Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Tackar för svar. Misstänker att jag glömde bort vem jag var för en stund. Nåväl frun kom hem och vi hade ett bra samtal. Hon stöttar mig, hon har varit rädd att jag ska börja dricka som jag gjorde förut. Har en historia med mycket alkohol. Så den oron är befogad. Det kommer dock inte hända, jag skulle inte klara mig så värst länge. Jag dricker för att bli full, har sedan länge släppt tanken på att med alkoholromantik legitmera mina återfall. Det finns inget romantiskt utan jag satsar på att det ska bli svart eller tyst...sorgligt men sant.
Nu blir det en natt som jag känner till allt för väl, vänta på att klockan ringer för att sedan dra på sig ett leende och jobba. Får alltid extremt svårt att sova efter en fylla.
Jag ska fortsätta att skriva här, för att sedan kunna gå tillbaka och läsa.

Mvh
Pingis

Vad bra att du startat egen tråd , välkommen. Det kluriga med a är att ju längre tiden går, desto lättare är det på nåt sätt att falla igen. Man glömmer o gör om. Tror det är viktigt att ofta påminna sig om hur det var då när man drack. Slå inte på dig själv och säg till frugan att se till de nyktra dagarna o inte till plumparna. Du vill och gör så gott du kan verkar det som. Tänk ut nya strategier och kanske hjälp genom kbt eller liknande. Hitta din väg och läs här och få inspiration hur du ska fortsätta ditt nyktra liv. Lycka till o kör vidare

Hade ju en överenskommelse med min son att inte dricka på en månad och den var en stark drivkraft att låta bli. Nu i lördags var vi på gemensam middag och det serverades naturligtvis vin till maten. Tackade nej när det skulle hällas upp. Men min son viskade i mitt öra -det är ok för mig om du tar ett glas vin om du stannar där, du har ju din medicin. Blev ju genast svårt att veta hur jag skulle göra. Både ville och inte ville. Bestämde mig till slut att ta ett glas. Det var ju under så kontrollerade former och min son var ju med så jag tänkte att det inte skulle kunna spåra ur. Drack 2 glas vin till maten och tackade därefter nej till mer. Helt utan svårighet. Märklig känsla! Vet att det är en tunn lina jag balanserar på. Kändes ändå så himla mysigt att kunna ta lite och inte ha värsta toksuget efter mer. Jag känner mig lite stolt över mig själv att det gick så bra. De andra tog ytterligare vin och även öl och avec till kaffet men jag kunde med lätthet säga nej. Önskar ju att jag kan hålla det här. Känner det inte som något nederlag att jag druckit. Min önskan är ju att trots allt kunna dricka måttligt såklart. Och jag gjorde ju det. En kväll iallafall. Alltid något..,

Nu har jag varit med familjen nere i stugan. Inte en droppe alkohol blev det. Jag känner mig så stark i psyket och i kroppen. Viljan finns där. Bara att tänka på allt som man kan förlora för en rejäl fylla. Vill inte spotta ur mig en massa dumma kommentarer som jag ej menar. Kämpa?

bok, jag håller också på att läsa den och har hunnit halvvägs ungefär. Jag gör nu ett försök att kontrollera alkoholen, går på beroendeenheten och min terapeut är väl så där entusiastiskt. Jag har också läst Bengt Bedrups bok Drick och må bra. Han har satt en gräns på 15 standardglas i veckan, och det har nu gått bra att vara nykter i veckorna och tillåta sig dricka på helgen. Jag har också börjat lägga mig i tid på kvällarna, och sluta sitta uppe och dricka i min ensamhet efter hustrun lagt sig. Allt detta kanske kan leda till att styra upp mitt drickande till acceptabel nivå. Jag ger det en vecka i taget och får helt enkelt se hur det går. Älskar att vakna nykter på vardagarna, men jag mår ju också bättre på lördag och söndag morgon eftersom jag lagt mig i tid. Jag följer din resa nu med större intresset, eftersom det här att försöka få kontroll på mitt drickande inte varit ett alternativ tidigare, det har varit allt eller inget. Spännande är det. Går det inte så vet jag, och då är det noll som får gälla.

Så mycket enklare livet blir när man städat bakåt, full av beundran för din resa

Helt klart är det svårt när den sociala normen är att det är naturligt att dricka. Det är det inte, skrämande att det blivit så. Det borde vara tvärt om. Jag säger att jag slutat och dricka när folk frågar, får sällan följdfrågor faktiskt. Mer att känslan att folk tycker att det är starkt. Har klarat ett år och faktiskt tre år nykter tidigare i mitt liv. Nu har jag trillat dit igen i helgen. Men det kommer att ordna sig och jag får lära mig något av det.
Det går alltid åt helvete när jag dricker 100%. Note to self. Drick aldrig alkohol

Ett halvår. Tänka sig. Det hade jag ju aldrig kunnat föreställa mig när jag började den här resan. Jag har precis läst igenom hela min tråd (otroligt intressant, har ni inte gjort det själva ni som varit här ett tag, gör det!). Det är lätt att glömma hur man kämpat, hur man kände där alldeles i början, hur man lyckades övervinna det ena efter det andra hindret. Hur tvivlet kom och satte allt på sin spets. Det var nyttig läsning. Och lite av en ego-boost ;)

Jag fortsätter med min terapi. Jag har haft så mycket trassligt att ta tag i, mycket som jag förträngt, normaliserat. Det har tagit tid av långsam och försiktig terapi för att nå en punkt när jag verkligen kan bearbeta det på riktigt. Ta emot terapin på riktigt. Hade turen att träffa en bra terapeut som jag kände förtroende för. Utan terapin skulle jag inte stå här idag. Jag har kommit så långt att jag kan ta ett glas nu och då. Ett glas till en god middag exvis. Vinet är inte längre förknippat med självmedicinering och ångest. Den känslan är helt borta. Och jag är inte ett dugg orolig att jag ska återfalla till det destruktiva sätt jag konsumerade på tidigare. Jag är stark i mig själv på ett helt annat sätt. Står stabilt.

Läser här ofta. Ni är så starka allesammans! Håll i!

Styrkekramar

Hörde riktigt hur besviken min fru lät i telefonen. Hon kommer hem i eftermiddag, hoppas att det går att bygga upp tilliten igen. Jag har alltid varit bra på att klandra mig själv, och det har inte varit bättre denna gång. Det är det värsta tycker jag. Men å andra sidan vet jag att jag klarar att vara nykter, nu ångrar jag slängde bort tiden och det mående jag hade innan. Det är inte värt det....

Här har varit 32 grader varmt sedan jag kom hit, men i morse kom jag ut i rimligare temperaturer. Jag har i och för sig inget emot lite värme, men det blir jobbigt när man ska arbeta i en fabrik som saknar luftkonditionering och dessutom är fylld till bredden med maskiner som alstrar en massa värme. Eftersom jag inte är mager direkt så svettas jag som attan. Det där är övergående naturligtvis, efter någon vecka har man vant sig och tycker det är helt normalt. Jobbet gick bra här, jag löste ett problem dom har brottats med länge. Det känns alltid gott att svepa in och bli hyllad som hjälte, även om jag med mina 35 års erfarenhet har sett just det här problemet många gånger förut. Batman.

Jag klippte mig igår. Jag körde runt rätt länge och letade efter en sådan där polkagrisrandig skylt som fanns överallt förr och signalerade att här fanns en gubbe med sax. Jag hittade ingen, dom verkar ha fått ge vika för moderna tider. Nu är det Salon hit och Salon dit. Så jag gick in på en sådan, den visade sig vara flott och sofistikerad, eller kanske är dom alla sådana nuförtiden, vad vet väl jag. Hursomhelst, det första som hände var att jag blev erbjuden något att dricka; läsk, kaffe eller ett glas vin kanske? Det var en förskräcklig massa folk därinne, alla snackade dom med varandra som om dom var på ett cocktailparty, vinglas i handen, konstiga påsar på huvudet. Jag tackade nej till vinet och ställde in mig på att se ut som någon slags rymdvarelse när jag kom ut. Så blev det inte, jag ser helt normal ut, kanske tycker dom att gubbar ska se ut som gubbar och sparar kreativiteten till de unga och dumma.

Snart flyger jag vidare, nu bär det norrut, i princip. I flygtrafikens värld rör man sig mer i sicksack, det är ovanligt att man kan ta sig i en rak linje mellan två platser. Jag hade hellre kört, dit jag ska tar sex timmar med bil och flyget kommer att ta fyra med omlastningar och väntetider. Men nu bokar jag ju inte mina resor själv längre, och det är klart, sex timmar i bil är ju inte så kul det heller.

Ha en skön dag allihop!

Dag 50 söndag och börjar dagen med några timmars träning. Kom på mig själv när jag tänkte/dagdrömde innan träningen. Jag körde hela träningen mentalt innan jag ens börjat. Så gjorde jag förr inför träning och tävling. Det känns som jag verkligen börjar hitta tillbaka till tiden innan alkoholen tog över. Det kommer bilder, igenkänningar ofta. Jag går in i mig själv och lyssnar. Hämtar kraft.

Vägen ut, loggbok om alkoholism och medberoende så många tankar och reflektioner. Alkohol handlar också om det positiva sidorna av att dricka, välbefinnandet, de trevliga middagarna med vin och långa spännande samtal om livet.
Och jag håller med Kjell Olof, god mat ett glas vin och trevlig samvaro är en krydda i tillvaron, livet och nykterheten kan inte bara handla om att avstå för att det ska bli rätt.
För mig är det inte mainstream och åsiktskorridoren som gäller och därför var det en skön känsla att läsa vägen ut, en bok utan skam och skuld. Långt från AA och Minnesota och närmare Nacka.

Fredde, du skriver så otroligt bra och ger andra styrka att fortsätta stå emot alkoholen.. Själv har jag kämpat i flera månader, haft upp och nedgångar. Men nu gäller det att se framåt igen och inte ge upp! Planering och självinsikt.. Kämpar vidare med dej och er andra.

Mycket bra jobbat, du är stark! Det går bra här med, Planerat lugna aktiviteter hela helgen och då är det lättare.

Jullan65, tack och jag ser att du kämpar väl också. Till slut trillar poletten ner. Som beroende är det noll promille som gäller. Och för att förstå det ska man nog själv uppleva det. Få erfarenheten. Det för att förstå. Kämpa på.

Pi31415, tack. Alkohol är en drog som borde förbjudas, tänker jag. Ha en trevlig helg du med.

Väl kämpat, jag är oxå där det inte funkar med måttlighetsdrickandet. Det är allt eller inget , och jag satsar på inget.

Säger oxå grattis o tack för kloka ord

Fredde, grattis till 2v och bra beskrivning om att vara stark. Heja på!

Att vara stark är inte att springa fortast eller att hoppa högst. Att vara stark är inte att veta bäst och vara främst. Att vara stark är att acceptera livets villkor. Att vara stark är att tänka om, när livet inte blir som du planerat. Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar omöjligt. Att kämpa trots motvind och låta dagen bli till en utmaning”

14 vita dagar idag eller låter det mer med 2 vita veckor ;) :)

Patetisk för dina ord:) Vad härligt att du med är på samma väg mot ett bättre mående och starkt gjort av dig att du klarat av 5 vita dagar bra gjort:) Ja jag ska försöka hålla i detta med näbbar och klor och idag är det lördag och klart tankarna har snurrat i huvet på mig idag och den lille jävlen har viskat flera gånger i örat på mig idag och sagt att jag är värd en kall öl nu när jag varit vit i 2 veckor och visst hade det varit gott men nej jag fortsätter kämpa på och testa min styrka och envishet och surare och rödare blir den lille alkojävlen på axlen men det kan han gott ha;) Idag blir det grillning och mineralvatten:) Ha en trevlig helg Patetisk och fortsätta kämpa på för inget är omöjligt om man tror att det omöjliga är möjligt:)

här på morgonen, tyvärr. Det Amerikanska samhället är helt anpassat till bilen, här finns inga trottoarer. Man kör överallt, även om man bara ska korsa gatan. Vill man ta en promenad kör man till en park och går där. Nu när man har blivit mer miljömedveten sitter man i en rävsax, hela infrastrukturen är baserad på biltrafik, det är praktiskt taget omöjligt att förändra utan att riva allt och börja om. Samhällena är zonindelade, man bor i en zon och jobbar i en annan. Att t.ex. cykla till jobbet är otänkbart, inte bara för att det inte finns några cykelbanor, det går bara inte att ta sig från en zon till en annan utan att åka på en motorväg. Stackare, bara de jänkare som varit i Europa vet vad dom går miste om.

Jag var och handlade lite snacks till kvällen igår. Här finns många stora livsmedelsaffärer, jag valde en som var specialiserad på organiskt och närproducerat. Precis som alla andra hade den en stor avdelning för drycker. Och precis som alla andra hade dom en "sommelier", en anställd som gått en tvådagars kurs och fått lära sig vilka olika vinsorter dom säljer. Det hela är väldigt förföriskt upplagt, där finns vinfat som bord, vinrankor i plast hänger från väggarna och man har regelbundna vinprovningar för kunderna. Det är så lätt att tro att det är helt normalt att släpa med sig en flaska vin hem var kväll, bara den är dyr nog. Jag känner mig väldigt stabil just nu, så det här är inget problem för mig, men jag skulle hata att vara i de där första skakiga dagarna av nykterhet i en sådan här miljö.

Jag saknar min hund. Jag vet ju att han har det bra, min yngsta son passar honom och han älskar den där hunden lika mycket som jag gör. Troligen kommer jag hem till en väldans bortskämd hund så småningom. Men det hjälps inte, jag saknar honom ändå.

Ha en fin dag allihop!

Hur förlöpte fredagen för dig? Hoppas att det gick bra!

som inte kan börja måttlighetsdricka, eftersom vi då snart är tillbaka i gamla beteenden, som dessutom förvärras.
Så du har kommit till samma slutsats som jag napalosrot, nolltolerans för promillehalt om man en gång varit beroende och slav under den psykoaktiva drogen alkohol.

Bra jobbat med 49 dagar. Ha en trevlig helg!