Senaste kommentarerna i forumet

I morse vaknade jag lite lätt bakis och tänkte, det är ju lördag, jag ska till systembolaget, men sen ändrade jag mig. Jag har ingen alkohol hemma och ser fram emot åtminstone två vita dagar. Mitt problem är att jag dricker hemma själv, det måste jag sluta med.

...och hänger på. Jag håller mig härinne på forumet idag. läser och ta stöd genom er andras berättelser som ofta liknar min.
Är jätterädd för symtom från kroppen som larmar att det inte varit ok att dricka som jag gjort nu de senaste månaderna. Jag blir också ledsen för kvinnan på Ålandsbåten som personifierar den vi inte vill bli. Nej, jag vill inte bli skrattad åt och hånad, jag vill inte offentliggöra min tappade kontroll. Du skriver att du inser att du troligen behöver hjälp utifrån, jag tänker detsamma själv men säger som du igen, det får bli i nästa skede. när vi nu börjat gå här denna vingliga väg så får vi stödja varandra. Jag skulle vilja ta mig från alkoholen på egen hand, eller ja, med stöd av detta forum. Det är mitt mål och min önskan. En dag i taget som sagt. hur har du det idag?

Varför ska jag vara rädd för abstinensen? Det är kanske bättre att verkligen sätta tro till orden jag skriver hela tiden "TA EN DAG I TAGET"
Jag behöver inte oroas för det, jag får låta det komma som kommer. Är jag orolig för abstinensen, så ger det ju mig tillåtelse att dricka, för då får jag ju ingen abstinens. Känns som jag åter igen har fått en aha upplevelse och en insikt.
Jag tackar åter någon där uppe som har lett mig hit, där jag har fått en hel del insikter.
Jag vet att jag kommer att falla då och då, men jag ska resa på mig och gå vidare och längre för varje gång, mot nykterhet,
Jag ska börja sätta upp mål och strategier för att komma vidare. Ett av målen är att läsa och skriva här varje dag, jag känner ju att det hjälper och att insikterna kommer med hjälp av er andra, tack för att ni finns här alla fina.
EN DAG I TAGET!

Med drickat går det inget bra. Klarar inte att ta beslutet på nåt vis. Är så nära och jag vet att det kommer men inte där på nåt vis . Skit!
Däremot händer det annat som är bra - riktigt bra!!! Har fått heltidsjobb, börjar nästa vecka. Ett kanonställe med bra folk. Känns dessutom bra att jag fått det för att jag skött mig. Har ju "bara" gått på timvik i nån månad. Och vips får jag massvis beröm och hux flux ett heltidsjobb. Känns lite omtumlande, är superglad men har inte riktigt fattat känns det som ?
Sen ska dottern flytta hit. Det strular lite för henne att få tag på lägenhet men vi jobbar på det och har vi tur så fixar det sig i veckan. Min dotter och jag har en jättebra relation och hon är en klippa. Jag saknar henne enormt!
Så jo, med drickat går det inget vidare men resten bara flyter på känns det som. Och på nåt vis känns det som om jag bygger upp saker runt mig så jag kan bli lite stabil. Skönt!!!
Tess222 - så glad jag är för din skull! 22 dagar, helt suveränt! Förlåt att jag inte svarade dig tidigare, jag föll lite där. Blev iallafall hemskt glad att du tänker på mig. Baske mig om jag inte fick en lite positiv kick och precis bestämde mig för att inte ta en droppe ikväll! Jag behöver ju inte bestämma så långt fram liksom, utan helt enkelt nöja mig med att idag är jag nykter ?
Förresten, jag är över 40 år och springer runt med min mobil och spelar Pokemon Go. Folk tycker väl att jag är knäpp men det funkar bra för mig. Jag kommer ut, blir lite engagerad och får lite sprutt på mig själv ? Jag får satsa på att levla upp ikväll, man får ju dessutom dubbla candys nu i helgen....
Gubben däremot lär inte vara nykter ikväll, klockan är 12 och han är inte på tredje ölen redan. Men han blir iallafall aldrig dum eller elak, mest fnittrig. Så jag kan stå ut med det. Ska inte lägga så mycket energi på att tänka på det, utan bara ta en liten stund i taget. Konstaterar att jag är glad att alla ungar är vuxna och inte bor hemma...
Kram på er alla där ute som kämpar på! Blev nog ett snurrigt inlägg.. ?

Tack för dina ord Ikaros, du har helt rätt i det du skriver. Jag är ensam i det här och det är verkligen en kamp. A har tagit över massor redan känner jag och stoppar jag inte detta nu så är det försent både vet och förstår det. Jag hatar mig själv när jag inte kan stå emot och sen detta att jag är ensam i det, det är svårt, men det kommer att bli otroligt mycket svårare om jag börjar berätta om det här nu. Jag har en mycket kontrolerande man, även om han är världens snällaste också. Men han har lite för mycket kontrollbehov och jag har varit med om det förut när det gäller andra saker, så än vågar jag inte berätta.
Men jag kämpar på och känner att jag tagit första steget och hittat hit.
Det jag är mest rädd för är ju abstinensen, än vet jag inte hur jag ska göra för att klara mig lite från den, jag vet ju hur jag blir och det är inte roligt för varken mannen eller mig. Men ändå har jag ju stoppat mig själv när jag blir för mycket och det är en lite milstolpe på vägen.
Jag tar en dag i taget, gläds åt de dagar jag kan låta bli A och försöker se till att jag minskar ner.
Önskar dig en bra dag/Gunda

Några timmar till och börjar bli rastlös mitt i tröttheten. Försöker tänka på annat, men sen kommer tankar på gyllene stunder med ett glas för att man tyckte att man var värd det. Funderar också på alla negativa konsekvenser som det inneburit och det är inte några... När brukar det vara som värst, efter 72 h har jag läst men det kanske är olika?
Äh funderar på att ge mig ut i lingonskogen för att se om det hjälper i detta tillstånd av tomhet.

Det går inte så bra för mig. Glad att nån tänker på mig. Kram

Det känns varmt o gott härinne i forumet trots allt och mitt i skammen...slav under alkoholen. Ja, det stämmer. Den styr, inte jag. Nu ska jag ta tillbaka kontrollen och måste varar smartare än vad alkoholen själv är för att lyckas. Vill ju inte att mitt liv ska se ut som det gör just nu; jag jobbar och sedan är det inte mycket mer eftersom smygdrickandet tar all min tid o energi.
Känner att forumet blir min livlina och det ska gudarna veta att jag behöver en...Tack igen för att du släppte in mig i gemenskapen. Bor typ lite avsides allt, den närmaste AA har gått ihop med en större stad. Har kollat detta o gav upp lite när jag fick veta detta. Men forumet finns o nu ska jag inte överge det förrän jag kan lita till min styrka och vilja igen, just nu går det ju som sagt lite si och så med den egna styrkan....och viljan är inte riktigt med på tåget. Gaaahhh! Vilket monster det är, alkoholhelvetet!!!

Tack Mimmla och RaniLee. Ja, jag får akut vård i åtanke. Men först tänkte jag försöka klara det här på egen hand och med hjälp av det här forumet. För en av anledningarna varför jag inte slutat tidigare är just rädslan för att gå igenom Farbror Helvete - absinensen.
Somnade in klockan 8, efter att ha varit vaken hela natten. Det första jag tänkte på när jag vaknade var en sup. Upplever tomhet. Får börja tänka ut strategier. Då levern behöver renas har jag tänkt börja med kosten. Läst om grape, avokado och bladspenat för att nämna några...
Känner på magen som känns alldeles uppsvälld på en annars smal kropp, suck..
Får se hur den här dagen börjar

vi kan göra det igen...och igen...och igen. Jag har kommit tillbaka hit IGEN för tredjje ggn på jag vet inte hur många år. Tredje ggn gillt heter det ju och jag önskar så att det slår in...kan inte fortsätta som jag håller på med dagligt drickande i smyg. Jag förstår att du var ledsen igår, hoppas du hade en bättre kväll sedan. Igen igen igen. Vi får inte ge oss Snöflingan, men erkänna våra misstag och komma tillbaka. Jag hejar på dig!

Slå inte på dig själv. Att du dricker för mycket, att du dricker fast du inte vill, att du dicker i smyg etc., är naturligt när man är beroende av alkohol och blivit alkoholens slav. Här på forumet finns många som gjort samma sak, bl.a. jag. Så slå inte på dig själv, utan blicka framåt. Se det inte som ett misslyckande att du började dricka igen, utan som en erfarenhet. Nu vet du mer vilket h-e alkoholen ställer till. Använd din styrka och vilja för att vara nykter, blicka inte för långt fram och tänk på flera månaders nykterhet, utan ta en dag i taget, ja en timme i taget om det behövs.
Börja skriva här igen, och läs andras trådar. Du får då många bra tips, råd och erfarenheter. Av proffs, som själva genomlevt svarta perioder i livet.

Så varmt välkommen hit igen.

Gläds med dig och känner in känslan. Måste vara underbart att skriva 5 veckor utan alkohol. Jag har precis börjat om från noll...
Ha en fin dag.

Hej, jag precis återkommit in här till forumet och jag känner igen mig så i flera meningar, både din tråd och kommentarerna. Jag dricker mig sakta men säkert till ensamhet och ett utanförskap. Är inte ensam, har familj och vänner, men alkoholen är vad jag har valt ett alldeles för långt tag här nu och alkoholen leder till ensamhet. Och man kan fly ensamhet med mer alkohol. Vilken förfärande rundgång.
Stöd och förståelse betyder mycket. Jag följer dig gärna så blir vi lite mindre ensamma i detta.

Jättebra att du sökt hjälp och vill förändra ditt liv. Jag säger som Mimmla, sök hjälp om abstinensen blir svår. Det finns hjälp att få akut. Min erfarenhet är också att när man tar bort något behöver något nytt komma in. Har du något du tycker om att göra så du kan hålla dig sysselsatt? Kanske något som gör dig trött, för sömnen kan bli svår en tid. Det här forumet är en jättebra livlina, så härligt att du hittade hit. Du har tagit dina första steg nu..
Kram

RaniLee. Visst är det skitjobbigt när man själv kämpar med nykterheten också är den andre full och tämligen oförmögen att läsa ens signaler. Samtidigt kan jag känna mig stärkt i mitt beslut när jag ser hur dumdryg man blir utav alkoholen. Självklart blir man ju likadan själv...det är ju bara att inse.
En lång hundpromenad är ett härligt sätt att börja dagen på, sen in i värmen och äta frukost under en filt. :-)
Ha en riktigt skön dag!
Kram

Ibland kommer jag till insikt när jag skriver och nyss var det i en annans tråd. Det är dags för mig att erkänna mig maktlös inför alkoholen och be till högre makt om hjälp. Jag ber änglarna och hela universum om hjälp i min nykterhet. Meditationen hjälper mig att känna samhörigheten med moder jord och universum, det ger mig ro. Bönen ger mig sinnesro och jag behöver den så innerligt mycket. Idag ska jag Yoga, meditera, vara ute, andas och krama några träd. Jag ska krama maken idag när han är nykter, bäst att passa på. Eftersom jag är medberoende har jag koll på honom (han har 4 öl kvar och vi ska vara på landet i flera dagar till) och hur mycket han dricker. Helt sjukt, jag vet. Det är svårt att tillfriskna från två beroenden samtidigt, babysteps....

och välkommen hit!
Får du svår abstinens måste du söka sjukvård eftersom det kan bli livshotande.
http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Alkoholberoende/

Jättebra beslut att sluta med alkoholen!
Kram

Kära Nyckelpiga, klappa dina vingar och håll ditt hjärta. Vi gör så gott vi kan och nu har du kämpat så hårt i motvind, så länge. Jag har hört många säga att det var när de släppte taget och gav upp och erkände sig maktlösa som förändrinegn kom. Jag kämpar också men mina demoner från barndomen och svår sorg som jag dövat med a. Jag är ny nykter men har inte varit det så länge ännu. 3 veckor -3 tillfällen är inte så mycket att skryta med, så vem är jag att ge råd? Jag får väl skriva samma rader till mig själv på min lina. Jag jag läst din tråd och vilken resa du har gjort. Vad du har kämpat och delat med oss. Det har givit mig mycket, tack. Jag hoppas att du får upprättelse och att du får leva det liv du önskar för att må bättre. Stor styrkekram till dig!

Igår läste jag i flera trådar i flera timmar, för att jag behövde känna att det är VI och inte bara jag som kämpar. Jag hade köpt en Pepsi Max till mig och en mörk choklad 70% med chili, som mitt fredagsmys. Vi kom till landet igår och landet är så förknippat med vin. Redan vid 15-tiden brukade jag hälla upp mitt första glas, nästa vid förberedelsen av middagen, nästa vid matlagningen, ett till vid matlagningen och ett till middagen. Sen var en flaskan slut, om jag köpt en flaska . När jag är hemma handlar jag nästan alltid en flaska, men till landet brukar det blir en BiB, och då tog det inte slut vid middagen. Så då blev det oftast ett till och ett till..... Så här har jag hållit på år ut och år in, ända sedan min son dog för 14,5 år sedan. Nästan varje helg 2-3 flaskor vin eller en BiB. Visst har jag haft mina vita veckor, månader och år (1,5 år, 12 veckor, 6 veckor, 4 veckor, och nu 3 veckor -3 tillfällen) men jag har druckit för mycket och på ett ohälsosamt sätt. Ibland för att det är så himla mysigt, trevligt, festligt men ofta, ofta för att döva ångesten, oron, paniken som rider mig. Jag kan klara mig ganska bra när det är balans i mitt liv, men vem liv har balans? Jag behöver edskap för att kunna hantera topparna och dalarna. Jag är påväg att förändra mitt liv och nu vet jag inte riktigt hur det kommer att bli, men det ska bli bättre. Det måste blir bättre. Jag är i full gång med att söka nytt arbete, då mitt nuvarande är för stressigt och spretigt. Jag träffar inte föräldrarna mer än nödvändigt och det ska bli ännu mindre. Jag har en hundrastare till hundarna pågång, så jag kommer inte behöva träffa föräldrarna (de har haft hundarna dagtid i 6 år och är erfarna fd hundägare) och inte vara beroende av dem.

Igår var min man full och det störde mig jättemycket, verkligt mycket. Han var larvig, tjatig, irriterande, retade hundarna så jag kände mig tvunget att bryta på ett (försökte iaf) vänligt sätt. Vi har talat om hur jobbigt det är när en av oss är full och den andra nykter. Vi tycker båda att det är asjobbigt. Eftersom jag inte dricker nu påminde jag honom förra söndagen, efter en jobbig lördag kväll. Han fattade och erkände att han varit lite för full. Jag bad honom att vara varsam med mig när han dricker och han lovade. Han var inte taskig eller stinglig igår bara jävla jobbig. Jag fattar att jag varit likadan och att han varit så länge, men när båda är berusade är vi lika puckade. Det är när en är nykter det är jobbigt och nu är det jag. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag har av läkaren klassats som beroende på den lägre skalan (tidgare riskbruk) och jag ser nu i mina nykra ögon att min man har ett beroende även han. Jag ska vara snäll mot honom men har måste låta mig vara ifred. Det är mitt krav. Väljer han att dricka när jag kämpar för nykterhet måste han låta mig vara ifred. Inte komma och fyllekrama och pussa mig, inte nu. Jag pallar inte det. Jag får förklara idag för honom att jag har det jobbigt. Maken har sagt att han vill dricka på helgerna men det blir i veckorna också. Jag ser att han smyger in starköl som han hoppas att jag ska tro att det är folköl. Jag säger inget, orkar inte. Hans val, hans liv, bara han låter mig vara ifred när han dricker.

Mitt mål är nu att skaffa ett nytt arbete, leva ett nyktert liv, sköta om min hälsa. Idag ska jag gå en riktig långpromenad med hundarna och andas in den rena krispiga kalla norrlandsluften. Att vara på landet är en så stor hälsovinst för mig och jag älskar att vara här. Det finns heller inget systembolag här och det är långt till stan. Kanske ska jag stanna här ;)
Kram till alla er som kämpar!

behöver inte bli inblandad i din vård. Du kan ringa vårdcentralen och få en tid där. Däremot är din läkare skyldig att göra en orosanmälan till socialtjänsten i och med att det finns minderåriga barn i familjen. Socialtjänsten kommer att göra en utredning för att se om det finns något de kan hjälpa er familj med och de är ju även skyldiga att försäkra sig om att barnen mår bra.
Jag tycker dock inte att du ska låta dig avskräckas från att söka vård p.g.a. detta. Det är ju absolut inte frågan om att ni kommer att bli utsatta för någon typ av "ingripanden" i familjen.

Hej o välkommen hit. Ja, jag känner väl igen mig i dina beteenden och tillskriver adjävulen en stor del. Det är väl självömkan vi eller åtminstone jag ägnatmig åt vid otaliga tillfällen och ff gör för den delen. En god andledning att fortsätta dricka liksom, eller trösta sig med, eller döva sig med, ja a blir centrum på nåt sätt. Alkoholism kallas ibland för själens sjukdom och det betyder väl egentligen att den tillskriver oss användare olika psykiska besvär. De enda sättet att se vad som är vad är ett längre uppehåll. Kanske nån form av terapi eller aamöte, att skriva läsa här. lycka till och välkommen

Grattis till dina 5 veckor. Visst är det skönt med lugnet och att slippa all ångest. Bra att ta fram när ademonen visar sitt tryne, hur illa man mådde. Kämpa på

Zzakka!! You fighter!

men jag har rest långt. Om jag ser på mig själv nu och jämför med den ömkliga varelse som pendlade mellan kylen, soffan och toaletten för bara några månader sedan så har jag svårt att tro att det är samma person. Och på sätt och vis är det ju inte det. Jag kan inte säga att det var jag, den där individen. Jag tror inte ens att jag, den jag är nu, fanns någonstans där, gömd under spritångorna. Den jag är nu har växt fram under de senaste månadernas nyktra reflektioner och livsval. Och det är en person jag börjar tycka om. Det må låta självförhärligande, men jag är faktiskt rätt nöjd med mig själv.

Ta till exempel den resa jag nu är på väg att avsluta. Jag påbörjade den på helt fel sätt. Är det något jag lärt mig under mitt liv, så är det att om man vill att något ska förlöpa på ett positivt sätt så måste man gå in i det med en positiv attityd. Det gjorde jag inte denna gång. En annan sak är att när man planerar något, måste man räkna in att mycket kommer att förlöpa annorlunda än man trodde. Inte heller det gjorde jag inför den här resan. För det tredje; när hela ens planering verkar rasa, måste man vara flexibel, ducka, skratta och ta nya tag. Inte heller det lyckades jag särskilt bra med. Inget att yvas över, eller hur?

Men jag var nykter, hela tiden.

Trots alla fel jag gjorde alldeles själv, trots allt som gick fel helt utan min inblandning, trots att demonen på min axel hade alla odds på sin sida, så höll jag mig nykter. Och det utan att vackla, utan att föra kvartslånga diskussioner med mig själv framför sprithyllan i livsmedelsbutiken, utan att fyra gånger under en kväll köra iväg med bilen bara för att återvända till hotellet tomhänt. Jag var en stigfinnare på marsch genom ett minfält, tveklös och orädd.

Så här sitter jag på 12000 meters höjd, någonstans över Kanada, och är rätt stolt över mig själv, och det tycker jag ni ska vara också mina vänner, ni som kämpar och vinner varje dag!

Ha en underbar lördag allhop!

Mycket viktigt ämne du tar upp!! Hoppas... vi ska få svar på dessa frågor! Finns det kanske någon som vet, som sagt?!