Senaste kommentarerna i forumet

Känner en sån rastlöshet i kroppen, tänker på snus och vin i stort sett hela tiden. Och är SÅ SÅ trött..... skulle vilja veta vad som händer i kroppen och när den här rastlösheten lägger sig. Behöver höra era erfarenheter, behöver verkligen stöd från er andra som vet vad man pratar om..

... och vem blir jag när jag inte dricker?
Vem blir jag och vem ÄR jag egentligen?
Utan alkohol.

Du ska vara så stolt över din 7:e dag.. Du har gjort ett otroligt jobb hittills!!! ??
Du klarar det här nu.. sätt delmål..

Jag tog timme för timme idag..

Själv är jag ju på min första.
Ensam hemma och rastlösheten och tråkdöden har verkligen varit ett faktum!
Surfat så mycket internet så det känns som det tagit slut...
Knarkat Facebook å the/blåbärssoppa utan att få tillfredställelse!
Fy fan för den här känslan!
Men min tröst är att det blir bättre..
Bättre för varje dag..

I kylen ligger fortfarande 4 starköl och du ANAR inte hur många gånger jag öppnat kylskåpsdörren idag...
Sett mina darrande fingrar sträcka sig fram..
Samtidigt som jag knutit andra näven i fickan och stängt dörren igen..

Nu har jag lyckats få i mig en macka och lite fil..
Känner mig inte lika darrig längre..
Bara å kämpa!

Vi gör det bra ???✨

Ja, notan för våra förhållningssätt till alkohol kan ju se väldigt olika ut. Och det är bra att tänka på alla konsekvenser när suget sätter in (precis som du skriver). Tycker vi får lov att gnälla på..:)

Grattis till din andra dag! Bara att kämpa på. Vi båda har ju faktiskt gett oss och livet en andra chans...

Tack!!! ❤️ Gör det ist Monday och raderar min grupp nu ☺️

Är det ju inte så många i år, kan ju vara lika bra det... Min andra vita dag så du har klarat 3 gånger så mycket som jag Börjaom, respect.:-) - Det låter förjävligt vad allt alkoholen kostat dig. - Jag har ibland känt mig tacksam att jag ändå "klarat mig", inte gjort något jag kommit i fängelse för, kunnat behålla jobbet, inte blivit alltför sjuk... Men jag har väldigt få minnen från när barnen växte upp, en skilsmässa som iaf till stor del hade med alkoholen att göra, har väldigt, väldigt få vänner.
Attans gnäll kan man tänka men ändå kan jag glömma bort det så fort törsten slår till. Jag hänger på Börjaom. - Jag börjar med att räkna dagarna. Frid.

Dom håller stenhårt på det. Om 2 parter vill kontakta varandra kan man skriva till admin att man vill byta mail add. Men det är för att skydda oss så inga privata detaljer läcker ut.... Förståeligt :)
Det finns grupper på FB redan. Sök på "nykter" får du upp en del sidor

Tänkte att det vore kul å lära känna varann dom som vill... och är säkra i sig själva.. följt många i så många år... ❤️

Det kommer tas bort av admin då vi inte får röja våra identiteter här.
Eller lägga ut länkar där vi kan kontakta varandra privat
:)

Alla är vi lika innerst inne...
Vad gör du nu då?
Nu är du här och nu vänder vi det här eller hur?
Kram på dig!

Ifall inte man vill att allt och alla ska se det man skriver..
Den är inte hemlig, bara sluten. :)
Ifall man inte vill att vänner och släktingar ska se om man kommenterar där tex
Så tänkte jag!

Varför en sluten grupp?

Varför känns allt så långtråkigt? Dagarna segar sig fram och kvällarna är en pina. Känner mig rastlös men ändå uttråkad. Väntar på att lägga mig och sen en ny dag med väntan. Usch, idag är humöret verkligen inte på topp. Trösten är väl att tankarna på A inte är särskilt starka ändå.

Men det är faktiskt dag 7 idag, en hel vecka har gått. Förutom att sömnvanorna är sådär och att jag småäter hela tiden så är man ändå lite stolt. Håller den tanken och hoppas att det är något bra på TV:n ikväll…

Ger mig själva och alla här en rejäl styrkekram! :

Jag har följt dig sedan 2011 och är så imponerad av dig!
Nu är jag här igen serru med nya friska tag men under ett annat användarnamn!

Hette NejTack på den tiden och du har stöttat mig så väl.
Kul att du fortfarande är kvar!

Kram på dig ❤️

som skrivit upp sig för en Vit Jul borde ju vara 2,5 mi!le.....

2 kvällar i rad har vi suttit granne med en barnfamij och ätit julbord. Inget fel med det om det inte vore så att pappan dricker alkoholistiskt, mamman försöker släta över och barnen har accepterat att det onormala har blivit normalt.

Jag och vännen är båda i "branschen" och ser så väl hur det är i den familjen och det gör så förbannade ont. Vissa blir dragna alltefter kvällen går men det kan ju vara ok med tanke på helg och ledighet men aldrig när barn är med.

Jag kommer att vara med på nyktra aktiviteter under nyår och jag lovar......så skojiga tillställningar fanns inte när jag var aktiv :-)

Att se alkispappan vid frukosten och hans svettiga ansikte stärker mig i min nykterhet så nåt gott kommer det av det iaf.
Ta inte första glaset hörrni !!

Starkt med en vit jul! Kram på dig för den :)
Visst är det märkligt hur snabbt hjärnan börjar luras att nu är det okej med en fylla igen?

... har det verkligen varit skitjobbigt!
Första dagen utan alkohol i ensamhet...
vill inte ringa nån.. vågar inte..

Suttit och läst här och verkligen blivit inspirerad av allas inlägg..
Läste även min egna tråd jag gjorde 2011..
Hur jag lyckades och vad stark jag egentligen är! ????✨

Känner igen mig i så mångas inlägg..
Saknar vissa användare också.

Just nu sitter jag på balkongen med en termos varm blåbärssoppa..

Förundras och har tid att tänka.
I nyktert tillstånd för en gångs skull.

Ser på folket nedanför.
Lyckliga paret med den skitfula hunden som alltid har nya kläder på sig och ser allmänt plågad ut.
Idag hade den stickad jultröja och matchande mössa..
Hoppade på tre ben vart fjärde steg för tröjan kliade säkert.
Lyckliga paret gick hand i hand skrattade och log..
Är dom lyckliga innerst inne?
Aaaa kanske... men nån av dom kanske är alkolist.. som jag..?

Sen kommer ensamma mamman som vanligt dragandes på sittsulkyn till sin unge som springer runt överallt och hon skriker och har egentligen ingen pli, för hon har näsan konstant begravd nere i telefonen..
Är hon lycklig? Eller är hon alkolist?

Joggingtjejen med dom färgglada tightsen.. hon joggade inte idag utan tog en rask promenad med sin telefon käckt fastsatt på armen och det icke trådlösa headsetet i öronen..
Hur är hon när det är fest?
Spårar det kanske ur och hon skickar fyllesms till sitt ex att hon behöver ligga?

Aaaa kanske?

Den här folksjukdomen lever i det dolda...

Sitter samtidigt med avund och tittar på folket nedanför.
Hur dom orkar ta sig ut medan jag sitter här med offerkoftan på och kedjeröker i ren abstinens och rastlöshet!

Men jag har stålsatt mig nu!!!
Det här ska fanimej gå!!!

"Hur konstigt det än kan låta så tycker jag faktiskt att mitt missbruk har hjälpt mig på vägen. Inte när jag har varit aktiv, men alla de gånger jag har slutat har jag jobbat mer med mig själv än många människor någonsin får privilegiet att göra. Jag har byggt upp en självinsikt, jag har lärt mig att njuta av de lyckliga stunder som drar förbi emellanåt, jag lever i nuet och har lärt mig acceptera att allt inte är solsken och rosor. Så även om jag känner mig lite melankolisk just nu, så vet jag ju att det kommer bättre tider, kanske kan jag så småningom lära mig att själv tända lampan när livet mörknar." Citat från Heueh.

Inte för att jag vill rekommendera någon att börja dricka... men livet är en märklig konstruktion och ur de svartaste erfarenheter kan de ljusaste födas om man låter det ske.

Jag har läst hela din tråd. Från första inlägget, bakfull, skakig, men beslutsam, till dagens man som väljer fortsatt nykterhet och som idag ska träffa många, nära och bekanta. Vilken inre resa du gjort!

Sinnesron och ditt daglig arbete med målbild är tydlig i din berättelse. Tror att du är en förebild för många som kämpar. Till och med vi från anhörigsidan har stor behållning av dina dagliga promenader (betraktelser) i ur och skur. Bara att fortsätta en dag i taget, oavsett regn eller solsken.

Tack för att du delar med dig och
God fortsättning i nya huset och i nya livet.

Jag kan säga att precis som du beskriver det.. så började det för mig... för 10 år sedan ungefär..
Innerst inne visste jag vad det handlade om att det inte var bra för mig...
Min man tyckte om att dricka öl, och för mig blev det bara mer och mer..
Jag sa till honom att nu jävlar tar vi en vit helg! Jag vill inte!
Men han fortsatte köpa hem öl och vin och sa bara att: - Du behöver ju inte dricka om du vill men jag tänker iallafall ta en öl...
Han är ingen beroendeperson men det var tydligen jag så efter en par år hade jag utvecklat den här sjukdomen.
Jag har blundat och ljugit för mig själv i så många år!
I torsdags tog jag tag i det här.

Om du inte får stöd hemifrån så skriv här... och ta proffesionell hjälp.
Dom är duktigare än du tror.
Det är en stor folksjukdom det här och egentligen inget att skämmas för. Även fast vi alla gör det.

Slå näven i bordet där hemma!
Att nu jävlar ska jag hålla mig vit ett tag å hör sen! ;)

Lätt att säga så för mig, men jag önskar jag gjort det för 10 år sen... Då hade jag kanske inte varit där jag är idag..

Styrka och kram till dig ❤️

Älskar din beskrivning!! ❤️

Ja det är väl fantastiskt vad den här allergin/sjukdomen/hobbyn gör.. och för oss samman och hurpass lika vi egentligen är.
Oavsett kvinna, man eller ålder..

Skönt att du lättat ditt hjärta för någon närstående som din familj.
Det är starkt! Otroligt starkt! ??
Ta det därifrån.
Det har att göra med acceptans tror jag.

Själv har jag inte berättat för mina närstående om hur det ligger till..
Men jag tog steget att be om hjälp på Beroendemottagningen i torsdags och vårdcentralen i fredags.

Vill naturligtvis leva helt nyktert, men vet inte om jag kan sluta tvärt!
Med tanke på dom mängder jag satt i mig senaste tiden.
På BM sa hon att det kunde vara farligt och att jag skulle trappa ner innan vi träffas.

Kände i torsdags att det inte gick utan det eskalerade till mängder av folköl i stället så i fredags fick jag naltrexon utskrivet.
Fungerar över förväntan!

Dricker och känner såklart sug..
Men den där sköna fyllan kommer lixom inte så det känns som att "torrknulla" lite! ?
(Ursäkta ordvalet)
Vilket gjorde att jag igår tyckte det kändes lönlöst och la ner...

Alla sätt är bra utom dom dåliga!

Jag var nog för "hård". Jag läser ju vad du skriver och hör att karln din inte alls är den hjälp du behöver. Tvärtom. Jag har en (eller kanske flera egentligen, men framförallt en) vän som jag att vi har varit "enablers" för varandra. Vi har på olika sätt legitimerat varandras drickande. Till slut nu har vi pratat om det och sagt att det inte duger, hur skönt det än är att känna att det är okej, det är inte så farligt, bara nice att ha en fyllekväll, så har vi båda (relativt) små barn och är, eller i alla fall har varit, på väg i riktigt dåliga riktningar. Det är bra, även om det kändes jobbigt och tråkigt att göra det. Det kanske är en väg du på något sätt behöver försöka hitta med karln? Jag vet inte...

Tack för tänkvärda ord om ursäkter och annat. Jag tycker det är svårt av just den anledningen som du skriver... Och du har nog rätt. Och "kräv stöd av din karl". Tycker det är svårt. Har flera gånger sagt vad jag behöver, men det är som att han inte vill höra. Typiskt en sån som slätar över, skyller på något osv. En tidig klassiker var "inte konstigt att du blev så onykter, du hade ju ätit så dåligt". Det har han dock slutat med tack och lov... Han har inte förmågan att hjälpa mig på riktigt, tyvärr. Och för min del är han helt klart en utlösande faktor av olika anledningar. Han ställer inga krav utan låter mig hållas. Varför gör anhöriga så??? Dagens förslag om en fortsatt vit ju var ett framsteg måste jag säga.

Detta är min första tråd. Tack för alla fina kommentarer i min andra tråd.
Han kommer fram på krogen och tror han är Gud.
Läs gärna mitt första inlägg i denna tråd om hur det kan gå om man inte
ser upp med alkohol. Från Partypingla till fullblodsalkoholist.

På Nyår är det min 80:de dag som nykter.
Tar ut segern i förskott. För det vågar jag!

Har i alla fall för mig känts ganska positivt under perioder då jag inte velat tänka så mycket på hur det går, utan det bara rullar på. Men jag tror på allvar att det egentligen är en jättedålig idé. Förutom att det dövar konsekvenserna av att man druckit så gör man det med alkohol, vilket gör det självuppfyllande: de problem en har avhjälpes bäst med alkohol. Jag vet inte hur du fungerar, men jag vet också att om jag inte haft så mycket planer för dagen och tagit en återställare så brukar det bli typ fyra återställare, somna om och sova några timmar till, någon ny återställare och sen blir det rejäl fylla vad det lider framåt eftermiddagen.

Be om ursäkt är nog bra. I alla fall om du menar det, eller, det var fel beskrivning, för det tror jag att du gör. Men om det inte händer igen. För ursäkter för något som återupprepas gång på gång blir inte mycket värda. Kämpa på, försök undvika skamkänslorna och tänk istället att det är känslor som kan hjälpa dig till förändring. Kräv stöd av din karl. Försök fortsätta att inte smygdricka.

För mig gick det bra igår, trots flera erbjudanden likt de du beskriver. Idag känns peppen att supa mer påtaglig, i alla fall när jag kommer hem från släkten och får vara för mig själv. Det är inte bra, mellandagarna kommer vara prövande.