Senaste kommentarerna i forumet

Du ska vara så stolt över dig själv.
Hoppas att du känner lite lugn och ro med den månaden.

Hur känns det?

Och du klarar Nyår med, hjärnan måste bryta mönstret.
Och det fixar du!
Skickar styrka så du klarar dig över nyåret med.

Kramar om
MM

mig själv på axeln. 1 månads nykterhet idag! Kram

känslan av att inte få något gjort. Börjar om och har lagt till en alldeles egen morgonrutin - morgonpromenad innan frukost. Vad som än händer ska jag alltid varje morgon, innan frukost, ge mig ut på en runda. Lång eller kort spelar ingen roll men en runda ska det bli. För oavsett vad som händer under resten av dagen så kan jag åtminstone säga till mig själv "men du gjorde morgonrundan". Idag var jag ute 45 minuter och även om det bara är en dryg vecka utan alkohol så är det som att man ser allt lite annorlunda. Luften är friskare, färgerna starkare och man ser saker som en aldrig ens tänkt på innan. Skön start på dagen.

En annan sak som jag märkte igår kväll ,när självömkan var som värst, är radion. Eller människoröster rättare sagt. P1 är lugnt, stilla och det ligger något starkt rogivande i att höra alla dessa samtal. Strategier, allt handlar om strategier...

Nu ligger ännu en blank dag framför en. Inte lovat mig något mer efter morgonpromenaden. Inte mer än att idag ska vara alkoholfri. Och det beslutet räcker gott. Stort nog.

Hoppas du mår bra idag, Livet16! Vi fortsätter att brottas även idag med de stora och små tankarna. Den röriga diskbänken och smutstvätten. Ångesten och hoppet. Men vi gör det tillsammans, vi blir alla starkare då. :)

Så rätt och starkt att våga erkänna och göra ett stort steg.
Önskar dig en riktigt fin dag❤

Fick ni en vit jul? Jag hade förberett mig noga o berättat innan att jag inte dricker nu då det inte funkar med min depression. Gång på gång på gång blir jag ändå erbjuden alkohol. - Bara lite?
Familjen var ju med mig o såg allt, jag smuttade lite på champagnen och drack pyttelite av fördrinken. Och där stannade det under julaftonen men det är ju verkligen att späda på suget, bensin på lågorna.
Så när ingen såg mig hällde jag ur barskåpet upp ett större glas som jag svepte innan läggdags. Som jag ångrar mig!
Vi pratade i bilen hem, familjen ville veta hur det ländes för mig och jag ville inte ljuga o inte berätta allt heller så jag sa:
- Nja, nu är det alkoholfritt för mig i fortsättningen, det är det säkraste för oss alla.
Kände att familjen blev lättade över det svaret, osäkerheten är allas när jag dricker och det vill jag inte de ska behöva känna. Men det egna hemmet är alkoholsanerat så igår var det inga svårigheter och idag är det likadant och imorgon är det vit vardag igen.
Sedan har jag fått ett uppdrag av en vän, prata med den smygsupande partern. Ingen av dem vet mitt problem, att vännen vänder sig till mig är nog min vana av svåra samtal och min oräddhet. Nu ska vi se hur jag kan närma mig min vän.
Kram på er här inne!

pallade man? Igår gick jag upp klockan fyra och kom i säng vid midnatt. Jag körde sjuttio mil under dagen och tillbringade sex timmar i ett litet hus tillsammans med tolv människor jag inte träffat på länge; några för första gången. Det var som att vakna i en hönsgård efter en festnatt. När jag var aktiv gjorde jag ju också sådant här; på alkoholisters vis drack jag till sista minuten, vaknade med tveksam nykterhet för att ta mig igenom dagen och sedan hinna med ytterligare lite drickande på kvällen innan jag lade mig. I går var jag, nykterheten till trots, så trött att världen gungade framför mina ögon. Jag släpade inte ens in flyttlådorna som stod i bilen och innehöll en del prylar jag plockat upp i lägenheten. Antingen är det alkoholen som bedövar en till den grad att man kan driva kroppen bortom allt vett, eller så är det psyket som tar över och driver en till absurda ansträngningar, allt för att hålla skenet uppe.

Annars lade sig alla pusselbitarna snyggt på plats, alla dök upp ungefär samtidigt och var på strålande humör. Vädret hjälpte ju till, det var lite halt på morgonen, men resten av dagen bjöd på måttligt trafikerade, blöta vägar. Där var de vanliga framgångs-jämförelserna som är så vanliga när man sällan träffas: Vem har tagit det största klivet i karriären, vem har häftigaste bilen, vem har mest skog? Och ändå blev det inga diskussioner ute på gården om hästkrafter och antal anställda, tronen intogs med lugn självklarhet av några små celler som har börjat klumpa ihop sig i magen på släktens näst yngsta kvinna. En fjärde generation är på gång, det toppar allt. Tyvärr blev det inte mycket tid att lära känna yngste sonens flickvän, men av det lilla jag hann prata med henne kan jag i alla fall dra slutsatsen att hon är väldigt trevlig och har ett stort tålamod, en nödvändighet för att stå ut med den gossen.

Vi har fått en gäst vi också, hunden och jag. Här ligger muslortar på golvet i kontoret. Jag hade hoppats att hunden skulle förvandlas till ett monster, en furie som jagar möss med effektiviteten hos en hel koloni med katter. I stället verkar han vara en mjukis som tycker det är kul med lite sällskap. Stadshund som han är, kan det ju också tänkas att han helt enkelt tror att det här är normalt på landet, här dräller ju av diverse livsformer ute i trädgården, så varför inte också inomhus? Jag kan själv tänka mig en samexistens, om musen inte besvärar mig så lämnar jag den ifred - men möss har ju en tendens att föröka sig i en takt som gör att framtida majoritetsbeslut kanske inte kommer att gå i en riktning som jag känner mig komfortabel med, så idag ska jag försöka klura ut hur jag ska ställa ut fällor på ett sätt som lockar möss men hindrar hunden från att vara för närgången. Jag vill inte vakna av en smäll och ett skrik från en hund med en musfälla på nosen.

Ha en härlig dag allihop!

Jag reflekterar över mitt alkoholintag och nu ska det bli en vit månad. Ja, loggan är bra och där ska nollorna nu samlas. December har inte blivit så lyckad som jag trodde att det skulle bli. Mina vanor är bättre men inte så bra som jag vill att dom ska vara och nu har jag vaknat bakis vilket inte skulle hända igen!
Jag fortsätter på kursen och ska h en daglig inloggning och logga mina nollor.

..ja bortsett när tekniken falerar och mitt tålamod likaså.

Har idag kört blodtrycket i topp när tevehelvetet inte längre kommunicerade med högtalaranläggningen.
Plötsligt bara på eftermiddagen så satt jag mig vid teven och skulle se på lite tecknad långfilm för att bara fullända en helt perfekt jul med mycket harmoni i familj och släkt.
Jag testade allt, installerade om teven, provade sladdar hit och än dit, då säckade internetet ihop.
Det kom en och annan hdmi-sladd utfarande i hallen ackompanjerad med en hel del svordomar.
Mitt upp i alltihopa så blev middagen färdig och jag satt vid matbordet med en pulserande ådra i tinningen, men förklarade att jag inte var arg på någon i familjen utan på tekniken som bara lägger av utan anledning, sådant gör mig helt fucking galen.
Jag kan lägga ner dagar på att installera nya fina teknikprylar med allra bästa prestanda, sätta upp lister där jag gömmer sladdar osv.
Men när det strular och mitt tålamod är slut river jag ner hela skiten, det kan bli stora hål i väggen efter listskruvarna.
6 timmar senare löser sig problemet och jag sitter helt utmattad i soffan, knoddarna som jag skulle se har nu gått över i thriller och action....

Känner mig helt snuvad på en fin juldagseftermiddag, den som skulle bli så bra.
Lite skönt att jag och grabben inte hittade någon ny teknikpryl på förmiddagen då vi jagade runt i alla elektronikbutiker som flaggat hårt för sina mellandagsreor, det var inte billigare än en vanligt mitt-i-veckan-rea, så lättlurad är jag inte.
Men det hade bara blivit en tidsfråga innan nästa inköpta pryl hade börjat strula, jag gillar inte när saker går sönder.
Men ska man hänga med så måste man vara på topp, och jag får väl vara lite stolt att jag än hänger med när min egna pappa vek ner sig för den nya tekniken när han bara var 45 år.

Det rullar på allt fortare och en teve som höll nästan 20 år förut förväntas bytas ut mellan 5-10år idag, en dator på 3-5, en mobil inom två år, och vitvarorna följer med strömmen, Max tio år idag.
Landet Sverige ligger i teknikfronten och vi är nästan världsbäst per capita, men vi lägger också ner en massa pengar på det.
Snart har alla tillgång till fiber (95%?) och personligen tror jag att det blir den marksända tevens död inom 10-15 år.
Det som irriterar mig är att jag blir äldre och får det svårare att förstå den nya tekniken, trots att jag försöker hårt.
Det ligger inom min proffession också men i en smal spetsteknologi, så det är inte så många ställen att leta på.

Så en helg som för övrigt flöt väldigt lugnt, all julhets rann av mig just idag, och det är därför jag älskar dagarna efter julafton.
Hade jag druckigt så hade jag haft ursäkter för båda, stressen innan och för att jag hade kommit i i lugnet.
Alkoholen har ursäkter för allt, förlåt....hade.
Visst serverade vi både öl, vin och snaps här hemma, men mängden kanske utgjorde 1/3 då resten drack must, Cola och annan dryck.
Jag var en förfärlig värd som inte propsade på med mer dryck utan den som ville ha mer fick helt enkelt fråga efter det, eller så visade jag var grejorna stod, jag tjatar inte om att de ska äta mer heller, var och en äter/dricker efter eget huvud, och det finns nästan alltid i överflöd av allting, så är ju julen.
På kvällen smet vi iväg till den andra släkten, då var det vi som var gäster, svågern talar om var grejorna finns, och min back står som alltid ovanpå sopkärlet i förrådet bakom garaget, och han är mycket duktigt på att finna nya varianter.
Tidigt fick jag kliva ur sängen på morgonen efter, min blåsa pallar inte längre den mängd av dryck som jag drack förr.
Då var det kutym att inte pinka förrän efter sjätte ölen, dvs 3 liter i omloppet, nu fyra flaskor vilket är 1,3 liter, löjligt lite...!

Ja ni ser hur problemen förändras när man har varit nykter längre, det som var bagateller förut har blivit stora nu, såsom blåsans storlek.
Och det som var stort förut, vad man gjorde på fyllan, och ångesten dagen efter, ja...det finns inte längre kvar.
Jag borde vara tacksam, och det är jag nog innerst inne, men när det inte är ett problem längre så upptar det inte min tankeverksamhet heller...

Så det blev en fridfuller jul, om man bortser ifrån när tekniken strular, men det kan man ju knappast beskylla alkoholen för.
Alkoholen är analog, ju mer man dricker desto mer skit händer det, och det finns inget digital tröskelvärde som man vet i förväg NÄR det kommer att smälla, utan det bara kommer utan förvarning.
Och utan ammunition kan det heller aldrig smälla, så därför förvarar jag heller ingen ammunition avsedd för mig.
På så sätt blev det ju den julen jag hade förväntat mig.

May the force be with you...

Berra

Hej!

Är så ledsen. Är fräsch 43-årig kvinna med bra jobb etc. Är bara att jag hela tiden pajar alla mina kärleksrelationer hela jävla tiden pga smsar knäppt på fyllan. Jag ringer aldrig längre till kille efter vissa klockslag pga vet är farligt men sms är mer flytande. På ett halvår har jag förstört tre el fyra "på väg att bli" förhållanden pga så mkt idiotiska sms och mail att man bara vill gråta. Ni och jag vet ju att det är skit, ej betyder något. Men varför fortsätter man göra så här? Skriva konstiga saker, skrämma bort fina killar och lida av ångest efter. Har sådant självförakt pch förnekelse är stor. Skulle så gärna vilja ha en vän i denna sits, någon som förstår och kan hjälpa mig. Är så ledsen och trött på mig själv och alla minnesluckor. Vet ej längre vad som hänt och vad jag drömt. Vill ju bara ha lite kärlek.

Precis så känns det, som att det bara är vin som hjälper. Märker att det är framförallt em och kvällar som är jobbiga. Grejen är väl att aktivera sig de stunderna som du sa, det var ett bra tips!

Det är märkligt, det är som att man har levt i en dimma under lång tid. Man bryr sig liksom inte på samma sätt längre på saker som man tidigare tyckte var viktiga. Det är oxå som att det är svårt att hålla koll på saker, typ händelser, födelsedagar... och att minnas tillbaka vad man gjort som varit speciellt under gångna året typ. Lite sorgligt att inse, man har ju varit mer engagerad i andra förut. Nu är det som att det inte spelar nån roll, man hör inte av sig förrän det är "nödvändigt".. känslolivet är så annorlunda oxå, är så avtrubbad. Känner ni igen det? Är det alkoholens effekter eller?

Fotbojan är av.
Håller med. Det är underbart.
Psyket i behåll.
:D

//MM

Tack Ikaros, och rosen. Behöver själv påminnas dagligen. Har ett otroligt starkt sug men ingen önskan att dricka. Det är märkligt. Att det dyker upp nu efter en månad. Inte innan.
Jag sitter med den, låter den vara där, startar ingen strid eller diskussion. Kanske kan jag bli vän med känslan och uppskatta besöket. Behöver inte göra något, vet att det kommer passera.

(Flyttar min nya tråd hit så jag påminna mig själv om både sköna insikter och snabba vändningar.)

1 månads nykterhet. Jag är inte ny på forumet eller i insikten att jag inte kan ha en sund relation till alkohol. Min första längre (längsta) nykterhet hade jag 2014 som så var på ca 5 månader.

Jag upplevde inte att det var svårt att sluta eller avstå, därmed hade jag ju bevisat att jag hade överdrivit mitt problem, och kunde börja dricka måttligt igen. Gick jättebra i början (känns det som ni har hört det här förr?) När jag sedan skulle sluta igen, så var det inte lika lätt.
Min Konsumtion har legat på 4-8 öl 4-7 dagar i veckan. Hade börjat smyga och gömma alkohol i garderoben. Kändes som en rimlig sak att göra.
Skulle jag fortsätta nu så skulle det ligga på det dubbla om några månader. Jag har änsålänge lyckats dölja det någorlunda för omgivningen (vill jag inbilla mig iallafall). Jag har fått med mig en hel del insikter sen mitt första, andra och tredje försök, och en av som är att arbetet börjar nu, och fortsätter. Det är liksom inte klappat och klart för att man trivs med sitt nya nyktra liv. Återfallsrisken finns alltid där. Jag går inte på möten,jag pratar inte med nån. Jag isolerar mig och vill fixa det själv. Hur länge är det hållbart? Inte alls.

Jag skapar min egen tråd och fortsätter läsa här på forumet. Det verkar som en bra sak att göra. Förhoppningsvis kommer det hålla mig lite mer klartänkt och inte fullt så naiv.

För några år sedan provade jag naltrexon men det hjälpte mig bara de två-tre första supkvällarna och då fick man inte kicken men sedan hjälpte det mig inte mer så nu får jag bita ihop och klara detta utan någon hjälp på medicinskt väg.

Hoppas på att detta forumet ger mig styrka och även min egen styrka ska lösa det.

Tänkte bara sticka in med att räkna första dagen imorgon för denna dag kan jag inte se mig som nykter.

Redan första dagen så åkte man iväg och hade en trevlig middag med vänner och alla var förvånade över att jag inte drack. Ursäkten var ganska enkel, att jag tog för mycket igår och var lite bakis och ville inte vara det imorgon. Tack för tipset 'Livet16'.

Hur länge orkar man med de vita lögnerna bara för att man skäms. Nåväl, det återstår att se.

Det svåra har inte ens börjat och jag får bita ihop och ta en dag i taget. Ska läsa mycket i forumet och söka tips och råd från er och även ställa frågor.

Tack för idag för nu ska jag ta det lugnt innan jag somnar.

Ja du... det värsta med rastlöshet och kanske nykterheten är att jag tänker..
och på kanske livsavgörande frågor..
I alkoholens sköna omfamning slipper man ju ta tag i allt det "jobbiga" som såna tankar..

Just nu känns huvet och hjärnan som ett getingbo där allt surrar omkring och bidrottningen är alkoholen som styr alla tankar.

Men jag vet att det går över.. fast jag vet att jag har några kämpiga dagar framför mig innan själva abstinensen släpper..
sedan blir det stora jobbet att ta tag i allt annat..,

Vi klarar det här nu vännen.
Det är på liv och död ?

Finns för dig ❤️?

Ja nu jäklar gäller det!
Fy farao vad man stinker med!
Som efter en atlantflygning men 7 resor värre...
Du gör det otroligt bra du med!
Kram massor! ???

Ja nu har jag lagt mig och är faktiskt ganska trött! ☺️ En stor kanna vatten står vid sängen..
Är beredd på nattens svettningar!
Sov gott bubben! ?

Fasen vad bra du är och vad härligt med beslutsamhet. Det här kommer du fixa! Dag 1 är snart gjord!

På mina 7 dagar har jag bäddat rent i sängen varenda dag. Jag har sovit på de mest konstiga tider. Mitt kök är kaos. Jag har överkonsumerat såväl snus som mineralvatten. Svett, sömnsvårigheter, rastlöshet och uttråkad. Men dag för dag blir det något bättre. Den första puckeln måste man över, så är det bara.

Fixar du - kram!

Första dagen är början! Grymt bra!

Ja hörni..
Den börjar lida mot sitt slut och jag har varit nykter hittills!
En otrolig milstolpe i mitt liv.

Visst har jag varit nykter nån dag hit eller dit innan, men aldrig ensam i vardagen och på det här beslutsamma sättet.
På länge ska tilläggas..
Tog ett återfall på ca 2 år men var nykter 3 innan dess..

Reflekterat idag på hur det känns..
Är det verkligen värt det?
Behöva lida och gå igenom det här igen i livet?

Svaret är enkelt.
Supa ihjäl sig och dö förtidigt olycklig och ensam i nån äcklig sjukdom eller i min egen avföring.
Eller..
Lägga ner, må bra och dö med hedern i behåll vid ärofylld ålder..

Jag får se abstinensen som en influensa nu..
Kommer svettas, må piss å ha lite feber i en vecka..
Sova dåligt och ha svårt att äta..
Det bara är så..

Det ligger 4 öl kvar i kylen och jag har femtielva ggr öppnat dörren till kylskåpet...
Med sammanbitna käkar och knuten näve har jag stängt dörren igen..

Diskbänken ser ut som ett rövhål och diskmaskinen är full med ren disk..
men orkar inte idag.. inte idag..

Slafsade i mig lite fil och en macka och tog på mig nattlinnet..
Känns bättre nu.
Får se hur sömnen blir?

Men det här var min första nyktra dag!

Rastlös som ni kanske märker!
Kram vänner ❤️?

Är precis vad jag också känner. Men på ett väldigt konstigt sätt. Är rastlös men får inget gjort. Rastlösheten är så klart kopplad till att hjärnan vill lura oss att den här rastlösheten bara kan botas om du tar ett glas igen. Precis som suget.

För mig är rastlösheten värst vid de tider på dagen då jag brukade dricka, för min del kvällarna. Men också på sena eftermiddagen då jag vanligtvis några gånger i veckan inhandlade så att det alltid fanns hemma. När den värsta rastlösheten och suget kommer så gör jag något annat ett tag. Går ut en stund. Löser ett korsord. Eller vad man nu vill göra som skingrar tankarna. Fungerar bättre än att bara ligga i soffan och tänka och känna.

Tröttheten är inget konstigt. Jag var/är trött har dessutom börjat vända på dygnet. Sov och var trött. Det är din kropp som behöver det. Det kommer gå över.

Kämpa på!

Vad roligt att du startar din egen tråd Loffeloffe. Kommer följa dina dagar som ska bli många och goda. Det som varit behöver inte vara för evigt...

Jag har också suttit på den där puben för att ta "en" öl. Jag har smitit in på någon toalett i väntan på något tåg och svept en öl. Jag har smygdruckit. Jag har gömt flaskor. Känner igen både impulserna och beteendet. Det är slut med det nu.

Nu släpper vi skammen och vänder blad. Går vidare framåt. Dit ingen skam kan nå.
Lycka till!

Älskar det här forumet. Kunna få skriva av sig själv. Läsa om andras resor. Få svar. Ge svar. Vilken styrka att ha i den här fruktansvärt jobbiga resan.

Oj, Livet16, det där är jobbiga frågor du ställer som jag tror vi alla brottas med. Ibland känner jag inte mig själv känns det som. Tittar mig i spegeln och undrar "vem där?". Och vad ska de bli av den här personen? Vad är meningen med livet? Vad drömmer jag om? Egentligen? Försöker att inte tänka alltför mycket på dom där frågorna, allt blir så stort och svindlande då. Just nu tar jag en dag i taget och samlar styrka och mod för att snart kunna blicka längre fram.

Min första dag var också hemsk. Två gånger innan hade jag misslyckats och, jag ska erkänna, att jag även misslyckades denna gång. Egentligen skulle jag slutat förra lördagen. Hade planerat för det noga och ordentligt. Men jag hade också köpt hem vin som jag skulle ha som "säkerhet" om någonting skulle hända. Vid sjutiden på kvällen var flaskan öppnad och några timmar senare en till. Imponeras över att du vågar ha öl hemma. Du kanske borde hålla ut dom?

Bra att du käkar också. Har märkt hur viktigt det har varit den här veckan, särskilt de första dagarna då man inte egentligen känner någon större matlust. För mig skapar hunger sug. Nu har jag gått i en ny fas - äter ofta och massor. Småäter och stoppar i mig. Men hellre det än alkohol. Goda kostvanor och tuffa pass på gymmet får komma sen. Var sak har sin tid.

Håller tummarna för dig och ska följa dina dagar. Imorgon är dom 2 och snart ännu fler. Vi får kämpa på. Pepp och kram till dig!