Senaste kommentarerna i forumet

Hej på dig,

hur har du det? Hur går det för dig?

Kram

Hej kära du,

förstår att det är tungt... Försök att hålla ut. Även den här stormen kommer att bedarra förr eller senare. Men under tiden:

1. Motanmäl för förtal.

2. Syna en eventuell bluff från chefens sida. Vittnen som ljuger begår mened = straffbart. Skulle sådana vittnen verkligen klara av att sitta i rätten och upprätthålla en lögn? Det krävs väldigt mycket för "vanliga" människor att klara av och sitta i domstol och blåljuga. De flesta blir ganska små och spaka i en rättssal. Låter som om det bara är ett desperat sista hot.

3. Jag kan inte låta bli att fundera på varför din chef gör detta? Naturligtvis för att han är en sjukjävlaskithögsjävlaidiotjävel, men vad som verkligen driver honom? Om du kan knäcka det, så vet du också var du kan komma åt honom. Handlar det exempelvis om hans eget ego? Att HAN skulle ha anställt en alkoholist? Att HAN skulle ha missat att se tecknen - han är ju läkare? Att han inte har råd med rehabilitering? Att han tror att det påverkar hans rykte på något sjukt och konstigt sätt? Är det så att han själv har utsatt dig eller någon annan för sexuellt ofredande och ser detta som ett bra sätt att "rentvå" sig själv samtidigt. Visst, det kanske inte spelar någon roll - och han kanske "bara" är en psykopat - med det känns som att det är något i hela det här som inte stämmer. Något vi missar eller inte ser. VARFÖR är det så viktigt att bli av med dig? Kan det kluras ut, så kan man nog också komma åt honom, om du förstår hur jag menar.

Skickar styrka, mod och hopp!

Alltid överens. Om allt. ;-)

Härligt och "se" dig igen Berran! Trist med förkylning, men hellre hjärnan till bredden fylld med snor, än med bakfylleångest!

Stort grattis i förskott till dina ÅTTA ÅR! Du är verkligen ett levande bevis på att det går och att det är möjligt att leva nykter.

Krya på det och ha en fin helg!

jobbat Lena! Jag hade ju bara lovat till torsdag så nu blev det den enkla utvägen i går kväll. Fick dock sova:-) Jag har nu bokat in en intensivbehandling andra veckan i november, hoppas mycket på den. Har som andra frågat mig själv, vill jag sluta eller vill jag inte? Och visst är det så att alkoholisten i mig vill inte alls sluta, men den friska personen i mig vill sluta, och framför allt inser att han måste sluta om det inte ska bli ett riktigt skitliv.

Skönt, ta hand om dig o er.

Grattis Annapanna inspirerande läsning som gör att jag känner mig hoppfull.

Blir så glad att läsa, grattis och kämpa vidare. Du är mig i hälarna och jag ger mig inte så lätt heller. Vi får kämpa tillsammans :-)

Faktum är att det hjälper en hel del med antabus. Jag tar oxå det mellan varven när xtra påfrestningar kan locka till a intag. Grattis till dig, du är en kämpe:-)

Ja, har tagit beslutet att sluta dricka helt. Tänkte att kanske man kunde ta några glas hemma och i valda tillfällen, men jag känner mig själv och kommer ha svårt att värdera tillfälle och mängd alkohol.
Nu tre veckor inne helt utan alkohol och har tackat nej till två "evenemang" där jag vet att jag skulle haft problem.
Känner mig stark i beslutet och känner dessutom att hela situationen gjort att jag har vänt fokus mot familjen och lägger all energi där.

Tro kan försätta berg:-)

Nu skulle jag på ett svenskt mane'r sagt javisst är det bra med mig, och på ett lika svenskt tyck-synd-om-mig mane'r också kunna säga att det är fördjävligt för att jag ligger sjuk hemma i sängen, båda är dessvärre sanna.
För inget är så dödligt som en mans förkylning vet ni väl...

Så med hjärnan fylld med snor på god väg ner mot lungorna så ska jag formulera några ord här på vårat forum.
Det är fem veckor kvar,...till min 8-årsdag i nykterhet, och vet ni, det känns inte alls lika stort som förr.
Det kan ha blivit en självklarhet numera, och på samma gång inte alls lika viktigt, det känns som om jag skulle kunna börja smaka på alkoholen igen, men jag vill inte.

Jag läser varje dag vad som händer med våra skribenter på forumet och vad de slåss emot, vad alkoholen skapar för kaos.
Igenkänningsfaktorn är inte lika kraftig hos mig längre, men empatin finns naturligtvis kvar.
Bäst älskar jag att läsa de som målar upp ett scenario och berättar en händelse med inlevelse, såsom heuhe, jag läser alltid hans tråd allra först.
Inte att förringa alla som pushar varandra i sin nynykterhet alls, men jag är ju faktiskt inte där längre, jag är ju gammlenykter,

Visst har jag nya fyllhistorier att berätta även om de inte är mina, t.ex hur en av herrarna i herrföreningen senast ramlade och spräckte skallen i ett betongfundament och fick tillbringa en lång tid på sjukhus därefter.
Nej det var inte roligt eller spännande utan mest tragiskt i min värld, så alkoholen skapar tragedi.

Vidare i Berras dagbok....
Höstlöven dör i alla höstens färger och täcker marken efter att ha virvlat runt några dagar först, det är inte ens värt att kratta längre.
Det har varit gråmulet och kallt en längre tid och hösten har hunnit kommit ifatt, rejält.
Vi har bommat stugan för i år, och det kändes inte alls ledsamt konstigt nog, utan ganska så skönt, vi har varit klart där för i sommar.
Hemmavid har vi också dukat av utemöblerna och påbörjat vår vinteride, garaget är fullt av torkande sittdynor innan de hamnar i säckar på vinden.
Folk på jobbet har vid flera gånger sagt att man äntligen kan sitta inomhus med gott samvete, och inte tvinga sig ut bara för att det är fint väder, och visst är det mysigt att sitta och kura framför ett hav av värmeljus i höstmörkret, men jag mådde nog bättre av att rigga av utomhus.

Vi har även hunnit med ännu en jordbegravning, det var frugans moster som gått hädan efter tampats mot cancern ett längre tag.
Frugan "tvingade" mig med men jag har egentligen inget emot begravningar, tvärsom brukar det bli många efterlängtade återseenden av släktingar och tillika skratt vid kaffebordet, det är sorgligt en stund men blir trevligare med tiden.
Vi besökte graven några dagar senare för att titta på buketterna och kransarna och vet ni, någon hade norpat rosorna ur våran ståtliga bukett, den var inte alls lika fin längre.
Jag trampade runt för att se om någon varit så fräck och tagit de vita rosorna till sin egna grav, men kunde inte finna dem i dess direkta närhet.
I flera dagar hade vi lera i hallen som fastnat under våra skor, det kändes lite konstigt med gravlera faktiskt.

Nu ska jag försöka kurera mig så bäst jag kan, för i helgen drar vi iväg hela familjen på en längre bilresa som vi har planerat inför iett helt år, så jag kan inte bara förstöra den helgen genom att vara sjuk.
För upp till tio år sedan varade en förkylning för mig i två dagar med lite snorande och hostande ett par dagar före och efter.
Idag är den dubbelt så lång och idag dag nummer fyra, så jag borde vara betydligt piggare imorgon.

Men...jag är ju nykter i vilket fall, och det borde ju vara det viktigaste, eller...?

Berra

Antabus svald. Tänkte en stund att idag o i morgon hade det varit trevligt med "helg" sedan nykter på vardagarna men så kom jag på att dagens antabus gör ju ingen skillnad! Bra att måndagens tablett, när man är mer laddad för nykterhet gäller över helgen.
En timma i taget!
Hur går det Fenix?
Kram

Som vill bli av med denna hobby, men för att bli av med den så ska man hitta nått annat, som tar intresset från vinet, det är inte lätt.
Men vi kämpar och vi kommer att hitta den. Kram och ha en bra fredag :)

Tack för den, så trevlig läsning. Ha en fin fredag.

Tack för dina ord, så skönt att någons ser en och hejar på, känns otroligt bra. Jag kan berätta att kvällen blev så fin. Tända ljus kaffe och INGET VIN! En trevlig kväll med mannen. "Jag sträcker INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET". Suget kom en liten stund men jag väntade ut den och det gick fort över.
Så skönt att somna och vakna 8 timmar senare utan ett sunkigt huve och det smakade inte rått i munnen. Känner mig glad och nu tar jag "en dag i taget". "Jag sträckte INTE ut handen efter det FÖRSTA GLASET" Ha en skön fredag, tack för att ni finns alla fina människor här inne. Tackar nån där uppe som visade vägen hit!

Ja, tänk om det kunde komma en präst till oss här inne, läsa lusen av oss och så skulle vi lägga av. Snabbt och enkelt. Undrar vad han sa.

... tycker jag med.

Eller vilken dag som helst.... du kan ju inte bara lämna så där utan att säga 'Hej' ...
Hoppas allt är bra med dig och de dina! / mt

Läsvärd som alltid. Tack för att du delar dina små historier de höjer min dag :)

ett litet sågverk, men ändå. På den tiden var man lite finare än andra om man ägde något. Hon var dotter till en bonde och dessutom fem år äldre än honom. Ändå träffades dom på en tillställning vars natur ligger dold i tidens dimslöjor. Dom träffades i smyg rätt länge och så bar det sig inte bättre än att hon blev med barn. Han ville göra det som var det enda rätta på den tiden, gifta sig med henne, men släkten satte sig emot. Han var ju fabrikör gubevars, inte kunde han gifta sig med en enkel bondflicka. När dom så småningom insåg att han inte tänkte backa ur var det för sent. Graviditeten syntes tydligt, och det var ju otänkbart att stå framför prästen med en bula på magen. Så hon fick föda en oäkting, deras enda barn.

Efter en lämplig tidsrymd gifte dom sig i alla fall, sonen dök upp som ur tomma intet och tomtebolyckan var ett faktum. Om det nu inte hade varit för spriten. Han var väl som andra, han tyckte om att ta några nubbar på lördagen, ibland lite mer än normen. Och normen var ju rätt generös på den tiden. Mer än så blev det inte, han drack aldrig i veckorna, då skulle man ju jobba från gryning till skymning. Problemet var att han blev elak när han var full. Han var en bjässe till karl, med den där sortens muskler som man aldrig kan bygga upp i ett gym, hur mycket man än försöker. Så hela bygden låste in sig när han var på fyllan. Hustrun och sonen tillbringade många lördagsnätter hukande i jordkällaren bakom huset. Till slut fann prästen för gott att ingripa.

Han kallade in mannen och tog honom i Herrans tukt och förmaning, och eftersom ingen sade emot Guds tjänare, upphörde drickandet med omedelbar verkan. När jag lärde känna det här paret var dom pensionärer sedan länge. Dom levde enkelt, odlade sina egna grönsaker och bär, fick sitt kött från skogens djur, pumpade upp sitt vatten med muskelkraft och lagade mat på en vedspis. Jag satt ofta i deras kök, åt himmelskt goda våfflor och lyssnade på historier från förr. De hade levt igenom två världskrig, sett de första bilarna och traktorerna dyka upp, sett landsbygden industrialiseras och sett sitt eget sågverk offras på utvecklingens altare.

Han skaffade aldrig någon bil, men han hade en motorcykel. Han hade köpt den på femtiotalet och hade den fortfarande vid 80 års ålder. När benen inte längre räckte till för att ta honom ut till älgpasset på höstarna körde han motorcykeln. När vi andra i jaktlaget erbjöd honom hans andel även om han inte var med tackade han nej. En man ska göra rätt för sig, för honom var det otänkbart att ta emot något utan att ha förtjänat det. Jag såg dom ibland på söndagarna, på motorcykeln, utstyrda i finaste kyrkkläderna, han vid styret, hon på bönpallen, puttrande till kyrkan i sakta mak. Hon var väl över nittio och han närmade sig den åldern med stormsteg men det hindrade dom inte. Till kyrkan skulle dom, varje söndag, utan undantag. Var det riktigt dåligt väder kunde dom åka med en granne, men det bar emot. Dom var stolta och föredrog att klara sig själva.

Så kom då tiden ifatt dom till slut. Hon blev sjuk och efter en kort tid dog hon. Jag bar hennes kista på begravningen, den var lätt som en fjäder. Hon hade alltid varit en liten kvinna, men den sista tiden hade hon magrat ner till praktiskt taget ingenting. Jag såg hur han led, han var vilsen utan henne, förstod inte hur man skulle leva sitt liv ensam. Så han lade sig på kökssoffan och låg kvar där tills han slutligen följde sin älskade hustru till den himmel de så bergfast hade trott på i hela sitt liv.

Ha en bra dag!

Hej Gunda,
Jag hejar på och önskar dej kraften att inte ta det där första glaset. Visst är det sjukt hur svårt det kan vara.
Jag hejar på dej, tror på dej. Du kan fixa det här en dag en timme i taget.

Skönt att höra att jag inte är ensam om att ha gjort vindrickande till hobby och att intresset för normala hobbis kommer tillbaka allt eftersom.
Idag känner jag mig inte frestad att dricka vin. Kan ha att göra med att klockan är 6:12 på morgonen.
Sjukt stressigt på jobbet inför en resa nästa vecka. Måste få allt klart idag för jag kan inte jobba i helgen. Jag vill inte resa nästa vecka. Undrar om jag är stark nog att tacka nej till vin eller öl på restaurang besöken på kvällen. Jag tror att jag är det.
24 timmar till. Idag är dag 6.

Grattis till 10 vita dagar starkt jobbat:) fortsätt på den vägen så kommer du märka förbättringar både mentalt och fysiskt. Jag kan känna igen mig i en del du skriver för detta med att ha höga och orimliga krav på sig själv och en far som är alkoliserad.Såna saker sätter ju sina spår i en och då är det lätt att ta till flaskan själv för att fly från smärtan och slippa tänka på allt för stunden.Jag har själv druckit för mycket genom åren för att självmedicinera men nu har jag faktiskt påbörjat min resa och den ser som så 41 vita dagar och 1 svartdag då jag drack 5 öl och det trodde jag aldrig jag skulle klara men man är alltid starkare än vad man tror att man är:)"Kampen du är i idag utvecklar styrkan som du behöver imorgon" Så kämpa på och samla vita dagar:) Ha det gott:)

På 41 dagar har jag endast druckit 5 öl så 40 vita dagar och 1 svart dag och det hade jag aldrig kunnat tro när jag började min resa:)Men som sagt man kan det mesta om man bara ger sig fan på det:) Så kämpa på med er och godnatt:)