Senaste kommentarerna i forumet

Har du barn? Kan dom hjälpa dej i din tanke när du vill ha en anledning till att försöka avstå? Mitt barn hjälpte mej, hon är liten men börjar förstå saker o ting.. Sen tog jag även Antabus för jag litar inte på mej själv. Kanske det kan vara nåt? Jag sa till min läkare att jag ville ha det. Sa bara att jag lätt tar till alkohol när jag mår dåligt. Inga fler frågor på det.. Jag hoppas så för din skull att du hittar din anledning o att du orkar!

Hej
Att dricka alkohol i samband med depression är inte bra, milt uttryckt. Frestelsen att ta en återställare är ändå värre. Jag är övertygad om att du skall se upp med alkoholen. Jag vet hur smygande den kan ta över. Bra att du upptäckt risken och kan du sedan undvika alkohol helt under din depression är det ändå bättre. Alkoholen är en farlig, förrädisk, medicin som jag kämpat emot i över 50 år.
vänligen
Ikaros

Du har allt att vinna....jag ville inte heller, vägrade nästan o blundade de gånger nån här på forumet föreslog mig det, att söka hjälp. Nej nej inte det, inte jag, aldrig! Nu är jag tacksam att jag tog det steget, kändes så skönt att släppa taget om att "jag måste klara det själv"....
Det finns olika instanser, större städer större möjligheter. Jag bor självi en byhåla men det fanns en väg att gå också här. För mig är sekretess, tystnadsplikt, anonymitet, begränsad journalföring el ingen alls avgörande punkter. Kolla om din kommun har Råd o stöd inriktat mot alkoholberoende. Det är en stödinsats inget bistånd o därför förs ingen dokumentation, har inte ens behövt uppge personnummer. Kolla Kjell, jag känner så igen mig i ditt smygande o kontrollen som inte alls finns.

Hej tjejen, hur går det för dig?
Kram!

Är du där? Hur går det för dig?
Stor kram!

Har inte mått bra alls denna helg. Men har gjort ytterligare några steg i rätt riktning. Inkluderat ännu en vän i min kamp.
Pratat med familjen o tömt huset.
Mulletant! Så glad jag blev över din hälsning. Du skrev några ggr till mig när jag var med här första omgången. Tack för stöd o kram till dig.
Sisyfos, ja, jag ställer väldigt högs krav på mig själv. Har svårt att nå en förlåtande inställning till mig själv.
Gunda, ja en dag i taget. Inte lätt detta men enda rätta vägen fram o ut ur beroendet.
Tacksam för min familj, att det finns vänner som kan ta emot också denna hemlighet. Tacksam för forumet o tacksam att jag hittat en behandlingskontakt. Även tacksam att också denna dag snart är över. Här har varit ett kompakt mörker idag, regn o ännu mera mörker. Det är inte den mest roliga årstiden direkt, jag tycker det är tungt.

Vi vill så gärna ha barn. Det är snart dags , vi vill försöka. Vi har ett gemensamt boende och stabila, fasta jobb. Men jag vill inte sätta ett barn till världen med en alkis till far ,

Ja det är så skönt! Finns ingen annan man kan säga detta till... Eftersom de är lite tabubelagt med alkoholproblem, särskilt vid så låg ålder?! Såg på ngt program ngn ggn och då sa dom att ju tidigare man börjar dricka, desto mer sannolikhet har man att utveckla alkoholproblem när man blir vuxen... Jag började rätt tidigt med festandet så tror de ligger något i det.
Första måndagen jag känt mig så pigg på länge, underbar känsla, känns så värt att dricka mindre! :) Nu förstår man vilken inverkan alkohol har... annars brukar jag bara lääängta tills måndagen är över och det är åter tisdag.
Jag ska göra de jag brukar, träna, laga mat, hand om hemmet. Jo en mini AW på tor också. Hur ska du spendera din?
Han sa ingen men ja märkte att han uppskattade det :)

Medicinerar du mot depressionen? Sedan hur länge i så fall? Att vilja dricka i tid och otid kan vara ett illavarslande tecken, även om det inte är direkt i återställarsyfte. Att gå hemma sjukskriven är ibland inte alls bra. Du behöver kanske komma ut och göra något annat och som kan distrahera ,roa, dig. Tror du inte?

Upplever att min omgivning har mer problem med att jag inte vill dricka än jag själv.

Och jag vill verkligen inte isolera mig i mitt hem för att jag inte kan dricka.

För mig är inte den där första ölen/glas vin ett alternativ.
Då tjongar jag rakt ner i en period av drickande igen.

Jag kämpar på - en dag till.

Tack igen, det värmer mig
<3

För en del kan känslorna härja omkring lite extra när man håller på och förändrar sina alkoholvanor. Då gäller det att hålla ut, fokusera på andra saker som kan får dig att må bra och fortsätta kämpa även om du får konstiga tankar ibland. Vägen är sällan spikrak. De flesta har någon period som är tuff men det är lite olika när den kommer.

Säkert är det tuffare att inte vara hemma där saker är tryggt, samtidigt kan det vara därför som du inte är så sugen eftersom de saker som i vanliga fall sätter igång suget inte finns på samma sätt där du är nu.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Helt fantastiskt jobbat, grymt helt enkelt! Var stolt och njut!

Ett av de snyggaste exempel på hur man kan tacka nej som jag har sett. Mycket stark jobbat!

/magnus
alkoholhjälpen

Sommaren 2015, sedan dess har det max blivit 2-3

Om någon orkar läsa , var ju en stund sedan jag skrev här. Över ett år sedan. Mycket har hänt i mitt liv på det här året. Tyvärr har jag inte slutat dricka. Har fått tillbaka mitt vanliga körkort efter ett år med alkolås , så den biten har jag skött. Lyckades ha godkända leverprover dom gångerna jag blev inkallad. Dricker fortfarande , nästan dagligen , mer eller mindre . För att lindra ångest och stress . Men jag aktar mig noga för att köra när jag inte ska. Den biten gör jag inte om igen . Jag har stått i bakgrunden och läst här då och då. Jag beundrar er som är så starka och tar tag i er själva. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt, jag vill så gärna bli nykter.
Jag drar mig för att söka hjälp, jag vill inte bli en "registrerad alkoholist" och riskera att bli av med körkortet igen .
Jag inbillar mig att jag kan klara det själv.
Har en ny relation sedan ett halvår tillbaka med värdens underbaraste tjej, trodde ingen kunde vara så förstående och omtänksam som hon är, hon vet att jag inte hanterar alkoholen men hon vet inte hur ofta jag dricker och hur illa det är.
Jag smyger med det och lyckas tack vare att hon jobbar mycket nätter.
De gånger jag är ofrivilligt nykter är när hon är med mig, när hon inte jobbar. Jag kryper ur skinnet, vill bara ha sprit . Kan inte sova osv.
Händer att jag "bara ska ut i garaget" ska skruva på jänkaren heter det, men går ut och drar snabba klunkar ur gömda flaskor och döljer lukten med cigariller , för det tycker hon stinker så mycket att hon inte blir närgången.
Är bara rädd att jag kommer att supa bort det här också, för det kommer komma om jag inte slutar, frågan är bara hur man hittar gnistan innan man får ett ultimatum.

Nu skickade jag för tidigt.
Vad jag undrar över är hur får jag rätt "mindset" för att stå emot? Det känns som jag kommer explodera om jag inte får några öl och börjar snart klättra på väggarna
Är arbetslös så har inte så mycket att sysselsätta mig med

Wow! Vad starkt. Kram

Gick ut på krogen igår med en väninna som till viss del vet om mina problem (hon dricker kopiöst själv)
Hemma hos henne innan utgång så stod mat och vin på bordet.
Så fort jag såg att vinet redan var upphällt så tackade jag nej.
Skyllde på att det är Söndag och jag ska upp tidigt.
Hon drack gladeligen upp det själv.

Väl nere på stan så möter vi upp ett gäng där ingen spottar i glaset.
Alla bjuder alla på omgångar och mycket riktigt en stor iskall skummande öl hamnade
snart på bardisken framför mig.

Okey Gud (eller kanske alkoholdemonen), du prövar mig hårt denna kväll!

Tackade nej och beställde in en stor kaffe och gav bort ölen till en i gänget
som happily drack ur två glas samtidigt.

Runt 23.00 så var folk ganska onyktra och jag kunde smita iväg som
den torrboll jag är :)

Vaknade dessutom nu på morgonen med ett ryck och trodde jag var bakfull.
Denna obehagliga känsla av: Vart är jag? Vad gjorde jag igår? Har jag ångest?
Tills jag kom på att jag inte var bakfull!
Snacka om att hjärnan spökar.

Hur som helst så klarade jag min prövning.
Makten fick vinna över alkoholdemonen.

Min "sober clock app" står på 34 dagar idag som helt nykter.
Jag klappar mig själv på axeln och tänker well done, Monday!

Kram alla hjältar! Jättekramar till alla

Jag räknar som du nämner ovan eftersom måttlighetsdrickande är mitt mål. Har du samma mål så funkar det jättebra att räkna så :)
Hur mår du idag?

Den här sidan hjälper verkligen till. Tänkte på det i helgen, att det kan vara så många tillfällen då man känner sig missförstådd eller dylikt, man aldrig här inne.
En envis hosta hänger kvar, men mår fint i övrigt. Hur ska du spendera veckan?
Och förresten, nämnde din sambo något om din måttlighetshelg?

och låg i utkanten av Atlanta. Mitt missbruk hade ännu inte nått den nivå då jag drog mig tillbaka från världen, så jag hängde en hel del på barer. Strokers var inte bara en bar, det var också en strippklubb. Där lärde jag känna Nicole. Hon var nitton år gammal och kom ofta och satte sig hos mig och pratade mellan arbetspassen. Hon hade rymt hemifrån vid fjorton års ålder och försörjt sig på diversejobb tills hon blev arton och kunde börja strippa. För en ung kvinna som inte hade någon egentlig utbildning var det oerhört frestande detta, hon tjänade lika mycket pengar som en civilingenjör eller en revisor. Så hon stod på en scen, rörde sig i takt med musiken och tog av sig kläderna en gång i halvtimmen, kväll efter kväll. Tvärtemot den gängse uppfattningen är inte alla strippor prostituerade eller drogmissbrukare, Nicole rörde inte alkohol, hon rökte inte och hon erbjöd ingenting utöver en titt på hennes kropp. För henne var det bara ett välbetalt jobb. Så småningom bjöd hon hem mig.

Hon hade träffat Tim på sitt första jobb, han var manlig strippa på samma klubb som hon. Egentligen var han licensierad elektriker, men strippjobbet erbjöd bättre betalt och innebar inte att klänga på en hög stolpe i hällregn och åska. Jag vet inte om det kan kallas kärlek, kanske var det bara två vilsna själar som sökte trygghet i varandra, men dom flyttade ihop och fick barn. När jag träffade dom bodde dom i ett litet nedgånget hus i Snellville alldeles utanför Atlanta. Tim hade blivit för gammal för att strippa och han hade ingen lust att återgå till hällregnet och åskan, så han var hemmapappa medans Nicole försörjde familjen. Han tyckte om att sitta i en stol i trädgården på kvällarna och röka en cigarett med diffust och definitivt olagligt innehåll.

Hushållet bestod dessutom av en flicka i tidiga tonåren, vars mamma var förlorad i droger och vars pappa var okänd. På något sätt hade hon hittat till det lilla huset i utkanten av byn, och gjorde nu sitt bästa för att bli en del av familjen. Tim insisterade på att hon skulle gå till skolan, så varje morgon klev hon på skolbussen och varje eftermiddag klev hon av den igen. Vad hon gjorde däremellan brydde han sig inte så mycket om. Föräldraföreningar och lärarkontakt existerar inte i den här världen. På sin fritid tog hon hand om den lilla, städade, diskade och läste läxor. Några kamrater såg jag aldrig till, kanske skämdes hon för att ta hem några, kanske hade hon inga.

Vid den här tiden jobbade jag ofta i deras trakter, så jag hade en bil stående hos dom, det blev billigare än att hyra. Tim hämtade mig alltid på flygplatsen när jag landade, ofta tog han hela familjen med, för dom var det en fantastisk upplevelse att åka dit, att se flygplanen starta och landa representerade en livsstil dom aldrig skulle få uppleva själva. Så småningom förde mitt jobb mig till andra delar av världen och vår kontakt blev mer sporadisk. Dom flyttade till South Carolina och köpte ett stycke land med ett litet hus på, det var Tims vision av framgång i livet; att äga en plätt jord. Det varade inte länge dock, ett år senare hade dom flyttat tillbaka till Georgia och bodde i en husvagn på en campingplats.

Det var sista gången jag träffade dom, jag undrar ibland hur dom har det, att jobba som strippa är strikt åldersbegränsat så Nicole gör med all säkerhet något annat nu. Kanske är dom fortfarande tillsammans, kanske släpar Tim omkring sina verktyg på någon byggarbetsplats, kanske sitter han i fängelse. Livet som Redneck i USA är oförutsägbart; en dans på slak lina utan skyddsnät. Jag är tacksam för den inblick jag har fått i så många människors liv, men ibland hade jag önskat att få veta hur det slutar, och samtidigt ändå inte. Är det något jag har har lärt mig hittills så är det att människoöden sällan fortlöper så som man vill att de ska, kanske är det bättre att inte veta.

Ha en bra dag!

Heja dig! Blir så glad av att höra att det går så bra för dig!

Kram från Rabarber

Femte helgen nykter! Jag har varit på trevligheter där jag normalt hade druckit men valt bort alkoholen. Har även varit värdinna och valt bort alkoholen, det känns bra. Idag blev jag påmind om en av mina gamla fylle-fadäser och klumpen i magen landade direkt. Usch vad jag skäms. Samtidigt blir jag också heligt förbannad på människor som måste hänga ut andra. Jag tycker de borde tänka längre, förstå att troligen är just den händelsen inte något som personen i fråga är mest stolt över. Men det är tydligen att begära för mycket. Händelsen som jag påmindes om gör ont, det gör ont att jag druckit sådana mängder så jag gjort bort mig, det gör ont att människor pratar illa om mig. Men ondast gör att de man trodde var riktiga vänner garvar och tycker det är kul. Jag personligen tycker med lite distans till det att många av de saker jag gjort och saker jag utsatt mig för är allt utom kul, de har under lång tid visat att jag ej hanterar alkohol, att jag borde slutat för länge sen.

Jag fortsätter kampen och hoppas att även de som roar sig åt mina misstag kan se att jag försöker och kämpar för en förändring. Men också att även trots alla tokigheter så är jag inte värd att hånas. Alkoholen är ett gift som gjort mig till en människa som gjort saker som inte är jag som person. De som ej kan se det är inte värd mig försöker jag intala mig men det är svårt ska jag medge.

ska jag träffa läkare för att prata om mitt drickande. Jag ska vara ärlig och berätta att jag dricker mycket mer än de nio standardglas i veckan som är en övre gräns för kvinnor.

blev inte bra. Ensam hemma på fredagkvällen. Öppnade en flaska vin och skulle bara dricka två glas. När flaskan var tom gick jag på krogen. Blev berusad. Igår var jag på fest och hade bestämt mig för att klara av att dricka lugnt. Det gick inte. Jag blev full och lämnade festen innan middagen var över. Gick gråtande och vinglande hem. Hemma öppnade jag en flaska vin och började fylleringa till människor jag inte haft kontakt med på flera år. Ingen svarade som tur var och jag har inte vågat kolla samtalslistan i telefonen än.