Senaste kommentarerna i forumet

Hej Evert
Jag har inte glömt dig. Undrar hur du mår
Ikaros

Svartvit, tack för stöd! Ska läsa din tråd och hejarop tillbaka!!! En helg klar nu om jag låter en folköl vara "vitt", det borde jag egentligen inte tillåta men en folköl på en vecka är ändå bra. Har tränat och gått ner i vikt och haft mkt mindre ångest än tidigare.

Såg hela filmen i fredags och kom även i håg slutet när jag vaknade på lördags morgonen.
Kände ganska stor avsaknad av A i lördags kväll, whisky flaskan stod bara en armlängd från tevesoffan, järnspöket vann inte denna gång.
Nu är det söndagskväll och så här långt har det gått bra.
Nu kommer det en vecka med möten och konferenser, med både vin och öl till middagarna och barsittningar på kvällarna. Hoppas jag kan vara ståndaktig och säga nej tack.

Härligt de låter som du också har haft en bra och måttlig helg! Jag är stolt över mig själv och de är tackvare denna sidan som jag fått energi att ta tag i mina problem.
Starkt av dig att "bara" ta 2 glas, ja är likadan efter den 3e så vill man inte gå hem, been there done that! Förstår att de måste känts lite trist, men så mkt bättre än att vakna med minnesluckor dagen efter!
Nu kör vi nya tag och dricker måttligt! Ser redan fram emot nästa helg och fortsätta på denna banan :).
Gick din förkylning över i helgen?

Har ett par dagar att ta igen. Ingen ångest. Inga dumma sms. Inga slagsmål (haha) och inga minnesluckor. Men, jag släppte min nolltolerans.

TORSDAG
Middag med en kompis. Drack ett glas bubbel innan maten (tog en timme att dricka upp), drack ett glas bubbel under middagen (tog två timmar att dricka upp och jag lämnade till och med lite), och sen en gt efter maten (tog också närmare två timmar att dricka upp och drack heller inte ur hela drinken).
Jag är stolt att jag lyckades hålla mig så himla bra. På vägen hem gick med ett par vänner till nästa ställe men endast för att möta upp en gammal flamma som jag blivit väldig god vän med. Han mår riktigt dåligt efter att ha brytit upp med sin tjej. Då tog jag mig en mellanöl att sippa på, drack inte ens halva.
Visst, sista ölen kanske var sjukt onödig men jag fick känna mig lite behövd, som en bra vän (vilket jag verkligen kan behöva) och jag var riktigt jävla snygg så ville visa upp mig lite. Och i "nyktert tillstånd".

FREDAG
Stannade hemma hela kvällen, kollade på modern family och somnade vid 22. Riktigt skönt!

LÖRDAG
Var klar på jobbet vid 01 och gick med en kollega på AW. Vi delade på en flaska bubbel men jag har märkt att min gräns ligger vid två glas så jag stannade efter lite mer än ett glas. Vilket funkade bra för oss då min vän verkligen gillar bubbel så det var en win-win. På nästa ställe köpte jag en halvtaskig drink för att inte dricka så snabbt. När det köptes in nya ställde jag bort min halvuppdruckna drink och drack ännu mindre ur nästa. Helt magisk känsla att bara välja bort alkoholen och dansa istället. Attt få känna mig på topp efter lite bubbel och vara den där roliga Becca jag vet att jag kan vara. När dom köpte in shots så toppade jag deras shot med min och skålade men den knappa centilitern som fanns kvar i mitt glas. Guld. Fick säkert i mig lite mer än jag själv tror men upp emot två drinkar, en shot och så bubblet från innan. Jag hällde ut, ställde åt sidan eller gav bort mer än jag drack.
Kvällen slutade med att klubben stänger, jag dansar mig ut och en kompis skriver att han är för full och behöver hjälp. Jag sa hejdå till alla och gick för att hjälpa honom. Han var rätt rund om fötterna och verkade vilja följa med mig hem men jag sa nej. Skrev ett par roliga sms om disneyfilmer till en crush jag har (han skrev först), men absolut inget pinsamt eller något jag har ångest över. Det var mer roligt.

Så jag vaknade upp med myskläderna på, håret i en stor gosig bulle och suktandes efter en god juice. Och vad hittar jag inte i kylen? En stor, iskall juice med smak av blåbär och svarta vinbär.

Jag sa att jag skulle ha nolltolerans men det är uppenbarligen ett omöjligt jobb för mig. Summa summarum är jag nöjd. Nu blickar jag framåt och ser fram emot en nykter vecka! Målet för denna veckan är att hitta till SATS och köra ett spinningpass.

Frågan nu är bara, börjar jag räkna om som dag 1? Eller ska jag sikta mot (som Karin01) att räkna dagar utan minnesluckor, pinsamheter och känslan av att vakna upp med livsångest? Rent spontant är drickandet igår inte något jag vill säga till min syster som är benhård med att jag måste ha nolltolerans, men samtidigt tycker jag att så länge det inte är varje helg och så länge det inte spårar ur att jag hellre räknar mina dagar som Karin01.

Vilken glad läsning! :)
Jag drack två glas vin på AW'n i fredags. Mitt sällskap frågade om ett tredje, men då visste jag att det kunde barka åt h-vete så jag fick skylla på att jag behövde gå hem och laga middag. Kände mig lite dämpad på vägen hem över att ha detta problem men slog bort tanken på att gå förbi systemet så gick istället hem och drack varm choklad. Igår gick jag några ärenden och gick sedan till systemet och köpte en liten flaska vin som jag drack i soffan. När den var slut så ville jag såklart ha mer, men visste ju också att det räckte som det var.
Idag är jag uppe, pigg och ångestfri och rensar hemma och donar. Heja oss, nu kör vi max måttligt nästa helg också.

I fredag drack ja ingen alkohol, vilket är första ggn på mååånga år! I lördags drack jag 2 glas vin, kunde inte stå emot men de var iaf bra mkt mindre än vad jag brukar hälla i mig! En annan sensation är att jag inte varit på bolaget, vilket är väldigt skönt att slippa, det är ändå ganska ångestladdat att gå dit.. Eftersom jag fick en flaska i v så räckte den för mig och min sambo.
Sååå kontentan är att jag är väldigt nöjd, har inte vaknat bakis och har nyttjat mina ledigs dagar bättre då energin har varit på topp!
Jag har bakat, tränat, städat, och gjort lite research om saker som jag sparat på!

Det blir bättre! Det är en utmärkt början att göra hemmet alkoholfritt. Tror att det kan vara nödvändigt nästan. Eller åtminstone svårtillgänglig alkohol som man inte tycker att man kan dricka.
hoppas du snart kan se dig själv med lite andra ögon. Det är lättare att se på sig själv med lite blidare ögon när man kommit lite längre i sin nykterhet och det kommer. Du grejar det här och sen har du ytterligare en erfarenhet att hjälpa andra med. Tycker man ska lämna det där med att tro att man själv ska vara perfekt och felfri. Det är dessutom lättare att förlåta och förstå andra om man inte väntar sig perfektion.

Tror som dig att man lärt sig mycket om sig själv varje gång man gått en liten bit på vägen till ett bra liv.
Att njuta av de korta stunderna är så viktigt.
Önskar dig med en fin söndag

Åtminstone om man ska tro en av villaägarna i det sprillans nya villaområdet jag passerar på morgnarna. De har satt upp en ljusslinga runt garageporten, med röda, gröna, blå och gula lampor som blinkar i takt med någon tyst melodi. Lite tidigt kan man tycka, men varför inte? Igår var en perfekt vinterdag, en sådan där dag som man ser på vykort, och julstämningen infann sig med omedelbar verkan. Barnen åkte pulka i backarna, det skottades snö och lades ut ris vid ytterdörrarna och luften var hög och klar, så där som den bara är på vintern. Så som klimatet ser ut nu för tiden gäller det att ta vara på de stunder som ges.

Kvällen blev snudd på magisk, månen var nästan full och lyste på en snödriva ute på terrassen, där hunden låg och njöt. Skuggorna låg djupa, bara denna enda snödriva lyste som av ett inre ljus. Jag stod i dörröppningen och betraktade scenen, rädd att störa den om jag gick ut. Det var som om universum hade läst vad jag skrivit nyligen och ville visa mig att det finns stunder av frid, stunder att bevara och ta med sig. Den varade inte länge, men nog för att jag skulle hinna ta en mental bild och sortera in i ett av mina album, det där som ligger överst i högen och som jag tar fram och bläddrar i då och då.

På sätt och vis är jag nog rädd för närhet, Dionysa, mest av ren självbevarelsedrift. Jag har älskat tre kvinnor i mitt liv, den första lämnade mig för en bättre man, den andra blev mördad av ett svartsjukt ex och den tredje valde att lämna världen för egen hand. Så jag kan väl säga att jag inte har haft mycket tur i kärlek, kanske var det aldrig meningen, kanske var det slumpen som som var på dåligt humör och tog ut det på mig, kanske står orsaken att finna i mig själv. Jag lär aldrig få veta, och det är länge sedan jag slutade fundera på det där. Jag försöker leva mitt liv så gott det går med de förutsättningar jag har, och även om det har varit upp och ner så vill jag nog hävda att jag har, och har haft, ett gott liv.

Hur konstigt det än kan låta så tycker jag faktiskt att mitt missbruk har hjälpt mig på vägen. Inte när jag har varit aktiv, men alla de gånger jag har slutat har jag jobbat mer med mig själv än många människor någonsin får privilegiet att göra. Jag har byggt upp en självinsikt, jag har lärt mig att njuta av de lyckliga stunder som drar förbi emellanåt, jag lever i nuet och har lärt mig acceptera att allt inte är solsken och rosor. Så även om jag känner mig lite melankolisk just nu, så vet jag ju att det kommer bättre tider, kanske kan jag så småningom lära mig att själv tända lampan när livet mörknar.

Ha en fin söndag allihop!

Fin text! Intressant det där med stillbilden, där allt är fixerat, men där brasan "sprakar muntert utan att falna". Den liggande hunden kunde i så fall lika gärna vifta på svansen i en evig loop. En sprakande brasa är rörelse och liv.
På ett liknande sätt undrar jag över (den antydda) identifikationen av den så utomordentligt pregnant beskrivna känslan han fick när hustruns fingrar rörde sig över hans ansikte med nirvana.
Texten ger alltså en del att fundera över. Kanske bara det att levande liv på något sätt är rörelse och att frånvaron av rörelse är död? Och så kan jag förstås undra över om denna ytterst förfarna skribent inte har publicerat sig i något sammanhang.
Jag förstår också att du känner dig lugnad av vad han skrev, när du nu hade haft dina tydligen mycket motiverade farhågor.
Nedan en länk till Pete Seegers insjungning (det finns också många andra på Youtube) av Woody Guthries Hobo's lullaby. Där finns också drömmen om frid. Själva vaggsången är ljudet av hjulen mot skenorna – en lugnande musik som ändå talar om rörelse och liv. Och där finns refrängens psykologiska mantra: "let the towns drift slowly by".
Huruvida denna sång har någon som helst anknytning ..vet jag inte, men eftersom den är en av mina favoriter ville jag ändå skicka med den.

https://www.youtube.com/watch?v=RsfcZgnXapE

Jag inbillar mig att du är jätterädd... för närhet, Heueh. Med all rätt, säger Dion

så hade jag gjort precis det du föreslår. Jag hade nästan glömt det, men musik har den där makten; förmågan att föra en bort till ett Shangri-La som man skapar själv. Nu ska jag bara hålla andan i drygt två veckor till, sedan blir lådan med ljusen den första jag packar upp.

Ja precis, fram till nyår :)
Men även idag står jag i valet och kvalet kring huruvida det ska tas något glas vin. Men jag vet hur det brukar sluta, alldeles för full, bråkar och mår skit imorgon. Att vakna illamående, yr, torr i munnen och darrande kropp. Nej tack! Det får bli nyktert med någon film på tvn och en kopp te. Trevlig lördag på er!

Hej allihop! Jag har varit hyfsat nykter i nästan två månader. Idag har jag tagit mig ett hyfsat medvetet återfall. Medvetet! Jag undrar varför. Går in i känslan - försöker i varje fall. Jag tror att det har med sorg och saknad att göra, men vet inte riktigt vad det är jag sörjer. Jag fortsätter leta, med - eller helst utan - a.

Ja, trött trött trött.
Orkar just ingenting. Idag åker alkoholen ut ur huset. Pratat m maken. Men för övrigt: orkar inget!
Hoppas kunna få ut lite mer av morgondagen, har lagt ner hoppet om idag. Sova, vila, vara bara. Inget kul liv men det är så här det är just nu....

Hej Svartvit

Vad menar du med 6 av 55 ?
Har du en egen deadline på 55 dagar?

Tänd ljus inne, det hjälper till
Man blir varm och lugnare....

Kram

På något underligt sätt tror jag att jag inte är ensam här på forumet att känna igen mig i din sorg, även om den naturligtvis är unik för just dig. Men sorgen är densamma. Jag vet inte vad just jag sörjer, men den känns starkt ändå. Jag har tagit ett par öl... för att fly från den, eller snarare- kanske närma mig den. Inte bra, men ändå.

Klockan är snart 15.30 och det känns som att det borde vara sovdags snart eftersom det redan börjat bli mörkt. Vänjer mig nog aldrig vid detta mörker, tycker det är otroligt deprimerande. Idag är det dag 6 av 55 utan alkohol, blir enkelt idag då jag är fullbokad med alkoholfria aktiviteter.

Den där känslan du beskriver då din hustru försjönk i läsandet och du försjönk i hennes lätta smekande. Precis så. Sökandet efter den där allomfattande tryggheten, vilandet, den yttersta innersta friden. Den jag tror att ett litet barn upplever när det stoppats om av en varm och trygg vuxen, har vällingflaskan i munnen och sömnigt lyssnar på en vacker saga.

Hade alkoholen bara gett mig den känslan och inte ett helt långtradarlass med andra bieffekter, ja, då hade jag nog velat fortsätta dricka. Men så sinnrikt uppbyggd är nu inte den där vätskan. Tycker det är kalas att du kan identifiera vad du söker och längtar efter. Och att alkoholen är en klen surrogathustru/surrogatsagoberättare. Det är synd och det är bra och vi får fortsätta vår vandring.

Vet du vad jag tycker du ska göra om det där suget fortfarande håller i sig? Detta ska du göra:

Nummer ett: Tänd en massa ljus överallt där du befinner dig.
Nummer två: Dra igång Bing Crosbys "40 Christmas Hits".
Nummer tre: Sätt dig i ljushavet med en god kopp varm dryck och bara lyssna...

Gör du allt det här så kommer du ganska nära dom fina fingrarna. <3

Ett klokt val.

Det ligger sån storhet i det du skriver, har du tänkt på det? Så här skriver du: "Att man tystnar här på tråden är för mig en riktig varning och en början på flykt in i förnekelse igen."

Tycker du är en mycket klok människa. Glad att du är det. Och du? Ekar är ena himla bra träd. En varm och stilla kram vill jag ge dig nu. Du är en bra ek åt dig själv.

Och man kan ju faktiskt städa nykter med.
Det går t.o.m lite fortare.

;D

Läs just dina inlägg från den 29 september.
Men ÅH Vilken skillnad!! <3 <3 <3

Släpp inte den känslan du har idag!
Håll fast vid den och tänk att du alltid vill må SÅ bra.
Det är precis så som livet ska kännas.
Det är så dom "andra" känner som inte har ett missbruk.
Upp tidigt, pigg och vaken, ut i snön, få saker och ting gjorda.
Må bra!

Du kommer klara detta.
För varje dag som nykter så kommer mer styrka, fler insikter.
Kämpa vidare men du är en väldigt GOD väg bort från ditt beroende.

Kram

nu är du på väg åt rätt håll. Bort från alkoholen och drickandet.
Fortsätt så här, ett steg och en dag i taget.
Och du, bättre ostädat och nykter, än städat och full.

Ha en bra och nykter lördag!

11 dagar och det går förvånansvärt bra! Känns otroligt skönt att vakna tidigt och må bra ? Åkte ut till stallet tidigt, tog en liten promenad i skogen med shettisen. Hon är inte så gammal och har mycket att upptäcka. Härligt!
Idag jobbar gubben helg vilket aldrig annars händer så jag är ensam hemma. Egentligen, om man tänker ur mitt alkisperspektiv, så vore det här en ypperlig dag att festa till det på. Huset är som en smärre katastrof och det är många gånger jag påbörjat mina fyllor med att dricka öl och städa. Ju tidigare på dan dessto bättre tydligen. Överlade med mig själv en stund idag, är det inte okej egentligen att dricka på en lördag, drack ju inte en droppe förra helgen? Men faktum är, helt ärligt, att jag är inte det minsta sugen. Faktum är att tanken äcklar mig lite grann. Så bra ? Sen är ju missbrukshjärnan lurig så det kanske vänder under dan, men varför grubbla på det just nu?
Nähä, eftersom jag vaknade kvart i fem idag så ska jag unna mig lyxen att sova förmiddag. Sen blir det kaffe och kaka och därefter försöka få ordning i huset - i nyktert tillstånd ? Kram