Senaste kommentarerna i forumet

Herregud vilken story om din chef och din arbetsplats. Jag önskar dig all styrka att ta dig igenom. Det är som du skriver, som i en dålig roman..... Du gör det fantastiskt bra som håller dig nykter i en situation som du beskriver. Fortsätt med det. Jag håller på dig - på alla sätt. Kram på re/Anders

Hej o välkommen, tycker oxå det är starkt av dig att lämna ditt destruktiva förhållande. Jag har gjort detsamma en gång. Du kan läsa i dom många trådarna om hur andra gjort och hur många vi är som kämpar med ademonen, du är verkligen inte ensam. Jag ser direkt om en person är det minsta onykter och dessutom luktar det oxå. Blir även fundersam på ständigt pastillätande människor som äter viol , läkerol mm. Men det är ju inget jag säger till dom precis. Själv snaskade jag pastiller i tron att det skulle dölja fylla eller baksmällelukt. Barnen är ju det viktigaste vi har, och du har tagit ett stort steg framåt. Kanske du med hjälp av detta forum får hjälp att fortsätta din väg framåt för dig o din dotter. Lycka till o kram

Välkommen och starkt jobbat till ett nykter år. Visst kommer suget då o då, det är alltid till hjälp och tänka linan ut.... Hur omysigt det blev och hur dåligt man mådde när den där ölen blev 10 osv. Kämpa vidare, en dag i taget. Kram

Herregud vilken gris till chef, var stark nu jag hejar på dig ?

Dag 2 måndag och det känns lite konstigt att jag drack öl i lördags. Det fanns ingen inom mig som sa nej. Det var hur naturligt som helst att dricka öl. Känner igen känslan. Det var en varningsignal. För mig känns det rätt att börja räkna om igen. Det för att inte acceptera minus dagar i loggboken. Det finns sådana dagar där oavsett hur jag räknat dem. Så länge jag lär mig något av dem så för de ju något positivt med sig också.

Har svårt att förstå vad som händer i hjärnan igentligen, jag kan vara helt säker på fredagsmorgonen att i idag blir det ingen alkohol, nu har jag bestämt mig, men när kvällen närmar sig och middagen skall göras ändras allt, ni vet öl eller vin till matlagningen hör ju till säger A djävulen till mig, och suget blir verkligen starkt, och precis som du nämner Sisyfos så vill jag nog varav ner snabbt efter en stressig vecka.

Ja, nyckelpigan jag dricker i regel alltid hemma, det stannar ju tyvärr inte vid ett glas vin eller öl, jag frågar mig gång på gång varför jag är så dum att jag köper alkohol på väg hem från jobbet på fredagen, det är verkligen stora krafter och vanor som sätter igång i huvudet.

Visst är den pigga lördagsmorgonen skön utan huvudvärk och illamående och jag saknar den verkligen, jag trodde att jag var inne på rätt spår för en tid sedan då jag hade längre helnyktra perioder, men man faller så lätt tillbaka i gamla spår, det är så fruktansvärt knepigt detta.
På fredag ska jag hänga här och verkligen försöka se till att det inte finns alkohol hemma.

Nyckelpigan och Sisyfos, tack för eran stöttning och tips, jag behöver verkligen allt stöd jag få har jag insett efter så lång tid som jag bråkat med alkoholen.
Jag läser era trådar och ni kämpar verkligen bra.

Kram ??
Mick //

Hotellnatt igen. Gick till restaurangen för mat. Dryck föreslogs. Tog en Cola. Gick sedan över till affären och köpte en festis. Känns som en om ändå som en liten seger trots att det bara är dag sju! Tack alla ni senaste för fina ord ! Mina tankar går även till er. Tillsammans ska vi vinna. Kram

Vet inte hur det går till med kommentarerna i detta forum ännu

Tack, jag har ingen hjälp nu. Stålsätter mig i sinne. Jag vägrar förlora en gång till

Vi gör det och vi ska lyckas. Kram tillbaka

Tack så mycket. Dag sju snart till ända!

Tack miss lyckad :) Nej jag har heller aldrig sagt nåt till ngn som jag vet dricker för mycket så du har helt rätt! Förutom mitt ex såklart och han tog dessutom en hel del starka smärtstillande tabletter så jag va alltid jätteorolig över honom ,,,jobbigt men han tog mig aldrig på allvar ,,inte ens då jag själv insåg att jag drack för mycket och ville ha hans hjälp gnm att inte släpa hem en massa vin....då insåg jag att det fanns ingen respekt kvar och att han va djupt nere i träsket och jag va tvungen och rädda mig själv ! och nu hoppas jag inte att det är för sent :( för min egen skull....
jag ska fortsätta läsa här , det hjälper man inser att man är långt ifrån ensam ,,,gud det är så vanligt ! hemskt egentligen ! Kram !

För dina fina och välbehövliga ord nyckelpigan. Jag försöker att Inte sparka för hårt på mig själv men som du säkert vet piskar man sig själv hårdast. Jag är ingen dålig människa men Sanna mina ord med alkoholen kommer absolut mina värsta sidor fram och jag beter mig många gånger så illa. Det är INTE värt det, de vet jag och ändock gör jag om det. För varje gång känner jag mig än mer värdelös.Men nu är det liksom allt eller inget om jag ska behålla min familj som betyder mest för mig. Jag vågar inte tänka på vad jag skulle ta mig till om jag blev utan min partner och mina barn. Utdömd helt klart, jag är inte hel utan dem varpå det såklart känns extra för jävligt när man åter och återigen sviker.

Men nyckelpigan givetvis ska vi göra en förändring, stötta varandra och bli Sanna mot oss själva. Stolta och nöjda med vilka vi är.

Starkt av dig att lämna ett destruktivt förhållande. Nu till ditt problem. Jag tror många märker att vi dricker. Vänd på problemet. Hade du sagt till en arbetskamrat eller någon annan som du misstänker dricker för mycket? Jag har träffat många men aldrig sagt det till dom, fast jag på den tiden inte hade problem själv. Tror man måste känna varandra väldigt väl och ändå är det svårt. Fortsätt läsa här på forumet. Ju mer vi kan om ett problem ju bättre möjligheter finns att lösa det, eller hur? Du är säkert en jättefin mamma, och ni får det ännu bättre när du känner dig nöjdare med dig själv och ditt liv...Kram

Känner tyvärr igen mönstret i det du berättar, Nyckelpigan. Man vill bli av med en anställd av något skäl och när sakligt skäl för avskedande saknas, tar man till detta fula knep med att anklaga vederbörande för, som i ditt fall ofredande, misshandel, el. ngt annat i den stilen. Det är ju bra att polisanmälan gjorts så att saken kan utredas... Nu kan man ju hävda att du var full och därför inte minns vad du gjort. Men om det nu är så kvarstår fortfarande arbetsgivarens rehabskyldighet och som du ju redan påpekat. Man ska inte straffas för att man lider av en beroendesjukdom! Du har dessutom varit rak och modig och sökt hjälp, tagit ditt ansvar. Nu gäller det att motparten gör detsamma. Bra om du har någon med dig på mötena, annars riskerar du att bli psykiskt misshandlad på det sätt du beskriver skedde förra gången ni träffades. Bra också att du dokumenterar allt som sägs och händer. Det är lätt att bli förvirrad och glömsk i ett trauma av det här slaget.

Jag vet inte om det är någon tröst, men det är många som råkat ut för liknande saker och antalet utköpta anställda har ökat dramatiskt, spec inom vården. Ofta duktiga, kompetenta människor, typ whistelblowers. Impulsen att vilja ta livet av sig är en chockreaktion som är begriplig (och avsedd...). Kämpa på, du verkar ha på fötterna! Bra att du ber om hjälp, för hjälp finns.

Vi tänker på dig.
/Dionysa.

Jag fick information av försäkringskassan... att det finns en klausul som tillåter att man säger upp sig själv pga att den arbetsplats man innehar är så pass dålig för dig så att du de facto inte KAN vara kvar av hälsoskäl. OM man får igenom detta så slipper man den långa karensen ( 45 dagar) och kan säga upp sig själv och få ut a kassa mm på samma sätt som om du hade blivit uppsagd. vet inte om detta är något du skulle vilja överväga men ville skicka tipset hur som. Då jag själv sitter i typ liknande båt med mitt jobb... så ville jag mest förmedla den möjligheten. Prata med f.kassan och berätta din situation. De är snällare än man kanske tror.. av min erfarenhet. Ge inte upp! Som jag skrev innan.. du är enormt stark.. och en inspiration för mig faktiskt. Håller tummen att du snart är ute ur detta Nyckelpigan. Livet väntar på dig där ute.. och allt kommer bli bra tillslut.. Kram Odette

Om det är någon tröst så beundrar jag dig verkligen. Maken till styrka är sällan skådat. Det du är utsatt för är så under all kritik att jag blir illamående. Har själv en fack representant som hjälper mig och jag tycker det ger jättemycket. Hoppas ditt fack ger dig det stöd du har laglig rätt till nu. Stå på dig och sträck på dig. Du är värd det bästa och detta ska inte knäcka dig... det finns ett slut på allt och du kommer komma ur detta Nyckelpigan. Att du hällt dig nykter är ännu ett bevis på vilken kämpe du är. Jag är imponerad ska du veta! Håller alla tummar att detta snart är över. Din chef kommer få ångra det han gjort för såhär får det inte gå till enigt svensk lag. Skickar massa styrka och omtanke din väg. Kram Odette

Finns inget man kan säga, skickar styrka och mina tankar till dig

Bra med delmål, jag hakar på då jag måste sluta också. Det har gått I fel riktning för mig med. Hinner inte skriva mer nu men ska nog starta upp en ny tråd jag med, den andra jag haft har alldeles för manga misslyckanden.

Håller med, starkt jobbat mitt i allt!!! Får du någon hjälp nu? Tänker på dig! Kram

Tack för att du tänker på mig, Linn. Jag förstår inte heller fullt ut varför han gör så här. Jag hoppas att jag får bra kontakt med min fackliga representant, då skulle detta kännas så mycket bättre... Kram

Hej observatör! När jag läser din tråd känns det som om jag hade kunnat vara jag som skrev den. Dina tankar är kusligt lika mina... Jag känner med dig just nu, jag är också i en svacka - kanske kan vi hjälpas åt? En dag i taget, hitta tillbaka till ett liv utan a, ett liv där vi kan gå rakryggade genom livet utan den där gnagande känslan av skam längst in. Skammen och skulden är så tunga att bära, tänk att få kasta dem all världens väg och istället känna sig stolt över sig själv. Det är mitt mål, just nu håller jag på att reda ut en massa galet i mitt liv så a hamnar lite i skymundan. Jag hoppas att du kan försöka att inte sparka på dig själv för mycket, lägg skulden och skammen åt sidan ett tag. Detta är en sjukdom och du behöver hjälp och stöttning. För att orka ta dig upp - lägg skulden åt sidan så mycket det går och tänk på den fina människa du är itan a. DU är värd bättre än så här - DU är värd att kämpa för! Stor Styrkekram

Men vilken skitstövel!! Blir så arg att din chef gör sådär. Du är redan i en utsatt situation och chefen beter sig sådär? Hoppas du verkligen får all hjälp att ordna upp det där och att du står på dig (kanske lätt att säga när man står på andra sidan) . Tänker på dig! Kram

Ja inte gick det den här gången heller att måttlighetsdricka.
Ibland har det funkat andra gånger inte.
Nu är ultimatumet ställt från min partner om jag inte lägger ner alkoholen så blir det skilsmässa. Jag har återigen förnedrat mig själv, försatt mig i situationer jag inte kan förklara. Det är dags att göra slut med alkoholen och finns ro i att jag inte kan hantera den.

Sisyfos, jag förstår inte heller hur man kan göra så mot en människa... Det värsta är att min chef är känd för att vara så empatisk och jag tyckte även det... Fram tills nu. Han är väl psykopat i botten men extra bra på att dölja det... Jag sitter nu och väntar på samtal från min fackliga representant (som har samma yrke som jag men jag känner inte honom, valde medvetet någon jag inte kände), känns jättejobbigt, svårt att sova och ångesten river genom kroppen. Det är så jobbigt att blotta sig och så svårt att få fram vad man vill ha sagt. Jag vet att jag längst in vill att han ska tro på mig, blir lätt att man bara blandar ihop allt i en röra istället för att vara saklig. Hade jag bara haft ett annat jobb innan ev rykten kommer ut hade det känts så mycket bättre. Jag är rädd för att det är kört annars... jag är rädd att jag inte kan vara saklig när jag har så mycket ångest.... Hur får man fram den här röran på ett bra sätt, på ett sätt där jag blir förstådd? Usch... Jag ville inget hellre ta ansvar för vad jag gjort... Hur kunde det bli så här?! Det värsta är att min chef ljugit inför mig om att jag har antastat flera personer på flera ställen och det ljuger han om nu och säger att jag har missförstått... Jag kan lova att man minns varje ord om man blir anklagad för något sådant...