Senaste kommentarerna i forumet

Vilket klokt beslut! Följde du det hela vägen? Hoppas det för din skull så du vaknade lättad denna dag. Hörs!

Nej, inte rent bokstavligt, det är grått och blåsigt, himlen hänger mörk över taken och inte ens katten vill gå ut. Men jag har vaknat tidigt och varit kreativ. Känns så bra, rent av vackert. Onsdagmorgonens bakrus känns lika overkligt som skrämmande när jag kan välja att må så här också...
Har gjort några olika må bra saker för mig själv, kanska att jag berättar mer så småningom men det handlar om handens kraft till läkning. Att var skapande.
Tillfrisknande tar tid konstaterade vi vid samtalet igår, alkoholterapeuten och jag. Jag har precis börjat denna resa.
Tack Ikaros för hur du benar upp mitt återfall, tänker att det stämmer mycket väl. Så nu börjar sökandet - eller återtagandet - av annat istället för alkohol som leder till avkoppling, andningshål, avslappning, njutning, ensamtid.
De åtta stopp som finns innan återfall är också ett sätt att bena upp MM som försök till svar på din fråga - att stegvis fråga sig hur man/jag har tänkt sig detta; vart är du på väg, vad har du tänkt med det, finns det alternativ, vad leder de olika valen till, vad vill du uppnå, finns det olika sätt att nå detta, vad kommer det betyda efteråt, vem mer än du kan tänka så. Eller mer handgripligt; vad ska du göra när du kommer hem, vad är det som leder dig till systembolaget, behöver du verkligen gå in där, finns det något sätt att bryta detta, vad skulle du vinna på att säga stopp nu, vad skulle du förlora om du dricker, vad skulle du vinna nu om du dricker, Ungefär så. Handling och konsekvens alltså och därmed beteendeinriktat. Känsla, tanke, handling, den kognitiva triaden som är så enkel som sann, så logisk som hjälpsam. Hur mår jag? Hur får det mig att tänka? När jag tänker så, vad får det mig att göra? Eller när jag gör så här, hur får det mig att må och vad tänker jag då? Eller när jag tänker så här, vad gör jag då och hur mår jag av detta. Japp, KBT helt enkelt!
Nu har själen och knoppen fått lite träning, nu ska kroppen få en promenad, jag ska vara modigare än katten och ge mig ut i blåsten. Minst 2,5-3 km promenad per dag är mitt första mål. Inte så långt men jag måste börja mycket mycket försiktigt. Dessutom några enkla rörelser som drar igång flåstet. Små små steg, små myrsteg mot ett bättre mående. Ja, det ska bli en vit och vacker dag idag.
Pärlemor - ja, jag har fint stöd hemma men i första hand är detta mitt eget ansvar och jag vill sluta göra min fantastiska man och mina underbara barn illa något mer. Jag har dessutom gjort det kloka valet att be om extern hjälp och har hittat en fantastisk alkoholterapeut via kommunal regi. Helt anonym är jag, inga journaler förs, hon är klartänkt och lagom krävande mot mig som annars är helt urled på terapeutiska behandlingar.
Men nu; en fortsatt vacker och gnistrande vit nykter dag. Önskar oss alla detta!

Du har faktiskt hamnat helt rätt:). Här peppas, vi lyfter varandra, vi är snälla, ingen pekar finger. Jag är på min 9:e nyktra dag (whii). Jag drack inte varje dag men känner väl igen mig i din berättelse. För mig är det slut med slentriandrickandet och black outerna. Mitt stöd är det här forumet. Vilka härliga människor det finns här!

Starkt och bra att kränga en karaff vatten i sällskap med god fisk och systemet som granne..:)

Jag har varit en mästare på ensamdrickande och det är verkligen en befrielse. Som du skriver - så oerhört tragiskt när man ser tillbaka på det. Har inte heller ett särskilt stort umgänge men är lite orolig för det sociala livet ändå. Oftast handlar det ju om alkohol på ett eller annat sätt. Middagar, after work och så vidare. För min del så gör mig inte ensamheten särskilt illa och just nu kanske det är bra. Bra att stå på egna ben.

Grattis till den åttonde dagen! :)

Jättebra att du tackade nej till festen, en självinsikt värd att fira med en härligt nyktert uppvaknande imorgon. Och när du idag "får riskmöjligheten" att åka förbi systemet så tänk på den senaste morgonen efter att du druckit de där alldeles för många glasen. Vill du må så imorgon?

Ha en fin dag!

Har man under flera års tid druckit bort känslor, samvete och klara tankar så blir det nya en smärre chock. De bortkastade åren men också allt som gått förlorats. Berg- och dalbanan av känslor där man ena stunden sprudlandes ger sig ut på långpromenad för att senare sitta med tårarna rinnandes. Det gör ont att se det förgångna samtidigt som man dag för dag, timme för timme stärks och blicken lyfts mot framtiden. Det ligger, i alla fall för mig, en enorm dubbelhet i den första tiden utan alkohol. En skör tråd där man prövas, prövas och prövas.

Idag är min trettonde dag utan alkohol. Det akutfysiska börjar repa sig. Nattsvettningarna har försvunnit, sömnen är bättre och aptiten har återvänt. Sinnena börjar skärpas och allting böjar se, dofta och kännas annorlunda. Härligt med farligt. Det är nu så lätt att intala sig att ”det här var inte så svårt ju” eller ”Du kan nog börja dricka lite kontrollerat i alla fall”. Den fällan ska jag inte gå på. Inte denna gången.

13 dagar är ingenting och jag imponeras över alla er här på Alkohjälpen med så oändligt många fler dagar. Som inte bara gjort resan utan som också landat och mår bra, på plats, vid det nya resmålet. Där prövningarna blir färre, den sköra tråden starkare och det nya blir det normala. Dom trådarna stärker mig och jag känner en oändlig tacksamhet över att få vara med på alla dessa resor.

13 dagar är samtidigt en oerhört lång tid vill jag minnas då jag befann mig i de första dagarnas kaos. Beslutsamheten fanns men ångesten, kaoset och tvivlen var så starka. Och flaskan så nära. Varje dag när en ny trillar in på forumet gläds och stärks jag även av detta. Som en påminnelse om hur det var och vad jag kommer fortsätta kämpa emot. Och om möjligt få ge några ord som kan vara till stöttning eller hjälp. Tacksamhet.

Idag blev det en ganska lång morgonrunda och nu sitter jag här vid köksbordet och funderar. Fokuserar på vad jag kan dricka och inte på vad som är förbjudet. Blickar framåt mot det jag kan förändra och lämnar de ting i det förflutna som inte kan göras ogjorda. Lämnar misslyckanden bakom mig och funderar på livet framåt.

För jag vill något med mitt liv. Jag vill inte tillbaka till det som varit. I natt kunde jag inte sova och för första gången på flera år så började mål i livet träda fram. Inte alldeles knivskarpa men ändå. Jag försökte tänka mina tankar i bilder. Vart vill jag? Hur ska jag må? Vad vill jag upptäcka? Vart ska jag åka?
Denna morgon är lik de flesta andra. Men morgonkaffet smakar lite extra gott. Och på kylskåpsdörren har jag i natt satt upp ett tjugotal bilder. Bilder som berättar vad jag vill, hur jag vill må, vad jag drömmer om att upptäcka och om vart just jag vill åka.

Precis som jag varje dag, när rastlösheten och oron kommer, ska påminna mig om att jag gjort min morgonpromenad – lika ofta ska jag titta på mina bilder och påminnas om vilket liv som är möjligt….

Det visar ju att du verkligen vill sluta med det här. Annars har vi ju en massa krumbukter för oss för att lura oss att "kunna dricka" - jag ska inte heller på någon nyårsfest, förutom det egna drickandet har jag också börjat tycka så synd om andra som dricker/dricker sig plakat. Stå på dig!!

Gott slut varenda dag:-)

Vad jag har sovit gott och att vakna utan baksmälla och klar i huvudet känns riktigt bra. Men det bästa är att slippa ångesten. Jag har drömt massor av konstiga saker och att jag tom letade efter vin!
Nu dag 2 och jag har några ärenden i dag. Dagens utmaning blir att INTE åka förbi systemet på vägen. Dessutom är det "belöningsfredag" men tänker att min belöning ska bli att vakna nykter i morgon bitti:-) Nyår ska jag fira själv med barnen. Har tackat nej till nyårsfest för jag är inte stark nog ännu att säga nej om någon häller upp lite vin. Kramar till er alla och en dag i taget.

Det nya året står runt hörnet och det luktar berusning. Egentligen vill jag bara försvinna under dom timmarna för att slippa frestelsen. Men jag vet hur det kommer att bli. Jag kommer att stanna, festen är ju trots allt här hemma. Nåväl. Mycket vatten och lite stress till nästa glas, så kanske.

Låter lite konstigt, men så känns det. Min säng står kvar i lägenheten, här uppe har jag adopterat en av de sängar som stod kvar när jag flyttade in. Den är riktigt bekväm, jag sover minst lika gott i den som i min gamla. Länge kändes det självklart att när jag inte längre hade behov av att kunna sova över i lägenheten skulle jag flytta upp min säng och det skulle kännas som om jag äntligen hade flyttat in, på riktigt. Nu är det inte så självklart längre. Jag får väl se hur det blir, just nu känns det bara så skönt att vara tillbaka här i huset igen. Hunden tycker nog likadant, i morse låg han kvar i sin säng när det var dags att gå ut, jag fick locka ner honom för att få sällskap på promenaden. Jag tror han var rädd att vi skulle åka iväg igen.

Tyvärr ska vi ju det, sonen och jag fick nästan ingenting gjort igår; det fattades en vital del i leveransen av köket, så vi tillbringade ett par timmar i köer och i väntan på ersättningsdelar. Målet var att vi igår skulle ha ett fungerande kök på plats, med bara finliret kvar; golvlister, takarmaturer och annat sådant där som man kan skjuta upp något halvår eller så, tills lusten rinner på igen. Men nu har vi tappat en dag och det börjar bli ont om tid. Vi har ju en fixerad tidpunkt att passa, på söndag kväll ska min lägenhet vara tom och redo för städarna som kommer in måndag morgon. Innan dess ska sonen ha flyttat in i sin lägenhet och alla mina grejor som står kvar ska vara uppfraktade hit. Nåväl, sömn är överskattat.

Jag har ju länge funderat på att dra ner på jobbandet, men jag vet inte riktigt hur man gör. Eller så törs jag helt enkelt inte. Jag har varit egenföretagare så länge att det tänkandet har satt sig i ryggmärgen. Ni som själva är i den sitsen vet hur det är: Den konstanta oron för var nästa månads hyra ska komma ifrån, hur räkningar och inkomster har ett inverterat förhållande, ju mindre man tjänar en månad, ju fler räkningar har man. Man törs inte tacka nej till ett jobb, för då finns ju risken att kunden slutar fråga. Så man kämpar på och hoppas att det vänder någon gång i framtiden, att man kan leva det där rikemanslivet som så många tror är förknippat med att driva företag, att pengarna bara magiskt ska trilla in utan ansträngning. Jag har en god vän som faktiskt är i det guldläget, han har drivit upp sitt företag till en storlek där han har kunnat anställa någon som sköter det, med den äran, och nu reser han runt i världen och roar sig. Jag måste medge att jag känner ett styng av avundsjuka när jag läser om hans bravader på Facebook.

Ha en fin dag!

Bra att du skriver och läser här. Det har en slags terapeutisk effekt. Jag hade också hållt mig nykter ett tag innan jag skrev egen tråd. Det kändes bra. Vissa skriver från dag ett. Det är precis hur man känner...

Blev många inlägg av samma.

Att det finns många alkoholberoende människor är helt klart. Svårast att upptäcka är ju oss som har ordnade förhållanden. Dvs jobb, familj, fina hem osv.
I början av många trådar finns symtom på hur det är i början av nykterheten. Tex olika krämpor som uppträder och eventuellt försvinner. Även tips på hur alkosuget kan verka och hur man kan tänka och göra för att få bort det. Jag har läst på forumet i många år, men skrivit här ungefär lika länge som jag varit nykter. Tycker det är en otroligt bra hjälp med Forumet. Bra att du också hittat hit...

Om du har en smartphone och knappar på så finns dom i mobilen. I min egenngöms dom bakom en smiley nere till vänster. På datorn vete fan var man hittar dom. Finns säkert program för det.
???❤????

Om du har en smartphone och knappar på så finns dom i mobilen. I min egenngöms dom bakom en smiley nere till vänster. På datorn vete fan var man hittar dom. Finns säkert program för det.
???❤????

Tack för tipset om annat FB-konto. Ska fundera på det. Om jag vill lägga mer fokus. Typ.:)

Haha! A-problemisar?

Hur får man fram de där hjärtana och prylarna? Det verkar så trevligt

Tittade igenom vad jag skrivit när jag tryckt på "spara" och det är förstås väldigt förenklat. Men din tråd börjar med huruvida du vill/ska berätta eller inte. Och du vill egentligen inte... Men det kan jag då tycka att du kan. Det är väl till och med väldigt sunt och kaxigt, orange is the new black typ. - Men problemen tar förstås inte slut med det, du måste ju själv leva upp till det också... Men om du kan ta att du inte har lust att dricka längre och om du kan ta att dina kompisar behöver fatta det (för dig och också för sig själva) så får du väl gå vidare med det. Vet du att det inte går (som jag vet det för mig) så håll dig undan. Är din flickvän din vän så kommer ni kanske varandra ändå närmare, vad vet jag. Sååå till Nyår skidar ni ut i skogen i snön och bygger en igloo och har värmeljus i? Ok? OK?
MEN hamnar du lik förbannat på en fest med en massa dryckjom på Nyårsafton... Suck. Risken är kanske inte försumbar... så håll fast i det första glaset som om det gäller ditt liv (för det kanske det gör) och töm det inte! Drick inte den där ölen vinet, nubben.
Och frågar någon varför du inte tömmer det så vaffaen har dom med det att göra?... Märk väl, det där är absolut sista strået och du sitter väldigt pyrt till för risken att tömma det och ett till är ju väldigt stor - och ett till, och en till ochenttiuulllll. - Jajaja. Dra åt skogen är kanske inte så dumt ändå

På er alla..

❤️

Konstig nick du valt, Unikum?:-) Enavmiljonen kunde du ju ha tagit i stället. Eller "räddattblienavdendärmiljonen". Dvs det ungefärliga antalet a-problemisar hur man nu vill kalla oss. Så, kanske är du ett unikum i din egen krets (fast förmodligen finns där flera som är i samma sits som du och så mörkar de också). Mörkar för det finns ju en djävligt skev norm i samhället att det ska drickas så inih när man egentligen ska ha kul med en massa annat. - Det "normala" drickandet kanske inte förklarar precis allt men det gör det ju inte enklare för... mig t.ex.
Jag tror det kommer olika brytningstider i allas liv, först kanske en överger sandlådan, se'n slutar en dra tjejer i håret, en börjar bli kär i dem i stället, se'n börjar en dricka för att bli glad och kaxig, en får förhållanden, en drar ner på drickandet, någon unge eller två dyker väl också upp...Sen dricker en ganska lite någon helg då och då... TROR jag. Att det är så för de där andra nio miljonerna. Det blev ju inte riktigt min väg men jag fattade inte riktigt, då. - Men du verkar ha fattat så jag tycker du bara ska se det som att du ligger före de andra i inlärningskurvan/livskunskapen. De kommer alla att behöva välja pallsupandet eller något annat förr eller senare, du är tidigt ute helt enkelt.
Så. Så länge du vet det kan du ju välja om du "vill berätta" eller inte. Jag skulle nog säga att du är trött på drickandet helt enkelt. --Liksom...supa...vadå? Egentligen? Att låta bli? Något fel med det?
Jag skulle verkligen verkligen verkligen önska att jag hade slutat vid din ålder. Lycka till!

Det är ensanheten som knackar på. Då hade vi polaren att hälla upp i glaset som tröstade. Den trösten finns inte nu. Jag börjar vänja mig och tycker det är skönt att slippa A. Den stressar, ger ångest, och slöar ner hjärnan. Men sömnen är sämre tycker jag. Hoppas i alla fall du mår bättre imorgon.
?

Är det KBT-inriktad terapi?
Det finns minst 8 stopp man kan göra på vägen till ett återfall?
Hur menade hon då?

Hon verkar väldigt kompetent :)

Tack så mycket att det finns några som läser och kommenterar. Det stärker mitt berättande.

Idag skulle jag åka en vanlig resa in till staden och det betyder bolaget. Så många ggr jag tänkte på att ta en sväng dit men bet ihop och det kändes skitjobbigt och ledsamt. Ledsamt, det gjorde ont i bröstet precis som man lämnar någon som har varit på besök och som man tycker om så mycket men de kommer tillbaka men sker inte så ofta.

Klunken ska jag inte ta igen har jag lovat mig själv så det är en kamp och nu börjar det närma sig festliga tider och massor har bett oss komma men jag drog en lögn och är förkyld som attans med min sambos vetskap om situationen så vi firar hemma ensamma.

Varför inte utmana ödet? Näe för tidigt helt enkelt. Jag behöver mer vita helger under fötterna innan jag går på middagar med vänner igen.

Att jag skriver helger är för det är mest då jag dricker. Fredag och lördag och alla andra röda dagar och extra lediga dagar jag tar ut. Jag har sjukskrivit mig någon gång när jag har klantat mig mitt i veckan men det är så sällan så det kan jag räkna på en hand under ett par år.

Nu blir det sängen för mig nykter vilket jag inte skulle ha varit om jag hade fortsatt som förr. Känns det bra? Vet inte ska jag vara ärlig. Tomt på något sätt.

En del pratar om baksmälla men sker väldigt sällan för mig utan känner bara att man är berusad fortfarande när man vaknar men imorgon är jag nykter ..... :)

Jodå tanken är ju väldigt bra och fin.Jag kan också sakna gemenskap.

Jag är med i del grupper på FB och diskuterar hit och dit, men inte med mitt vanliga FB-konto
utan jag har skapat ett separat konto för detta. Utan info och utan profilbild :)