Senaste kommentarerna i forumet

Dina ord värmer, känner verkligen att jag behöver peppning.
Att känna sig misslyckad och att ångesten kommer är ju inget som gynnar mitt beslut, det gör kanske att man misslyckas igen får dåligt samvete och då är karusellen igång igen.
Men fortfarande har jag inte berättat för mannen att jag har de här problemen. Han registrerar ju att jag dricker för mycket då vi dricker tillsammans, men säger inte så mycket om det, men jag ser ju att han inte är glad i det.
Han vet inte att jag dricker när han har gått och lagt sig.
Jag vet ju att om jag fortsätter så här så spricker bubblan snart om jag inte skärper till mig, så jag kan inte städa undan sprit som han har hemma, men jag är inte sugen på spriten, det är vinet som är min bov. Ska inte ha vin hemma till att börja med, det är så att jag måste rensa huset på vin. Är det så att suget ser till att jag börjar nalla i flaskorna då är det dags att berätta. Jag är inte främmande för att den dagen kommer, men vill inte än, vill inte att han ska få reda på hur det är. Vill jobba med mig själv innan så att jag har det att komma med den dagen.
Jag vill inte smygsupa längre, det är ett som är helt säkert.
Tack för kramen, kram till baka till dig!

Jag har ingen a hemma alls. Tycker det är som med annat jag vill sluta med att det lockar och är svårare att låta bli om det finns hemma. Bra att du hällde ut vinet. Musik och tankar på vad som är fint i livet är bra för välbefinnandet. Du är inte misslyckad, gjorde bara ett dåligt val. Kram....

Här på forumet finns svar på dina frågor. Du tar till dig det som känns rätt. Men du måste tro på en förändring och vilja förändra dit liv och ditt sätt att dricka alkohol. Jag tror också att svaren ligger hos dig själv. Det finns beroendecentrum eller liknande i varje kommun. Dit kan du höra av dig och kolla vilken hjälp som finns att få. Har du arbete, så har arbetsgivaren stort ansvar för att hjälpa dig med a-problem. Det bästa med forumet är att det finns människor här som har liknande problem som en själv. Vissa har kommit längre i sin process om förändring, och andra är i startgroparna. Styrkekramar ...

Vad bra att det släppte och kändes bättre!
Låter som att du har en bra plan, jag tror på dig!
Logiken säger ju att jag borde sluta dricka helt, men det är ju så jäkla synd när jag vill måttlighetsdricka.
Behöver strama åt mina regler ännu mer. Ibland har jag tagit tre glas för att jag känt efter två att "det här går ju bra", men sen blir tre snabbt fyra och fler. Så två är en gräns där jag fortfarande reflekterar nyktert. Ska dricka vin på restaurang på torsdag, känner mig trygg i den miljön. Hoppar dock över AW'n på onsdag för det känns som en situation som kan spåra ur då de bokat nåt ställe med spel och dylikt och jag inte är något jättestort fan av sådant och säkert skulle lägga mest tid på mitt glas.

Kraftiga skakningar och kramper är typiska abstinensrelaterade besvär. Som tur är går abstinensen över på något eller några dygn. Blir det för illa bör du söka läkarhjälp. Den av för stora och långvariga alkoholintag triggade ångesten sitter i betydligt längre. Några veckor brukade det ta för mig. Men det är individuellt.
Bra att du börjat skriva här. Och läs mycket. Här finns många kloka, hjälpsamma och empatiska medmänniskor som delar med sig av egna erfarenheter, och som ger användbara råd. Många är värdefulla förebilder, som visar att det går att komma loss ur alkoholens grepp, oavsett grad av missbruk. De är levande exempel på att det går att börja leva ett nyktert liv i frihet.

Så lycka till och varmt välkommen hit

Bra att du hittat hit. Abstinensen håller i sig ett tag beroende på vilka mängder dagligen du druckit och hur länge det pågått. Du måste ta hjälp av sjukvården om du får svårigheter med psykiska eller fysiska symtom. Läs på forumet, och ta till dig information om alkohol och dess verkningar som passar för dig. Det går att förändra sitt liv, tro mig. Styrkekramar

Vad sägs om att bara ställa fram julmust och mineralvatten på julbordet i år?
Den som vill ha starkare varor kan väl förklara varför.

http://www.expressen.se/debatt/alkoholens-narvaro-ifragasatts-sallan/

Jag har inte haft någon direkt abstinens, men har kunnat vara bakis två dagar efter att ha druckit. Då har hela kroppen skakat, kissat och kräkts blod. Jag såg just i min egen tråd att jag skrev första gången för ca 8 månader sedan. Det har med andra ord inte varit någon rak och enkel väg. Jag har fallit flera gånger, men fortsatt försöka ändå. Tror jag klarat 3 veckor som längst under denna period. Nu är jag uppe i 15 dagar och har som mål att vara nykter till nyår, vilket var 55 dagar när jag startade. För mig har den viktigaste delen som tidigare saknats att jag inte trivdes med att vara nykter, ville bara bli full och komma bort. Just nu trivs jag väldigt bra som nykter och älskar att vakna upp utan ångest och dåligt mående. Jag tror på att ta det som det kommer och reflektera mycket över sina känslor och varför man dricker, för att sedan kunna åtgärda det.
Stort lycka till!

Hej
Hur skulle det fungera med denna AA grupp är det tänkt?
Det är väl redan som en AA grupp där vi alla skriver.

Skulle det vara en grupp i gruppen?
Är inte med riktigt ....

:)

Vilken härlig läsning, det värmer och jag gläds så otroligt för din skull.
Familjen är ju det viktigaste i livet och ens egen nykterhet, så är det bara.
Härligt!

Då har jag hällt ut det sista vinet. I går kunde jag inte helt låta bli, så det blev en ½ flaska. Sen sov jag till 03.00 hade hjärtklappning, ångest och kände mig totalt misslyckad. Har inte sovit en blund sen dess bara legat och funderat. Så jag gick upp och hällde ur vinet och nu får det vara nog.
En ny dag och nya möjligheter. Jag lyssnar på Sarah Dawn Finer. Jag står stark, som hon sjunger, den ger mig så mycket styrka, jag ska inte fastna i mitt dåliga beteendet. En dag i taget!!!
Ha en skön dag vänner.

Detta är bra! Jag är med

egentligen, som gör det nyktra livet lite extra besvärligt? Jag har haft flera starka sug på sistone, ingenting jag inte kan handskas med, men det gör mina dagar lite mer ansträngande än vanligt. Jag är trött och håglös vilket får till följd att jag får tvinga mig att göra de saker som inte kan vänta. Allt annat skjuter jag upp. Det här verkar vara en del av min årsrytm, för ganska exakt ett år sedan påbörjade jag resan mot mitt senaste återfall. Om jag tänker tillbaka lite längre än så, så har den här tiden på året alltid inneburit att mitt supande antingen har inletts eller eskalerat. Kanske är det vädret; när det låg snö på marken för ett par veckor sedan mådde jag riktigt bra, nu när det är mörkt och trist får jag inte riktigt till det.

Jag skyller på ljuset, eller snarare bristen på ljus. Det är mörkt när jag går upp; det är mörkt när jag går och lägger mig. Mina morgonpromenader är fortfarande en av de saker jag ser mest fram emot under dagen, men det är svårt att finna näring för djupa tankar när man inte ser mer än ett par meter framför sig. Det verkar som om jag inte är ensam om det här heller; kanske inbillar jag mig, men jag får för mig att flera andra här inne har bekymmer med sin sinnesro just nu. Kanske ligger det i våra mänskliga gener, skördetiden är sedan länge över; allt vi kan göra nu är att försöka få förråden att räcka till genom vintern. Det måste ha varit en tid av djup oro för våra förfäder, att inventera förråden utan att veta hur lång vinter man ska planera för.

Vi moderna människor behöver inte leva med de bekymren men gener ger inte med sig så lätt. Någonstans djupt där inne finns det nog rester kvar från långt tillbaka, när livet var skräckinjagande och oron för vår överlevnad gick att konkretisera. Vargar, Dansken och sjuka kor var påtagliga hot. Idag kanske oron finns kvar men vi har inget att hänga upp den på, så den blir en slags odefinierad, molande värk djupt inne i vårt sinne, en värk som vi försöker döva på artificiell väg. Så det är väl inte att undra på att vi har det lite extra svårt just nu, alkoholen har ju varit mänsklighetens följeslagare i tusentals år, även den har kanske lyckats rota sig i våra gener. Det räcker nog med att tänka på att våra förfader satte av en del av den livsviktiga skörden till att göra brännvin, oavsett hur svåra tiderna var, för att inse att det här är en kompanjon som inte ger sig utan strid.

Ha en bra dag!

Idag mår jag fantastiskt bra, skulle t.om. Inte kunna dra mig för att kalla mig lycklig.
What?

Jo precis ni hörde alldeles rätt, ingenting att kunna klaga på, just nu, just idag...
...och exakt nu behöver man återkoppla till just ...varför?
Man kanske kan lära sig något och i framtiden föröka kunna uppleva det igen.

Okey, It's complicated, men ska försöka rabbla upp alla grejor som jag tror har med saken att göra.
Ombyggnation, yep femtonspelet är igång på andra svepet, och nu finns ingen återvändo, vi började riva idag.
Har dragit mig länge och försökt hitta på olika anledningar till att skjuta upp det, men nu gick det inte längre.
Så det står en gästsäng i allrummet med en massa hurtsar, kläder hänger på ställningar i sovrummet ja det ser ut som ett zigenarläger, prylar överallt utom i ett rum, det som vi håller på med.
Förra helgen kollade vi in de nya grejorna på Ikea, planeringen var i full gång, måtten satta och vi visste vad vi skulle ha.
Idag rev jag och svärsonen ut inredningen och körde på sopen, en av mina farhågor om hur hårt det satt i väggarna föll som en sten ifrån mitt hjärta det tog bara en och en halv timme, sedan kunde vi ta det lugnt igen, vi hade ju inget nytt att börja bygga med.
Yes fick användning för min släpkärra igen, tjo!
I veckan dra vi iväg och bränner hål i plånkan igen på Ikea, småplocka lite under veckan.
Men det känns bra och vi ligger i fas med projekteringen, glad gubbe.

Nästa grej är att båda barnen har hållit sig hemma idag och vi har umgåtts ifrån frukost till sömdagsdeckaren.
En annan anledning är att dottern och svärsonen har fått låna hem en valp för att socialisera den ifrån flocken.
Ja det låter konstigt men de känner en uppfödare som de ev. Ska köpa en jycke av i nästa kull, men hon har andra valpar som bara umgås med sina syskon och vet inte hur man umgås med människor, det lär dem de med att ta hand om en valp åt gången.
Okey det blir mycket jagande med kiss och bajsandet och visst händer det olyckor både här och där.
Men jag är sååå lycklig när det finns ett djur i min närhet, allting stannar av och jag kryper på golvet blir slickad i hela ansiktet.
De stora klumpiga tassarna och bakbenen som inte har en aning var frambenen har varit är en ren fröjd att få se.
Klumpiga nyfikna och alldeles utlämnad åt oss människor försöker vi ge dem otroligt mycket kärlek och tillit.
Jag matar dem i smyg och kelar med dem, släpar runt på dem på mina axlar och de sover sött med sin stora nos nedborrad i mina magveck, det är bara ren och kär kärlek, ingenting annat.

Sedan lagar vi en kopiös mängd mat till middag och de allra flesta är involverade i tillredningen, det blir lunchpaket till oss alla i flera dagar framöver.
Därefter ligger vi alla helt utslagna i soffan och stånkar efter att ha ätit för mycket mat och väntar på efterrätten.
Några somnar till sött efter att ha haft en hård helg med fester och arrangerat en också.

Jag är bara så förbaskad lycklig när jag tänker på att det här, det är min flock och vi känner samhörighet och trivs i varandras närvaro.
Och så har vi en tillfällig gäst som brer ut sig över kuddarna i soffan när jag smeker dess rosa mage som är fjunig av tunn päls.
Dess återgäldning av mitt oändliga klappade blir en stinkande hundprutt var tredje minut och luktar gammal hundmat, och kanske med ett inslag av de små smakbitarna jag gav denne när dennes tillfällige matte och husse inget såg.
Det blir mitt straff och det tar jag med ro.

Jag släcker ner mitt hus för att gå och lägga mig sist av dem alla, det är mörkt och regnet smattrar fridfullt mot takfönstret och jag snavar på en gardinstång som ligger tvärs över golvet bakom fotänden på sängen, skriker till lågmält och river av en Hardanger av svordomar...
Men tänker sedan...haha det kunde ju ha varit mycket värre, jag kunde ju ha varit onykter.

Idag för åtta år sedan påbörjade jag mitt livs svåraste resa, och den pågår än.
Då gick jag och lade mig med fyllånger och förstod att så här kunde det inte få fortsätta, det var inget liv, ingen glädje bara ett ständigt slagfält mot mina alkoholdemoner.

Idag är jag fri och åtta år senare kan jag glädjas åt att jag har en familj som jag älskar, det var då petitesser i jämförelse.
Men saker förändras när inte alkoholen har kommandot, det lilla blir stort, och det stora blir litet.

Alkoholen slet mitt inre till trasor, nu blev det till ett fint lapptäcke istället.
Kanterna fållade och små hål finns där ibland, smutsfläckar visar på ett liv som har levts fullt ut, men ack så kärt.
Det värmer och håller mig borta ifrån kylan och vassa kanter.

Mors!

/Berra

Vilket inte är konstigt efter att man kört hårt. Svettningar, svårt med sömnen och framföf allt den förlamade ångesten. Jag tycker man börjar återhämta sig i vecka två. Det är bra om du kan äta ordentligt och drick mycket vatten.
Rid ut detta nu, det är tufft men det går över och fortsätter på den nyktra vägen ska du se att det blir lättare med tiden. Dom ständiga tankarna om alkohol kommer avta och livskvalitén skjuter i höjden!
Var strark och ta dig igenom detta nu. Styrke kramar till dig.

Jag vill också vara med! kram

Tusen tusen tack för dina fina och kloka ord!!!!!

Ja visst vore det roligt om många vill hänga med oss här på Forumet i vår lilla aa-grupp och stötta mig och varandra med vår nykterhet. Detta är bara första dagen utan vin för mig, men jag känner mig väldigt glad att ha kommit så långt ändå. Tänker läsa vad ni andra skriver både här och i andra trådar och försöka att skriva något varje dag också. Har förstått på många här inne att det är till stor hjälp att lyssna på andra och få skriva av sig när det känns jobbigt. Men min första dag har gått fint och jag hoppas det kommer att fortsätta så. Och du Gunda, en dag i taget tar vi och det kommer aldrig att bli en klyscha. Kram på er!

Åh, tack så jättemycket Gunda! Blir så glad av dina ord ?
Idag är dag 14 av 55 som nykter, tycker det går bra. Dock har jag ätit väldigt mycket onyttigt istället vilket inte är så bra eftersom jag vill gå ned i vikt. Men någon påse chips jämfört med 20 öl, fyllepizza och ångest, vad gör det? En grej i taget, fortsätter att vara nykter och äter så hälsosamt jag kan.
Trevlig söndagskväll till er alla här på forumet ?

Hej alla fina! Helt ny här på forumet, nyfiken att få dela era tankar och delge er mina! Kram M. ❤️ (Glömde...har 4 dgr nu!)

Ja det är nog så Startanew. Jag är lite för gammal, 40 år, och har för många situationer som gått åt helsike bakom mig där A har varit inblandat för att kunna hoppas på att det ska "gå över". Det här är mitt ok att bära. Men jag mår ofta psykiskt dåligt och är en så rastlös själ.. Å får mig att glömma en stund. Den stunden är värd så mycket (givetvis inte lidandet och ångesten som kommer efteråt, men just då när jag dricker är jag så glad att slippa oron en stund). Behøver hitta något som hjälper mig att hitta det lugnet på annat håll. Tränar mycket, det ger visst lugn. Kan inte titta på tv, inte se film det ger mig Nada. Jag är helt enkelt inte intresserad av påhittade historier och söker efter autentiska möten/historier. Min terapeut tror att jag är överintelligent och att det är det som gör att jag så lätt blir uttråkad. Jag tror det är något annat. Jag famlar efter en trygghet och ett lugn som inte har att göra med A... Är så glad att ni finns här. Det hjälper mycket.

Om du läser i olika trådar här inne ser du nog att det knappt är någon (om någon överhuvudtaget) som inte fallit. Att falla är en del av tillfrisknandet, detta säger jag inte för att legitimera att ta sig ett återfall utan vad man väljer att göra med det när det händer. Om man reser sig, kavlar upp ärmarna, försöker lägga ångesten åt sidan och istället ta sig en funderare på hur man nästa gång inte ska ramla i samma fälla då kommer man vidare. Det är lätt att säga när man inte är fylld av ångest... jag drack själv på en fest förra helgen, jag gjorde inget dumt, men efter att ha stått emot när allt var så fruktansvärt känns det ju enormt onödigt... men jag inser att min trigger är när jag mår lite bättre och vill vara som alla andra, slippa allt kaos i huvudet... det visste jag redan men detta bekräftar ju det ännu mer... jag skulle "bara" ta en fördrink... nu vet jag att jag inte "bara" ska göra det, för då är steget till "bara" ett gott glas rödvin till maten så litet och sedan är det full rulle.... otäckt hur snabbt allt man vet och har gått igenom försvinner ut genom dörren... man blir ledsen för att man svikit igen och gjort att steget till tillit är ännu längre... men en sak jag lärt mig är i varje fall att inte gräva ner mig, att inte använda ångesten till att sparka på mig själv mer än jag måste, att använda detta konstruktivt, att inse hur på min vakt jag måste vara när jag trodde att jag inte behövde det.
Att du drack nu betyder inte att de veckor och de fantastiska framsteg du gjort är bortkastade. Du börjar INTE på ruta ett, du har en massa saker som du lärt dig och som finns kvar. I början behövde jag nästan testa när jag var själv eftersom jag hade ett sådant ultimatum hemifrån för att inse att jag inte heller klarade av att dricka när jag inte hade någon som vaktade mig... att problemet inte bara var att jag drack fort för att dölja... visst kan vissa gånger gå bra men det är bara en tidsfråga.
Vi kan hjälpas åt att påminna varandra om hur lätt vi glömmer ibland... Du har många kloka tankar om återfallet, håll fast vid dem och ta en dag i taget! De saker du gjort är fantastiska! Stor kram

Har läst igenom din tråd nu och ser fler likheter. Hur mycket man verkligen vill vara en "normal" drickare tex.
Jag vet att jag aldrig kommer kunna. Och även om jag skulle kunna hur skulle jag veta att jag kan? Säg att det går bra 100 ggr i rad men den 101a spårar det ur och blir galna minnesluckor.
Jag är väldigt tveksam till att man kan lära sig dricka måttligt om man är som vi är.

Du verkar ju nu ha nått långt så fortsätt och vi alla finns här för varandra!

Då jag tänker på att man kan utveckla ep, har nog inte tänkt att nått sånt skulle kunna hända.
Trotts att jag har en bekant som just har fått ep, av sitt drickande. Nu har hen utvecklat alzheimer också.
Ofta har man tanken att det vad det än gäller, händer bara andra inte mig.
Insikt behöver man nog.
kram

??