Senaste kommentarerna i forumet

Så ledsen för din skull. Men vittnen? Fattar inte att folk är beredda att ljuga. Fantastiskt att du håller dig nykter. Kramar!

dom där tankarna, omärkligt men ändå fort. Det behövs bara ett litet frö och att man tittar bort i vad som verkar vara ett ögonblick.

Men du är stark, du är medveten och du är fokuserad. Du vet vad du gör och du gör allt rätt, det kräver bara så mycket energi att det är naturligt att vara trött. Jag önskar jag kunde gå med dig ett tag och hjälpa dig att bära. Du får föreställa dig mig där bakom med ett stadigt tag om bördan, hojtande fånigt hurtiga tillrop medans du går där framme och kvittrar!

Välkommen hit! Här finns massor av stöd! Jag tyckte att det speciellt i början hjälpte att läsa andras trådar... jag kunde vara fast i timmar. Nu är jag i en svacka och då läser jag mer. Hur gick det när du sökte hjälp? Kram

Jag skriver bara ett kort inlägg, är mitt i värsta krisen och måste fatta beslut som påverkar hela mitt liv. Svar imorgon. Min arbetsgivare har sjunkit till nya djup... han har ljugit ihop en helt annan historia än innan (om sexuella angrepp) och även slängt in ett par vittnen. Det är en härva av lögner men om kag inte accepterar och de går vidare blir allt offentligt. Jag är så arg att jag i vissa stunder tänker gå it med allt själv OCH anmäla honom för förtal och sexuella trakasserier. Visa världen vilken skit han är... han som är så hyllad. Jag är cynisk i vanliga fall men detta övergår mitt förstånd... nykter i alla fall, alldeles för arg för att låta honom driva mig till att dricka! Stor kram från en något omtumlad nyckelpiga

Känner igen mig i det du skriver.. bra att du stannar upp och reflekterar över det, själv har jag en tendens att bara fortsätta köra på.. ska försöka tänka mig för i framtiden... kram

Häll ut vodkan! Kan du inte få hjälp via skolan om du inte vill gå andra vägar? Förstår att det är svårt att plugga just nu... tänker på dig! Stor kram

Vafan håller jag på med. Börjar bli rädd och ledsen. Känner mig så ensam i det här. Vill inte längre, jag orkar inte. Mår så psykiskt och fysiskt dåligt just nu. Har druckit sen i lördags. Skippade skolan igår och idag. Måste gå imorgon och hålla ett tal, ångesten är hemsk för det. Vill inte dricka men mest för att jag är bakis...
När jag började den här månaden så trodde jag att det skulle vara svårt och typ tråkigt, men den har mest fått mig att förstå att alkoholen är en drog och snart är jag fast. Alltså jävligt fast. Tror fortfarande jag har en chans men jag måste vilja, jag måste vara ärlig. Vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv. I denna stund ska jag dricka kaffe och försöka plugga. Det får räcka just nu.
Det är skönt att skriva av sig här i alla fall.
Sisyfos, helt klart att man inte ska ha alkohol hemma. Tyvärr har jag en vodka flaska med mer än hälften i som jag köpte i lördags.

Är det som jag har svårast för att vara lagom, jobbar för mycket och hittar jag ett intresse så äter de upp mig osv.
Är oftast duktig på det jag gör, lätt för att lösa problem och har oftast lätt för att lokalisera ett problem och lösa det.
Men när det gäller mig själv är jag helt hopplös, nu när nykterheten börjar gå mot nio månader skriker min hjärna efter vila.
Något triggade igång när jag var på jobbresa som verkar växa, argumenten som spöket har är fantastiska och så tröttsamt.
Skall försöka att komma ihåg hur jag mådde när jag startade denna resan, tvinga mig tillbaka till verkligheten som den var.
Så bygger en bit till och påminner mig om val och konsekvenserna, önskar er en bra kväll

Hösten har kommit och med den trötthet och melankoli. Ovälkomna tankar om att sitta med penslar och färg och vara kreativ. Med ett glas rödvin såklart. Så konstnärligt och mysigt. Att alkohol aldrig alstrat kreativitet för min del, tvärtom, spelar ingen roll i min fantasi. Tänk att tända en brasa hälla upp ett glas rödvin. Eller rent av en whisky! Gud vad normalt det hade varit nu när det är höst och allt.
Ja så går tankarna ibland.
Har drömt om att jag druckit. Ångesten är enorm när jag vaknar innan jag inser att det bara var en ond dröm. Vilken lättnad!
Jag har inte druckit en droppe, hurra! Vill verkligen inte vara med om att dessa drömmar slår in så jag står emot. Tänker på hu verkligheten ser ut och det är långt ifrån fantasierna om kreativitet som flödar och mysiga brasor.
Nej, fy fan för alkohol.

Tänker på dig, Lena! Starkt jobbat! Vi är många som tänker på dig! Kram

Välkommen och tack för tips!

Vi har valt att ta bort länken då vi försöker minimera all typ av reklam eller hemsidor som har någon typ av försäljning, till och med böcker. Jag hoppas ni alla har förståelse för det.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ser nu att jag skrev något om AA som lät negativt. Jag menade inte så. AA är en mycket bra väg, för väldigt många, AA räddar liv. Det känns inte som rätt väg för mig dock, inte ännu.
Vem Du än är ska Du definitivt gå dit och känna efter själv. Alla brukar bli varmt välkomnade.

"Kampen du är i idag utvecklar styrkan som du behöver imorgon"

37 vita dagar och 1 snubbeldag;)

Ja nu kämpar vi vidare:)

Desamma:)

En stor kram
Jah förstår att nu i den akuta krisen kan man inte reda ut saker, nu får man bara ta ett steg i taget tills man får fast mark under fötterna. Det är som du säger - det behövs inte så många ord alltid, bara att någon man tycker om håller om en när ångesten rasar. Jag är också där nu och varje steg är jobbigt, jag åker hela tiden upp och ner. Det jag just bu gör är att använda de stunderna när ångesten är mindre till att tanka energi inför nästa strid.
Du är modig. Du flyr inte, du nedvärderar inte problemet, du möter det head on och gör allt du kan nu. Håll fast vid det när ångesten blir för stor. Styrkekram

Sjukt länge ju :)

Vad härligt att höra! Vilken resa du gjort! Oehört starkt! Hatten av!

Nyckelpigan TACK för att du finns när jag så väl behöver de där omhändertagande orden.

Såklart är min man arg eller rättare sagt ledsen och besviken vilket till viss del är värre att möta för mig. Han skäller inte utan vi lever vidare på något sätt. Det är något av ett vakum så att säga. Invänta proverna, visa att jag vill och hålla mig nykter. Vi pratar inte jättemycket ännu om det här, det beror på mig jag behöver älta det i mina eget huvud först. Han håller om när ångesten är som värst, jag gråter. Orden "behövs" inte just nu men de kommer behövas. Som du skriver jag måste kunna acceptera, läka för att kunna gå framåt.

Ja angående mitt bekräftelsebehov jag vet vad det beror på......
Har tidigare gått i terapi som barn/ung. Men helt klart är att jag som vuxen kommer behöva återuppta någon form av kontakt. Men just nu går kraften åt att bara vara, ta ett steg o taget.

Steget som behöver passeras nu är provsvaren....återigen tack fina
Fina du!

Vilken chans till omstart! Förstår att det även skrämmer, håller tummarna för dig! kram

nu hamnade ägg och sylt på inköpslistan.

Oj, jag trodde du redan bodde i en stuga-i-skogen med din "lilla" hund! Så har jag i alla fall föreställt mig dig. Så rätt man kan ha ibland. Det blir nog bra det här. Jag står redan och steker pannkakor i ditt nya kök när ni kommer. Känner du doften?

Vi dömer dig inte, jag vill istället ge dig en stor kram för att du vågar berätta och att du är stark nog att orka ta tag i detta. Du kämpar ju som ett djur för att göra rätt. Tänk på den integritet och styrka du visar nu när du kämpar för de som är viktigast i ditt liv. En dag kan du kanske säga att du är en av de personerna, en av de som är viktigast i ditt liv. Just nu är du fylld av självförakt, skam och skuld. Jag vet att det inte är lätt, men lägg det så mycket du kan åt sidan och tänk på allt du är och gör NU!
Alla här inne har gjort saker vi skäms otroligt för, du är inte ensam. Det gör inte allt bra, det man måste fokusera på är att man inte kan ändra på det som hänt, bara det som händer NU och där gör du ju allt du kan.
När det värsta har lagt sig behöver du kanske någon att prata med för att läka och se vad som ligger bakom det där bekräftelsebehovet... försöka läka och förlåta dig själv.
Jag dömer dig inte, tvärtom, jag beundrar dig att du vågar dela med dig och att du även orkar lämna prov. Din man måste se hur du kämpar. Kamske är han för arg just nu, jag vet inte, men här kam du få massor med stöd!
Bamsekram

All lycka med Ditt projekt. En dag i taget.
Tänkte om Dina två glas vin: att dricka dem är ju inte så bra. Men: är det inte nästan värre att älta dem efteråt? Att plåga och straffa Dig själv? Det var ju bara ett snedsteg. Det är över nu. Släpp och gå vidare.
Jag känner för min egen del att det kan bli så; att grämelsen tar över och den gör inte livet muntrare och då blir suget större...