Senaste kommentarerna i forumet

Stor kram till dig och du ska klappa dig på axeln och se det som en tillgång att du faktiskt kan ta till dig av synpunkter och tankar som inte svarar mot det som din " beroendedjävul" försöker hitta på.

Du träffade mitt i mitt dåliga samvete. Tack. Behövde det!

Hoppas allt är bra med dig, saknar dig här. Din beslutsamhet, humor och lättsamhet. Kram vännen!

Jag har insett att jag druckit mer än jag skrivit här. Minst en flaska vin i veckan och en box på helgen har det varit. När jag nu vaknar, efter att ha varit fräsch i 7 dagar känns det märkligt att inte vara bakis. En skön ren känsla. Men tassar lite på tå än så länge. En roller coaster detta. Ögonen är rena och plufset i ansiktet på väg att dra sig tillbaka. Synliga spår är lite lättare att ta på.
7 dagar - ett helt liv.

Hej!
Jag lever med en man som är alkoholberoende. Han kan hålla uppe med sitt supande i perioder då han bestämt sig, antingen då jag får nog och inte spelar med i denna sjuka cirkus som hans supande leder till för mig och min son. Som längst höll han uppe i 12 veckor, och det verkade som att allt gick bra och att han var glad och stolt. Han hade dock lagt in en brasklapp om att han skulle börja dricka igen- men på ett " normalt sätt".
Nu har han gjort det sedan en mån tillbaka. Och tyvärr. Han dricker inte på ett normalt sätt.
Så till dig skulle jag vilja säga, tror du att du kan nöja dig med ett glas? Enligt det jag erfarit, så kan inre en alkoholberoende person dricka någonting. Ja, det är en tuff " sanning". Men verkligheten stämmer inte alltid med ens förväntningar. Det är ett förskönande av en verklighet som tyvärr inte finns tillgänglig för personer som har ett missbruk.
Läs gärna om hur hjärnan och dess funktioner påverkas av tex alkohol. Det blir kraftiga obalanser i lycko/ känslor av mening och att man blir deprimerad är vanligt då man slutar med alkohol som du nu gjort.
Om man inte är förankrad och ärlig med varför och för vem man slutar, då kan nog dessa tankar och " ursäkter" komma om att " Jag kan ju bara ta ett glas, jag är ju i min ensamhet och det drabbar ingen annan".
Men det gör det.
Vi som är anhöriga till någon som har alkoholberoende, vi påverkas av att den som dricker gör det. Den vägen som innebär att dricka på ett " normalt " sätt, den vägen är tyvärr inte tillgänglig om man druckit sig till ett alkoholberoende...
Tuffa ord kanske, men jag tror att du behöver ta hjälp och släppa skammen över att situationen är som den är. Du är värd det.

Känner så igen mig kring det skrev igår kväll. Jag kommer ihåg min farmor som alltid sa att när man var liten "att barn måste ha tråkigt ibland för att uppskatta det roliga". Ligger nog en del i det, inte minst med hur samhället ser ut och fungerar med dess tempo.

Men jag vet hur det är. Men du får något gjort i alla fall. Att tömma diskmaskinen är ett projekt. Borde tvätta med gör det inte. Oerhört rastlös, full av energi men inget kommer ur mig. Hoppas det vänder snart.

Men poängen är ju att i dessa stunder inte tillåta sig själv att döva eller välja flaskan då. Eller ännu bättre som du - inte vilja. Heja! :)

Så har även undertecknad hittat till din tråd. Läst igenom och funderar mycket på det där sista inlägget du skrivit, både kring hur lång tid det tar innan det vänder men också tanken om att faktiskt på riktigt kunna dricka ett glas gott vin eller så till passande mat. Eftersom jag så totalt misslyckats med att sluta två gånger tidigare innan så är jag glad att denna gång börjat bättre. Alla konsekvenserna mitt brukande gett är så jävliga och jag orkar bara inte kasta bort mitt liv.

Jag är bara på den 12:e dagen ännu. Och visst är det om att åka fritt fall samtidigt som man åker loopen. Men ganska snabbt, efter typ fjärde dagen, så blir inte åkturerna lika intensiva. Jag plockar fram de mörkaste minnena och de värsta konsekvenserna i minnet när suget sätter in. Jag plockar fram de ljusa drömmarna och mina så smått påbörjade målformuleringar om framtiden när det står still eller för stunden känns uppåt. Men två saker har gjort skillnad för mig. Den ena är min stund på morgonen när jag i lugn och ro äter frukost och funderar. På vad jag vill och vad jag inte vill. Och sen lovar jag mig själv att klara av dagen, att idag är A inget för mig. Och den känslan, svår att beskriva, försöker jag bära med mig under dagen. oavsett vad som händer. Det andra är min morgonrunda som jag tar varje morgon. Jag gör det för att jag är rastlös men knappt får något gjort. Och för att motion rensar och stärker. Den kan vara kort eller lång men jag går den varje dag. Och när tankarna om värdelöshet och oförmågan att, trots rastlöshet, få saker gjorda så kan jag alltid säga "men du gjorde morgonrundan". Kanske låter enkelt och simpelt men för mig är det bra och viktiga rutiner.

Jag är en sucker på italienska viner. Och mat med förvisso. Drömmer om att kunna dricka normalt och att hitta en sådan nivå och känsla i livet att det går. Men ju mer jag tänker på det desto närmare inser jag att jag faktiskt är att testa det. Och jag är långt ifrån redo. Därför har jag lovat mig själv att skjuta bort dessa tankar och istället leva här och nu. En dag i taget. Jag ger inga löften om antal nyktra dagar eller sätter ut datum när jag ska dricka ett glas till maten. Allt jag kan göra är att fokusera på tillfrisknandet och att göra det varje dag. Drömmen om ett glas vin får vara det ett tag till...

Kanske inte var så mycket svar men några reflektioner. Känner igen mig i mycket av det du skriver och hejar på dig!

<3 Tänker på dig!

<3

var är du? Saknar dig och tänker på dig alltjämt!

hur har du det...?

Oj vilken aktivitet du startat med din tråd. Vi är långt ifrån ensamma om att ha alkoholproblem och jag tar till mig Ikaros ord till dig, detta gäller ju för oss alla.
Ha en fin vid dag.

Hejja på Börjaom, du ger även mig kraft i dina ärliga texter. Detta forum har gett mig betydlig mer en vad jag kunnat ana, även fast jag är nybörjare. Kämpa på!

Jag har misslyckats att bemästra alkoholen 2 gånger tidigare. Gett upp och inte börjat om dagen efter. Skitit i det. Och det är väl skillnaden på att bara försöka eller verkligen vilja. Denna gång vill jag. Och en dag i taget är fasen så mycket viktigare än man tror...

Ångesten som kommer när man trillar dit igen. Besvikelsen på en själv och skammen man känner samtidigt som man saknar svaren på frågan varför. Men det viktigaste kanske inte ligger i frågan utan i svaret du själv ger. Hur du kände dig sjuk av giftet och hur ångesten kom som på beställning. För min del handlar det om att kunna ha den känslan inom mig och kunna plocka fram när suget och tvivlen kommer. Den där temporära upplevelsen av giftet som, i bästa fall underhåller ett par timmar, är inget värt mot priset det kostar.

Att du skriver om det. Att du tar initiativ till nya åtgärder för att inte hamna där igen. Att du tar ansvar och återvänder till basen. Det är ta mej tusan styrka och vilja. Ett återfall är just ett återfall, men med i minnet och den känslan så är det bara att resa sig igen. Dina ord är beviset på att du redan står på knä, på väg att resa dig igen. Heja!

Min lust till promenad är helt obefintlig men jag inspireras av din vackra text här ovan. Önskar dig en fin dag.

Tack för ditt svar, jag läser även din tråd. Mycket intressant och vissa saker känner jag igen mig i. Jag vet att jag försöker lura mig själv men som så många andra så vill jag ju en dag kunna ta ett glas vin. Men visst, trilla dit igen på heltid är något jag verkligen inte vill. Jag tar en dag i taget, tänker hålla mig vit ett bra tag nu är det tänkt. Vill bygga upp mig själv i alla aspekter.

Har nu hittat hit och jag hejar mer än gärna på. Jag känner som du att detta forum är så givande och viktigt. Studsar till när du skriver "dess framsteg och bakslag"...har precis haft ett sådant, ett ordentligt bakslag men jag tvingar mig att stanna kvar här, erkänna mitt handlande, ge er ärlighet även fast skammen bränns. Du har ett bra alibi. Börjaom. Vi ger oss nu ett klarare, tydligare och bättre år som kommer nu. Ha en fin dag!

Låter som ett bra beslut, försök sysselsätta dig med något annat. Ta en fika på stan, gå en runda, träna, laga mat, ja vad som för att få dig på andra tankar!

Har nu gått sen breakdownet... usch känns tomt och grått är iaf på väg till jobbet. Hoppas på att gå på möte i helgen. Är bara så jävla trött men det går väl över! Tack för att detta forum finns ska läsa runt lite. Ha det gott

Idag ska jag också ta en alkoholfri dag, inte min första och absolut inte min sista. Tänker på dig!

Ingen A hemma är bra. Att du bestämt dig är bra. Att du samlar ihop ditt mod och skriver här är bra. Ät, drick mycket vatten, ta en promenad och läs så mycket du orkar här bland trådarna. Det gjorde det lättare för mig även om både du och jag vet att det här är skitsvårt. Håller tummarna även jag. Du fixar det här. Och ser fram emot att få läsa mer av din resa.

Hälsningar från "Dag 12"!

Att ge sig ut när hjärnan säger nej och kroppen känner efter lite extra mycket. Att komma över den tröskeln och ändå ge sig ut, vända det, och hitta det positiva och vackra. Det är starkt och visar på vad du kan uppnå. Även om ljuset försvann för ett tag så hittade du andra lampor att fästa blicken vid. Precis så som du kommer lyckas med att bekämpa alkoholen. Härlig läsning!

Och jag stöttar dig i förslaget om julbelysningen. :)

Torr i munnen. En skarp doft av gammalt vin för att man ”glömde” borsta tänderna innan man somnade bort framför Tv:n i ett fullt upplyst hus. Att komma upp på morgonen och mötas av oredan i köket och samtidigt undra kring gårdagskvällens telefonsamtal - ”vad sa jag igår och till vem? Gå igenom Sms:en. Trött. Gör ont i kroppen. Huvudet bultar och dagen är igång. Låser ytterdörren med ångest och undrar över hur jag ska dölja det här på jobbet idag. Och visst hinner jag inom systemet mellan eftermiddagsmötena…

Ja, fy fan så man har haft det. Idag vaknade jag skarp i sinnet och tog min motionsrunda direkt nu på morgonen. Lugn och stilla frukost med reflektioner men också stor tacksamhet för steget jag nu taget. Dag 12 utan alkohol och idag kändes löftet om en ännu en nykter dag lika självklart som att morgonpromenaden tillhör en ny och bra vana på morgonkvisten.

I förrgår var det berg- och dalbana nedåt och idag är det uppåt. Tar inget för givet och vet att det kommer komma både fler upp- och nedgångar och att resan knappt ens har börjat. Men just idag känner jag en enorm tacksamhet för den 12:e dagen. Jag har fått en del av mitt liv tillbaka…

Som alltid efter frukosten inleder jag min dag här på forumet. Alla fina människor och dess framsteg och bakslag. Att få och ge. Känna och bekänna. Ett fint ställe att vara på som ger men som också ger möjligheten att få ge. Allt i gott sällskap med gelikar på olika sätt. Tack för kommentarerna Dionysa, "VedhuggarLoffe", Pärlemor. Lena72 och BE. Tillsammans är alltid starkare. <3

Nu ska jag läsa vidare och ta mig an dagen. :)

Känner mig så förtvivlad, sånt självförakt och sådan ånger. Skrev den 27 om min oförmåga till kontroll över alkoholen när jag är ensam. Senare samma dag slank jag in på systemet och köpte en flaska, skulle vara ensam två kvällar och alkoholjävulen vann över mig. Ville "mysa" och njuta lite berusning utan att någon annan skulle märka detta. Varför gör jag så här? Varför går jag i rakt motsatt riktning än jag säger att jag vill. Har en samtalstid hos beroendeterapeuten idag och det kunde ju inte komma mer lägligt. Blev hemma från jobbet igår pga huvudvärken o ångesten. Jag överlade med mig själv mindre än fem sekunder tills jag valde att vara ärlig här inne liksom jag kommer vara inför terapeuten. Men till familjen tänker jag inget säga, de har lidit nog och jag vill inte lasta detta på min man denna gång. Istället tar jag hjälp i min samtalskontakt och kommer be om tätare tider igen, av olika anledning är det en månad sedan sist och det är för lång tid. Detta är mitt ansvar, mitt tillfrisknande.
Igår förbannade jag mig själv hela dagen, jag kan inte gråta fast det finns en ledsnad som brinner i halsen och som jag skulle vilja bli av med. Men skammen sitter i vägen, självföraktet. Och jag skäms inför er också, ni som följer mig här och gett mig er uppmärksamhet och stöd...jag känner att jag sviker dig Ikaros, och ni andra MM, dig Lena, Frihet, Helle, Levande, Sisyfos, Vinärgott, Gunda mfl mfl. Förlåt mig. Jag sviker även alla dem som finns runt mig och som bryr sig om mig utan att veta något om mitt alkoholproblem. Och jag sviker mig själv och kastar bort så mycket genom att ta dessa återfall. Jag har inget bra svar till varför jag gjorde detta. Kanske att jag väckte begäret med julaftonens alkohol. Nu får jag gå igenom allt en gång till, kände hur hela kroppen protesterade igår och absolut inte ville ha detta gift. Kände mig så sjuk. En kort stunds behag, sedan slockna och därefter kräla runt i ångest en hel dag. Här och nu hatar jag mig själv som tog till flaskan på nytt. Har funderat rätt mycket på nyår, ska göra som till jul och berätta innan att jag inte dricker alkohol längre eftersom det inte funkar med min grundsjukdom recividerande depression. Eftersom detta är en kronsisk sjukdom har jag ju "underlag för ett livslångt alkoholstopp" men tanken svindlar. Så det blir att gå tillbaka till basen; en dag i taget. En nykter dag i sänder.

Tack!!Första gången jag skriver här. Men har läst en del i olika trådar och det hjälper verkligen att läsa och få pepp och inspiration. Så tacksam för det. Du kan också❤❤❤ tillsammans blir vi starka!!