Senaste kommentarerna i forumet

DET går faktiskt att leva ett liv utan alkohol.
och livet utan alkohol är faktiskt väldigt bra.

Det är en tung ångestfylld fotboja som tagits som tagits bort från min ankel.

Strunta i gårdagen och morgondagen.
Det är just idag som gäller.
Släpp oron för hur det ser ut imorgon.
Ha ett eget mantra som du tänker på varje morgon
när du vaknar.....

Sysselsätt dig så hjärnan får tänka på annat.
Måla, virka, sticka, korsord, baka krångliga recept, läs böcker, kolla serier.
(ska just börja läsa Magnus Hedmans bok, när ljuset släcks - om vägen ur missbruk)
Få hjärnan att fokusera på annat.

När din oro, ångest, abstinens har släppt börjar hjärnan arbeta klart
och du kommer att kunna betrakta dig själv och din situation utifrån ett annat perspektiv.
Tankarna på alkohol kommer klinga av mer och mer.

Det är jobbigt i början men kämpa på.
Jag lovar att det kommer vara värt det.

Livet går inte i repris
Det är det som är själva grejen....
~ Jonas Gardell

Känner med dig, hoppas o tror på bättring. Sjukvården kan ha oanade resurser emellanåt o du får helt enkelt vänta o se tiden an. Kanske medicinerna tar fullt ut oxå. Ge inte upp, stooor bamsekram

Hoppas det gick bra för dig igårkväll och att din nattsömn blev god. Stor kram från mig
Nu tar vi en dag till.

Nae några Nobelpris i litteratur kanske vi inte får för våra inlägg men definitivt bragdguld för uppvisat mod och ärlighet.
Hoppas ni sovit gott, jag har haft en lite ryckig sömn

Nae några Nobelpris i litteratur kanske vi inte får för våra inlägg men definitivt bragdguld för uppvisat mod och ärlighet.
Hoppas ni sovit gott, jag har haft en lite ryckig sömn

Finns en oro i mig. Kommer jag klara detta och hur ska jag göra för att klara detta. också oro för kroppen efter vad jag gjort mot den. Googlar skräckslagen diverse symtom. Denna rädsla borde ju vara tillräckligt stöd att sluta dricka men jag har ju varit rädd många gånger o druckit ändå.
På jobbet går det lättare då jag är upptagen av annat. Ensamkvällarna kommer vara min största utmaning.
Känner mig lite ledsen idag. Allt är mycket omtumlande.

ska jag anlita en flyttfirma. Jag har flyttat många gånger men alltid lyckats få ihop vänner och bekanta, och nu på senare tid; barn som har kunnat hjälpa till. Men den här gången är det annorlunda, barnen har fullt upp med jobb och familjer och vänner har jag inte så många längre. Inte den sortens vänner som man kan be om flytthjälp i alla fall. Det verkar bli svårare att samla på sig vänner ju äldre man blir och ju oftare man flyttar. Här, där jag bor nu, har jag i princip bara en vän som jag skulle kunna be om hjälp, och han skulle säkert samla ihop en del av sina kompisar om jag bad honom. Men så vill jag ju inte vara till besvär.

Jag är lite av en enstöring, är inte mycket för att träffas i tid och otid för att snacka dynga. Och så var det ju det här med missbruket. I början, när jag just hade flyttat hit, blev jag inbjuden till lördagsfika på stan då och då, men tackade nästan alltid nej, jag var ju bakfull och då är det ingen höjdare att äta bakelser och snacka skit. Så det blev glesare mellan inbjudningarna och till slut upphörde dom helt och hållet. Och nu sitter jag här i mitt elfenbenstorn och undrar vart mitt sociala liv tog vägen. Jag saknar det egentligen inte, jag träffar en väldig massa människor i jobbet, men ibland får jag för mig att jag vill försöka passa in.

Jag trivs faktiskt bra med mitt liv som det är, det är bara det att ibland undrar jag hur det skulle vara om... Ungefär som när jag går förbi en uteservering på sommaren och undrar hur det skulle vara att vara en av de där människorna som kan sitta i en stor grupp och snacka om ingenting med ett glas vin framför sig, ett glas om inte behöver fyllas på en gång i kvarten, som inte leder till en medvetslös natt på soffan. Flickan med svavelstickorna liksom. Vilket är rent löjligt, jag trivs som sagt bra i alla fall, varför sträva efter något jag troligen inte vill ha ändå? Det där livet är bara eftersträvansvärt i mina tankar. Men drömma kan man ju alltid, så jag tror jag satsar lite högre i fortsättningen. En yacht i Monte Carlo, ett strandhus i Karibien, en våning på Manhattan. Mingla med premiärfolket på the Chinese Theatre. Dream big, som jänkarna säger.

Ha en fin dag!

Antabus är receptbelagt. Jag fick utskrivet första gången från vårdcentralen. Slapp ha samtal osv utan kunde gå dit och ta det där. Vet inte hur det fungerar med journalerna därifrån dock! Men jag antar att det finns en notering att du fått det utskrivet av en läkare iallafall.
Man kan gå till öppna beroende mottagningar och få det utskrivet också. Men även där blir det till högsta grad skrivet i journalen. Men värt att få det utskrivet om de skulle hjälpa dig! Lycka till!!

trodde jag också att jag var. Men för mig rinner det ur nu, jag bara babblar och babblar i min tråd. Skriv så får du stöd, jag är helt säker på det. Du har helt rätt i att man inte ska fastna i misstagen utan försöka lära av dem och gå vidare. För mig har det varit jätte bra att läsa läsa läsa och sen skriva skriva. Det finns en del som man känner att man är i en nästan liknande situation man känner samhörighet med, sen en del som är olika, men med samma problem och man strävar åt samma håll. Jag har fått många aha upplevelser här inne och det har hjälpt mig jätte mycket.
Bra att du fixade en egen tråd. Nu är det natt och jag kan skriva dag tre i morgon på min nykterhet :) Jag tackar varje dag, den där uppe som visade mig vägen hit.
En dag i taget.

Var kan man få tag få antabus, utan att gå till läkaren? Vill inte få in det i mina journaler..

... jag undrar vad du gör och hur du har det just as I write this, Sisyfos. Nu var det länge sen.

Jättebamsekram, så här i slutet av andra november.

Samma här Villhaettliv

Jag har en tendens till att vilja spela casinospel på nätet under mina nyktra perioder.
Det har jag dock lyckats att hålla mig ifrån - dock finns suget där.
Det skulle vara förödande för mig.

Räcker med att jag har druckit bort en jordenruntresa flera gånger om.
Behöver ju verkligen inte spela bort mina pengar med.

Det vi gör att när vi bestämt oss för att inte dricka så söker vi ett annat craving.

Fan finns det inga bra begär man kan syssla med för att hålla hjärnan i schack?

Ibland är man lycklig, ibland är allt skit
Jorden snurrar på
Ibland står vi upprätt, ibland trillar vi dit
och Jorden snurrar på

Ibland förstörs allt som du någonsin har trott på
Du står där med nödläget på
Lita på mig, du ska klara dig
När alkoholen fortsätter att slå

Trevlig nykter helg alla fina kämpar

<3

Det kramar om i bröstet och jag få ett sug som heter duga, samtidigt ångest och så blir jag bara så förbannad, jävla Alkohol!!
Nyss gick mannen och la sig, ska till jobbet i morgon, då klack det till i bröstet och jag kände att nu öppnar jag en flaska, men så öppnade jag locket på datorn och skriver här i stället. Det blir ingen alkohol i kväll. En kväll i taget!!

...du vet att du inte vill dricka. Du vet var du inte vill hamna. Du vet nog var du kan få stöd i detta.
Vet ju att det är så himla svårt för det kommer så många tankar med "jättebra" argument för att dricka då man hållit uppe. Det är... bara tankar. Konsten är att ta emot dem, men se att de är... tja, huvudet som trixar. Säg "tack huvudet"? Och fortsätt följa det som blir bäst, d v s att inte dricka ?

så bra att du tänker ringa sköterskan igen! Gör det så snart som möjligt - vi behöver stöd i själva slutandet. Jag är själv i den fasen just nu och får äntligen bra hjälp. Och du? Var försiktig med dig. Det där bilkörandet på inte helt nykter kaluv... Var rädd om dig!

Hoppas du får sova gott.
Just nu gick mannen och la sig, jag är kvar nere. Det klack till i mig och jag fick en känsla att nu går jag och öppnar en flaska, men så öppnade jag locket på lapptoppen och började läsa här i stället.
Jag ska snart lägga mig jag också, jag ska klara den här kvällen. Blott en dag i sänder!
Nattis

Vet inte hur jag ska se på det där. Tycker själv att jag har lätt att fastna i allt möjligt, inte bara alkohol. Spel, t ex (inte om pengar). I somras fastnade jag i Pokemon Go i flera veckor. Blev ett riktigt tvångsbeteende så var tvungen att sluta tvärt (jag är 45 år!?) Benzo och smärtisar har jag tagit då jag haft tillgång.
Framför allt har jag nog varit medberoende. och känner en väldig tomhet nu när jag inte har någon "hangup"

... är en svår fråga, tycker jag. Jag vill själv ta ett grundansvar för den situation jag försatt mig i. Om jag inte hade skaffat mig "ovanan", om jag inte hade börjat miss-bruka alkoholen - i bemärkelsen använda på ett oklokt sätt - så hade jag inte hamnat i beroendet. Å andra sidan: när man dricker som mest är man ju fullständigt dum i huvudet och inkapabel att fatta bra beslut längre. Någon har skrivit om "kidnappad hjärna" och jag tycker det är en bra beskrivning. I det tillståndet kanske man är att betrakta som sjuk? Kemiskt korkad. Man borde nästan omyndigförklaras i det läget. Och nu när jag är nykter finns det stunder när jag ändå längtar tillbaka..!
Det är en märklig och spännande resa vi hamnar på.

Tack Skamsen! Ja, detta känns jätteviktigt för mig, jag kommer att skriva inlägg dagligen, tänker jag mig. Har väldigt svårt att skriva om jobbiga saker som hänt, men vet att övning ger färdighet. Är nu rädd att jag inte kommer att lyckas beskriva mina problem så bra och att jag därför inte får så mycket stöd... Är så dålig på att beskriva mina problem! Men får väl jobba på det med ?

Hej Villhaettliv, bra att du startat din tråd. Se det som en livlina. Håll i den och håll kontakten här inne med oss andra som kämpar samma strid - håll kontakt med oss dagligen så hjälps vi åt!

Ja, vi tar blott en dag ett ögonblick i sönder. Med ens fick denna mening stark och ny innebörd. Att dela upp tiden i lagom stora bitar som vi orkar med. Så skönt ändå att vi har varandra tänker jag, vi brokiga hjältar med samma sjukdom, sjukdomsförloppet ser olika ut för oss men vi behöver alla ge akt på samma saker.
Önskar er en fin kväll (ni nattugglor) och för oss övriga god natt!

Ja, vi tar blott en dag ett ögonblick i sönder. Med ens fick denna mening stark och ny innebörd. Att dela upp tiden i lagom stora bitar som vi orkar med. Så skönt ändå att vi har varandra tänker jag, vi brokiga hjältar med samma sjukdom, sjukdomsförloppet ser olika ut för oss men vi behöver alla ge akt på samma saker.
Önskar er en fin kväll (ni nattugglor) och för oss övriga god natt!

Ja, alkoholism är en demokratisk sjukdom, den kan drabbar oss vem som helst. Håller med dig fullkomligt.
Min skam hör samman med lögnerna framför allt. Att jag ljugit, smugit, hittat på inför de människor som står mig närmast. Ja, alkoholism är en sjukdom men just nu skäms jag, likafullt.
Jag sover rätt hyggligt, att ligga o invänta sömnen nån halvtimma är ok. Jag har snällpillret Attarax o det funkar för mig.
Vill tacka dig för din omsorg o omtanke, blir lite ställd inför den stora medmänsklighet som råder mellan oss härinne. Det känns gott, så gott!
Önskar dig en skön natts vila!