Senaste kommentarerna i forumet

Amie - samma för mig. AA gör ett mycket bra jobb men
som du tar jag också hjälp på klinik men går på AA mellan kliniktiderna.

dionysa - Ja det klassas nog som sjukdom men det finns säker en tvist om det.
Jag känner mig kanske mer allergisk mot alkohol än sjuk.
Men det är ju ärftligt och man kan medicinera mot det.

Ful ovana tror jag inte om det har gått väldigt långt i missbruket.
(det börjar ju dock som en ful ovana)
Det har med en hang-up i belöningssystemet.
Alkoholister har ju större benägenhet att trilla dit på andra missbruk
som t.ex spel, sex, droger och vise versa.
Hjärnan vill ha den kick som uppstår.

Hej
Jag har läst allt du skrivit. Skammen, förnedringen, förljugenheten och kampen. Men hur det än är med det är du i första hand människa. En människa som har haft oturen att drabbas av en sjukdom. En sjukdom som all läkarexpertis är överrens om att den är en sjukdom. Den kallas som du vet för alkoholism elller alkoholberoende och kan drabba vem som helst. Rik som fattig, begåvad som obegåvad. Du har alltså inget att skämmas för! Det är dig själv du skadar.

Om jag skulle våga mig på ett råd till dig är det att du i första hand tar upp hela problemet med familjen. Prova sedan några mediciner, främst för sömnens skull, Imovane elller Propavan använder jag. Och Antabus kan vara ett fantastiskt hjälpmedel eftersom man då bestämmer sig för att nu kan jag inte dricka på flera dagar. Naltrexon kan möjligen också vara ett alternativ. Men du bör kontakta en alkoholexpert

Och ta sedan de andra små stegen mot viktiga förändringarna som bara du kan avgöra. Men möjligheterna finns där.

Tro mig "skamsen", jag har varit med i alkoholsvängen i mer än 60 år nu. Började som fjortonåring och har prövat på det mesta. Har fortfarande återkommande perioder men det är ganska långt mellan dem. Jag har haft turen att överleva vilket många av mina kompisar inte gjort. Självmorden skall inte underskattas för många jag känner har det givit en väg ut. Får du sådana tankar kontakta omedelbart psykiatrisk expertis.

För övrigt är dina värsta dagar med största säkerhet över för denna gång. Någon Delirium Tremens blev det säkert inte.

vänligen Ikaros

Detta klarar du!
Du låter stark o övertygande nu!

Tack!
Just nu behövs all pepp jag kan få.
Kram o kämpa

Jag har läst lite här och där här i din tråd.
Vill nog bara ge dig styrka.
Ibland kanske det vore bättre att man fick komma hemifrån för att nyktra till de första veckorna, då kanske det vore enklare att bemästra situationen hemma. Men jag vet det är inte ett alternativ för de flesta.
Jag är en varjedagsdrickare och jobbar med det nu. Har varit utan A i två dagar, så det är i sin linda.
Förstår att du har ett större helvete än jag har. Jag läser här, i timmar just nu, får ahaupplevelser av vad andra skriver, det är en stor hjälp för mig.
Styrkekramar kommer från mig.

Tur är väl det! Känner mej sjuk utan att ha druckit så ikväll blir det saft o alvedon.

Min A tant ringde o ville boka in en ny tid. Hon frågade hur det har gått o jag berättar att jag har varit duktig (orkade inte med "tjat")
Hon sa: - tror du resten av familjen känner samma?
Klump i magen! Min man har ju varit där o pratat av sig till en annan tant. Klart han har berättat att jag inte dricker men blir fullare o fullare....
Vet att han blir besviken av mitt ljug! Han kom på mig en gång för ett par veckor sedan o han sa att han tyckte det var bättre att jag tog ett glas vin i vinglas o njuta än att jag smusslar. Håller med!
Varför smusslar jag? Jag har ju lovat A tanten att ta antabus och lovat min man o bli nykter, SÅ klart! Varför gör jag inte det då?
Nu smusslar jag ännu mer än innan. Då kunde jag fin dricka fast en tisdag. Kanske drack första glaset lite fort enligt min man men nu ful dricker jag.
Häver på toa, gömmer i garderoben, dricker på bussen i lattemugg.
Ja Gud varför gör jag så??????

Vad skall jag svara dem?

Vill ju klara detta. Vill att min man åter blir stolt över mig!

Det är det enda just nu, stå emot och se till att vi får ett bättre liv.
Skamsen och Vinärgott vi sitter i samma båt så är det. Nu ror vi det här i land.
Jag kan inte börja plocka bort a då börja mannen fundera vad jag håller på med
och då är jag ju tvungen att förklara och erkänna. Jag ska verkligen göra allt jag kan nu,
se till att jag genomför det jag beslutat mig för.
Jag ska inte dricka i kväll, oavsett vad mitt sjua huvud vill.
Skamsen du gjort nått jätte bra i går kapitulerade. Stort!
Vinärgott du har varit utan i 5 dagar det är också stort!
Jag har varit utan i 2 dagar det är stort det också!
Vi håller ut alla tre! En kväll i taget!

Jag är också en i princip varjedagdrickare, eller iallafall förut, nu dricker jag lite mindre tack vare forumet. I dag är det femte nyktra dagen. Att jag lyckats med detta handlar om att jag inte har alkohol hemma, då hade det nog inte varit lika lätt. Ta en dag i taget, ha inte alkohol hemma, då går det ju inte att dricka. Jag tror mycket att det handlar om ett vanedrickande. Stå emot idag och tänk va skönt det kommer kännas i morgon. Kram

Jag det är nog så. Vi kämpar alla mot samma mål, att ha ett förnuftigt förhållande till A. En del måste sluta helt andra kanske kan inte behöver det. Hur det än är så måste vi alla förändra vårt beteende.
Förstår att det är jätte jobbigt att vara trött, sen hem och försöka få lite lugn och ro.
Bra att du har gjort som de sa och försöker följa råden, kanon.
Men fattar att det verkligen inte är lätt.
Jag tror att det är viktigt att ha något att byta ut med, inte bara ta bort ett beroende.
Det svåra är att hitta nått som upptar ens intresse så att det andra falnar. Hur gör man och vad?
Fan va svårt allt är. Men vi ska klara det, tillsammans fixar vi det.
Hoppas du klarar kvällen utan A, jag ska också göra det. En kväll i taget!
Syrkekramar kommer här!

Bra jobbat, du klarar det. Suget har kommit idag men jag har lyckats stoppa det. Ska inte dricka idag, punkt.

Jättebra fråga, säkert aktuellt för många att hitta, jag funderar på om titlar som finns när det handlar om alkohol på "vanliga" bibliotek som böcker går att söka som ljudböcker på nätet/storytel och bibliotek? Kanske någon här på forumet som läst något de tyckte var bra som kan tipsa så har du något att söka på?

Hoppas du snart får svar! jag skriver om jag kommer på någon titel som finns som ljudbok!

Vänligen
Rosette
Alkoholhjälpen

Idag låg det ett brev i lådan från alkoholsköterskan på vårdcentralen. Vart ju lite besviken att hon inte ringde upp förut när jag äntligen kom till skott och ringde. Hur som så har hon visst försökt nå mig men inte lyckats, kanske fick hon fel nummer, ingen aning.
Men hur som, jag tror jag tar chansen och ringer henne igen ?
Idag fyller jag år. Ja vad ska man säga om det? Drack alldeles för mycket igår. Hamnade i en jobbig sits när dom ringde och sa att min lilla skrutthäst rymt. 8 km till stallet och klart påverkad... Tack gode gud fick jag tag på en vänlig själ som hjälpte mig få in den lilla rymlingen.
Hur som, vaknade idag och kände mig inte alls som att jag fyllde år. Kände mig faktiskt bara eländig och bakis. Körde ut till stallet vid åtta för att släppa ut hästarna och fixa med staketen. Tveksamt om jag var körklar. Sen har jag legat i sängen hela dan tills klockan tre då gubben åkte och köpte pizza.
Nu äntligen mår jag bättre! Ska sluta fokusera på dåliga saker. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och sen ska jag ringa alkoholsköterskan igen. Är så trött på att vara sån här fast känner mig ändå positiv. Dubbelt...

Jag är rätt ny på Forumet och har reagerat på det här med att kalla sig "sjuk" och "alkoholist". Visst kan man få en rad sjukdomar av att dricka för mycket av det här nervgiftet (som ju alkohol är), visst kan man bli mer el. mindre beroende av det, precis som av en massa andra saker - men är det eg. en sjukdom i sig? Mer en ful ovana, ett tvångsbeteende kanske? Rätt diagnos är viktig för mig när jag ska staka ut vägen.

...mer än de flesta, var jag nära att säga. (Och gjorde det.) Vi är i vår mänsklighet; i våra mänskliga svagheter, när vi slåss mot alkoholen.
Precis som du känner jag mig ibland på AA-möten som att jag blir sedd som mindre än människa; som "bara" alkoholist. Jag förstår att det inte alls är meningen - men för mig blir det svårt, precis som för dig.
Jag fortsätter att ge AA en chans, samtidigt som jag tar annan hjälp.

Inte lätt men vi gör det, vi gör det.
Hittade min gamla tråd som jag startade i februari men då under annat alias. Läst igen den nu och blir rätt matt över all ångest, ohälsa o förtvivlan jag själv berättar om. Bra att det får stå kvar o påminna mig om hur lång denna kamp har varit o hur drickandet accelererat mot slutet.
Så håll fast vid att det var dessa sista två år o tänk att det går stt bryta. Fortsätter man sjunker man bara längre ner i sjukdomen.
Att tillfriskna Gunda, det är ett bra ord.
Kram på dig

Då sitter jag här med stans sug, ont i huvudet och fortfarande som att jag sitter i en burk. Satt och planerade att jag kanske ska dricka på fredag, men så tänker jag att då blir det en lång vecka innan jag får dricka nästa gång. Det är ju helt sjukt, hur jag tänker. planerar för drickande. Vore det inte bättre att jag planerade för att promenera med hundarna, gå på bio eller meditera.
men jag ska inte dricka i kväll, även om jag är sugen.

Vad gör du istället för att dricka numera? Det blir ju en hel del tid över har jag märkt för min egen del...
/D.

Komma trött hem från jobbet med en enda känsla: koppla av.
Har följt rådet från beroendebehandlaren och ätit regelbundet o jämnt fördelat över dagen så hungrig är jag inte. Men jag känner igen känslan så starkt, den som lett till allt detta smygsupande. Trött o vill bara ha lite behaglig vila snabbt.
Förstår ju att det kommer ta tid att få ordning på den tanke- och känslo-loopen.
Sitter nu på pendeln hem och djupandas. Försöker hitta min ro och min väg framåt. En dag i taget hörni! Så får det bli. Hur har er dag sett ut. Känns som vi är ett brokigt nät här av hjältar

Välkommen tillbaka! Jag har saknat att läsa dina rader.. Fint att du tagit hjälp och gör dina egna val till en bättre framtid. Du har ju flera exempel här på forumet om att det går att förändra dålig livsstil till ett godare och mer hälsosamt liv. Du har ju själv haft långa uppehåll från A. Tror att du nu gör helt rätt med att unna dig godsaker, yoga eller annan träning/meditation, och klarspråk men ändå förståelse mellan dig och maken. Ju mer vi känner oss själva och jobbar för vårat eget välmående desto bättre liv får vi. Jag har haft problem med magen , åt probiotika ca 1 år, magen har fungerat sen dess. Tabletterna beställde jag på nätet, lite billigare än hälsokostaffär. Ha en fin kväll Kram <3

Vad bra!!!!! Har själv just haft ett par drickdagar.....
Läser här varje timma. En timma på dagen!
Kram

Det måste vara jätte tufft att ha så långt missbruk, men ändå inte omöjligt att bryta om du får rätt förutsättningar, hjälp utifrån och egen jäklar anamma. Förstår att det verkligen inte är lätt. Jag tycker du är en kämpe och som dessutom har styrka att hjälpa mig och många andra.
Jag har funderat lite på omständigheterna för två år sedan,
Jag hoppas verkligen du har rätt i det du säger, att det är en ful ovana, men jag är fullt medveten om att det är en vana som bär åt fanders om jag inte tar tag i det.
Jag gjorde en BGP för ca 4 år sen, de första två åren var det lugnt, då jobbade jag med vikten, men sen kom det nog smygande på. Så hörde min man om att de som gjort den operationen låg i riskzon för alkoholism, då började han kontrolera mitt vinintag och tycket att jag drack för mycket, det var kanske 2-3 glad en fredag och ibland även lördag. När någon försöker bestämma över mig så slår jag bakut, säger nån ät inte den kakan så äter jag två, det var nog då jag började dricka när han hade lagt sig.
Först var jag ju skiträdd att han skulle komma på mig, men nu har jag övervunnit den känslan och börjar så fort han hinner upp för trappen till sovrummet sitt. Hade vi sovit i samma rum så hade jag ju inte kunnat, men då vi inte gör det så gick det ju. På den vägen är det.
Vi har levt ihop länge, så det finns ju en hel del att ta på och älta om, det drog jag fram när jag druckit, så jag kan ju förstå han att det inte var roligt.
Många bäckar små, blir en stor å. Men vi har bearbetat och jag har nog äntligen nått fram till honom och han fattar hur jag mått i många år. Vi har det ju mycket bättre nu och därför vill jag inte berätta om hur det är och förstöra allt. För börjar han kontrolera mig igen så vet jag ju hur jag slår bakut.
men En dag i taget!
Nu planerar jag för morgondagen den ska bli utan baksmälla.

Min käre man slutade inte röka förrän efter tredje hjärtinfarkten. Han hade t.o.m. räknat ut hur många miljoner han tjänade på att fortsätta röka. Eftersom det är så dyrt att leva och livet förkortas med ca 7 år! Den du!

Nä två år är ju dessbättre inte alls mycket i dessa sammanhang.
:)
Kanske bara en ond dum ovana som måste brytas.
Självklart går det att vända!! Övertygad om det.

Mitt missbruk har hållit på i <25 år :(

Jag blir stärkt av att du skriver om tiden som jag druckit och att det kanske går att vända, det ger mig hopp. Jag är ju väldigt fokuserad på att lyckas just nu. AA på nätet var ju en variant förstås, tack för tippset. Men i det här läget är jag här och skriver, så får vi se sen.
Ja jag måste nog försöka analysera vad som var den utlösande faktorn.

Har nu druckit flera dagar i rad o även dagtid. Ett glas här o där gör att det inte märks men summan blir STOR.
Skulle till min tant idag men sa att jag var sjuk.... (det är jag) men ville inte gå dit. Orkar inte höra att jag måste sluta o att jag borde. JAG VET! Men den kicken man får efter 2 snabba glas (i en latte mugg, för att inte synas) vill jag, nä måste jag ha!
Var är min botten? Vet att det går utför snabbt men klarar inte av att bryta mönstret.....
(Tårar trillar)
Har ju allt! Man, barn, företag, hus. Ändå vill jag bara ha min kick!
Har antabus, och 2 tabletter men tittar på dem och väljer ensamheten, bakfyllan, ångesten framför allt som många inte ens har. Vad fan är det för fel på mej?

Varit på väg 6 gånger nu idag att ta min antabus men VILL kunna dricka!
I går var jag på systemet 3 gånger, skulle bara ha nått litet, sedan tänkte jag "bara lite till"
Skäms till och med att skriva här o blotta mig för er!
Vad skall jag göra? Jo ta min antabus men det känns som jag måste ändra min inställning, inte "bara" ta bort vinet. Annars hittar jag utvägar. Skulle vilja känna känslan att nu är det nog, nu vill jag inte. Men jag längtar efter min kick....
(Tårarna rinner)