Senaste kommentarerna i forumet

Följer dig gärna!

Kjell...sök hjälp! Du vill ju inte må så här, eller hur? Kontrollen verkar du ha tappat helt nu o jag känner så igen det. Det går till en gräns men sen...nej. Hjälp dig själv o sök hjälp!
Kram!

Är hemma från jobbet idag . Fick panikångest igår eftermiddag, slog i mig 14 öl efter det . 33cl. Hjälpte det frågar jag mig, ja just där just då kändes det bra. Just nu hatar jag mig själv för att jag inte skärper mig

Härligt o grattis till dina 90 dgr, har oxå uppnått dom. Visst mår man bättre o är mer med i livet. Härlig känsla

Tack för ditt svar (*tacksam)! Ja, jag undrar också precis så. Jag har mått så himla bra. Först visste jag bara att jag måste göra en förändring. Sedan förstod jag att jag måste göra ett uppehåll. Sedan att det uppehållet måste vara längre. Läste 90 dagar någonstans och tyckte efter ett tag "varför inte 100 dagar". Jag har aldrig tidigare tänkt bli nykterist. Nu tänker jag pröva med ett väldigt begränsat drickande. Så här ser min strategi ut ungefär:
- Aldrig dricka ensam
- Inte dricka när jag har barnen förutom om vi t ex har middag med andra
- Aldrig dricka fler än max 3 glas
- Inte dricka fler 2-3 ggr på en vecka (alltså den veckan jag inte har barnen)

Tänkte pröva om det går. OM det inte fungerar, så kommer jag helt klart överväga att återgå till helt nykter. Jag vill aldrig mer komma i läget jag befann mig i augusti. Jag kände inte igen mig själv. Jag var sliten. Det kanske syntes på mig. Det finns SÅ många fördelar med att leva helt nykter. Det är så skönt!

Hur gör du Ikaros? Tack för din omtanke :)

Vaknade utan huvudvärk och det var så skönt. Men nu börjar det igen i huvudet inte kul. Så det blir Alvedon igen och så hoppas jag att det släpper.
Annars mår jag så bra, dag 8 och nykter, helt underbart. Suget i går släppte då jag drack en hel del vatten, har nog aldrig tänkt att jag skulle få bort ett sug av lite vatten.
Solen syns bakom granarna och det är lite kallt. Ska ut och sätta i motorvärmaren och sen bär det iväg på mammografi.
Ha en helt underbar dag alla fina vänner här.
kram

Här är julen litet mellanting, Ljusstakar ska upp i fönstren 3 tomtar ska ställas upp och ute lyser några små ljusslingor. Det blir nog så detta år, tanken är att vi inte ska vara hemma på jul så varför pynta för spökena, tror inte de brys sig.
Jag har inte ett enda kort på min grundfamilj när vi firar jul. Min far söp upp pengarna så det fanns inga pengar till en kamera. Lite sorg är det, det finns nog 2 bilder på mig fram till 15 års åldern.
Tyvärr hade vi inte råd att ha kamera då vi fick vårt första barn heller jag och mannen, vi var för unga och hade för dåligt betalda jobb.
Men nu i den digitala världen så har vi massor med kort på oss, barn och barnbarn. Det är en gåva att få ta kort på dem och ha och titta på.

Vi är många som delar just detta problem. Kan själv också skriva den där listan och det känns ofattbart att jag inte lärde nog tillräckligt efter första punkten på listan.
Jag kommer följa din tråd och försöka peppa.

och ta nya omtag. Att du fick ett återfall behöver inte bara ses som ett misslyckande, utan även som att du är en erfarenhet rikare.
Du har också tidigare använt detta forum, så du vet vad mycket det ger.
Nya motionsformer, t.ex. cykla som du skriver, kan du också finna. Nya fritidsaktiviteter är också bra. Man får mycket tid frigjord när man lägger ner drickandet.

Så gör ett nytt seriöst försök, och kämpa på!

Och äntligen mår jag så mycket bättre att jag ser mig omkring och bryr mig om mig själv och mina kära döttrar. Ha en bra dag och läser gärna dina skriverier!

Depression och/eller alkohol.
En högst adekvat fråga.
Jag fick min första depressiva episod som 18åring. När jag var 25 var alkohol fortfarande inget jag drack särskilt mycket men runt 27 fick jag första generationens SSRI o insättningen var mardrömslik med stegrad ångest. Jag låg o småhuttade ur en liten whiskyflaska i fem dagar. Alltså små mängder. Men det är först efter 40 som självmedicineringen tagit fart. Två mycket destruktiva o dåliga arbetsplatser, hög o vansinnig arbetsbelastning och handlingsförlamad ledning. Ångest, stress o nedstämdhet i en enda röra.
På senare år har jag sett en direkt koppling mellan mörkret o depressionen (SAD) och min diagnos är recividerande depressioner. Dvs de kommer och går. Att avstå alkohol är en av de viktigaste saker jag kan göra men alkoholen är det mest potenta medlet jag provat mot ångesten jag har i samband med depression. Samtidigt ger alkoholen ångest så jag tror att det viktigaste först är två saker:
Avstå alkohol o sköta medicinen.
Det går att leva med depression men det kräver lite extra av en. Särskilt det du skriver längst ner: vara snäll mot sig själv...
Tack Ikaros, nu gav du mig tillfälle att strukturera upp och se delarna i det lite röriga själsliga sammanhang som är mitt.
Tack att du tror på mig!

Hur tog du dig ur skiten Malta?
Har du några råd att ge mig?

Känns bra med ert pepp o stöd!
O kramar!

Åtminstone inte om jag måste sätta upp dem själv. Jag har inget emot att titta på resultatet av andras vedermödor, det kan vara riktigt fint ibland, men i mitt hem finns det inte spår av julpynt, utom möjligtvis en burk pepparkakor. Jag skyller på min mor; hon var julfanatiker. Vårt hem såg ut som något ur en Disney-film, julstjärnor, tomtar, ljus och julbockar överallt. Mattor byttes, sofforna fick överdrag med julmotiv, hade vi haft råd hade hon tapetserat om hela huset med tomte-tapeter. Grannarna var överväldigade och tyckte det var fantastiskt, men dom behövde ju inte leva i eländet, dom snubblade inte på den infernaliska tomten som absolut måste stå i dörren till köket och vara i vägen. Men det var inte det värsta.

Varje år skulle jag kläs ut till tomtenisse. Eftersom jag växte som ett ogräs sydde hon en ny kostym varje år, komplett med vitt fluff, luva och näbbskor. Jag kände mig som en av de där katterna man ser på internet, utklädda till oigenkännlighet. Katter har åtminstone förnuftet att sluta röra sig när deras ägare sätter på dem någon löjlig utstyrsel, jag lät mig övertalas. Sista gången jag var mottaglig för hennes argument var jag tretton år gammal. Föreställ er hur det känns att som tonåring smyga omkring ute i snödrivorna, utklädd till pajas, släpande på en säck med klappar, desperat spejande åt alla håll för att försäkra sig om att grannarna inget ser. Som tur var bodde vi ute på landet och det var långt till närmsta granne.

Och så var det fotografierna. Självklart togs det massor med fotografier, dom hamnade i ett speciellt julalbum som låg i en låda och utgjorde ett konstant hot mot mitt liv. På den tiden var vi välsignat förskonade från sociala media, så allt jag behövde göra var att oavbrutet flytta runt den där djävulska pärmen så att hon inte kunde hitta den när mina kompisar kom på besök. Att försöka få henne att förstå hur mitt redan då minimala sociala liv skulle påverkas om någon av mina vänner fick se de där bilderna var som att försöka stoppa ett godståg med ett tygskynke. Hade Facebook funnits då hade hon garanterat startat ett konto enbart för att lägga ut de där bilderna, hon hade accepterat alla vänförfrågningar och jag hade gått till sjöss.

Ha en fin måndag allihop.

Är ju en av de verkligt "gamla" på nätet. Fram till i våras var allt bra. Vit sedan fyra och en halv månad. Kände mig stark, psykiskt och fysiskt. Sedan fick jag, efter idiotiskt mycket fysiskt jobb, stora problem med min rygg och mina höfter. Jag har efter ett drygt halvt år äntligen fått diagnos. Två diskutbuktningar samt att bägge höftkulorna deformerats och är "äggformade" istället för runda,, vilket innebär att de ligger och skaver hela tiden.

Allt sammantaget gör att jag har mycket värk och helt plötsligt känner jag mig väldigt gammal.....Jag som alltid litat till min kropp. Jag får inte löpträna lägre. Går nu på sjukgymnastik (en bra sådan dock). Har blivit rekommenderad att cykla istället.

Jag vill så innerligt tillbaks till min nyktra tid och jag hoppas på ert stöd. För jag vet inte om jag orkar längre.........Tjalle

Men det blev tankar om mig själv och den väl beprövade metoden, hitta frälsning eller en ny kärlek. Lyssnade på Per Holknekt i kväll och han sa många kloka saker och en del tänkvärda sanningar. Kanske, medialögner eller livslögner och det kanske behövs ibland?
Ja, han verkar inte må så bra trots en ny kärlek och antabus. Orden som befriar har han inte hittat ännu!

Stennäs behandlingshem utanför Umeå kan jag rekomendera helt medecinfritt och arbetar efter tolvstegsprogrammet. Har själv gått en behandling där

Nån som vet mer?

Skattar högt på ADHD skalan enligt min psykolog.
Och ska på utredning
(vilket jag har fattat själv, men inte brytt mig om det)

Det skulle förklara varför jag nästan super ihjäl
mig för att senare totalt tröttna på det.

Det är av eller på.
Det är On eller Off.
Svart eller vit.
Nykter eller dyngrak.

Det är en en röd tråd
Göra allt till 1000% eller
inte alls. Tröttnar.
Byter jobb stup i kvarten.
Måste röra på mig hela tiden.

Alkoholen gör att det blir tyst.

It does make sense....

Hej
Jag har läst vad du skrivit Nike Athena och du förmedlar en glädje över att du varit nykter för din egen skull och att dina barn också haft glädje av det. Därför undrar jag helt enkelt varför du satt upp denna gräns på 100 dagar? Varför begränsa tiden där man mår bra??
Ja det var bara en fundering men jag gläds med dig att du kunnat ha dina fina nyktra dagar. Bra gjort!
vänligen Ikaros

Hej Skamsen
Jag följer din kamp här. Jag tycker att du gör så mycket klokt. Framförallt att du tar det viktigaste först det vill säga kämpar mot att dricka. Men jag undrar om du inte borde ta och gå vidare med dina tankar om depressionen. Det känns på något sätt i det du skriver att där kan finnas en underliggande depression som behöver behandlas. MEN jag är övertygad om att det bästa du kan göra är det du gör, nämligen tar det viktigaste först, ingen alkohol.

Lycka till och var snäll mot dig själv.
Ikaros

Det har gått 90 nyktra dagar. Målet 100 dagar närmar sig. Då ska jag testa att dricka kontrollerat. Se hur det går. Läser boken "För mycket för ofta". Känner mig stolt men även lite rädd att halka tillbaka i pimplandet.

Och hälsar på ?

Vi är så jäkla bra, är så stolt över mig/oss ja Mick och Skamsen är också med, vilket härligt gäng vi är!
Önskade att även Lena72 var här med oss. Läser du detta Lena72 så saknar jag dig så mycket,
jojna oss skriv, skriv även om du inte är på banan. Du hör hit också.
Just i dag är jag stark just i dag mår jag bra! Fast suget finns där. Nu dricker jag vatten och även det hjälper lite.
Dat 8 är snart här. God natt vänner.

Jag är så glad för din skull, 2 vita det är toppen.
Det är inte lätt det här, i kväll har jag sug, men jag ska fan inge ge mig.
kram

Skamsen du är på banan, härligt, vi halkar men sen tar vi oss upp, det finns inget annat!!
Vi fixar det och hjälps åt.
I kväll har jag lite sug, men jag hoppas det är tillfälligt, ska hämta ett stort glas vatten
så går det säkert över. Trotts att det är sug, så tänker jag inte dricka är helt bestämd
Kommer inte att trilla i kväll.