Senaste kommentarerna i forumet

Så otroligt skönt att läsa din story. Du inspirerar mig. Jag vill inte "sluta" dricka. Men när jag läser duna inlägg så känner jag varför inte? Kanske berätta för hela världen om sina problem för att göra det enklare och för att få stöd. Problemet är ju vad som händer sen. Blir man bortvald? Får dåligt rykte? Blir livet tråkigt? Lämnar vänner? Jag kanske måste leva på ett helt annat sött? Ser fram emot att få höra mer om hur det går för dig och hur du upplever din nykterhet. Kämpa på och var stolt över din bedrift!!

Man får betrakta sin hjärna som en felälskad baby – den har vant sig med för mycket sötsaker och förstår inget annat, skriker när den inte får vad den lärt sig att vilja ha. Så jag säger: hsshh! du ska få... och i smyg blandar jag ut godiset med nyttigheter... och en dag! har hjärnan börjat tycka om det också.... Så där lirkar jag med mig och det med framgång till sist! Hjärnan som manipulerar hjärnan... låter mysko, men det är så det funkar! Just nu vill hjärnan... ha mera Janssons frestelse - den som var så god i går kväll passar också bra till brunch! Det är något speciellt med den där fiskiga smaken...

Ja dom sjukdomar alkohol medför är ju inte bara skrumplever direkt...

Utan allt från EP till diabetes cancer osv... listan kan göras mycket lång.

För att inte tala om sociala problem, kanske förlora jobb och familj?

Det värsta är att många kanske inte kommer underfund om detta förrän skadan är så stor att den inte går att reparera längre..

Jag kan säga att jag förlorat nästan alla mina vänner pga mitt drickande.
Inte för att jag gjort dom illa på någe vis..
utan för att jag valt min "bästis" alkohol istället för mina riktiga vänner, så dom har helt enkelt sluta höra av sig för jag tackar ju alltid nej till allt dom vill hitta på.

Varit mysigare å sitta hemma å supa istället.. min trygghet.

Under mina nyktra perioder har jag faktiskt bara tackat nej när det bjudits dricka.

Nej tack, jag ska upp tidigt.
Eller Nej tack jag blir så bakis numera..

Man kan ju fråga:
- Har du nån läsk? Jag ska upp imorrn
Bara för att fråga först om vad som bjuds så slipper dom undra.

Det har räckt bra.

Behöver ju inte redogöra varför man inte dricker, utan bara avdramatisera det hela.,.

Sedan finns det ju alltid människor...
- öööh vaffan skaru inte ha en öl ändå???

Ofta är dom personerna som beter sig så, såpass onyktra själva så man kan lika gärna säga:
- aaamen jag tar en sen.. ska bara på toa först..

Eller så säger man kort å gott:
Jag försöker att inte dricka längre, men tack ändå :)

Usch och fy. Det började bra fast jag kände på mig att det skulle sluta som det gjorde. För jag bestämde mig inte. Snaps och öl till lunchen, en konjak till kaffet. Mer snaps och öl till kvällsmaten och sedan mängder med öl. Min dotter blev arg på mig. Jag ringde ett onödigt samtal full och glad. Till "fel" person. Minneslucka framåt 23-snåret. Varför?? Jag tycker för tillfället lite synd om mig själv och det är ju sämsta möjliga läge. Det är verkligen ingen ursäkt till att dricka. Den här gången kände jag att jag sårade min omgivning och det är jag ledsen för. På självaste julafton. En positiv sak var att maken reagerade och idag sa att vi borde ha resten av julen vit. Bra av honom att han markerar, såhär x antal år senare... Nu är jag bakis och ett par snapsar till lunchen hade varit gott, men nu är det bara att härda ut utan återställare. Det är nog bäst för alla. Jag har (nästan) aldrig "smygdruckit" så det gör jag inte. Dessutom är vi på besök hos släktingar, så det går inte.
Hur går det för er andra i juletid? Och en annan fråga: borde jag be om ursäkt? Jag skäms...

Monday: Det var nog flera anledningar till att jag ville separera. Jag har faktiskt tänkt tanken "att få supa i fred" tidigare, men det var i alla fall ingen aktiv tanke just nu. Men vi har av och till haft det ganska struligt (inte främst beroende på min alkoholkonsumtion utan andra saker) men nu i höst har vi egentligen haft en ganska harmonisk period. Och då har det istället mer och mer känts som att jag inte är i förhållandet, rent känslomässigt, längre. Men jag vet inte... Vi har börjat gå i familjeterapi också, för att se om det går hitta tillbaka. Men det är svårt att fokusera på det helt och hållet, jag har mycket med mig själv...

Rosen: Ja, alkoholen bidrar ju såklart till att det är svårt med fokuset, inte minst om man rent är bakis på jobbet, då är det ju tvärkört. Och hålla ut behöver jag! Även om julen har gått bra, så vet jag, precis som jag sett flera andra skriva i olika trådar här, att det är när det börjar kännas bättre det är lättare att halka dit igen. Igår fick jag tacka nej till öl eller vin till lunch, en whiskey på eftermiddagen och öl eller vin till middagen och avec med för den delen. Men det var inget problem. Men redan idag, då måndagen och tisdagens bläckor börjar kännas avlägsna (va fan, har inte ens gått en vecka?!) känns det mindre bestämt, mer som att det skulle vara okej att ta en fylla framöver. Det duger ju inte, jag vet ju det, så det är bara att kämpa på.

God jul i efterskott alla, och god fortsättning! Grymma ni alla är som både kämpar på och peppar andra! Kramar

Jösses vad mycket som du tar upp som stämmer med mig själv. De två som skiljer åt är att min favoritplats är framför tv-apparaten och 15 kilo mer än du.

Jag har berättat för familjen nu på morgonen men inte till mina övriga släktingar men idag känner jag inte för att göra det. Skammen är alldeles för stor. Jag vet inte om jag någonsin kommer berätta.

Ångesten sitter fortfarande i efter gårdagens fylla. Med tanke på hur mycket jag drack så kan jag inte köra bil på hela dagen. Det är toppen! (N-O-T)

Inlägget från MondayMorning träffade rätt för just dessa tankar går i mitt huvud och det är livet. Jag vill leva ett långt liv och att dricka hindrar mig att leva ett bra liv.

Alkoholen gör också att jag går upp i vikt och jag är i riskzonen och det är inte bra.

För mig är det väldigt viktigt att ha något meningsfullt att göra så jag försöker komma på något bra. Det ena är att skriva av mig och det här forumet passar mig bra men behöver göra mer saker.

För mig är det 0 som gäller och jag ska räkna dagarna och besöka denna sida så ofta jag kan.

Jag har alltid följt en regel och det är att hålla en vit månad. Det fixar jag men faller väldigt fort tillbaka till eländet. Vit månad är en dålig ursäkt som säger mig att jag inte dricker för mycket men det gör jag.

Nu ska det bli ändring på detta med ert stöd. Hoppas det går vägen.

Hur bemöter ni era festliga träffar genom att säga nej? Vad kommer ni med för svar varför ni inte vill dricka?

Ja hörni..

Det är som du säger Monday.
Det är sjukdomens fel.
Eller den här jävla allergin...
Vissa tål det bara inte, det bara är så.
Och var jag än flyttar så finns den där.
Har läst igenom din tråd och jag har både skrattat och gråtit i igenkännelse och reflekterat över hur stark du är!

Tygkassen på bolaget är en klassiker! Hahaha ;)
Och hur vi försöker släta över vårt missbruk med någon fyndig kommentar till kassörskan.. klockrent!

Jag har en annan favorit, att gå in på Ica bredvid och köpa något obetydligt, som en liter mjölk, för att sedan "snätta" in 10:01 på bolaget, kila snabbt iväg till min favorithylla, ta det jag behöver, och kila till kassan.
Naturligtvis försöka välja nån kassa där det sitter någon jag inte handlat av på länge, och samtidigt klämma ur mig något fyndigt som:
- Guuud vad skönt att vara här en tisdagsförmiddag då det inte är så mycket folk så jag slipper på fredag!
Eller:
- Tror du det här vinet passar till köttgryta?
Eller:
- Blir det här en bra present till min moster som fyller år? (Tar samtidigt en sån här fin presentpåse med)

Otroligt talande och igenkännande skrivet!

Tänker samtidigt på vad Börjaom skrev också hur vi byter Bolag för att slippa handla på samma!
Hahaha..
Och detta räknande.. klarar jag mig tills på måndag nu?
Eller.. om jag köper den här vindunken bör jag klara mig tills på torsdag iaf...

Vet precis hur jag fungerar...

Så sätter jag mig på balkongen nöjd över mig själv att jag lyckats lura dom idag med, och korkar förnöjsamt upp vinflaskan eller knäpper upp en öl...

https://www.youtube.com/watch?v=xL4gaBfrRLk

Rekommenderas att se!

En sida på nätet där man kan se film, dokumentär och serier.
Man får en gratismånad. Annars kan man säkert googla
den och se den någon annanstans på nätet. Youtube?

God fortsättning till dig med, kloka du! Snart ett nytt år det känns bra :D

Kramar

men vad är HBO?
Det är säkert 70% i Sverige också som dricker/förtär alkohol.

God fortsättning på helgen MondayMorning

Vi som inte kan dricka en droppe mer, vi är ett ganska stort antal härinne som vet att det första glaset ALDRIG kommer att fungera. Det första glaset leder till 1-8 dagars drickande. Det enda glaset kan leda oss till kramper, hjärtstillestånd och förmodligen döden. Och jag tror de flesta av oss vill leva ett tag till :)

För mig är det en trygghet att inte ens behöva tänka på om jag kan dricka alkohol. Nä jag behöver inte ens fundera, planera eller springa på ett minfält. Jag kan alltså ta bort tanken på alkohol ur min hjärna. Omprogrammera den. När tanken kommer så kommer den men jag låter inte energin fastna. Tanken får flyta vidare.

bra att du fixade gårdagen i miljö med alkohol, och bra att du nått 8 dagar.
Bra också att du skaffat en säkerhetslina för nyår med bilkörning.

Fortsätt så här, och god fortsättning (i dubbel bemärkelse)

Tyvärr så följer sjukdomen med dig även om du flyttar eller inte sitter på balkongen.

Det som har hjälpt mig mycket är att titta på dokumentärer. Man lär sig hur sjukdomen
slår mot oss. Mitt tips: Läs allt och titta på allt du kommer över. Man lär sig otroligt mycket
av det och det stillar faktiskt oron.

Och skriv här just hur du känner då.
Man kan ha det som en egen blogg, en dagbok.Man blir påmind om hur man mådde vid ett visst tillfället.

Säger som kloka PI härinne Det är inte dig det är fel på. Det är alkoholen.

Finns här inne i forumet Viliam och att läsa alla människors trådar här gör att man inser att vi är inte ensamma.
Vi är många.. fler än man kan tro att dela samma "hobby" ;)

Bra att du har börjat fundera och att du är beredd att ta tag i det här.

Jag har försökt sluta många gånger.
Men att förbjuda dig själv, och säga aldrig mer kan vara farligt.

För mig har det inte fungerat.
Därför att när jag väl då druckit efter ca 2-3 månader i nykterhet så har jag blivit så besviken på mitt "misslyckande" att jag sedan istället skitit i alltihop...

Är precis i startgroparna här för tredje gången i mitt liv och bestämt mig för att tänka annorlunda den här gången.

Ändra livsstil och inte förbjuda mig själv, men sträva efter att leva nyktert.
Ungefär som att gå på diet.
Försöka hitta en livsstil och successivt fasa ut alkoholen ur mitt liv...

Vet inte om det kommer att fungera.
Men jag kommer göra allt den här gången för att det ska gå vägen.

Kör hårt vännen!
Du är inte ensam <3

Ja det är ju deffenitivt att lura sig själv!
Komiskt att man tänker att jaja... folköl...
Jag vet ju innerst inne..
Fast alkishjärnan tycker det är helt okej.

Och slänger man burkarna allt efter så mörkar man ju för sig själv hur mycket man egentligen druckit.
Fiffigt och ett mycket bra sätt att lura sig själv.

Och jag sitter med en kopp kaffe och en cigarett på balkongen.

Reflekterar samtidigt på vad som triggar igång mitt drickande.

Den här platsen deffenitivt.
Just den här stolen på balkongen där jag bara kan sätta mig, knäppa upp en öl, ta en stor klunk, tända en cigarett..
Och bara slappna av..

Samma sak var det igår.
Var bjuden på jullunch hos min bror, och det bjöds naturligtvis på glögg, snaps till sillen och öl till maten..
Suget efter A triggades igång strax efter vi ätit klart och jag insåg att det inte skulle bjudas mer alkohol.
Började känna mig rastlös och ville bara hem så jag kunde fortsätta mitt drickande.
Ensam i just den här stolen på Balkongen..

Har alltid varit en ensamdrickare tror jag.
För då ser ingen hur snabbt och hur mycket jag dricker.

Har hänt att när jag varit på fest fått påståenden och kommentarer som:
- Hahaaa fan va fort du dricker!
- Tjena svampen fan va du suger i dig!

Det har hänt att jag kommit till fester då jag faktiskt haft en kvarting med mig i smyg och gått ut i tamburen och snapsat lite bara för att få upp tillfredställande promille i kroppen...

Vad hemskt det känns nu när jag erkänner vilken sjuk människa jag egentligen är.
Att ingen vet, och att jag lyckats dölja det så bra.

Tänkte igår om jag skulle byta lägenhet och bränna upp utemöblerna.. börja om livet, trycka på reset.
Då just min lägenhet och min ensamhet är förknippad med alkohol och mitt eviga drickande.

Men vad hjälper det egentligen?
Det är ju varken lägenhetens eller utemöblernas fel att jag dricker.
Det är mitt eget.

Under tidens lopp har jag blivit mer och mer introvert, tackat nej till sådana saker som jag förritiden tyckte var kul att hitta på. Som att gå på bio, åka iväg och dansa, gå på restaurang, passa mina vänners hundar, åka till garaget och mecka osv..
Har tackat nej så många gånger att mina vänner slutat ringa å fråga.
För jag har ju min "bästa vän" Alkoholen som jag hellre umgås med....
Och det är ju en snygg vän?
En som lurat mig att komma försent till jobbet, försakat min familj, gjort mig fattig på pengar, överviktig, fått dålig hälsa, sumpat mina riktiga vänner, hjälpt mig skicka knäppa sms till folk, statusuppdaterat Facebook med nåt helt sjukt som jag får skämmas för, gett mig ångest och deppresion.. listan kan göras lång...
Det mina vänner är en riktigt fin vän som jag hellre hållit fast vid än allt annat...

Hur som haver. Vi ska göra slut nu i allafall! Det har jag bestämt!

Igår blev det totalt 4 öl, en snaps, och en mugg glögg, och när jag gick och la mig igårkväll kände jag mig inte ens full.
Trots detta gick det bra att somna.
Svettades såklart inatt, men sov rätt bra ända till halv åtta.

Tittade på korten vi knäppte igår, och när jag såg mig själv blev jag förfärad.
Där sitter jag i brorsans soffa med svullet rödmosigt ansikte.
Och som jag gått upp i vikt sedan!

Herregud!

Ställde mig på vågen... den visade 100 kilo precis..

Normalvikt för mig är 70.

Det här går inte längre.
Hur ska jag lyckas träffa någon om jag ser ut såhär?

Nä nu får det fan vara nog!

Ska ut på promenad nu tänkte jag.
Ska försöka att inte dricka något idag.

Ta hand om er vänner!

sen jag senast drack alkohol, att vakna upp idag utan att vara bakis med ångest och svettblöta sängkläder är underbart.
Hade inget sug igår trots att det förekom både öl och snapps där vi var på julafton, vilket var en lättnad och jag känner inget sug just nu heller, men helt plötsligt kan det komma, det gäller att vara på sin vakt.

Vi är bjudna till en fest på nyårsafton där det förekommer ganska mycket alkohol, detta är naturligtvis inte en bra plats för mig att vara på, men jag har sagt till min sambo att jag kör på nyårsafton så det ska nog gå bra.

God jul på er?

När jag började skriva här, och därmed också den första gången som jag insåg att jag behövde sluta, då kände jag som du. Aldrig mer få dricka?!? Det kommer aldrig funka, alkohol var ju min belöning och min hjärna relaterade drickandet till roligt, mysigt, härligt osv. Jag vet inte exakt hur jag tänkte att jag ville ha det då, tänkte nog mest att jag måste dricka mindre. Men ett liv helt utan alkohol? Inte en chans! Detta var nog ca 9-10 månader sedan nu.
Idag räknar jag dagar, jag har kommit upp i 49-2 vilket innebär att jag varit nykter 47 dagar och onykter 2. Idag vill jag vara nykter, jag trivs så mycket bättre. En tanke som inte fanns överhuvudtaget för snart ett år sen. Kopplar idag alkohol till ångest och dåligt mående så jag vill inte dricka. Jag tror på att ta lite i taget, förändring tar lång tid, du behöver inte tänka att du aldrig mer ska dricka. Läs olika trådar här så kommer du säkerligen få inspiration för att hitta din egen väg och det som funkar för dig. Lycka till!

Marken är hård och bilen står och ser frusen ut. Jag har parkerat den utanför mitt kontorsfönster så att jag kan titta ut en gång emellanåt och sucka förnöjt. Redan i går kväll förstod jag att det skulle bli kallt inatt när jag stod och tittade på stjärnorna. Det finns så många av dem att det ser ut som ett diffust upplyst moln på himlen. Jag älskar att bo här. För bara ett drygt år sedan hade jag bestämt mig för att flytta till Spanien, jag hade sett ut ett hus jag ville köpa och hade en ekonomiexpert inblandad. Ett halvår senare hade det hela blivit så oerhört komplicerat att jag gav upp. Och tack och lov för det, jag inser nu att det handlade om vad AA kallar "geografisk flykt".

Man tror att ens problem kommer att försvinna om man flyttar. Gräset är alltid grönare... I mitt fall trodde jag att jag skulle kunna bli en av de där gubbarna som sitter på ett trottoarkafé med ett vinglas framför sig och snackar politik och annat nonsens med de andra åldringarna. En starkt romantiserad bild jag hade i mitt huvud, en som jag vet skulle visa sig falsk. Jag har faktiskt provat, jag bodde en tid i en liten italiensk håla och hade då chansen att göra just det, men självklart tillbringade jag mer tid ensam och bakfull i soffan än på caféet. Så jag är glad och tacksam att det blev som det blev, jag stortrivs här och börjar inse att det var stadslivet jag ville bort ifrån. Så varför flytta trehundra mil för att bo på landet, när det finns ett alldeles utmärkt alternativ här, precis här?

Idag får jag facit i hand, jag får se om alla bitarna i det pussel jag lagt senaste veckan kommer att passa ihop. Jag ska köra dryga tjugo mil för att möta min äldsta son på en järnvägsstation, som han rest i två timmar för att komma till. Sedan ska vi köra ytterligare tolv mil för att komma till släktgården i mörkaste Småland. Hans flickvän ska låna en bil och köra elva mil för att möta oss där. Min yngsta son ska köra trettiofem mil för att hämta sin flickvän och sedan köra tio mil tillbaka. Och allt ska klaffa så att vi möts när julbordet står dukat och klart. Ett signalfel, hala vägar eller en punktering kan sänka det hela. Så idag ska jag prova om det går att hålla tummarna och köra samtidigt.

God fortsättning!

En dokumentär som av en slump (?) hamnade på min skärm ikväll.
Man får följa 4 personer med olika alkoholproblem när dom ÄR berusade.
Partypinglan, den ensamma våldsamma pappan, den vindrickande mamman och den gravt alkoholiserade mannen med delirium.
Otroligt modig av dessa att våga ställa upp i denna nakna dokumentär. Jag hittade mig själv i alla av dom...

Liten snutt finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=xL4gaBfrRLk

Den var riktigt bra.
Rekommenderas.

Finns på HBO

"Nästan 70 % av alla vuxna i USA dricker alkohol, men för en del medför förtäringen av alkohol stora risker. I dag undersöks personer i riskzonen på olika sätt, vilket den här dokumentären visar genom att följa flera personer under några månader 2014."

Grejen är ju att du inte kommer att känna av alkoholen du dricker.
Du kommer alltså inte bli berusad hur många öl du än dricker.
Campral gav effekt efter ca 2 veckor. Kanske är annat med Naltroxen....

Och då kan man ju lika gärna dricka nått alkoholfritt eller?
Så tänker iaf min beroende hjärna. Blir jag inte full kan jag
lika gärna skita i och dricka :D

Påminner dock om att en 3,5 är lika med 4 cl 40% sprit.
Så har du druckit 18 st vid ett tillfälle så är det ganska mycket
omvandlat i ren 40% t.ex vodka typ 72 cl ...

Kämpa på!

Har de senaste dagarna druckit lite alkohol, ett glas champagne på en tillställning, ett glas vin på en annan och idag två cider med 4% alkohol till julbordet. Har alltså varit nykter och det har gått hur bra som helst, inte varit sugen på mer. Men två av dessa tre gånger har det varit sammanhang där man inte drack särskilt mycket mer. En av gångerna var dock ett typiskt sånt tillfälle då jag hade kunnat spåra ur, men jag hade bakfyllan i tanken och mående jag haft då, det gjorde att det inte blev något mer. Känns ju bra att kunna stoppa, kunna dricka något utan att bli berusad och dricka tills man däckar. Detta är dock inget jag kommer ha som vana, mitt mål kommer nog bli att inte dricka alls. Men nykter har jag varit och jag är stolt! Nu går det bra, jag önskar så att det håller i sig och jag ska göra allt i min makt för att fortsätta vara nykter.
Hoppas ni alla haft en riktigt härlig julafton, god jul från mig! Vi hörs snart igen.

Ja alla har vi varit och eller är här där jag är just nu..

Idag är det julafton och jag har lovat mig själv att ta tag i det här nu.

Samtidigt har jag inte satt upp för höga mål på mig själv som jag gjort förut.

Tex : nu ska jag aldrig dricka mer!!
Eller : från imorgon ska jag bli helnykterist!!

Det funkar inte för mig.
För när återfallet kommer.. och det kan det göra.. så blir jag så grymt besviken på mig själv..

Jag är beredd på återfall den här gången, för Rom byggdes inte på en dag? Eller hur?

Bättre ett återfall än ett missbruk...

Lite tankar jag har runt det hela.

När jag pratade med BM i torsdags föreslog hon att jag skulle trappa ner på alkoholen så jag skulle slippa abstinens...

Fungerade föga kan jag säga när jag istället för en flarra vin gick å köpte 18 folköl och hällde i mig...
För jag trappar ju ner nu....
Aaaaa ofta...

Ringde vårdcentralen igår (fredag) och fick komma dit.
Fick naltrexon utskrivna.

Tog en direkt, och en i morse med.
Och idag har jag bara druckit 4 öl...
Känns inget kul å dricka lixom.

Det verkar fungera!!!!

Bara så jag står mig till den 9:e tills jag ska träffa min sköterska på BM!

Ha nu en riktigt god jul vänner. <3
Tack för att ni finns...

Jag skriver bara från hjärtat och hjärnan, precis så mina tankar är just där och just då.
Tusen tack att du uppskattar det. Tror dock inte att alla härinne uppskattar det jag skriver, jag har mina
egna tankar om bl.a AA. Det sticker säkert i en dels ögon.

Du, som jag, är ju i den kategorin "aldrig aldrig mer en droppe som innehåller A"
Det måste vi kämpa för, att leva våra liv utan E-anfall. Det är faktiskt en trygghet
för mig att jag VET att jag aldrig mer får. Inget jag sörjer heller om jag ska vara ärlig.

Att dricka måttligt för oss är som att kuta i 100km/h på en stort minfält.
Jag skulle själv inte vilja springa där igen. Jag har gjort men insett att det är kört.
Minerna viner kring mina fötter och vips så har jag gjort bort mig igen.
Tänkt ja men 2 glas funkar väl men sen blivit asfull och det har gått käpprätt åt helvetet.
Ramlat och slagit huvudet så jag har fått hjärnskakning.
Börjat laga mat på fyllan så hela köket nästan börjat brinna.

På ett eller annat sätt kommer jag dö i detta. E-P, innebränd, slag mot skallen, vinglar ut i gatan och blir påkörd.
Jag har 0.koll när jag dricker.

Själv har jag valsat runt i återfall och alkoholdimmorna flera ggr tyvärr:
Samma här, Massa gånger men det sista återfallet var mitt sista.
Jag hoppas att även du fina Konstnär inser detta?
Om inte så skriv så ska jag påminna dig.
Kanske bara ett ord just där just då kan rädda någon från ett återfall.

Massa styrkekramar till Dig. Kämpa på. Och jag är så glad att
även du skriver som det är. Det är en stor drivkraft för oss andra
att förstå vad som kan hända om vi inte lägger ner.

Detta är fan ingen lek att vara beroende person....