Senaste kommentarerna i forumet

*

Hej Famiglia,
hualigen vad jag känner igen mig i din story. Skillnaden mellan oss är att du kommit till insikt 10 år tidigare i ditt liv än vad jag gjorde i mitt liv. Grattis. Du har nu Världens möjlighet att bli Jordens bästa pappa och make. Tyvärr gick inte mitt äktenskap att rädda men jag kan lova dig att jag är Jordens stabilaste pappa till min lilla dotter idag ;)

Jag drog ut på lidandet onödigt lång tid efter den insikten som du kommit till. Jag fortsatte att dricka och tyvärr gick det snabbt utför på slutet. Jag har haft 20 roliga år med alkohol men de sista 5 vara nära att ha ihjäl mig. Fattar fortfarande inte vad som hände. Antar att min hjärna blev helt kidnappad av sjukdomen på slutet, jag blev besatt. Från att ha haft roligt som fan med alkohol till att, de sista åren, ligga på akuten med dropp..

När jag väl bestämde mig för att leva ville jag verkligen satsa på mig själv för att kunna finnas där för min dotter. Jag satte upp svintuffa mål för att hålla fokus från alkohol. Idag har jag gått ner 23 kg och har just startat mitt eget företag. Träning, mindfullness, AA, nyttig mat etc.. Eftersom jag visste att jag skulle sakna alkoholen var det viktigt att hålla mig sysselsatt. Promenader med ljudböcker tog bort både ångest och rastlöshet (och kg). Jag läser mellan raderna att du har det i dig. Jag tror att du kommer att fixa det här. Kom ihåg att alkoholism (eller alkoholberoende, mindre stigma) är den enda dödliga sjukdomen som man kan komma ur måendes bättre än innan ;)

Kör hårt och slå inte på dig själv för mycket. Just do it ;-)

... boxar i något boende. Men då förstår jag bättre.
Dags att ta tag i dagen nu.
En dag i taget.❤

...det var inte min vinbox, utan min ev f.d. partner. Det är ju inte klart hur det kommer bli med oss framöver. Men vi har ju i alla fall tillfälligt en uthyrningslägenhet som vi turas om att bo i, och turas om att bo i den vanliga lägenheten med sonen. Så det var i alla fall hennes box. För henne kan ju en box räcka typ en månad, eller till vinet i den hunnit bli surt, för mig räcker väl en box 1,5 dagar eller så... Men jag pratade med henne om det igår och sa att det kommer inte att funka att det finns alkohol i uthyrningslägenheten och så, och det var hon givetvis väldigt förstående om.

Låter som en bra plan. Hur du kunde glömma bort en box vin fattar jag inte. Sånt brukar vi ju komma ihåg:). Själv har jag haft totalkoll på vad som finns hemma:).

Själv dippar jag jag i nån sorts självömkan här. Men det är ensamheten som knackat på dörren. Flaskan har varit ett sällskap. Vilket sällskap!
När du blir sugen så gå in här!
Kram!!

Hej Karin01 och BElisabeth, och ni andra!

Tyvärr började det med ett bakslag. När jag skulle göra lite kvällsmål i måndags upptäckte jag att det fanns kvar en vinbox i kylen som jag helt förträngt... Som jag såklart drack upp. Det var inte jättemycket kvar, men tillräckligt för att jag skulle bli rätt onykter. Så jävla dumt. :'( Men jag såg till att ta mig upp till bedömningssamtalet på tisdagsmorgonen ändå och satt där småbakis, svintrött och darrig, däremot inte så skamsen, men förbannad och besviken på mig själv. Samtalet gick ganska bra. De lotsade mig vidare till alkohol- och drogmottagningen (big shock). Jag försökte få till samtalsterapi om mitt övriga mående förutom alkoholen också, för den har verkligen varit ett stort problem under lång tid, även när inte drickandet skenar som det gör just nu, men det gick tyvärr inte, utan jag får bli tillbakalotsad efter att ha fått ordning på den mer "akuta" alkoholkrisen. Nåja, jag köper väl det resonemanget ändå. Så jag ringde dem och fick en första tid på måndag. Jag var i kontakt med dem en kort period för tre år sedan och ska få träffa samma kvinna som jag gjorde då. Det är nog bra, jag gillade henne och började dricka mycket mindre, även om jag inte var inställd på att EGENTLIGEN sluta dricka då. Nu känner jag att för en lång tid framöver behöver vara helnykter (alltid? det kan jag inte svara på nu, men en längre period till att börja med) och jag kan kan absolut tänka mig medicinering som hjälper mig nu (det tackade jag nej till då för tre år sedan). Så det känns ändå bra.

Igår hade vi lilla julafton med min pappa (enda släkting som bor i samma stad som jag). Sonen fick en snowracer och var skitnöjd. Det var rätt trevligt. Nu är jag själv några dagar, men sov riktigt bra i natt. Det var fantastiskt skönt, jag känner lite energi idag. Har lovat att hjälpa en kompis och hans familj att flytta nu idag och det blir bra, skönt att få använda kroppen lite och träffa folk. Sen på fredagsmorgon har jag bestämt att jag och sonen ska åka iväg till dit min morsa bor och vara där över nyårshelgen, min syster är också där och hälsar på. Det är bra, där kommer jag också att vara nykter, sen kommer vi tillbaka på måndagsmorgon, lagom till min tid hos alkohol- och drogmottagningen. Convinient. :) Så det är ikväll och imorgon kväll som kan vara lite kritiska, men jag får väl se till att ha lite jävlar anamma och vara jäkligt bestämd helt enkelt!

Nu vart det långt skrivet, och lite pladdrigt... Ha det fint alla! Hoppas det går bra för er! Kramar

Härligt svartvit och gott nytt år till dig??

Nu har jag kommit ifatt, ville dela med mig om allt som hänt fram till idag. Sover dåligt om nätterna, svettas som en tok och drömmer konstiga drömmar. Antar att det är kroppen som gör sitt. Längtar efter ölsmaken, eller är det alkoholen. Har någon testat alkoholfri öl som substitut? Funkar det eller försöker man bara lura sig själv? Jag kommer nog inte testa på ett tag, skall ta tag i min kropp. Gått upp 15 kilo på några år och nu ar det dags att vända detta. Behöver ha något annat att tänkta på. Denna dagen klarar jag, inga problem!

27/1 var min andra vita dag. Jag var rastlös och fick hitta på en massa saker för att tänka på annat. Det är konstigt att när jag varit på tjänsteresor har jag inte behövt alkoholen. Har kunnat träna, ta en sallad sen gå och lägga mig. Det är främst när jag är hemma som drickandet har ökat. Speciellt på helgerna och när man är ledig. Jag har druckit mycket själv och många i min omgivning vet inte om detta, har lyckats hålla mig salongsberusad. Min fru stöttar mig oerhört och vi kan prata med varandra, det känns skönt. Visst blev jag sugen på att ta ett glas vin på kvällen men en kaffe fick räcka. Imorgon är en ny dag.

26/1 skulle bli min första vita dag. Det gick fram till på eftermiddagen tills jag hällde upp en Whisky, kommer ihåg att jag tänkte jag är ju ändå ledig. En liten Wirre kan jag ju unna mig? JÄVLA PUCKO hade jag kunnat hade jag gett mig själv en fet pungspark, vakna karjävel. Det gjorde jag faktiskt, när jag skulle smaka tänkte jag vafan håller du på med? Har du teflonminne? Jag hällde ut whiskyn, tog flaskan och hällde även ut den. Tog det som var kvar i det vita samt röda vinflaskan och hällde ut det med. Kändes bra, dock blev jag något rastlös på kvällen. Tänkte igenom allt skit jag gjort och hade svårt att sova. Snart är det en ny dag...

Helt otroligt, 50 dagar nyktert och två dagar onykter. Jag är glad och stolt över mig själv! Känns verkligen som att jag är på rätt väg nu. På nyår har jag tackat nej till en fest med människor som jag vet alltid dricker massor och som också får mig att dricka på tok för mycket. Istället har jag planerat in en nykter kväll med middag och annat sällskap som inte dricker, kommer nog bli jättebra. Hade det varit några månader sen så hade jag tyckt att det var helt värdelöst, för det enda jag tyckte var "kul" då var att få dricka mig full. Nu tycker jag mest att det är obehagligt, tycker inte om att bli yr, illamående och trött.
Gott nytt år önskar jag er alla, hoppas nyår blir nyktert för alla som kämpar för det ❤️

... så igenkännande med barnen,

Du är värdefull! Låt oss fixa detta nu för OSS SJÄLVA och för våra barn.

KRAMAR❤️

Jag blir alldeles varm inombords. Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det, jag har alltid haft dåligt självförtroende och drickandet har ju inte direkt stärkt det, så jag kan inte låta bli att känna att jag inte riktigt förtjänar det. Vilket är anledningen till att jag oftast inte reagerar alls på kommentarer jag får. Dessutom har jag byggt upp vad jag ska skriva, i mitt huvud, under min morgonpromenad, så fort jag sätter mig vid datorn börjar jag skriva för att inte glömma bort vad jag hade tänkt ut.

Idag är det lite annorlunda dock, jag åkte ner till min son i går morse för att fortsätta med hans kök och det blev sent, så sent att jag sov över i min gamla lägenhet, så nu sitter jag på jobbet och skriver på en lånad dator. Med värk i hela kroppen. Golvet är lagt, väggar och tak är målade och elen är inkopplad. Dessutom hann vi få upp ett skåp och börja på nästa. Efter en hel dag av krypande och klättrande kändes uppvaknandet i morse som på den gamla onda tiden. Nåväl, belöningen kommer om ett par dagar, när det hela är klart och han är skyldig mig en hel drös med gentjänster. Jag har redan börjat fundera på vad jag kan tvinga honom att göra; gräva land kanske, eller kitta om fönstren, eller stapla om veden i vedboden. Huvudsaken att det är tungt och skitigt.

Ha en härlig dag, nu måste jag in och köra igång.

...var/är alkoholister..

Min mamma gick bort för ett par år sen av alkoholen men min far lever o njuter livets goda dagar med en ny kvinna och alkohol (tror jag). Det har aldrig erkänts i min familj de problem som finns (ALKOHOL) men jag har följt i mina föräldrars fotspår och dricker så fort jag kommer åt. Började tidigt (13 år) och dricker så osunt så kropp och själ tar stryk. Ska vi kroka arm och besegra A-djävulen?

Du har fått fina råd i tråden - läs här och skriv!

Kram❤️

Hej Valery!
Välkommen hit till forumet.
Jag tycker det är sunt att du reflexterar över dina dryckesvanor särskilt när du har denna ärftligta sjukdomen på så nära håll. Det är inte alls ovanligt att man utvecklar ett beroende med tid och i en del fall går det ganska fort när a genen finns i familjen.
Min far var alkolist och dog av sviterna väldigt ung, ändast 43 år gammal. Jag trodde väl aldrig jag skulle bli som honom.
Jag började tidigt med a, 14 år första gången jag var full. Fortsatte festa som alla andra under ungdoms åren, slutade aldrig , började dricka destruktivt. Ensam, smygdricka, ångest, drack för att jag fick ångest av mitt drickande..
Jag har vetat länge att jag är alkolist,, först när det va försent tog jag tag i det.. Nu kämpar jag för ett liv i nykterhet.
Lite osammanhängande men med det vill jag ha sagt. Var vaksam, det går att mysa och ha kul utan vin.
Kram

vinärgott
Var på väg till systembolaget,
hade börjat gå, men så kom jag på att det var inget smart, jag ska inte dricka, så jag vände och gick hem igen. Det känns HIMLA SKÖNT!!!

---Snyggt jobbat!! Själva fan att det ska vara så himla svårt att vända på klacken. Bra gjort!

Respekt!

Sluta inte skriva! Jag har börjat läsa din tråd ikväll och är nu framme vid detta inlägg där du tvivlar om någon läser. Alltså, jag sträckläser och finner så mycket inspiration för egen del att ångesten för att inte få fortsätta följa blev så stark att jag stannar upp för att avge protest! Sluta inte skriva!

Varm kram godnatt ska läsa dina inlägg imorgon. Här är alla viktiga ❤️

Det finna många terapeuter som är knutna till försäkringskassan och därmed landstinget (högkostnadskortet). Så vill du så finns det möjligheter. Ring din vårdcentrals kurator så kan antingen hon gå in och bli din terapeut, eller kan tipsa dig om vilka som finns :).
Själv känner jag att forumet ger en del. Delvis beror det nog på hur mycket man själv är engagerad. Men visst, det är inte lika personligt som att sitta öga mot öga med en terapeut. Men här kan man skriva, ingen som man behöver se i ögonen eller skämmas inför. Jag ska på min livs första terapisession nästa vecka och jag är LIVRÄDD! Men behöver ta steget. Nu.
SKöt om dig och du: en dag i taget :)
Kram

Det är något som jag känner för men tror dock mer att prata med någon som förstår hur man har det. Terapi kostar ofantligt mycket men det gör alkohol också kommer ni säga men inte för mig. Terapi kostar mer.

Som sagt så skulle det vara toppen att hitta någon att bolla idéer med. Det här forumet är ett steg men det känns inte på samma sätt som om det skulle vara chat eller mejl. Jag tror dock det blir bättre med tiden när man börjar lära känna er i forumet bättre men har dock svårt för upplägget i forumet. Det är lite ologiskt på något sätt. ;)

Gick det bra hos terapeuten idag? Har läst allt du skrivit och tycker det är starkt av dig att skriva av dig här. Det hjälper och kan läka.
Följer dig i fortsättningen
Kram

Man kan inte påstå att säga att allt har gått bra idag. Jag har inte druckit men tankarna går insett med att brottas med tankarna att suget finns och det kommer bli tuffare framöver. Det är dessa hinder jag försöker bearbeta och kämpa emot hur jobbigt de kan än bara. Jag bara måste sluta med drickandet för min hälsa.

Jag har tårar i ögonen av allt snällt ni skriver. Jag är inte värd det! Min son förbjuder mig att överhuvudtaget dricka när jag tillbringar en helg eller så hos honom trots att hans svärföräldrar sitter bredvid och tutar i sig både vin och whisky (de har också lite svårt att hantera alkoholen), men det funkar bra att avstå. Men det visar att han tagit skada av mitt drickande. Jag har krökat sen jag var 16. Och alltid varit den som varit fullast på fester. Jag skäms när jag tänker på det. Jag VILL inte tappa kontrollen. Men det där glaset, som är en så god idé just då, pockar på och sen vaknar jag nästa morgon och begriper inte hur jag fått av mig kläderna och kommit i säng. Jag är rädd att titta i mobilen, för säkert har jag skickat NÅT jävla skit. Förr slapp vi både sms och sociala medier och det var lite lättare att glömma och förlåta. Men skrivna ord är svårare att sudda bort.

Det verkar också som om toleransen blir lägre nu. Vilket gör att jag dricker lika mycket men får fler och fler blackouter. Tur mitt sällskapsliv är magert. Annars hade jag väl gjort bort mig fullständigt. Jag är för gammal för det här. Jag vill kunna uppföra mig, jag vill att min dotter ska vara stolt över mig, jag vill att mina barn åtminstone skall kunna minnas en nykter mamma den dagen jag försvinner. Jag vill inte att de ska känna att fyllkajan äntligen försvinner.

Jag är ofta utan alkohol. Väldigt ofta. Eller.... i alla fall fem dagar i veckan för det mesta. Ibland har det faktiskt gått 14 dagar. Men jag har skadat mina barn under uppväxten. För de såg ju också biverkningarna med när mamma drack de där kvällarna. Tryggheten försvann. Jag har aldrig smugit med att jag dricker. Det kanske jag borde ha gjort. Smygandet har börjat nu de senaste åren av nån anledning. Skillnaden nu och då är att jag fattat att jag skadar mina ungar. Även om de är vuxna och utflyttade. Framförallt dottern som jag har en nära kontakt med. Men när hon på sistone sagt att hon kommer ta avstånd från mig om jag inte lägger ner så skrämmer det livet ur mig. Hon är ju min stjärna, mitt hjärta!

Karin01, jag är en skitmamma som utsatt mina barn för det här. Ändå säger dottern att jag är världens bästa mamma, ... det är bara det här med drickandet som hon mår dåligt av. Hon behöver kunna ringa hem och veta att jag faktiskt är talbar och kommer ihåg vad jag säger i telefonen. Numera är hon fullständigt hudlös vad gäller mig: hon lägger på om hon hör att jag druckit vin. Vilket ökar min ångest :(. Drickandet stör mitt självförtroende, min självkänsla, självföraktet ökar. Om jag nu är så jävla bra enligt henne, varför sitter jag då och tutar vin?

Din fråga Monday är intressant. Den kan nog besvaras med att jag nog aldrig tagit det här beslutet innan. Jag vet att jag nog inte bör dricka mer. Nånsin. Och jag är lite rädd måste jag erkänna. Vem fan är jag att slå mig på bröstet och tro att jag är nån som bara kan lägga av? Jag ser ju i hela forumet hur full med fällor livet är och de där sabla snubbeltrådarna finns överallt.

Loffe, haha! Har du suttit med kalkylatorn! Du är för skön!!! Tack :)