Senaste kommentarerna i forumet

God morgon och så skönt att du är här och att du har börjat ditt jobb för att återta ditt liv. Du ska vara stolt över dig, att du har vågat göra det jag och många fler inte vågar, att kapitulera. Vi fortsätter att stötta och hjälpa varandra här, sen har du hjälpen både från din familj och terapeuten, det är jätte bra och skönt förstår jag.
Du har gjort att även jag är på rätt väg, stödet vi gav varandra och att ha någon att prata med har gett mig styrkan också. Det här är min andra morgon som jag inte är bakis på länge. Jag kommer inte att vara bakis i morgon bitti heller, jag är helt fokuserad, även om jag känner att jag har abstinens, som ger mig huvudvärk, men ändå inte värre än så än i alla fall.
En stor kopp kaffe och en macka hjälper lite.
Ha en bra dag, vi hörs kanske under dagen också.
kram och styrka till dig.

Vi gör detta tillsammans!
Kram fr Mig

att sluta röka, i alla fall. I morse, när jag vaknade, mådde jag riktigt bra. Det kändes som om förkylningen var på väg att ge sig, näsan rann inte och jag hostade inte särskilt mycket. Så bryggde jag en kopp kaffe och tog min första cigarrett och där var det igen; hostandet, snytandet, andfåddheten. Jag var andfådd under hela morgonpromenaden, bara av att gå rakt fram på plan mark. Tydligare signal än så lär jag inte få. Jag vill egentligen inte sluta, jag har varit fascinerad av rökning ända sedan jag var barn. Jag minns att jag, som ung, fantiserade om att ha någon konstig sjukdom som gjorde att jag var tvungen att röka för att överleva. Jag vet inte varför, kanske tog mina föräldrar nappen ifrån mig för tidigt.

Jag har två paket kvar, dom kommer jag självklart att göra slut på, min snålhet hindrar mig från att bara slänga dom. Och så finns förstås den där förhoppningen att jag blir frisk igen innan dom är tomma, så att jag kan fortsätta som vanligt tills nästa gång jag blir sjuk. Men, jag har slutat förut, jag vet att det går. Jag skriver här nu för att påminna mig själv om hur det känns att sitta vid datorn och bli andfådd bara av att knappa på tangenterna. Vi får väl se hur det går, det kunde ju vara kul att bli en av de där före detta rökarna som hatar dom som fortfarande röker, som propagerar för att rökning ska vara förbjuden alltid, överallt. Som rynkar på näsan när dom ser en stå vid en askkopp och som fäller halvtysta kommentarer om hur snuskiga rökare är. Avundsjuk, helt enkelt. Jag tror nog man kan sluta röka, men jag tror inte man någonsin kan sluta vara rökare. Ungefär som med alkoholen alltså.

Hunden bajsade inte igår morse, det oroade mig. Som hundägare är det där viktigt för mig, jag håller koll på hans vanor och blir nervös om han frångår dem. Om han t.ex. inte äter sin dagliga ranson så försöker jag truga i honom mat. Jag vet inte varför egentligen, han är ju som alla andra, han äter när han är hungrig och bajsar när han blir nödig. Jag tror inte någon hund, någonsin, någonstans, som har mat i skålen har svultit ihjäl. Ändå hänger jag över honom som en hönsmamma. Knäppskalle.

Ha en skön dag allihop!

Där kan du få gå på enskilda samtal och få Naltrexon som hjälper mot alkoholsugetsuget. Samtalen har hjälpt mig jättemycket att se helheten i min situation och att välja att leva nykter. Det är inte lätt och ibland faller jag men reser mig igen. På ett år är jag nu inne på min tredje nyktra period (min konsumtion låg på 2-3 flaskor vin/v). Sammanlagt ca 20 veckor utan alkohol av årets 52 veckor. Det jag vill säga är att återfall inte behöver betyda ett misslyckande, utan kan vara en del av resan. Utan stöd från beroendemottagningen hade det varit svårare. Naltrexon hjälper mig jättemycket och om jag tar ett glas vin, dricker jag kanske inte ens upp det. Tabletten gör att det inte smakar gott och belöningssystemes svarar inte.
Första gången jag ringde till beroendemottagningan var jag rädd och skämdes, men det är det bästa jag gjort. Tänker såhär idag. En del får diabetes, allergier och jag fick till slut en intollerans/känslighet mot alkohol. Jag har utvecklat en sjukdom som jag behöver medicinera mot och inte utsätta mig för.
Jag brukar köpa mig en burk Nocco (med eller utan coffein) och hälla i ett vinglas, jättegott. Jag mår bra och vaknar pigg nästa dag. Kanske inte helt nyttigt men ett a fritt alternativ.

Välkommen hit till bästa forumet!

Ja, det var en omtumlande start jag fick på november, känner mig ännu lite darrig o ångestdriven. Svårt att somna först men sen gick det o jag sov tungt o i ett svep.
En slags overklighetskänsla samtidigt- har jag verkligen ingått i en behandling mot mitt beroende? Jag?! Ja, det har jag. Sedan igår.
Att börja ett tillfrisknande. Det känns skönt och skrämmande samtidigt.
Tack för era svar. Blir helt varm i kroppen att ha ert stöd och sällskap. Ni ser mig som stark där jag känner mig svag, aldrig har jag väl känt mig så på botten som natten till igår. Men jag förstår vad ni menar o jag tackar er. Modig känner jag mig i varje fall, igår var jag handlingskraftig mitt i allt. Kände mig mot slutet av gårdagens samtal så trött men stolt över mig själv mitt i allt.
Och skammen då? Jo, den sitter kvar. Skam över...ja, att ha ljugit, smugit, smusslat, varit helt passiv samtidigt som jag klagat över arbetsbördan, all tid jag sovit bort.
Ja, jag behöver nog inte tillägga att jag var nykter igår va...en helt vit dag fylld med val i ny riktning. Nystart på riktigt denna gång.
Ha en fin dag hjältar!

Åh vad starkt av dig, många stödkramar

Det känner man ju absolut igen. Man bestämmer sig för att nu får det räcka och sedan kommer tankarna "det är väl inte så farligt" "det var ju så länge sedan" eller "bara en enda sista gång det spelar väl ingen roll".
Du är inte ensam vi är många.

Tack för dom fina orden. Kul att du blir inspirerad. Vi är ju många som är lika och resonerar galet för att få i oss vårt gift. Men det är möjligt att förändra sitt beteende och med tiden även sitt tankesätt även om dom ovälkomna tankarna dyker upp ibland. Livet är sååå mycket bättre utan alkoholen. Jag önskar dig all lycka på din resa.
Kramar från Skåne.

Starkt av dig idag, var stolt.

Ja, jag känner igen mig i dig. Detta trots att jag nu är 72 år och har genomlevt ett liv med alkohol avbrutet av mer eller mindre långa nyktra perioder. Det är ensamdrickandet och rädslan för att vara nykter som jag tycker förenar oss. Du har dock en chans på grund av din ungdom. Försök att gå igenom all hjälp som finnns att få. Kanske befinner du dig i en depresion kanske har du en nedärvd alkoholism. Men en sak tycker jag är klar, du behöver hjälp helt enkelt för att du lider av en sjukdom. Alkoholism och depressioner är t.ex. klassade som sjukdomar och ändå skäms vi för dem. Det är som diabetes, ingen männniska skäms väl för det.
Men det viktigaste! Gör något och börja i morgon! Du kan ju börja med vårdcentralen om det inte finnns något bätttre, t.ex. en psykiatrisk akut. Kommmunen brukar också ha hjälp att erbjuda. AA är också ettt alternatin. MEN gör något!!
Ikaros

I kväll klara jag det, jag har sug, men jag tänker inte tillfredsställa A djävulen, jag ska lägga mig. Ligga och andas och veta att jag har klarat en dag till. Abstinensen är på väg, jag känner det, mitt humör har blivit gråtmilt som tur är sover mannen och jag kan vara hur gråtmildj jag vill utan att någon ser.
I morgon vaknar jag utan baksmälla.
Jag tar en timme i taget.
God natt.

Jag har verkligen tänkt på dig och sänt varma tankar till dig. Skönt att du fick tag i en bra terapeut, som verkar vara någon som passar dig.
Jag tycker du är så stark och jag beundrar ditt mod, för att lämna över och kapitulera är nog bland de största man kan göra för sig själv. Du kommer att fixa det här, du är stark.
Hoppas du får en skön natts sömn.
Det har gått bra för mig i dag, jag har visserligen ett litet sug, men ändå inte så värst allvarligt.
Väntar att jag ska få abstinens men har ännu inte känt av det. vi får se hur det blir i morgon.
sov gott, det ska jag göra. En dag i taget och ibland en timme i taget.
kram

52 dagar minus 2 dagar

Ja det är så tragiskt att jag varje gång jag startar ett ensamdrickande tror att jag skall uppnå något. Ett slags frid. Och sedan efter några dygn vrider jag mig i sängen och vet inte om det är dag eller natt. Och då har jag behov av någon. Ändå finnns den där hos mig, längtan av att klara mig själv med massor av sprit. Jag har lekt med tanken att skafffa så mycket alkohol så jag faktiskt super i hjäl mig. Men då kommer väl en räddare eller så blir jag så rädd själv att jag tar hjälp. Ja detta om ensamhetens drickande

bra jobbat....
Kanske just denna dag som förändrar hela ditt liv

:D

Så känner jag mig. Så fruktansvärt trött efter denna dag. Men så tacksam att det fanns hjälp att få också för mig. Ny tid inbokad till nästa vecka. En livboj och en livlina.
Tack för ert stöd o omtanke. Jag kommer fortsätta här inne också.
Behandlaren jag träffade gav mig massor av tid denna första gång, nästan två timmar blev det.
Sen berättade jag för familjen de delar de behövde få återkoppling på.
Känner mig omtumlad o mörbultad men ändå lättad. Kapitulerad. Har lagt upp allt på bordet, erkänt och blottat min största hemlighet. Som att låsa dörren till min nödutgång och lämnat ifrån mig nyckeln.
Ett praktiskt tips som kändes handfast i viktigt: ät ordentligt. Var inte hungrig. Hunger o sug känns liknande o hunger är därmed en stark triggers. Hur har jag inte slarvat med maten då...?!
Ett handfast råd som kändes tryggt att hålla i. Ville dela med mig det till er.
Nu ska jag göra mig redo för natten.
Tack alla som stöttat mig, tack Mirjam från Alkoholhjälpen och stort tack till dig Gunda, jag har allt känt att du haft mig i dina tankar idag. Kram

Jag tar kontakt med min läkare och hör vad hen säger. Det är väldigt obehagligt och inget jag vill uppleva igen.

Jag ska kolla med apotek/hälsokosten och min läkare om Movicol kan vara bra.
Kram
Raija

Jag vågar inte ens gå förbi. Inte ännu.
Jag går omvägar, rädd att min inre berusningsröst ska börja viska i mitt huvud.

Just nu tycker jag det ligger i systembolag i varje hörn.
Just idag var jag stark nog att ta bra beslut.
Att gå mina omvägar ....

Härligt att du kunde gå förbi!! Även för mig blir det en vit dag!

Tänker på dig, hoppas du har det någorlunda och jag förstår att det är en hel del som händer kring dig nu.
Stor kram från mig.

Jag gick förbi systembolaget, ja just det, gick FÖRBI, så det blir en vit dag och vit kväll i dag.

Tack för din kommentar. Det är förståeligt att du inte vill hamna i magproblem på det sättet igen, låter väldigt obehagligt. Vill bara säga att jag tycker att du kolla av med sjukvården och se vad de säger, så att du tar väl hand om dig redan från början. Prata med din VC eller kolla på/ring till vårdguiden http://www.1177.se/ för vidare rådgivning!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Låter så härligt att kunna vända tanken om sig själv, jag strävar dit jag också.
Gläds verkligen med dig!

Att falla och komma upp är inte att förlora då du inte ger upp. Ger du upp kampen då förlorar du.
Hörde dessa kloka ord och fick åter igen en aha upplevelse.
Här inne faller vi, men vi ger inte upp, alltså har vi inte förlorat.
Åter igen tackar jag någon där uppe för att jag hittade hit.