Senaste kommentarerna i forumet

uppfanns väl för omkring 15-20 år sen :-) Visst är det bra :-)

har också många många gånger funderat över hur i hela världen jag fixade mitt liv de sista åren som aktiv alkis ???
Jobba, söp och sov i ett ständigt pariserhjul, i ett gick det. Var kom orken ifrån ?? Alla organ måste ju ha jobbat övertid ??

Inte konstigt att jag sov minst 12-13 h/dygn det första året i nykterhet, mycket som skulle repareras inombords.

Numera gör jag sällskap med John Blund senast 21 !! Iofs uppe runt 05,00 men i alla fall :-)

har gett mig mycket sedan jag var liten. Utlopp för energi, lite mera styrka, lite "yrkesstolthet" hur man har precis rätt fart i svingen för at gå igenom trär utan att fastna i huggkubbenväldigt, väldigt nära och primitivt och känna sig sund. Men kanske mest detta med att verkligen ha åstadkommit något när man ser den hög man skapat. Tänk om man kunde få ha det så hela tiden. Bara stå och hugga, se vedhalvorna falla på var sin sida om kubben, sträcka sig efter ett nytt trä, höja yxan, ta i lite extra för att hjälpa tyngdlagen när den faller mot trät på kubben, se de två halvorna falla på varsuin sida av huggkubben, sträcka sig...
Jo. Jag skulle gärna stå kvar där, klyvandes igen och igen och igen, enkelt, givande, klarar sig själv... Skulle väl bli en vedhögolist på nolltid. Till slut falla ihop ensam och utmärglad över huggkubben och bara grunna över varför? varför?
(Nu blir det inte så för veden är uppkluven och det får vänta till nästa höst)
Kulkulkulkul. ? Vet inte. Något ligger det i det.

Grattis till piasavakvasten Dionysa! Att ta sig före. Komma i gång med att göra... Har suttit här några timmar - ångrat. Läst om oss alla här på forumet, det är en tröst, en slags dårarnas gemenskap (där gemenskap är nyckelordet) och samtidigt så oerhört oerhört oerhört skrämmande och ledsamt. Jag hulkar lite grann, snyftar. Så tänker jag att trösten att se allt detta kämpande är ändå så mycket större. Så gråter jag lite till. Av tacksamhet. Jag är så väldigt glad att jag hittat hit.

Föll igår. .
Föll igår.
Nu ska jag dricka kaffe, få på mig lite kläder och ta den där promenaden Börjaom. Det är fint väder ute.

Att försöka sluta själv är nog bland det svåraste du kan ge dig på. Har du försökt flera gånger och misslyckats blir det i sej något jobbigt. Man känner sig dålig och usel på flera sätt. Man sviker andra men framför allt sig själv. Gång på gång. Jag tycker att du kanske ska prova antabus. Finns i tablettform eller som man kan operera in. Dricker du i kombination med detta mår du illa och du blir flammig på kroppen.

I brist på vedhög... greppade jag piasavaborsten och städade bort de vassa smågruset – inte enbart utanför min egen dörr utan också det på den gemensamma gångvägen ned till vändplanen –, glatt påhejad av grannen! Gruset var tungt - det kändes härligt! i ryggbastet när soffpotatisen fick motion!

loggar på sitt konto och ska betala räkningar och det inte står -

Systembolaget
Systembolaget
Systembolaget
Systembolaget
Bar XXXX
Bar XXXX
Bar XXXX
Systembolaget
Systembolaget
Bar XXXX
Systembolaget
Bar XXXX
Systembolaget
Systembolaget

- på kontoutdraget.

Pjue det har vart en skräcködla för mig många gånger.
Där står det svart på vitt!
Systembolaget har besökts 16 ggr på en vecka....

Och så har jag, korkad som jag är, undrat pengarna har tagit vägen varje månad.

Dina ord gör min dag och sluta aldrig skriv här.
Önskar dig och hunden en fin dag med nya äventyr

När breven från inkassoföretagen är fler än julkorten. När mobilen är tyst för inga vänner knappt finns kvar. När tvättkorgen fylls tills bristningsgränsen för man inte finner någon anledning att tvätta. När hindren är allt man ser och drömmarna om livet saknas. När allt handlar om att klara sig här och nu. När det känns som allra jobbigast. Det är så himla lätt att fly. När det blir jobbigt slår reptilhjärnan till och flykten till A verkar hur logisk som helst. Där finns ju trösten, ångestbefrielsen och andrummet. En vän som aldrig sviker, bara att hämta mer vänskap i kylskåpet.

Haft en riktig pissmorgon. En lång stund av självömkan övergick i tårar. Tvivel, oro och en våt ångestfilt som lämnade mig i mörkret. Utanför leker barn i grannens trädgård, innanför radhusens fönster lyser vackra juldekorationer i de lyckliga familjernas land. Så nära men ändå så långt bort.
Vad är mina drömmar? Vem är jag? Vart ska jag? Kommer jag klara av det här?

Hittade några fina trådar som jag läst nu på förmiddagen. Tittade på bilder från i somras. Samlar ihop mig. Nu ska jag ta min, något försenade morgonrunda. För oavsett vad som händer under resten av dagen så kan jag åtminstone säga till mig själv "men du gjorde morgonrundan". Ångesten och den pissiga morgonen tänker jag lämna ute i skogen. Och alkoholen ställer vare sig bra frågor eller ger de kloka svaren. Dom får jag finna i mig själv.

Tack Livet16 för ett gott skratt. Hoppas du gick loss på att tömma diskmaskinen igår. :)
Och Loffe - promenad kan man ju ta när man så vill och jag är grymt avundsjuk. Jag vill också ha en vedhög att gå lös på. :) Hoppas din dag blir bra.

Tack för dina rader, det är exakt på pricken för min nykterhet ska bestå. Fattade sent hur illa ställt det var med mig. Men nu kämpar jag på , en dag i taget.

Tack för din fina tråd! Fastnade så mycket för ditt inlägg från den 4:e december, uppriktigt, fint och styrkegivande. Gav mig mer styrka för dagen som började lite jobbigt. Tack!
Skriv! Mera! :)

Som du skriver den 23 december - " Visst två pluppar i protokollet men i jämförelse med 10 glas om dagen är det ju stora framsteg". Så även med den skitdag du hade igår så är fortfarande nollorna som leder, och jag tycker mig se, en stark vilja att fortsätta kämpa. Och känner verkligen igen mig i det du skriver. När man väl druckit en dag och pluppen i protokollet finns där, ja då blir det jobbigt några dagar. Jag har också spenderat dagar i soffan framför värdelösa TV-serier med skitmat och med tappad lust och förlorat mod. Ältandet och tankarna är skitjobbiga.

Men tänk på alla nollor du redan samlat på dig och de där glasen igår är ingenting mot vad som har varit. Tillbaka på banan snabbt igen - meditera, hitta tacksamhet i morgonkaffet eller andra små ting. Ta en promenad och laga något nyttigt och gott till middag ikväll. Och framförallt - skit i systemet och dra till AA senare i veckan. Kämpa! För mycket snart är det bättre igen!

Kram på dig!

Din insikt och nykterhet inspirerar mig. Jag är taggad att fortsätta min resa och förstår att jag inte ska ta för lätt på det. Att släppa taget är nog det vettiga. Att låta sig falla fritt men se upp för fällor. Fortsätt inspirera!!!

Hur har du det idag? Sovit gott? En dag i taget. Det kommer finnas snubbeltrådar, som igår. Men tror de kommer bli färre och färre när vi byter och bryter vanor. Tittar bara in här lite snabbt innan tandläkarbesök.
kram!

Min helg blev fin trots att jag har arbetat. Snart 2017, ett nytt år. Det känns bra på nått vis...
Kommer att arbeta även Nyårsnatten och därmed är jag safe. Med på partyt, nykter och
får dessutom bra betalt när jag jobbar "aftnar"

Som du skrev man blir lite alko polis, många gånger så står jag och betraktar.
fulla människor. Från den nyktra sidan är jag bara glad att det inte är jag som
ligger över asfull bordet och äter den beställda räkmackan utan bestick ...

Kram och fortsätt med dina myrsteg, även dessa tar dig ju framåt och det är det
som räknas.

Jaha, julen har varit många middagar på rad och vin har serverats på varenda en. Hade inga problem att motstå glögg, öl, snaps men när vinet kom fram klarade jag nog en halvtimme innan jag också hällde upp ett glas. Tre middagar och tre glas vin på varje, så onödigt, så dumt, så svagt...

Dessutom ledde detta till ett enormt sug igår, särskilt som dotter och kompis var hos oss hela dagen och dessutom kom i konflikt typ var timme. Så till slut orkade jag inte, fick tag i en halv flaska och dämpade de accelererande känslorna av panik med den.

Lärdomar:
Jag klarar inte av att stå emot när det finns vin framför näsan- måste hitta strategier som funkar för detta, måste kunna säga nej. Om jag ska bli bra från depressionen måste jag ju kunna umgås med vänner och familj snart och de dricker vin.

När jag väl druckit vin i någon dag på raken blir suget så mycket större igen och de argumenten som fått mig att låta bli att dricka hemma ensam funkar inte längre. Min vilja att stå emot försvagas. Min hjärna lyssnar hellre på vinets lockelser än kloka sunda tankar.

De är också uppenbart att det destruktiva beteendet (dricka vin) sprider sig. Jag tappar lusten att göra sånt som är bra för mig, även om jag inte är särskilt bakis, eller ens full på kvällen. Innan detta tapp i fyra dagar har jag varit flitig med tacksamhet, korta meditationer, motion, vitaminer och bra mat. Nu glömmer jag allt sånt och återgår till tv-serier och skitmat och mörka ältande tankar om hur värdelös jag är.

Så nu är jag tillbaka på ruta 1, igen.... Funderar på att hänga med en vän på AA möte senare i veckan. Funderar också på att dra till systemet... :-(

om än i myrsteg som du skriver. Du inspirerar mig mycket! Julen har inte alls gått lika bra för mig. Men glädjer mig att läsa om dina framsteg.
Stor kram

Fantastiskt att läsa att du klarat en månad. Så stolt du kan känna dig!
Kram

Till din nyktra månad. Fortsätt så, det blir mindre sug med tiden, det går att ändra dom där destruktiva tankebanorna. Stanna upp i vardagen och ta dig tid att känna efter hur mycket bättre du mår utan alkohol.

Ja, vi fortsätter också, med en fortsättning som just är GOD!
Stor kram till dig!

Ville bara lämna ett livstecken till dig, det är så skönt att följas åt.
Hoppas din helg blev fin, stor kram från mig

Ja det är inte stormsteg utan myrsteg jag gör denna resa. Igår annandagsfirande med stora släktknytiset. Tillresta gäster som noga fick planera vem som var chaufför och vilka som därmed kunde dricka starköl. Ingen drack mer än 1,5 flaska (som nynykter är jag ju alkoholpolisen no 1 som observerar allt) vilket ju lika gärna hade gått att avstå.
Jag hade en vän som drack för mycket i perioder. Se till att inte bli full sa hans partner. Och han svarade alltid: - Jag dricker väl för tusan inte för att vara nykter?
Jag kan som många andra här inne begränsa mitt social drickande eller helt avstå. Det är i ensamheten kontrollen tappas och det är då jag dricker för att nå berusningen, bubblan, lättnaden - intet. Ett totalt passivt intet utan innehåll. När jag tänker på det låter det så sorgligt. Och destruktivt...
Jag tror inte på nyårslöften men jag tror på beteendeförändring. Och det får ta den tid som krävs - jag kan inte backa nu, har inte råd att förlora mer tid, hälsa och livskraft. Vill inte, vill nå ett annat vara, vill verkligen det!

Alltid glad att höra från dig! Önskar dig en fin dag tillbaka!❤️

och är en avfallshög som daterar sig ända tillbaks till stenåldern. Arkeologerna finner dom väldigt intressanta eftersom de ger en bild av hur folk levde på den tiden. Mig säger de en sak: människan har inte utvecklats ett endaste dugg sedan dess; snarare tvärtom. Stenåldersfolken hade i alla fall förnuft nog att slänga sitt skräp på ett ställe, det har inte vi. Hunden och jag var ute och gick på en skogsväg igår, långt bortom all ära och redlighet, och vad hittar vi om inte en tom ölburk. Vem i självaste ... drar med sig en öl ut i skogen utan att ta med sig tomburken hem? När jag bodde i Staden låg min lägenhet vid ett av de stråk som festfolket tar sent på natten på väg hem. Jag och hunden var ju morgontidiga och gick ut innan kommunens städare hann dit, så vi vadade i sopor; halvätna hamburgare, kaffemuggar, pizzakartonger, kanyler, små vita piller, allt tänkbart och en del otänkbart. Vi pratar om att DNA-testa hundbajs för att kunna straffa slarviga hundägare, men allt det vi slänger själva betalar vi folk att städa upp utan att ägna en tanke åt hur korkade vi själva är. Nej, sluta städa säger jag, låt folk vada i sina egna sopor. Så gjorde dom ju förr, eller .....

Jag fångade ingen mus i natt. Möss lämnar ett spår av lortar, ungefär som gamla människor pruttar vartannat steg dom tar, jag hittade inga nya. Det har snöat och han kanske fick en pulka i julklapp så han valde att ge sig ut och leka med den i stället för att vara inne i goa värmen. Det må vara hur det vill med den saken, jag är lika glad för det, jag har lite svårt med det där att döda levande varelser. Utom fästingar och mygg förstås, dom tar jag livet av med ett hångrin i ansiktet. Så mycket märkligare blir mitt uttalande när jag berättar att jag har jagat en gång i tiden, jag har till och med dödat tre rådjur och en fågel under min karriär som jägare. Jag fann inget nöje i det så jag lade av med skjutandet, det jag tyckte var kul var att gå som drevkarl, man kom ut i naturen, fick en massa motion och så smakade kaffet extra gott när man satt på en stubbe ute i skogen. Så småningom gick man över till att jaga med hund och jag tappade intresset helt och hållet.

En närkontakt av tredje graden hade jag dock, den sitter inpräntad i mitt minne lika tydligt som första gången jag hade sex. Det regnade rejält och jag gick någonstans i mitten av drevkedjan. Jag kom till ett parti med tät ungskog, och eftersom ett av de första budorden för en drevkarl är att gå spikrakt och inte vika av för något, så gav jag mig in bland träden, hopkurad och med sänkt huvud, helt koncentrerad på att stänga glipan mellan mössan och jackans krage. Någonstans halvvägs traskade jag rakt in i rumpan på en älgko. Och jag menar fysiskt; min näsa lämnade ett litet avtryck på hennes skinka. Hon var fokuserad på de andra drevkarlarna, jag var fokuserad på den lilla droppe kallt vatten som letade sig ner för min rygg. Vi blev båda lika överraskade; hon satte av åt sitt håll, jag satte mig bara, abrupt och smärtsamt.

Ha en fin dag!

och de stämmer väldigt bra.

När alkoholen slutar verka, när ångesten inte längre dämpas i fyllan utan man har ett desperat och destruktivt drickande för rädslan och skräcken för abstinensen och den ännu värre ångesten som kommer när alkoholen tar slut, eller man rent fysiskt inte orkar dricka längre. Då är man långt ner i träsket. Jag har varit där, och jag behöver påminna mig ibland, som ett verktyg för att bevara nykterheten och friheten.

För de flesta (eller alla?) alkoholister fungerar det inte med att försöka dricka ibland och lite. Att sätta upp mål som att efter si eller så lång tid ska man börja lite igen, och försöka bli måttlighetsdrickare, ger en lång, mödosam och onödig omväg. Ja kanske rent av en omväg som leder på villovägar så att man aldrig kan sluta med livet i behåll.

Man måste sluta helt för att kunna nå befrielsen, ett liv i frihet. Vinsterna är stora. Jag vet, jag har varit där. Och nu är jag på väg dit för tredje gången.

Så dina mellandagstankar är värdefulla Äntligen Fri. De är värdefulla här på forumet. Liksom det föredöme som du är.

Stort tack!

... av "Vilja" så tappade jag min energi att kommunicera på detta forum. Jag tackar dock "Krumeluren" och "Jrewing", "elefanter9498" samt "Miriam" för era mail.