Senaste kommentarerna i forumet

JA det går väl att ta sig igenom. Jag är fast förvissad om att klara det nu. Känner att sjukvården inte ger så mkt . har provat flera tabletter som t.ex campral o nåt annat. Tror att det måste komma från mitt inre att verkligen vilja och just nu känner jag väl att jag kan, men om några veckor.....Känner att det är stärkande att läsa här på detta forum och se vad alkoholen ställer till det.

Så skönt att du kommit över på den andra sidan nu och trivs med att vara nykter. Det är jobbigt när normaltillståndet är att lulla omkring. Det är väl skönt om man klarar av att lulla men det slår ju snabbt över. Önskar dig lycka till i din kamp, för det är en j...a kamp!

Hej! Va bra att du frågar här på forumet, för allra tryggast svar kan det vara en idé att höra med någon inom vården om du har funderingar kring biverkningar. Kanske har du redan fått svar på din fråga på det viset. Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet!

Vänliga hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Tack för uppmuntrande ord. Vill så gärna vara därframme nu o inte ha kampen. Det är det hårda jobbet jag fasar för men inser att jag inte kan fortsätta så här. Nu har jag styrka när ångesten är stark men jag vet att det kommer ändras. Skulle vilja ha handfasta råd om hur 17 man klarar att stå emot. Samtidigt vet jag att det nog inte finns någon genväg....

Förstår precis vad du skriver! Jag har också en gräns vid 2 glas, dock känns de alltid så trevligt vid 2 så man är sugen på ett till osv!
Jag känner mig mkt piggare och fräschare efter att stramat in mitt intag, vilket gör att måndagarna är mkt lättare att hantera nu :). Tankarna börjar vandra mot julfest och nyårsfest? En kanonfylla där får bara inte inträffa!
Jag borde egentligen inte heller dricka alkohol överhuvudtaget, jag har inte kunnat hantera alkohol sedan första ggn jag var på en fest. De gånger de går bra är när jag är hemma och avslappnad eller är på resturang, kanske ska man nöja sig där? :) Hur högt iq har man kan man undra!
Jag var på en jätteintressant föreläsning förra v och då sa person att handlingarna vi gör idag leder till de vi gör imorgon, de har jag tänkt mkt på de senaste dagarna.

Ännu en gång var jag nära att trilla dit. När jag slutade jobbet tyckte jag att jag kunde köpa några öl och dricka, var så sugen och tyckte att det inte gör något. Det som fick mig att låta bli var antalet kalorier, vill ju gå ned i vikt och inte upp. Såå glad nu att jag inte köpte någon öl, det gäller att tänka efter flera gånger. Snart är dag 15 avklarad, känns skönt. Nu vet jag också att suget försvinner efter en stund ?

Jag funderar på det där som du skriver MondayMorning, om att hela Forumet ju faktiskt är en AA-grupp och att vi inte behöver ha små enskilda grupper också. Kanske är det så att jag var lite egocentrisk och ville ha många som peppar mig i min tråd? Men det verkar ju också som om många faktiskt skulle vilja ha en riktig AA-grupp, men att vi alla kanske känner att vi bor på små orter och att det antingen är långt till en grupp eller att vi inte vill bli igenkända på orten. Jag gick ju på två möten och kände mig inte alls hemma där, men här i gruppen som finns på Forumet, där känner jag mig mycket mer hemma.
Nu är jag ändå på andra dagen av nykterhet och det går bra än så länge. Imorgon är tredje dagen och det kan ju bli lite svajigt då, det vet jag av erfarenhet. Men denna gången är det ju inte ett försök att sluta med A, denna gången är det på riktigt. Så det är klart att morgondagen kommer att gå bra. Man måste ju se framåt och absolut inte bakåt.

Det känns att man är inne i en process...är så trött. Nu mot kvällen går ögonen nästan i kors och jag fattar inte hur jag ska uppbåda energi att orka lite till. Tänker mycket kring sug, bakrus, val, vanor, förändring, kroppsskador...läkande.
Hoppas er dag varit bra eller åtminstone ok...eller uthärdlig...Min har varit ok.

Tummen upp!!

Att inte känna sig redo är lite vanskligt tror jag. Det är då det är så lätt att lyssna på missbruksjaget om att "det inte var så farligt" Du kanske ska tänka på hur du har haft det och hur du vill ha det i framtiden. Flera vänner i träfrack har du. Vad kan du göra annorlunda som inte dom lyckades med? Ölsuget kan nog försvinna mer och mer med tiden. Jag tycker du lyckas bra med a-frihet, och har sett fördelarna med det. Själv har jag funderat mycket på släktingar till mig som inte lyckades sluta och vilken strid och kamp deras liv var. Skam och skuld på det. Det livet vill jag helst slippa...

Mondaymorning
Visst skall man bli stärkt, vet inte om jag är känslig eller hon för tuff! En svår våg att hon måste slå en på käften så man fattar o vara för hård. Som hon sa: -Det har gått ett år sedan du kom hit och jag kan inte fjanta med dig längre och DU HAR FAKTISKT BARN!
Så rätt, så hemskt att höra!
Jag är nog lite konstig också för jag blir alltid tvärt om?! Om någon bjuder och trugar kan jag verkligen säga nej tack men om någon säger: Du ska inte, du får inte (då tar jag som ett trotsigt barn 2!!!!!)

Gunda
Ikväll kämpar vi! En kväll i taget! Tänker på dej! Tack för ditt snabba svar.
Kram

Känns igen starkt. A demonen tar över hela ens hjärna, verkligen skrämmande. Det finns utvägar för den som vill. Att läsa o skriva här är ett sätt. Hoppas du hittar din väg snabbt. Styrkekram

Härligt?

Har läst igenom din tråd igen, vet att jag läst förut men friskat upp minnet lite.
Jag känner att vi är i lite lika situation. Vill sluta men ändå någonstans inte vill.
Vem är det som talar i oss egentligen?
Nu tar vi en dag i taget. I kväll blir det en vit kväll.
Tror mig förstår dina tårar, här rinner de också.
kram

Kan du inte försöka byta a-tant?
Så ska dom inte hålla på, dom ska stötta
så man känner sig stärkt när man går ut från mötet.

Stort grattis till din vecka.
Tycker du är superstrong som klarat det
Kämpa på.

Kram

Va skönt det är att detta ställe finns!
Härliga människor är vad ni är!<3

Tårar rinner och jag orkar min kamp ett par timmar till! Tack!
Hoppas min storm lägger sig o jag finner samma frid som du!
Tack!

Idag har det gått 1 vecka. Hurra!
Antabus svald. Kände mig på topp i morse. En dag i taget! Helg nykter med mycket mys med barnen, fantastiskt!

Men.....

Har varit hos min Atant och min man var med. Ett givande möte men känner mej så värdelös.....
Hårda ord från Atanten: nykter, aldrig mer, stackar man, stackars barn, nu kör vi antabus, skall inte, aldrig, nu räcker det!
Vet att det är den hårda sanningen men när jag går därifrån känner jag mig verkligen som en ALKIS!!!!

Min man sa att han kan ju faktiskt inte förstår (begär jag inte heller)
Att man har åstadkommit detta själv o att det inte är någon sjukdom. (Håller nog med)
Det är nyttigt att se sina effekter av sitt drickande men det gör samtidigt SÅ ont. Känns som jag snart går sönder av dåligt samvete mot min familj. Hur kan jag ens tänka ordet vin? Tänka en dag i taget? Borde vara självklart att aldrig ens nudda vid tanken då det är av ren egoism!

Är rädd att detta gör att jag tar till med min snutte?! Är man svag människa som måste ha en snutte (vin) när livet går emot en? Hur gör alla andra? Eller hur gjorde jag innan mina båda föräldrar dog inom kort o jag slappnade av med vin? Har glömt....

Vill känna mig stolt, och med lite jävlar annama, nu vill jag bara försvinna bort.

Firar 1 vecka med tårar.....

Kram

Ja jag har läst den.
Känner också igen mig i dig.
I dag har jag nog åter fått en insikt, en riktigt rejäl tankeställare. Har gjort en test där jag verkligen inte blev road.
Förskräckligt, jag har en väldigt hög alkohol konsumtion, är både ledsen och rädd. Fan att jag låtit det gå så här långt.
Men jag är verkligen fast besluten att nu får det vara nog. Alkoholen var rolig förr, men nu är det bara en plåga, allt det roliga
trevliga tillsammans med andra är borta. Nu är det bara ett tvång och ett helvete.
Tack Lena att du skrev till mig, behöver det känner jag. är förtvivlad.
Men ändå tackar jag någon där uppe för att de ledde mig hit. Här får jag insikter och stöd av underbara mäniskor som du. Här kan
jag läsa om hur det går för andra, hur vägen har varit krokig för många men hur de har rätat upp sig. Jag ska också dit, så är det bara.
kram

Det är som att läsa min egna tråd för ett tag sedan. Har du läst min tråd?
Känner igen mig SÅ!
Kram

Hej o välkommen hit. Jag känner igen mig i de mesta i din beskrivning om a. Jag ville nog oxå kunna dricka litegrann o vid enstaka tillfällen, men det har aldrig gått. Inte som ung o inte nu heller. Jag höll på att förlora allt . Relationen till mina barn, min gubbe . Och framförallt mig själv, jag satte upp mål och bestämmelser med mitt drickande som jag aldrig kunde hålla, till slut var jag sååå trött påminnas själv och min livssituation att jag bestämde mig för att det får vara nog. Körde med öppna kort till min sambo o barn och sökte dessutom hjälp utifrån. Det är det bästa jag gjort, och nu har jag varit nykter i tre månader. Inte alltid roligt, livet är som det är. Men 1000ggr bättre än när a var med i bilden. Tror att du ska unna dig en tids nykterhet, så du känner in vad du vill och vad som är bra för dig. Ta det lugnt och läs o skriv härinne, så är jag ganska säker på att du kommer fram till ett bra beslut. Kram o lycka till

Har jag kommit på att jag dragit in, hemska tanke.
Jag börjar förstå att min älskade make har fått problem med mitt drickande, än vet han inget om mitt varje dags drickande, men
jag märker ju att han mår dåligt av mitt drickande på helgerna. Han dricker också, men verkligen inte de mängderna som jag.
Jag fyller på mitt glas då jag tror att han inte ser, tror att det inte märks att jag blir fullare och fullare. Jag har slutat tjafsa och anklaga, tack gode gud för det.
Jag fattar inte att han står ut med mig, att han inte bara säger att nu får det vara slut.
Men vi pratar inte om mitt drickande alls, vi är tysta, kollar på tv och vist har vi trevligt men inte så trevligt som vi skulle kunna ha.
Det är hemskt att det är så här, jag vill verkligen inte vara den som man sitter och tittar snett på och undrar hur långt det ska gå den här gången.
Jag blir förtvivlad över att jag tagit in elefanten, att vi inte kan prata om det här, jag vill ju inte det och kanske mannen inte törs ta upp det, vad vet jag.
Skam, ångest och skuld är följeslagarna, just nu.

Tack för din kommentar!
Jobb har jag men är mammaledig just nu från en chefstjänst, vill dock inte tillbaka till jobbet och har sökt till högskolan i januari, hoppas, hoppas att jag kommer in!
Jag vill igentligen dricka alkohol men det känns som jag har förmycket att förlora!
Tycker det känns svårt att söka hjälp pga av mina barn, tänk om någon ifrågasätter mig som mamma om jag erkänner på riktigt att jag har alkoholproblem..
Allt känns så tungt nu och har problem med att sova på natten.
Tror nog att jag är deprimerad eller nått sånt men vill inte riktigt söka för det heller, finns saker som hände när jag var liten som jag inte vill grotta i, små minnesbilder som jag inte vill veta mer om..
Är lite rädd att dom vill att man ska gå och prata med nån och att alla minnen kommer tillbaka..
Att må dåligt brukar gå lite i perioder för mig så hoppas att allt blir bättre när jag börjar plugga..

72 dagar minus 7 dagar

All planering till att kunna dricka alkohol och lösningar för att handla på olika bolag osv är nog en igenkänningsfaktor för de flesta av oss på forumet. Att läsa och lära mer om oss själva och hur missbruket fungerar är viktigt för förändring . Kram...