Senaste kommentarerna i forumet

Vet du vad jag gjorde efter mitt sista återfall?
När jag igen stod på benen efter några dagar så tatuerade jag
in orden: "One day at a time" med en flygande duva under.
Mitt på pulsådern.

För att påminna mig om vad jag är och hur jag ska tänka.
En dag i taget för resten av mitt liv. Det är det första jag tittar
på när jag vaknar på morgonen. As a huge reminder...

;-)

Hur går det idag Livet16? Jag anar att natten säkert var tuff, men det är en ny dag och ett nytt jobb. Du verkar bestämd, och då kan det gå bra. Jobba på! Kramar

F ö har jag läst en hel del olika trådar men har inte haft ork eller möjlighet att vara i fred med en dator för att kommentera på alla ställen där ni skriver bra och vettiga och ibland lidande och svåra saker. Jag känner inte alltid igen mig i hela alltet, men det finns ofta delar av det ni skriver som känns som att det är precis jag. Så det är fint att läsa, även om det som är riktigt jobbigt.

Ja... det är ganska läskigt egentligen. Hur något kan som en vet intellektuellt och logiskt inte är bra ändå kan kännas så bra, eller så okej och rimligt, bara helt kort efter det kändes som döden...

Nåja, nu är jag hemma igen i det lilla kyffe vi tillfälligt hyr. Pga separationen så turas vi om att bo i lägenheten med barnet och turas om att bo i en liten studentrumsliknande lägga som vi hyr temporärt. Det känns som jag slungas tio år tillbaka i tiden i det lilla, ganska spartanskt möblerade, och lätt klaustrofobiska rummet... Nå, det är som det är just nu.

Imorgon ska jag iaf på ett "bedömningssamtal" på hälsocentralen, för att avgöra var de ska placera mig i de olika vårdinstanserna. Det känns bra.

Väldigt ofta känner jag mig ensam. Jag tycker då att jag är värd ett glas vin och visst hade det varit okej om det bara var ETT glas vin jag drack, men det slutar inte vid ett glas. Jag tycker om att vara ensam men när det inte är självvalt då är det inte kul. När jag tar mitt glas vin så känns det som min vän, men jag vet att det inte är så. Den sk vännen har förstört mycket för mig.

vad kul att du är tillbaka Livet 16 och förhoppningsvis fungerar det bra för dig :-)) Kram tillbaka ♥

Slutet på historien med alkispappan var att familjen kom sent till frukost idag och hans min önskar jag inte min värsta fiende. Den ångesten skulle sparas på burk och hällas på den som tänkt ge upp sitt nyktra liv. Han släpade senare på 4 plattor öl och frugan körde bilen därifrån......

Det gör så ont att vara åskådare och vara helt maktlös, inte kunna påverka....

Jag är så glad att jag inte dricker och att jag kan använda min dag till bra saker för/till min egen skull.

Jag menar ju såklart när någon ser en i ögonen och menar från hjärtat.
Har du en sådan i din närhet så är det bara att vara tacksam.
Få förunnat att ha det i sin närhet.

Jag vräker ur mig till min A-psykolog, han får betalt och har tystnadsplikt, han kan få höra allt skit.
Har nog ingen jag kan dela det innersta med annars. Finns alltid någon spärr.
Så jag passar på när jag är på min A-klinik :)

Mmm. Men "hur mår du", "hur har du det", kan innehålla många ol bottnar, eller hur?
Typ: Hur MÅR du (egentligen?! din sjuka jävel).
Eller: Hur mår du? ung. som Vackert väder! Goddag.
Och, naturligtvis som du föreslår,– som ett tecken på att man bryr sig och är beredd att verkligen lyssna. Mellan oss... är det nog det senare som gäller.

Det är ju ren kärlek att fråga någon:
- Hur har du det?
- Jag ser att du behöver hjälp, kan jag hjälpa dig?

Det är, i mina ögon, det mest kärleksfulla en människa kan göra.

Jag har en god vän som är alldeles ovärderlig; han är lojal, klok, lyssnande, engagerad, ja, jag skulle kunna hålla på och räkna upp hans goda egenskaper hur länge som helst. Han har säkert några dåliga också… men dom är han skicklig på att dölja. Han vill alltid veta precis hur jag har det och engagerar sig till 1001 i det ämnet. Det är så frestande att bikta sig för honom att jag måste lägga band på mig. Det är som när någon frågar hur man mår om man till svar börjar berätta PRECIS allt ... Jag måste ta ansvar för att han inte tar på sig för mycket, helt enkelt. Jag tror inte han kan värja sig mot mig. DET är ett problem som jag måste ta upp med honom! Tack vare att jag kan skriva hyfsat fritt ur hjärtat till er mina forumvänner, så inser jag det nu!

Brukar du undvika killen efteråt eller hör du av dig men de väljer att dra sig ur?

Känner igen mig exakt. Suttit på dejter nykter och haft jättetrevligt och fortsatt höras och ses. Sedan har jag dragit en fylla och skrivit helt obegripliga saker. Har tänkt så många ggr att nu ska jag hålla mig nykter och inte förstöra detta, men sen kommer en utekväll (eller vinkväll i soffan) och jag har messat saker jag knappt förstår själv.

Träffade Dylan sist han var i Sthlm och spelade. Arbetar med event och har
den förmånen att möta kändisar i deras loger och dylikt.
Mycket udda människa en fascinerande och jävligt irriterande människa, måste jag säga..
Som musiker en Gud.
Cornelis, Bowie, Amy, Freddie M, Prince, George M - vilket gäng Gud (?) har samlat på sig däruppe.
Man kan ju hoppas på en konsert den dagen man är där :D

Med vuxna barn som sett mig under många år, och är fördömande och numera lite avståndstagande, begriper jag att jag måste skärpa mig. Jag dricker inte varje dag, men har svårt att sätta korken i flaskan efter ett glas eller två. Det slutar ofta med att jag blir "trött". Jag vet bara inte hur jag ska göra. Jag har tid hos en terapeut om nån vecka och kommer för första gången erkänna att jag faktiskt ha problem. Men jag vill inte sluta helt. Jag vill gärna klara av att kunna dricka en öl eller ett glas vin och stoppa där. Går det?

Så skönt att inte vara bakis. Även om jag druckit lite alkohol så har det inte varit så jag blivit berusad eller bakfull. Det är såhär livet ska vara, utan ångest för allt dumt man sagt och gjort.
Får se vad man hittar på i veckan, men kommer definitivt fortsätta vara nykter!
På söndag, den 1a januari, kommer det kännas extra bra att vakna pigg och utvilad!

Såg dokumentären om Amy Winehouse (vilket namn..!) igår. Fascinerande, skrämmande. Vilken artist och låtskrivare hon var!! Tänk om hon fått fortsätta leva och verka! Det finns vissa likheter mellan henne och Bob Dylan: den judiska uppväxten, begåvningen, framgången på gott och ont, drogerna – men han har lyckats bättre med att skydda sig från all uppståndelse och lever i all välmåga, har just tilldelats Nobelpriset, (vilket honom är väl unt). Kan den här händelseutvecklingen möjligen ha något med kön att göra? En fråga som ringer i mitt huvud.

Min stress ha legat i att hitta mer alkohol. Hålla lögnen vid liv. Få människor att lita på lögnen. Dölja sanningen.
Ett ständigt kaos. Ständigt jaga bättre förutsättningar, från ett ständigt sämre utgångsläge.
Försöka ha kontroll på allt, men inte ha kontroll på något.
Det är fasiken ett heltidsjobb att vara beroendemänniska.

Nu ligger jag här och käkar jordnötter, dricker grapejuice, lite lagom slö. Skönt slö.
Ska kolla på en film med Amy W. Eller så kan jag städa lite.
Om jag orkar. Jag är helt stresslös. Slö och slapp.
Och jag njuter varje minut av det.

Tack för din kommentar MM! Älskar dessa dagar när jag är ledig och vaknar pigg o fräsch. Ligger kvar i sängen länge, läser och dricker kaffe. Kan till och med längta efter det kvällen innan. Behöver dessutom mindre sömn, vaknar 2-3 timmar tidigare än vad jag gjort om jag druckit kvällen innan.
Ledighet idag går till verklig återhämtning och vila istället för inbillad " avslappning". Finns inget avslappnande med att dricka på helger o ledighet. Man är ju så mycket tröttare, sliten och ångestfylld efter en helg med a. Kroppen är superstressad och kämpar för att för att göra sig av med giftet.

Låter som att ditt drickande orsakar tråkiga konsekvenser för dig. Tycker det är bra att du är här, fortsätt läs och skriv så kommer du nog få insikter som kan leda dig på rätt spår.
Kram!

Så många bra svar här redan, kan bara hålla med. Låt inte detta bli en anledning att dra ut på eländet, det blir inte lättare att sluta med tiden. Om alkohol är bra på något så är det att förstöra relationer.

Och skulle jag få på dejt idag skulle jag vara väldigt vaksam på hur personen drack , och troligen föredra att dejta nykterister.
Eftersom jag levt ihop med en alkoholist och själv utvecklat ett beroende har jag sett båda sidor tillräckligt för att inte underskatta dess makt.

Jag har tagit antabus och tackat nej till "the fest" där alkohol flödar o vart en nyår med vänner som knappt dricker o jag skall köra.
Detta har varit både lättare o svårare än jag trodde. Suget kommer men går över. Vardagarna har fått andra rutiner o nu förstår jag nästan inte hur jag har hunnit o dricka. Jag behöver verkligen min hjärna o full fokus med mitt jobb och även familj. Suget sätter invid 17-18 då det är matlagning o ensamhet sedan vid 19 då vi äter o har kvällsrutiner är jag glad o nöjd att jag inte har druckit. Till TVn vid 21 tänker jag att det är till o med konstigt med alkohol, en vardag!
Det som är lite ledsamt med mitt sug är att jag saknar min bubbla, mitt fuldrickande. Jag saknar att sitta ensam men 1.5 flaska vin. Vill ha en heldag för mig själv och mitt vin! Jag har inte hittat hur jag får egentid än.
Findrickande med andra saknar jag nästan inte, då kan jag ta nått alkoholfritt.
Trotts min nykterhet känner jag mej mer än någonsin som en alkis, då jag har "ful" sug.
Kram o kämpa på

Vid 60 tänker jag ibland med förundran att jag "klarat mig".ganska frisk, övertramp inom lagens ramar, barnen blev så väldigt fina. En skilsmässa kunde kanske undvikits OM men d vete 17. Men j har väldigt få, på gränsen till inga minnen från deras uppväxt. Det är som ett stort hål. Ett stort stort hål.

Det är soligt idag det är bra

Hopp om en god fortsättning på er alla och ett stort tack för att ni hjälper oss att hålla forumet anonymt!

Blir alldeles varmglad i magen av er visade respekt och ödmjukhet.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad skönt med alla oföretagsamma velepottor. Igenkänningsfaktorn hundra. En får ju mycket tid och. Lite energi över utan drickande. Morgonpromenad låter jättebra! Har iofs problemet att bara lyckas ta mig upp väldigt sent. Sömnpiller som jag också ska bli av med. Får nog bli lite senare promenader. Eller hugga ved d e skickar och så ser man att nåt blir gjort. Meen d ser man ju också när diskmaskinen är tömd!!

Vad härligt det låter med din morgonrunda!
Det är något jag ska börja med också!
Då finns det en sak, oavsett vad som händer något att klappa sig på axeln! 10 minuter eller en timme? Spelar ingen roll.. bara man har det gjort!
Bra jobbat!!!

Jag sov relativt bra inatt trots allt.. vaknade vid 02 genomsvettig och med ångest..
Men eftersom jag var förberedd på att det skulle komma så var det relativt enkelt att hantera.
- Ok du svettas nu. Det ska vara så, kroppen vill ha ut alla gifter så drick vatten..
- Ok nu kommer ångesten. Det ska vara så, hjärnan reagerar så när den inte får gift så andas bara..

Jag visualiserade ångestattackerna till en stor våg.
På uppvägen andades jag in och när vågen var påväg och slog mot strandkanten andades jag uuuuut...

Det är inget farligt det här tänkte jag.. bara kroppens reaktion på giftet.
Efter en timme somnade jag om och sov ända till 09!!!

Tog tag i kragen och... öppnade diskmaskinen i allafall ;)
Det är ren disk där...
Har funderat på att lasta ur den!
Hahaha..

En ny solig dag här så jag ska göra som du.. ta en runda...

Nu kör vi!