Senaste kommentarerna i forumet

Nu var det ett tag sen jag skrev här och jag har i stort sett haft a under kontroll hela sommaren fram till för tre veckor sen. Anledningen till att jag inte haft något intresse av a är att jag haft en del panikångest som jag märkt inte blivit bättre av a, varför jag druckit sparsamt, varit den som ibland varit nykter när alla andra tagit ett par glas vin, varit den som velat gå hem först etc. Och det är ju bra, att bromsen faktiskt legat i när jag som bäst behövt ta hand om mej. Senaste månaden har jag börjat må mkt bättre, varit gladare, piggare. Tränar rätt mkt och tycker livet känns bättre. Men vad händer då... Jag återkommer senare.

Tack för att du pekade ut riktningen till trådarna i fråga mt.
Tog inte det minsta illa vid mig av det du skrev Lena, det är ju sant. Så, inget att be om ursäkt för.
Nu blir det lite forum-läsning. :)

Kram på er! //Buzzz

Tackar för din hälsning i min tråd! Förstår när jag läser din tråd att vi har lika problematik och situation, med ångestdämpning, olustkänslan i vardagen, viljan att rätta till saker för de man älskar. Jag känner tyvärr igen det där att göra det för andra ( iof också hedersvärt) men risken är väl att beslutet inte blir lika bergfast som när det mentalt är helt integrerat att detta är jag, mina beslut, min kropp att vårda och göra det för sin egen skull.

Tycker just detta med att endorfinerna fryses ned och nykterheten är ett tillstånd i olust är väldigt träffande. Det är just den känslan att alkoholen löser upp de där spända knutarna och när man (jag) kämpar med första nykterhetsperioderna är det mesta grått och det som känns som färgerna är vinet. Ska läsa den där boken, verkar vara matnyttig läsning.

Visst är det sjukt att man nästan till och med funderar på att dra ifrån barn och familj bara för att få dricka ifred? Jag tänkte nästan så ett tag. Helt galet vad alkoholens kraft är stark. Håller med om att dom där första glasen på kvällen är såå mysiga. Tända ljus, pyssla och feja. Man får energi. Men tyvärr stannar det aldrig där. Har jag vin hemma dricker jag till det är slut eller jag däckar. Oavsett om jag är ledig dagen därpå el inte. Jäkla tur att jag aldrig försovit mig. Tror ingen på jobbet märkt ännu att jag varit dyngrak kvällen innan. TROR JAG, som sagt...
Håller tummarna för dig, mig och alla andra att vi ska fixa detta. Läsa och skriva här är ju en bra terapi..

LenaNyman, tack för att du delar med dig. Bra text som ger mig argument att vara nykter. Tror man måste uppleva det själv för att poletten ska trilla ner. Så är det för mig iallafall.

Haha, nu fick du mig att skratta mitt i all bakfylle-elände. Fick så roliga bilder i huvudet med mig på vågen. På tal om vågen så är alkoholen en riktigt jävel på många sätt. Har pluffsat på mig rejält och är rätt övertygad om att det beror på vinet för jag äter sunt och rör på mig men går stadigt lite uppåt och ser svullen ut i ansiktet. Usch fy!

Vill önska dig välkommen åter. Du är modig och ger inte upp. Håller med dig om hålet (hålmedhåll blev det) som bara blir större. Till slut är man så urholkad att det är konstigt att vågen ger utslag när man ställer sig på den. Det fina är att det går att åtgärda. Och du är på väg. Kram på dig!

Sist i boken Ansvarsfull av Camilla Kuylenstierna skriver läkaren Christer Fjällström om hur hjärnan kidnappas av alkoholen.

"När man dricker för mycket byggs hjärnan sakta om. Går man in i ett dryckesmönster som innebär att man konsumerar en viss mängd varje vecka ser hjärnan alkoholen som ett främmande angrepp mot organismen. Det stressar hjärnan och den försöker skydda sig mot angreppet genom att nervcellerna, de så kallade neuronerna, omgrupperar sig och bildar nya nervbanor som har påverkan på både tankar, känslor och beteenden. Dessa nya nervbanor - "felkopplingen" som aktiveras av alkohol och tar över viljekontrollen - ligger som parallella spår till de normala nervbanorna i belöningscentrumet. Detta hjärnans lustcentrum har som uppgift att säkra vår överlevnad genom att ge oss motivation att äta, dricka och fortplanta oss. Men även alkohol och andra droger påverkar systemet. När lustcentrum stimuleras på kemisk väg, det vill säga med alkohol eller droger, ger det ett rus, en känsla av eufori, samtidigt som obehagliga känslor blockeras. Denna starka känsla av "belöning" gör att man kan bli beroende. Man kan säga att drogen har "kidnappat" ens förstånd. [...] Samtidigt med toleransökningen fryses endorfinerna, kroppens egna må bra-hormoner, ner med följden att man upplever olustkänslor och spändhet i nyktert tillstånd. Nykterheten blir därmed en plåga, så för att stå ut med sig själv, orka med livet eller bara känna sig normal, dricker man. [...] Sjukdomen är också progressiv, vilket innebär att om man en gång har fått den så finns den kvar. Det spelar ingen roll om du håller upp en månad, ett år eller tjugo år - hjärnan är kidnappad och med de nya nervbanor som bildats kommer hjärnan ihåg var du befann dig när du slutade dricka. Har du då lyckats sluta med ena benet i graven så tar det inte lång tid innan du dör av sjukdomen om du börjar konsumera alkohol igen."

Jag tycker det här var väldigt nyttigt och upplysande att läsa. Nu fattar jag ju varför mina uppehåll gjort vare sig från eller till - när jag väl börjat dricka igen. Det handlar om en faktisk förändring i hjärnan. På hösten för två år sen höll jag uppe i ett par månader. Efter tredje ölen jag drack efter det uppehållet, ja, då var jag där igen. På samma ställe. Med samma slags beteende. Nu fattar jag på riktigt varför det blir så.

Det där jag skrev om dina anhöriga och så, det var onödigt. Man vet det själv så väl, ju, och behöver inte mer av såna påminnelser. Sorry för det.

För övrigt; så trevligt att se dig här i dag igen. Söndagskram på dig!

Ja, du har rätt. Inga mer löften.. Vi har åter haft ett bra snack sonen och jag. Känns toppen att ha en bra relation till sina barn. Det sista han sa när vi pratat klart var att han älskar mig och det är det viktigaste. Ska tänka på det när abstinensen sätter in. Har så mycket kärlek och fantastiska människor runt omkring mig. Varför bedöva sig med massa alkohol? Har ett tomt hål inom mig som jag förmodligen försöker fylla men resultatet blir det motsatta tomheten och hållet blir allt större för varje fylla...
Fylla med fylla blev det ?

När man dricker tränger man undan känslor. Även om man upplever det som om man hanterar just känslor när man dricker så är det ju inte på riktigt. Tror att förlusten av föräldrar sitter i länge. Saknaden går inte att beskriva. Nedstämdheten kanske är en kombination av sorg o också av saknaden av att dricka. Man måste inte vara glad hela tiden. Tycker att man ska acceptera sina ups and downs lite mer. Inte hela tiden sträva efter ett tillstånd av glädje och lycka. Och sorg... Ja, det kommer tillbaka när man minst anar det och den saknaden måste man också leva med. Det är inget kostigt. Hoppas du också känner dig stolt! Det ska du vara. Lycka till nu!

heuehs tråd ligger strax under din på Förändra sitt drickande, den heter Ny här. Pi31415 finns under Det vidare livet och tråden heter Tredje gången gillt. Jag rekommenderar också de trådarna. Och så Berra förstås. Lycka till idag Buzzz? / mt

Gör ett test att kopiera https://alkoholhjalpen.se/node/23602
Och en till https://alkoholhjalpen.se/node/23684

Verkade funka?

Heddali, bra skrivet när du skrev "konstant jobb och aktivitet för att hålla nykterheten i schack". Det är ett bra tips. Tack. Kanske är det just det jag gör när jag vill ta upp träningen igen. Göra som förrut. Prioritera det. Sen äta hälsosamt. Läst din resa och hejar på dig.

Det är klart att relationer tar stryk när vi har a med i bilden och som vi inte kan hantera. Som tur är kan allt läka och förlåtas. Ha en fin dag...

Jag känner igen mig. Denna skam och ångest. Går ju inte att få ogjort, men... det går fler tåg. Hoppa på igen och gör ditt bästa. Lova inte sonen något mer än att försöka sluta. Tror att det är löftena som man ger och inte kan hålla blir en stor belastning för oss. Tänk på allt bra du gjort. Det ordnar sig Kram....

Skall iväg o plocka majs i dag med familjen. Igår var vi på monster jam med sonen. Jättemysiga dagar! Känner mej dock lite nerstämd. Var o fixade på mina föräldrar grav vet inte om den sorgen sitter i eller om det är A som spökar.
Men idag blir det piff o pyssel och en typisk söndag med lammstek.
Kram

Tycker det är så svårt att hitta trådar man vill läsa.
Kan man söka på författare/alias?
Vet du vad deras trådar heter PP? Pi och Heueh alltså?

Och jag är med fortfarande. Glad att jag klarar. Hoppas att relationen klarar sig den med..

Heueh, berättar även på ett mycket fint sätt om att komma tillbaka efter lång varit drickande. Kanske även det lite söndagslektyr?

Det tar tid och är säkert olika vad som poppar upp och hur livet i nykterhet ser ut. Inte allt blev för mig automatiskt "flow" men på totalen så blev allt mycket enklare och skönare. Du behöver ju ex. Inte gå runt och vara rädd för hälsan på grund att man dricker för lite.
ok, nu känner du säkert att du befinner dig i diket, men det går ju att komma upp. Vill även tipsa dig om Pi's berättelse i det vidare livet.
//PP

Så djäkla skönt att höra att det går bra för dig!
Vill också tillbaka dit såklart. Känna dom där ögonblicken av lycka och "flow" som man hade då och då.
Lika viktigt som det är att bli påmind om hur lätt det är att åka dit igen, är det att att påminnas att det finns dom som lyckas också. Så, det är med dubbel glädje jag ser att det går bra för dig. :)

Ha det allra bäst PP. //Buzzz

Jag började dricka sent. Efter 20. Tyckte alkohol var äckligt och levde därmed i tron att jag aldrig kunde få problem. Hade ingen kunskap om beroende och risker heller.
Efter en lång depression vid 25 års åldern tog det fart men såg aldrig riskerna. Var deprimerad 5 år och fick till slut hjälp och mediciner men då var jag redan beroende.
Insikten kom efter en händelse som jag inte är redo att berätta om. Sen vid 31 träffade jag min man som hade mycket kunskaper i frågan. Började förstå men hade då slutat dricka i stort sett.
Efter våra barn fötts skulle vi unna oss vin till fredagen. Som blev fredag lördag. Det rullade iväg. Detta är 3 år sen och sen dess har jag kämpat för att få kontroll.
3-4 glas vin i ensamhet är mitt bästa. (1-2 glas) Får kaoset i huvet att lägga sig. Jag blir lugn och lycklig. (3 glas). Sen får jag ett euforiskt tillstånd och massa energi som gör att jag tar tag i saker. Typ fixar hemma, målar om. Efter det lägger sig (4 glas) blir jag trött och somnar.
Massa tankar. Ska nog fortsätta skriva ner lite senare.

Dag 4. Vaknar lugnare och klarare hjärna. Börjar det klinga av nu?? Då gäller det att hålla i. Veckan borde funka. Tjänsteresa på onsdag (vanlig fälla) men bara över dan.
En sak jag funderar över är att jag inte vill dricka ah pga att min relation med den jag älskar. Och mina barn. Det är jättebra drivkrafter tänker jag men varför känner jag inte att jag borde göra det för mig själv. Jag leker med tanken att jag lever själv men halkar in i att det skulle vara skönt för då behöver jag inte ta ansvar utan kan dricka ah. Mitt mål är ju att ha styrkan i mig själv och inte göra detta för andra. Svårt. Hela jag längtar efter att få slippa allt ansvar. Få vila hjärnan och slippa bry mig. Allt det som vin får mig att känna för stunden.
Resan inåt fortsätter.... dag 4 känns helt okej

Läst igenom din tråd och känner verkligen också igen mig. Skräcken av att inte veta hur man ska koppla av utan ah. Att det känns som man kommer få leva utan att någonsin få frid från sin oro och ångest...
Jag har haft flyktbeteende sen barndomen som dessvärre mynnat ut i självmedicinering av alkohol som jag nu jobbar med att få bort ur livet.
En grej som jag tycker funkar för avkoppling är ljudböcker. Jag lånar på biblioteket och kör på mobilen. Får hjärnan att slappna av och vila sig. Känns inte heller lika "problemfokuserat" som mindfulness och avslappning utan mer som att jag förkovrar mig. Funkar inte för alla men värt att prova.
Stor kram