Senaste kommentarerna i forumet

Kanske är det så det är; att jag måste sörja mina goda minnen för att komma till beslut? Som att sörja en nära vän.
Tack, kära Nyckelpiga.

ta en stund i taget .. glöm inte andas..tänk inte för långt fram... kramar och styrka !!

Bra jobbat, båda två!!! Kram

Välkommen hit! De frågor är väl de vi alla här brottas med. Under läng tid stoppar man undan alla de hemska minnena av allt som hänt och förskönar igen. Den där rösten som vill dra en tillbaka är så förförisk... för min del blev det en sorg att försöka släppa a... jag sörjde som om jag förlorat en nära vän... för min del behövde jag igenom det och nu lära mig att inte lyssna på den där förföriska rösten igen... kram

Pi,
hur gick Du tillväga för att väga samman minnena? Att låta de förfärliga överväga de förföriska? Jag hittar inte rätt där; jag vill bara hitta till de ljuva minnena - och så dricker jag igen.
Kanske är jag inte redo att sluta dricka? Kanske måste jag längre ner i lorten?
Min tråd om att till hälften vilja; till hälften inte, fick inte så många svar.
Måste jag vara helt övertygad innan jag når andra människor? I så fall får jag dricka lite till.
Hör gärna av Dig/er.
Allt gott till er alla.

Bra jobbat Lena 72

Idag är en annan dag. Har Du bitit i det sura äpplet idag? Jag har inte klarat det ännu, men hoppas på att vi alla kan stötta varandra.
Det är svårt, Helle, att känna sig dömd. Men ibland tror jag att vi mest dömer oss själva.
Åtminstone jag.
En dag i taget?

Har så blandade känslor! Lättnad men ändå med en viss oro.... tänk om jag vill ha nått?! Då går det ju inte. Fjantig ja vet....
Tack för er respons! Nu behöver jag er alla!
Kram

Tog min första antabus idag!
Känner mej rädd o stolt.....
Kram

Har du kik? Lättare att skriva till varandra där.

Hejhej!
Jag är gärna på din resa.
Sitter också med jävulsk ångest.
Har insett att total avhållsamhet är det ända som gäller för mig.
Har även jag tränat mycket förr men den biten är det sämre med nuförtiden ..
Så en peppkompis vill jag gärna ha.
Kram

Hej

Helt ny här. Sitter i skrivandets stund med en megaångest tack vare mitt förhållande till alkohol.

För några år sedan tränande jag jättemycket och levde ett härligt liv. Nu orkar jag knappt ta en promenad tack vare min relation till alkohol.

Jag har ingen plan att sluta dricka helt men på det här viset kommer jag inte bli gammal.

Jag har alltid jobbat väldigt mycket och alkohol har sen en tid varit en hjälp att slappna av.

Jag vill egentligen komma i kontakt med någon som vill ha en chattkompis där vi kan peppa varandra både till träning och till att dricka mindre. En person som vet precis vad man menar gällande detta.

En aning osammanhängande mail från mig men det var det jag fick ihop nu.

Hör gärna av er.

Kram
Helena

Jag är med dig..
Behöver själv allt stöd jag kan få.
Har varit nykter en period förut men åkt dit igen. Månaderna när jag va nykter va de bästa i mitt vuxna liv. Naturligtvis inte helt oproblematiskta men känslan när man kapitulerar och inser sin maktlöshet är befriande ... Så sjukt att man då så lätt kan falla igen. För jag har insett att jag är sjuk. Det är inte friskt att halsa starksprit och supa i smyg..
Jag är så rädd att förlora allt .
Vi klarar det tillsammans ?

Lilla drink också svald! Nu åker vi iväg Lena en nykter dag i taget och njuter av att slippa planera kvällen. Oj dubblett blev det?

Lilla drink också svald! Nu åker vi iväg Lena en nykter dag i taget och njuter av att slippa planera kvällen.

Det är en sann inspiration att läsa dina ord.. hur du kämpar.. och dessutom lyckas du var nykter.. jag beundrar dig.. jag hoppas också att detta tar slut snart.. för min egen del är situationen fruktansvärd just nu. Jag går snart in i 7 månaden i min process.. mina chefer vill bli av med mig.. men vägrar säga upp mig.. dom vill att jag går självmant.. men det vägrar jag.. mina närmsta kollegor har alla slutat för de mådde så dåligt av arbetsplatsen.. jag har gett allt för mitt jobb men det räckte inte.. så nu sitter jag här.. slits mellan facket.. f.kassan.. och mina chefer.. dagarna flyter ihop och jag har stundtals gått ner mig oerhört av ångest.. idag är en sådan dag.. jag stirrar ut i tomma intet och fattar inte hur man kan behandla någon såhär.. ( enda trösten mitt i allt är väl att jag är långt ifrån den första som lämnat denna arbetsplats.. ) jag vill så gärna bli stark igen.. gå upp på morgonen.. träna.. finna glädje.. men ju längre tiden går desto mer ledsen blir jag tyvärr.. men när jag läser om din kamp.. så tänds en gnista av hopp inom mig.. för kan du var såhär GALET STARK.. så kanske jag kan vara det också.. jag tittar på allt det fina jag har runt mig.. min älskade man som är ett mirakel i sig... ljuvliga vänner .. en något splittrad men fin familj.. tak över huvudet och 30 kollegor som alla tycker att mina chefer e galna mot mig.. jag måste se det positiva.. jag måste våga tro att allt kommer lösa sig.. jag vet att jag inte är värd detta.. När det kommer till A.. så går det upp och ner.. ibland blir det en snuttefilt.. ett sätt att döva all ångest och inre oro över min situation .. A finns i mitt liv.. men jag klappar mig själv på axeln varje gång jag hoppar över " mötet" med snuttefilten.. jag har inga problem att begränsa mitt intag när jag mår bra.. det är i sånna här situationer som spärren släpper.. att läsa här om din och andras resor ger massor med stöd.. och jag hoppas kunna vara stöd för andra också.. Jag hoppas innerligt att du får det andra jobbet så att din resa mot ljuset kan börja.. du är redan på god väg och du är så otroligt stark.. låt dom inte knäcka dig... DU har inte gjort nått fel glöm aldrig det.... förhoppningsvis är denna hemska resa över för oss båda snart och vi kan börja leva på riktigt igen.. starkare och en tung erfarenhet rikare. Varmaste kramen till dig och ni andra fina själar där ute.

Känner mig dig! Är ny här på forumet och fattar att jag är illa ute. Sitter just nu på min dag ett till mitt nya sundare liv med en cigg och alkohol...väntar på att sjukhuset ska ringa upp i EM. Klarar inte detta själv. Lever dubbelliv. Fint hus, familj, bra jobb och fin bil.. Dricker bara i min ensamhet men förstår att vi är många i samma situation där drogen tagit över ens liv. Styrkekram till dig!

Känns både skönt o skrämmande.
Nu kör jag!
Kram

Du har hittat forumet och börjat läsa runt och skrivit. Du har haft och har det tufft i livet och alkoholen har kommit in som någonstans lindring, du märker nu att det inte fungerar på sikt. Den tar mer än vad den ger och för att få kraft och energi till att få en större förändring i ditt liv så har du nu bestämt dig att göra en livsstilsförändring med alkoholen. Starkt!
Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar och det kan vara en idé att starta en egen tråd om man vill få fler svar. Du gör såklart som du vill.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Jag är också i stort behov av stöd och pepp ..
I dag börjar min resa till ett nyktert liv.
Känner mig så sjukt ledsen att jag inte lyckas utan gång på gång faller dit.
Känner så sjukt mycket självförakt ,, vill inte se mig själv i ögonen ..
Hoppas på stöd här där ingen dömmer mig.

Söndagar som förut alltid var värst, fylld av ångest och den dagen då jag helst velat dricka för att få sova och vakna upp till en ny dag har nu förändrats. Igår höll jag och barnen igång hela dagen, lekte, planerade inför veckan och såg film. Söndagen har blivit en bra dag igen. Och det känns otroligt bra!

Har inte varit ok 4 veckor bara så jag vet om jag kikar in här framöver. Men läget rätt bra ändå.

Jag med! Hittade det här forumet och tänker detsamma. Vi får peppa varandra!

Visst är det korkat och också ett totalt korkat beteende att försöka rättfärdiga det efteråt. Att inte kunna säga nej är ett beroende...
Sovit uselt i natt också. Har en vag och obestämd oro. Kanske för barnen kanske för jobbet, troligen för båda. Barnen som borde pluggat fastnade helt i musiken igår och jag orkade inte vara den tråkiga mamman som avbryter när allt är som roligast. Musik ska väl också vara bra för hjärnan...

är bland de dyraste i världen. Dom är också väldigt fokuserade på pengar. Jag har tillbringat väldigt mycket tid i USA, och eftersom jag har en tendens att stoppa in fingrarna där dom inte hör hemma, har jag också tillbringat en del tid på sjukhus där. Den första frågan man får när man kommer in, blodet droppande, hållen upprätt av två bastanta kollegor är "hur tänker du betala?" Har man inte pengar, eller en försäkring, så låter dom en inte ligga och förblöda i entrén, tvärtemot gängse uppfattning. Å andra sidan gör dom bara det nödvändigaste, dom lappar ihop en så pass att man kan ta sig utom synhåll innan man trillar av pinn.

Annat verkar det vara med missbruksvården, åtminstone är det min erfarenhet. Jag gjorde min första behandling i USA. Efter att ha tillbringat en tid på sjukhus för blödande magsår, som min försäkring betalade för, skickades jag till ett behandlingshem, som min försäkring inte betalade för. Ingen frågade efter pengar, eller ens min nationalitet. Dom kom och hämtade mig på sjukhuset och skjutsade mig till behandlingshemmet, jag var där några veckor och ingen bad om pengar. Senare tillbringade jag ett par månader i ett halvvägshus, hyran var ett par hundralappar och sanktionerad av staten, samtidigt som jag gick på behandling ett par gånger i veckan. Inte heller då var det någon som frågade efter betalning, eller legitimation, eller adress. Allt dom sade var att om jag fick ordning på mitt liv så var jag välkommen att ge ett bidrag.

Jag har ingen aning om hur det där var upplagt, om det var baserat på statliga bidrag eller donationer, men det fungerade utmärkt för mig. Jag har nog aldrig varit så lycklig som under den där tiden. Det var som att vara på en öde paradisö, jag kunde fokusera helt på mig själv, min enda uppgift var att bli nykter och lära mig hur jag skulle hålla mig nykter. Så ledde det också till sju år utan alkohol, som hade blivit fler om jag bara hade fortsatt jobba med mig själv. Det som slår mig är hur stor skillnaden är om jag jämför med den svenska vård som beskrivs i så många trådar här. Kanske är det bara en attitydförändring som behövs, faktum är ju att många alkoholister är högpresterande människor som kan bidra till samhället om vi bara får lite hjälp att göra oss av med demonen som rider oss.

Ha en bra dag allihop!