Senaste kommentarerna i forumet

i dag. Oj vad det skramlade om kylbagen. Någon idiot hade stoppat den full med tomma ölburkar! :-/

Inte för att det spelar någon roll, men detta hände för snart två månader sedan, innan allt det här andra...

Hej, ville bara säga att jag inte dömer dig för fem öre och jag tycker inte du ska göra det heller. När självföraktet blir för stort och tungt att bära, försök att vända på det och fråga om du hade dömt någon annan lika hårt? Om du visste att de kände så som du gjorde, om du visste att de va lika ridna av alkoholmaran som du är och varit, hade du verkligen dömt dem för "äckelkärringar" och annat sånt hemskt? Va snäll mot dig själv, du är inte en ond människa som illmarigt följt en utstuderad plan att skada dig själv och andra. Va snäll mot dig själv. Ge dig själv ordentligt med beröm för dessa två vita helger och se fram emot den som kommer nu med hopp och tilltro till dig själv att det blir en tredje. Jag hejar på dig

Jag får otroligt svårt att sova utan alkohol. Det är en av sakerna jag använt alkohol till som självmedicinering, att få kroppen att slappna av och tankarna att sluta gnaga sig ur hjärnan och ut i blodomloppet på mig. Man får nog ge sig till tåls innan kroppen hämtar sig igen och hittar det där lugnet man så väl behöver. Men a och o i avslappning för min del är andning, djupa andetag, in genom näsan ut genom munnen.

by Giorgio Armani. Ett nytt liv kräver en ny doft. :-)
När man sitter där och kämpar med Systemet på 50 meters avstånd...och man är så medveten om vilken slak lina man balanserar på - vad liten och bräcklig man känner sig då! Det behövs så lite för att det ska gå åt skogen...

Tack för all omtanke här, jag ska svara på era inlägg sedan, de betyder så otroligt mycket!!! Min arbetsgivare har visat sig vara den värsta människa jag någonsin träffat... han har noll skrupler... jag kommer att sluta (har redan gjort det), får inte en chans att motbevisa den historia de har ljugit ihop... helt galet att det får gå till så här i Sverige idag... jag har dock listat ut vad jag tror ligger bakom allt, men skriver om det sen.
Jag har ändå lyckats hålla mig nykter, har varit här inne och läst varje dag, inte orkat skriva, mått väldigt dåligt. Började dock gå åt rätt håll, avtalet med min arbetsgivare håller på att dra sig mot sitt slut och även om jag är förtvivlad och oerhört arg över vad de gjort och gör vill jag nu bara ha bort dem ur mitt liv.
Jag får ta en break och jobba tillfälliga jobb innan jag landat.

Jag blev dock påmind om en sak idag som jag skäms otroligt för. Jag var hemma hos en fd kollega på AW för ett tag sedan, jag körde dit så min man skulle veta att jag inte drack. Jag fick ett glas välkomstdrink som sedan fylldes på. Jag drack mer, i slutet drack jag dock bara vatten. Inbillade mig att det var okej att köra (att ta en taxi skulle avslöja mig för min man, vilket naturligtvis är bättre än att köra påverkad, men när man är där jag var tänker man inte logiskt), vilket jag gjorde. Inget hände, men det är ju inte det som är huvudfrågan utan att det hände. Tydligen hade folk sett mig köra iväg och senare sagt till värdinnan att jag kört fastän jag hade druckit (från flera håll hade hon hört det). Värdinnan frågade mig rätt ut och jag förnekade inget, berättade om mina problem med a och att jag inte ska dricka mer. Jag har dock en sådan enorm ångest över detta, dels att jag gjorde det, dels att det pratas om det... vet inte hur jag ska tackla det... bara låta tiden gå och göra rätt från och med nu... jag vet inte. Började kravla mig upp ur det andra ångesthelvetet där jag legat helt apatisk i flera veckor och sedan detta... jag vet att det är mitt eget fel, men jag orkar faktiskt inte mer just nu... Skäms så oerhört... vet inte heller riktigt vem det är som säger vad till vem... jag känner att jag inte kan göra något mer än vänta på att folk pratar om annat, men ångesten och skammen blir så stor igen... Vet att det var så otroligt dumt gjort - hur kunde att göra min man besviken vara värre än att riskera att köra påverkad?! I min a-hjärna var det tydligen inget svårt val... detta stärker ytterligare mitt beslut att inte dricka alls mer. Jag har varit helt nykter sedan 2/10, det är 25 dagar då jag levt i helvetet... jag gör i alla fall så gott jag kan nu, även om jag gjort fel innan. Stor kram

Tack snälla fina ni.

Ja jag ska försöka vara modig hela vägen.
Hoppas bara inte på ett återfall innan slutet av nästa vecka då jag ska till läkaren för att få hjälp.
Håller mig flytande med AA så länge.
Vet mina cykler.
20-21 dagar nykter sen kommer han den jäveln och knackar mig på axeln.

Han Alkoholläkaren får göra precis vad han vill. Medicinering, KBT, lobotomera mig, amputera hjärnan eller nått.

Nästa gång (om jag inte lyckas) kommer det bli ett längre och ett mer destruktivt återfall
och
Jag vill inte dö.
Inte än.

Usch, vilken jäkla resa! Att du klarar det så bra trots allt. Själv avskyr jag att resa numera. Föredrar att gräva där jag står. Har blivit alldeles för bekväm med åren. Har flackat runt så det räcker. Ja, det är mycket man gjort så det räcker.

Ville gärna även gå in och skriva några rader på din tråd! Ja visst är det så att man verkligen ser de personer som är i samma sits som en själv. Man förstår vilken kamp de har och kan verkligen inte skratta åt det. Den här sidan har hjälpt mig mycket, jag möter människor som inte skrattar åt en eller ser ner på en utan som förstår. Att ta en dag i taget är riktigt - sedan får man sakta börja jobba på allt annat.

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Gillar som jag sagt tidigare att följa din tråd, du har så levande beskrivningar av din kamp och ditt liv. Bara intressant av hur annorlunda det kan vara. När jag har fullt upp med ljud, jobb och barn då glömmer jag suget, när tystnaden kommer då är det olidligt. Varje dag som vi klarar blir vi starkare.

Krya på dig! Och ha en bra dag!

är nog jätte jobbigt, jag tänker då på omgivningen, föräldrar kanske vuxna barn som man är förälder till. Men deras seende är ju även om man inte ser det själv, nått man ska vara glad över, de bryr sig är rädd om en och vill en väl.
Jag försöker dölja allt jag kan, men jag vet att en av mina döttrar har nog nosat lite på mitt drickande och jag vill inte att hon ska tappa tron till mig, det känns för jäkligt. Vill att hon ska tycka att jag är världens bästa mamma utan skavanker och A. Men jag har nog sett till att så är det inte längre. Men jag ska kämpa för att hitta tillbaka dit igen, se till att förtroendet återställs, ingen annan än vi själva kan göra nått åt det. Med tiden så kommer de att göra det förhoppningsvis.
Stå på dig. Kram

Jag gick med här för ca 1 vecka sedan, jag började skriva ganska omgående, då jag hade ett så stort behov av att sätta min situation på pränt. Jag vill och kan inte prata med någon i min närhet om hur jag har det.
Jätte bra att du också började skriva och fortsätt med det, det är en lisa för själen.
Att få lite kommentarer och att någon ser en, känns bra och det stärker.
Ha en bra kväll med fotbollen.

Och bra unnat! Det behövs, att se att man vill uppmuntra sig själv att det inte innebär alkohol. Du vann striden!

Har faktiskt läst mycket på anhörig-forumet oxå för att se den andra sidan av det. Och det känns oftast väldigt jobbigt att läsa den sidan men behöver oxå stöd i den här kampen, inte misstro. Jag vet att man pratar om en andra chans och förstår när man är inne på fler chanser än så att ens anhöriga tvivlar. Jag vet inte? Tänk att några år kan förstöra så mycket!?

på dig och tids nog kommer de som är runt dig att inse att de kan lita på dig. Men de har ju troligen också levt med rädslan och förtvivlan över drickandet. Stå på dig och visa din styrka, du har den. En sak i taget och en dag i taget.

Gud så härlig läsning! Nu blir man ju nyfiken på vilken parfym du unnade dig?

I morse hade jag och alkodjävulen en strid som hette duga! Den försökte intala mig att köra inom Systembolaget, som ligger mitt emot affären där jag var och storhandlade. Ja visst...lite vin så där på förmiddagen, det är ju iaf semester! Den försökte med alla fulla trix den kunde komma på. Köp 5,5-procentig rosé - då kan du dricka ett par flaskor utan att det märks...Du är inte alkis, du har ju inte druckit på hela veckan försökte den sedan - och en gång i veckan kan du ju dricka - det gör ALLA. Ok, men några 3,5:or då? Så slipper du gå inom Systemet? Jag förklarade strängt för den att jag hellre lägger pengar på en ny parfym och en hudlotion som jag faktiskt behöver, och att man inte kan få ALLT man vill ha, det handlar om att prioritera.
Ny parfym, ny hudlotion och en timmes promenad med hunden blev det. Så nu doftar jag frisk luft och god parfym! :-)
Den lille djävulen frynte på näsan och drog sig undan i sin hörna igen. Den har inte synts till under resten av dagen. Man kan inte behaga alla! :-)

Otrolig modig. Kram!

Rejält. Enligt prognosen ska det komma uppemot en decimeter i dag. Varför måste mina kunder bosätta sig på så hopplösa ställen? Varför kan jag inte ha kunder på Hawaii eller Bahamas? Jag har försökt, det har jag verkligen, men det verkar som om min bransch föredrar att hållas i deprimerande hålor där till och med vädret har förlorat allt hopp. När jag drack brydde jag mig inte, allt jag behövde var ett hotell med kylskåp på rummet och en spritbutik i närheten. Nu däremot, är det inte lika lätt att hålla humöret uppe. En dag kvar, bara en dag kvar, det är mantrat som snurrar i mitt huvud just nu.

Jag mår inte bra just nu, febern är borta men näsan rinner och hostan lär jag få dras med ett bra tag framöver, rökare som jag är. Dom sug jag brottas med är värre än på länge. Jag tror det beror på att det finns ingen tystnad att finna någonstans härikring. Mina morgonpromenader med hunden brukar ju bjuda på tystnad och ro, en stund på morgonen då jag kan reflektera och förbereda mig för dagen. Här, när jag går ut från hotellet, hamnar jag mitt i en byggarbetsplats som drar igång klockan fem på morgonen. Inget som uppmuntrar till en stillsam promenad direkt. Sedan rullar det på hela dagen utan uppehåll. Allt jag kan göra, tror jag, är att hålla ut tills det är dags att åka hem. Som Levande brukar säga; klarar jag det här så kommer jag att vara mycket starkare sedan.

Ha en fin dag!

Oj vad välkommen du är, och modig. Nu kan allt bara bli bättre. En timme i taget. Kram

27 dagar helt utan alkohol!

Från en trevlighelg på Ålandsresa. Det gick ju inte att vara helnykter på resan, men ett helt annat drickande än vanligt. Var inte berusad, kände mig lite glad i går när jag vaknade, att inte ha huvudvärk eller att man funderade över vad man sagt eller gjort.
Men detta är en milstolpe för mig och nu börjar min resa.
Det sista jag såg i går och ibland tror jag att universum skickar sånt man behöver se till en. Det var en kvinna, första anblicken när jag satte mig var att hon var vem som helst, som lyssnade på musiken. Men det visade sig vara nått helt annat, hon var totalt dyngfull. Såg henne ragla runt i korridorerna och jag blev rädd att hon skulle ramla och slå sig rejält.
Jag tyckte otroligt synd om henne, tänkte att hon får jobba jätte mycket om hon kommer på att vilja bli av med sitt beroende. Jag kände också att så där vill jag aldrig bli och samtidigt rädd att tänk om jag också har sett ut så där någon gång. Jag mådde fruktansvärt dåligt av att se henne, dessutom beklämd över hennes situation. Jag fick torka en tår i smyg, både av tanken på min egen situation och även hennes.
Troligen är jag rejält medberoende, vissa människor kan bara ruska på huvudet och gå vidare, det kan inte jag. Jag såg ju att många skrattade åt henne och såg verkligen ner på henne. Jag kände bara en stor sorg.
Men som jag sa, ibland vill universum att man ska se saker, för att lära.
Dessutom är jag så glad för att jag hittat denna sida, för att jag börjat vända tanken på hur jag vill ha mitt liv. Jag vill leva nyktert och ha ett förnuftigt förhållande till alkoholen. Jag kommer att få jobba med mitt medberoende och troligen måste jag ta hjälp utifrån, men det blir i nästa skede. I dag är min nästa dag på mitt liv, nu har jobbet börjat på allvar. EN DAG I TAGET!

Är sådär dunderförkyld nu och sov nästan hela dagen igår, min mamma kikade förbi på kvällen och tittade sorgset på mig och frågade om jag börjat dricka igen, nej mamma jag är bara väldigt förkyld. Såg inte riktigt ut som hon trodde på mig och det känns rent förjävligt. Kanske förtjänar man det när man så många gånger svikit och ljugit, men hur länge är man skurken? När kommer de tro på en igen?

Och det visar ju att du har kontroll över ditt drickande
Härligt! :)

(Vilket jag inte har, här ryker allt som kommer innanför dörren.
Därav har jag aldrig alkohol hemma)

Jag dricker t.ex inte för att det är gott, jag dricker för att bli så full som möjligt.
I perioder. I långa perioder (4-5 veckor) har jag inte en tanke på alkohol. Tills det smäller till.

Hej, tänker på dig! Kram

Hej broder, vad bra att du tog dig mod att även skriva din egen tråd. För mig har det betytt mycket och fungera som en dagbok under min kamp, som både är bra och jobbig att läsa. Ta en dag i taget!
Ha en bra dag!