Senaste kommentarerna i forumet

Hej, hur har det gått för dig? Hoppas allt är bra och att du är på G idag!? Min fjärde, din tredje dag, vi kommer att följas åt här och peppa varandra, det är jag säker på. Visst är det tufft, men jag läser mycket i andras trådar de som har kommit längre i sin nykterhet och det stärker mig att fortsätta och stå ut den här första tiden. Vet ju att det kommer att bli bättre framöver.
Kram på dig!

Att söka sig till likasinnade för att inse att man inte alls är ensam i det tunga! Det är väldigt lätt att annars känna så när "alla andra" är ute och festar. Men kom ihåg att du är långt ifrån ensam. Jag skulle också vilja tipsa om att ta reda på så mycket man kan om hur ett alkoholberoende fungerar. Det underlättar förståelsen för sig själv och sina egna beteenden! Ellen, jättebra tips! Du har hittat ett sätt att stärka dig själv varje dag och det är viktigt :)

Precis! Fokus på det goda i livet istället för grubbla över det man 'missar' som nykter.

Själv har jag också gjort en lista på saker som jag vill få in som rutiner i vardagen, skrivit upp på en A3 som en tabell och lagt på kylskåpsdörren.

Såsom 10min fysisk aktivitet (när man börjar från noll får man vara nöjd med väldigt lite :D), Dricka en kopp grönt te, Avstå godis, Skriva ner tre saker jag är tacksam över varje dag osv.

Om jag sedan gjort aktiviteten får jag sätta ett kryss för den dagen. Enkelt, men känslan att se alla kryss får mig att fortsätta med de bra vanorna.

'Äh, tio min kan jag väl köra lite övningar så får jag det där krysset idag också' :D Kan lova er att annars hade det blivit 'imorgon' för alltid.

igår hos en kund i USA. Jag tillbringade några timmar under kvällen med att prata med dom och försöka hjälpa dom att ta sig ur knipan. Jag föreslog ett antal åtgärder och sedan hörde jag inget mer. Jag får anta att det löste sig, men det hade varit trevligt att få veta vilket av mina förslag som gjorde susen. Det här är inget ovanligt, oftast hör jag bara av mina kunder när det är problem, ingen ringer för att säga att allt är bra. Det blir lite frustrerande i längden, jag får lätt för mig att min insats inte duger, att allt jag gör är att skapa problem. Så är det naturligtvis inte, i så fall hade jag blivit kortlivad i branschen, men ändå; lite positiv feedback hade varit trevligt.

Eftersom jag har den erfarenheten försöker jag att tala om för mina kontakter när jag är nöjd. För många, många år sedan, när jag just hade startat upp mitt företag och var alldeles ensam om att driva det, hade jag ett skattekontor som var synnerligen förstående och hjälpsamt. Jag minns en gång då jag var i USA och insåg att jag hade glömt skicka in en blankett. Jag ringde min handläggare som sade: "Inga problem, jag har alla uppgifter jag behöver; jag fyller i och registrerar blanketten åt dig så kan du skriva på när du kommer hem". Dom hade också för vana att göra en revision under andra året hos nystartade företag, inte för att "sätta dit" någon utan för att hjälpa till. Dom satte sig ner och förklarade vilka misstag man gjort och hur man skulle undvika att göra dom igen, ingen anmärkning ledde till någon åtgärd: inga straffavgifter eller annat elände, dom ville bara hjälpa till. Så jag skrev ett email där jag uttryckte min uppskattning. Senare hittade jag det mailet inramat på väggen i deras fikarum. Jag tror dom var ganska svältfödda på beröm.

Idag har vi fantastiska möjligheter att uttrycka vår uppskattning av ett bra gjort arbete via sociala media, men när jag tittar på olika företags Facebook-sidor t.ex. så hittar jag mest bara kritik. Ska man döma av vad som skrivs där så fungerar ingenting i vårt samhälle. Varför har vi så lätt för att kritisera våra medmänniskor för minsta misstag och så svårt för att berömma? Jag ser ju härinne hur alla stöttar och uppmuntrar, ingen kritiserar eller trycker ner, så uppenbarligen går det ju. Måste det verkligen till ett krisläge av alkoholistisk magnitud för att folk ska gå samman och hjälpa varandra i stället för att stjälpa? Jag hoppas det inte är så, jag hoppas att vi kan, även i vardagen, lära oss att uppskatta varandra för det vi gör bra i stället för att fokusera på de misstag vi alla gör då och då.

Ha en skön dag allihop!

Ja så ska det vara, du ska vara nykter, då är du bäst.

Låt nu några promille av medvetandet och vaksamheten se till att nykterheten inte blir slentrianmässig och självklar, så att du
i ett obevakat ögonblick riskerar att få promillehalt i blodet.

När jag hade varit nykter i halvannat år förra gången, började jag känna en härlig rofullhet gentemot alkohol. Alltså, sugen upphörde helt och det kunde gå åtskilliga dagar mellan någon tanke relaterad till alkohol. Såg jag någon dricka eller vara berusad så bekom det mig inte, det var något som skedde utanför mig och mitt jag. Detta pågick sedan i många år, och var en härlig tillvaro.
Känner, eller upplever du, något liknande LenaN?

Värmeljus och kramar till dig LenaN i novembermörkret

Är ny här inne och tycker om att läsa många inlägg, det hjälper och stärker. Söker själv efter saker som får mig att bryta destruktiva tankemönster.
Behöver tips så blev glad att hitta denna tråd.

också igen mig. Jag går min egen väg, har inte gjort saker på jobbet som går emot min etik och moral. Jag blev utfryst då jag inte ställde upp på mobbing av en arbetskamrat utan gick i försvar för hen och hamnade själv i blåsväder för det. Jag gav inte upp då heller, men det är som du säger, det var någon som tuggade på min själ, jag fick problem med hjärtat, blev sjukskriven och på den vägen vart det.
Jag har inte tagit till A förrän för två år sedan, jag har ingen riktig förklaring till det, en är väll att jag hatar kontroll, min man är även om jag älskar honom djupt så, blev han väldigt kontrolerande för att jag gjort en GBP och han läste att man kan bli alkis av den operationen. Då började mitt smygande jag kände att han skulle banne mig inte bestämma över mig. På den vägen är det för mig.
Sen brottas jag med mitt utanförskaps känsla, som bottnar i min barndom, som jag inte riktigt har bearbetat, den poppar upp ibland, som i dag. Men mycket var min abstinens som var medverkande till det. jaja livet är livet.
Hoppas din kväll blev bra. kram
Min är vit!

I dag blev det tjugo. Det känns inte så stort längre. Mer som en trevlig vana jag skaffat mig som fortgår utan att jag behöver anstränga mig så mycket. Ja, för det mesta i alla fall. Från början skrev jag till min släkting, som jag inte träffat på snart två år, och upplyste om varje månad jag fullbordat. Det var länge sen jag slutade med det, men av en händelse utväxlade vi häromkvällen följande rader med varann:

"Förresten, tror du att jag går omkring och är nykter fortfarande?"
"Jo, jag har trott att du går omkring och är nykter. Men så ska det ju vara."

Precis så är det. Det är precis så det ska vara. För mig.

Jag minns, jag minns! Det där med ringen, kommer ihåg det precis som om det var i går. Och alla känslorna som kommer fram inför jul. Saknaden, längtan, det stora eller lilla vemodet som rullar in. Och vad mer; jag minns hur jag låg dubbelvikt över tangentbordet när jag hade läst din tirad om att det ju var ett omöjligt företag att ha hund; det var ju ett evigt rastande hela tiden, man blev ju ALDRIG klar! :D Hahaha, underbart! Och nu har du varit med om det trevliga, också, med att ha hand om ett litet hundliv. Värmen, omsorgen, ömheten, kärleken, allt det där. Rätt åt dig! ;)

Så fint och gott att höra av dig. Blir glad. Ler. Kramar länge och varmt tillbaka! <3

P.S Förstår absolut vad du menar i din #1384. Och jag hoppas att du finner råd i allt det andra som är aktuellt för dig i dag. D.S

Vaknade i morse skapligt pigg med en lätt huvudvärk, Åt min frukost och kokade mitt kaffe, så har humöret gått upp och ner, abstinensen är verkligen för jävlig att brottas med. Har inget sug efter A det är positivt. Berg och dalbanan är i gång och ja lite självömkan också, men fan det är inte synd om mig, jag har själv ställt till det och det är jag som ska fixa det, får lite jäklar anamma i mig i alla fall.
Åkte iväg till en grupp som jag varit med i och berättade för dem att jag skulle inte vara kvar där, för min stress nivå. De vet
inget om mitt tillstånd och de har heller inget med det här att göra. Men fast jag har varit beslutsam länge att lämna gruppen så
kommer tårarna och alla tror naturligtvis att det är värre jobbigt för mig än det är, jo det är ju jobbigt men inte som de tror.
Sa god jul och gick ut i bilen och andandes, tårarna rann.
Åkte hem och började fixa med att byta lite gardiner och sätta upp ljusstakar orkade ett fönster sen slut, slut.
Nu har jag lagat mat och orkade inte äta men ändå.
Mannen fattar ju inget av varför jag är så slut, men ställer upp och i köket och tar sånt jag inte gör, disk m.m.
Nu är kvällen här, det blir att gå och lägga sig tidigt, förhoppningsvis kommer jag att kunna sova i natt också och
en ny nykter dag är framför mig. Jag har inget sug alls i kväll.
Ha en skön kväll alla fina människor där ute.

De orden ska jag bevara skriva upp dem och sätta på kyskåpet. Jag behöver se det flera gånger om dagen känns det som, jag ska träna :)
Min dag har varit bra trotts att det varit fruktansvärt turbulent. nyss såg jag att jag skrivit på fel ställe, så jag har lite att fixa :)
Ja tänk du om vi om så där ½-1 år kan säga att vi är nyktra, vill inte skriva alkisar, men jag gör det. Fortfarande kan jag inte ta det ordet i min mun, trotts att jag vet hur det är.
Kram vännen och vi vaknar utan bakis i morgon.
Ps. Sa föresten till mannen i dag att vi kan väll ta en vit helg, jag tror jag kommer att ta hem alkoholfritt vin och ha om det skulle börja suga i tarmen. Men jag vet inte om vi kommer att dricka det.

Jag undrar när den dagen kommer när jag förändras. När det blir lätt att vara, utan någon tanke på alkohol eller kamp med mat. När blir jag vuxen nog att orka betala mina räkningar utan att gömma dem på olika ställen. Hur blir jag den jag vill vara, så att jag kan vara en schysst mamma, även i framtiden? Hur gör ni?

Som sagt de funkar väldigt bra att dricka vin på hemmaplan, men i lummiga och festliga miljöer så tappar jag det. Det är så synd att alla bara ser när mig när jag är kanonfull, gjort så många felsteg att man nästan börjar förneka dom?!
Hur ska man då fylla de tomrum som alkohol lämnar sig om man inte dricker?
Mitt självförtroende har den senaste tiden inte varit på topp och de finns oändligt många anledningar till att köpa vin till helgen.
Hur känns de för dig nu när de gått några dagar sedan din senaste fylla?

Jag känner väl igen mig själv och andra i det du berättar. Alkoholproblemet är uppenbart men måste döljas inte minst för sig själv. Ser man problemet i hela dess vidd är det ju uppenbart att det man längtar så starkt efter måste man avstå från.
Ta hjälp är mitt råd! För inte kampen på egen hand för det är mycket få som lyckas med det.
Ikaros

..,in i värmen här. Vi slår följe med varandra framåt till ett liv som går att leva.

...kanske byta kontakt? Det är nog att kämpa med alkoholen, inte ska man behövs kämpa med frågor om bemötande också. Alla passar inte alla, det förstår din behandlare om hon är professionell. Ni talar inte samma språk vilket är nödvändigt om du ska få stöd till förändring. Finns det fler än hon eller är hon den enda?
Jag jobbar själv inom vård och behandling, din beskrivning av din a-tant får mig att tänka på en f d kollega. Jag ryser av din beskrivning för det är som att se denna fd kollega framför mig. Hårdhet är sällan en väg framåt. Rakhet är det oftast men man behöver inte vara hård för det.
Tycker du kämpar på som fasen denna vecka! Applåd!

Hoppas din dag varit ok så hör långt. Ser att du jobbar med ditt självförtroende också. Jag vill ge dig en tanke som varit till hjälp för mig själv när det gäller just självförtroende:
Låt inte andra bestämma ditt värde. Säg dig själv att du är värdefull! När du agerar som att du är en värdefull person kommer andra bemöta dig så också.
Det finns tusentals böcker om att tro på sig själv men dessa tre rader omfattar för mig allt.
Och det går att träna! Detta går absolut att träna!
Tänk Gunda, när vår morgondag kommer är vi både nyktra och har slutit fred med oss själva. Vi har liten bit att gå men visst låter det fint?
Ha en fin kväll! Kram

Började skriva på Gundas tråd men klistrade in det här istället då jag inte vill babbla om mig själv för mycket i nån annans utrymme. Nå:: Känslan att inte passa in var större förr. Jag njuter varje födelsedag, äntligen ett år äldre. Ju äldre jag blir, desto lättare att släppa taget om tanken på att passa in. Nej, det finns många sammanhang jag känner mig främmande och obekväm i. Men för mig är det viktigaste att få vara mig själv än att vara den jag tror andra önskade att jag var. Jag har alltid gått min väg, valt ensamhet framför anpassning. Tror folk ser mig som en stark person o inte helt enkel. Att jag började dricka hänger ihop med en tid där ett dysfunktionellt arbetsteam krävde saker av mig som jag vägrade leverera. Etik, lag och ärlighet är viktiga faktorer för mig. När omgivningen krävde av mig att "strunta i sånt" lämpade jag emot. Och då ökade stressen och känslan av att faktiskt hamnat i ett utanförskap. Mobbing skulle man kunna säga men jag vägrade se mig som offer för nåt sådant. Så jag kämpade för vad jah trodde på trots motståndet. Till sist fick jag ge upp. Motståndet var för starkt men jag hade druckit mig till en vara att snabbt återfå lugnet genom ett snabbt glas efter jobbet. Och ett glas vin blev flera, blev sprit blev kontrollförlust.
Men att känna sig utanför, utestängd, "fel" eller bara ogillad är som om nån stod och tuggade lite på ens själ hela tiden...
Trots detta kan jag i mina starka stunder känna mig glad över den jag är - i alla fall! Alkoholen är det stora undantaget från att välja att göra sådant jag kan stå upp för i alla lägen. Ännu en tanke för nykterhet och mot alkohol.
Men gu vad jag pladdrar idag hörni! Hoppas jag inte tråkar ut er fullkomligt!
Trevlig kväll o kram till den som vill o behöver en....

Förlåt Lena72 det som stod här skulle jag skriva i min tråd.
Är nog så trött så jag blir snurrig.
Vill du se vad det var
kolla in hos mig.
kram

Tack för tips!
Har nu bestämt mig att försöka med en promenad framåt kvällen!
Tog en promenad i går kväll och det skingrar konstiga tankar!
Äter redan vitaminer av olika slag! Äter b12, c vitamin och magnesium! Försöker hålla mig mätt, undvika att bli hungrig! Vill tillbaka till en tillvaro där man slipper ha ångest över att ha druckit! Vill bugga upp självkänsla och känna att jag faktiskt kan må bra och att jag duger som jag är! En dag i taget!!

Vi ska nog börja lära oss att klappa oss på axeln när vi gör något bra, det negativa är vi nog mer duktiga på att ge oss.
Tre dagar kanon, ja det är den värsta för mig, jag har den i morgon.
Låter så härligt med havet, längtar så att få se det, vi bor halvt om halvt i skogen och hav ser vi på sommaren om man åker på semester.
Ja hundarna älskar promenaderna, de får lite mer av den vara här också nu.
Jag har också känt att urinen luktar för jäkligt, så det är nog kanske som det ska vara, tänker jag. Efter någon dag har nog njurarna rensat ut en del av skiten vi har i kroppen.
Ha en bra kväll.

Det blev en skön promenad och det har blivit en till sedan, gick ner till havet precis vid solnedgången och det var så vackert där. Det var ett tag sedan jag var ute på promenad vid den tiden, då brukar jag redan ha hällt upp första glaset. Så det kändes skönt o kul att kunna gå en promenad då. Vovven blir väl glad åt alla promenader, tre stycken idag! Dag tre idag och jag känner en viss irritation och trötthet. Springer på toa hela tiden och urinen luktar pyton! Är detta vanligt, ni som har kommit längre i er nykterhet? Men nu har jag snart klarat tredje dagen och är stolt o glad över det.

Har varit med om detta så många gånger. Vill någon ändra ett beteende his en annan, så är det fram med piskan. Har haft ätstörningsbehandlingar och samma sak där. Jag kände mig ännu mera ensam och skam över att inte kunna ändra min situation. Bytte till alkohol och då funkar maten. Klapp på huvudet från ätstörningsteamet. Piska från andra delar i livet. Funderade allvarligt på att gå tillbaka till att äta och kräkas 15ggr/dag för det är lättare att hålla hemligt. Dock inte från mina barn som hittat godis varstans och fått följa med på äträder... Även om jag försökt skona dem så gott det går. Alkoholen är lättare att dölja, men inte från det vuxna ögat... Kämpa på!

Ska väl dock medges att ja kanske har tagit 1 vodka shots innan ja gått o handlat eller så me nångång mitt i veckan.

Har klarat o hålla de till fredag nu 3 veckor, o bara 4 öl. Även om de i fredags blev 3 vodka shots me o blev lite bakfull. Nu e ja sugen dock, men har ingen öl hemma, bara lite whisky o vodka.