat socker, samma receptorer i hjärnan :)

Jag, och måååånga andra alkisar kan ju liksom inte bara ta en chokladbit från skålen.
Har jag öppnat paketet äter jag upp kakan :D

Tänk att jag kunde lägga ner både alkoholen och snusen innan jag begrep att jag är sockerberoende. Jag fattar det inte men så är det. Det är en blixt från den klarblå himlen, ett havsväsen nerifrån de mörka djupen och en tågurspårning på torra land som precis träffat mig rakt i solar plexus.

Jag har ett sockerberoende.

Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson. Kanonbra bok. Det spelar ingen roll om man tycker att man "bara är lagd lite grann åt missbrukarhållet till". Den är enormt intressant, klargörande och en bok man ska äga - oavsett beroende. Läs.

Jisses, nu måste jag gå och smälta detta. Tar nog hela 2017. Kram på er.

Vad det känns fint att läsa det du skriver! Jag önskar dig ett levande och balanserat 2017. Stor kram!

Jag vill slippa ångest, jag vill må bättre, jag vill se fräschare ut, jag vill bli smalare. Allt detta kommer bli verklighet om jag minskar på mitt vinintag. Hittills har jag inte druckit på detta år :-) eller jo, nu ljög jag, jag drack fram till 00.30, men nästan iallafall

... härda ut - ångesten dämpas även fast man inte tror det! Ta nya tag och var snäll mot dig själv! ❤️

Så bra att ni börjar det nya året med nykterhet. Det är ett utmärkt tillfälle, efter helgerna. För fem år sen var jag en av dom som gjorde likadant. Jag hade sällskap av flera men speciellt Maria42 och kalla. Vi startade alla vårt nyktra liv och stöttade varandra och så vitt jag vet lyckades vi. Själv hade jag ett återfall efter några månader och föll tillbaka på botten men den 11 juni 2012 tog jag den sista droppen. Hade länge kontakt med de andra men som det blir så går livet vidare. När man blivit av med alkoholen och vant sej så har man så mycket annat att göra.
Det är mycket bra att ni följs åt. Det sporrar och går lättare.

Hej Gredos
Du har rätt i vad du skriver om skammen men tyvärr har många av oss alkoholister supit på oss en skam. En skam som sitter djupt. Våra hjärnor har blivit omprogrammerade av alkoholen och det tar tid att återställa det.
Varför vi dricker är givetvis knäckfrågan. Kanske inte varför utan snarare varför vi inte slutar när konsekvenserna tornar upp sig.

Anledningen till att människor dricker tror jag till stor del beror på att man vill stanna i nuet. Glömma det som varit och slippa oroa sig för framtiden. Bara vara här och nu med umgänget och glaset. Kliva ur tidsflödet och ta en paus.
Men när jag försöker mig på det kan jag inte sluta. Vilan har också blivit kortvarigare och kortvarigare ju längre jag druckit. Drogen som lovade så mycket i början har börjat stuva om min hjärna. Kanske kan jag reparera den om jag inte dricker och försöker leva ett bra liv.

Nu är jag fast och den förbannade skammen sitter som gjuten. Den är mer än skuldkänsla som man kan bli av med. Det är möjligt att kärlek kan ta bort skammen. Att jag inser att jag är värd något och kan ge och ta emot kärlek. När man läser inläggen här på forumet minskar skammen ibland när man märker att någon skriver av genuin kärlek OCH jag tycker att det ofta är så.

Men vi kanske behöver vara tydligare med kärleken här på forumet och genom det jaga bort skammen.

vänligen
Ikaros

Ångest är inge kul. Men snart är det iallafall kväll och natt och dagen i morgon kan ju bara bli bättre än dagen idag.

Nu börjar jag om. Först hade jag tänkt starta en helt ny tråd och låtsas som att det regnar, gått ut på nytt med den där attityden att en gång till och fuck it. Men det håller inte. Jag byggde inte min väg till Rom med rom på en dag, om man säger så. Kan ju inte vara i evigheten redan på dag två då bara för att jag inser att jag är helt jävla tokvilse.

Den näst senaste gången när jag låg och förvällde i min egen svett och ångest och kom på att ALDRIG MER va nog den värsta gången fysiskt, den senaste godmorgon dagen efter tog hårt som satan på någonting annat. Antagligen för jag läst så mycket om alkoholens inverkan på psyket och hjärnan och kroppen och döden döden. Jag trodde jag skulle falla in i delirium och krampa ihjäl och lämna hund och oraderad internethistorik efter mig som den sorgliga lilla plattmask till varelse jag kände mig som. Ansträngde mig för att se syner och höra saker som inte fanns, kände hugg och smärta i varenda kvark som gör mig. Ingenting hände väl direkt, jag hade de sedvanliga drömmarna och sov några skakiga timmar och luftkräktes och mådde tjyv. Men här sitter jag nu och 8 dagar har tickat på. Åtta dagar lagda till historien som nykter.

Jag är så himla sur och elak den här gången. Trött på alla. Inte i praktiken, men i teorin. Jag t.om hehe-ade åt att någon hade svarat "skaffa dig en annan hobby...." när någon i forumet för anhöriga undrade vad hen skulle göra med nån flaska hen hittat som dennes sambo-alkis hade gömt. Och jag sitter och stör mig retroaktivt på hur mycket enklare jag hade haft det att sluta med det här tramset om jag inte själv hade hamnat i skottgluggen för massa präktiga jävla läxor. Jag tänker att det kanske är den här gångens grej och att det ger sig om ett tag, att jag och det hela mognar inom mig. Att jag kan ta ansvar för MITT och låta andra vara som de är. Usch det är så mycket jag måste jobba med...

En sak som är så förbannat slående här på forumet är att de flesta av oss verkar vara till freaking öronen laddade och fulla med skuld, inte bara alkohol och dumheter, utan skuld skam och minsta lilla smula kärlek och JAG SER DIG så ska det tackas ur led och snälla snälla oj oj oj. Jag tänker att det är nåt man måste försöka jobba med. Det är inte snyggt att vara alkad, men just alkadheten i sig är inget brott, det är ju vad man gör under tiden man är full eller de eventuella lögner man delar ut i den där jävla fiskdammen. Tror man måste börja sluta fixera sig så förbannat vid just spriten alket och nappflaskan. Man måste verkligen jobba med det där som gör att man står där och harvar på systemet eller vaknar upp helt förvirrad och det sista man minns är att alla andra va normala och man själv tog helt av åt öst. Jag vill förvisso inte dricka någonsin igen, för jag tillhör skalan som inte kan det, men främst av allt vill jag må bra, och aldrig aldrig ALDRIG igen orsaka någon annan skada.

Jag ska försöka att ta det hela lite mer dag för dag den här gången. Vi hörs av, kram på er alla och hoppas ni haft ett fint nyår och att dagarna framöver tillslut ska ge er allt ni önskar och vill va. Hörs! Hörs!

Det blev lite för mycket alkohol igår, men jag har iallafall ingen större ångest, alltid något! Blir en tidig kväll, i morgon ska det bli skönt att vakna upp lite fräschare än idag.

Jag önskar er en bra och fin fortsättning på det nya året.
Vill också tacka er för ert jobb med forumet och ert fantastiska stöd
och fina inlägg.

Bästa hälsningar
Monday

Har skrivit ett inlägg här i dag, är i precis samma situation. Hoppas det ska gå bra för oss alla här :-)

Hej Nike Athena. Ja det går väl sådär. Jag måste ta nya tag. Jag vill verkligen slippa drängfyllor med minnesluckor under 2017. Jag måste se till att det blir så.
Hur går det för dig?

Känns skönt att "lära känna" människor som förstår vad man går igenom och även hur man kan hamna i den här skiten trots att man verkar så djäkla lyckad utanpå. Men när det är kaos inuti, då kan det verkligen hända märkliga ting som man aldrig skulle trott innan.

Här kommer en kram. Jag mår lite bättre nu faktiskt. Vi får försöka att inte straffa oss själva för hårt, det hjälper ingen. Jag måste ta tag i mina strategier igen. Pausa från a ett tag igen för kropp och själ. Jag vet ju mina risksituationer så väl...
Hur såg det ut för dig igår då Nyckelpigan? Var du på fest?

Funderar mycket på detta när jag läser "jag får inte dricka".
För vem får vi inte dricka?
Terapeuten, AA, barnen, sambon, grannarna?
Det finns ingen lag som säger att man inte får.
Det är klart vi får. Det är helt upp till var och en.
Man har alltid ett eget ansvar för sitt drickande och även
sin nykterhet. Ingen kan bestämma detta åt oss....

Jag tänker - Jag kan inte dricka.
Det känns bättre ...

Kram

i branschen. Jag har dock aldrig druckit på mitt jobb. Det har aldrig hänt. Att jobba med alkohol bekommer mig inte det minsta. För mig är alkohol på jobbet, både innanför och utanför bardisken avtändande. Att jag har blivit beroende kommer säkert av att jag har jobbat i denna bransch länge och började när jag var mycket ung. Det grundlades med fest och party efter jobbet, nattetid. Alkoholvanorna har dock ändrats de senare åren och har gått från - party på krogen - till att dricka mig redlös i min ensamhet.

Lycka till och kämpa på

önskar

MondayM