Senaste kommentarerna i forumet

Vaknavaknavakna säger min inre röst. Sätt upp mål för vikt och träning för att ha något vettigt att göra när jag är ledig. Så mycket ny tid nu när alkoholen är borta. Sen börja även med koffeinfritt liv. Hitta metoder för att hitta ett inre lugn. Avslappning. Låg stress. Ta paus från data/tv&mobiler när jag är ledig. Skriv att göra listor. Osv.

Pi31415, tack.

Jag testar total nykterhet nu! Kram

Jag har alltid haft problem med ångest och kan säga att alkohol är den absolut sämsta medicinen. Har varit nyketer lite mer än 80 dagar nu och det är mycket mer hanterligt nu. Ångest har jag ju till och från men inte den helvetiska ångest jag får efter ha supit.
Jag tycker du ska prova att vara helt nykter ett tag och ta ställning till om ditt mål är att vara nykter eller lära dig dricka rimligt senare.
Var inte så hård mot dig själv.

Kramar från Skåne.

Hej! Jag har valt att ta hjälp av baklofen sedan ett halvår för mitt missbruk. Det är ingen mirakelmedicin, men den hjälper. Jag kombinerar den med psykolog vilket är en bra kombo. Jag har inget emot självhjälpsgrupper, men har du problem med vissa saker där så finns andra vägar...

Nattinatti!

Ja, det blir mitt mission nu. You take care? Tack!

Vad bra att ni hittat hit till forumet. Jag hoppas ni får ut lika mycket som jag fått utav att vara här. Det är en bra början att säga som det är, att sätta ord på hur man dricker. Ni är inte ensamma. Vi är många som kämpar. Läs och skriv. Jag skriver inte så jätte ofta men läser varje dag. Jag gläds åt andras framgångar och bli påmind om allvaret i missbruket när någon tar återfall. Det är kämpigt i början men det blir bättre efter hand. Man får mer ork både fysiskt och psykiskt. Var inte rädda för att söka hjälp det kan vara svårt att komma till rätta med tankemöster osv. Det kan kännas lite otäckt att berätta om något man jobbat så hårt på att dölja men det känns jättebra när man gör det. Man behöver inte bära hela bördan själv, det finns mycket bra hjälp därute.
Lycka till. Kämpa på.

... att skyffla in kol för att hålla ångan uppe på ett tåg i uppförsbacke. Om du kan, tänk(!) på att det du tänker bara är tankar. Tillåt dig att skita i dina tankar och din tankeproducerande hjärna ett tag. Koppla bort den där evighetsmaskinen.

Jag tror att det är en kombination av allt det du skriver. Jag har så länge varit den perfekta kollegan, vännen, makan, dottern, mamman, svärdottern mm. När man själv inte mår bra blir det ofantligt svårt att upprätthålla allt det där....

Är det känslan av ett misslyckande?
Ett sug efter mer?
En obestämdbar rastlöshet?
Känner du dig ensam, arg, besviken, ledsen - vad händer?

Jag tog det där jävla enda glaset och trodde det var lugnt.....

... hatar dig själv just nu.

Jag läser båda dina inlägg för kvällen och tycker du är imponerande ärlig. Så ärlig, faktiskt, att jag blir stolt över dig.

Tänk, så olika det kan vara, eller hur?

Jag mår inte alls bra och är inte alls stolt över 1 glas vin. Jag mår skit och hatar mig själv just nu.

Har jobbat intensivt hela veckan, jobbigt i början men gått bättre och bättre. Ikväll har jag ätit en fantastiskt god middag och druckit 1 glas vin - 1 glas!!!! Så gott och skönt att stoppa där. Nu ska jag gå och lägga mig för att vara pigg inför en jobbdag imorgon. Kram till er alla som liksom jag kämpar med total eller delvis nykterhet?

För jag avrundade tre nyktra dagar med tre glas vin. Så nu har jag helg... Tänker inte ta emot ångest eller slå på mej själv. Tre dagar är rekord sedan länge...sedan min treveckors period av nykterhet. Det var väl i våras?..
Så framsteg är det ändå och jag ska göra det igen, nästa vecka! Minst tre nyktra dagar, kanske fler?

... att jag gastric bypass-opererat mig. Det var en omtumlande sak att göra. Inte med ett ord har jag ju berört saken under min tid här. Jag har låtsats som att jag inte gjort den där operationen över huvud taget. Eftersom jag skämts. Och först nu förstår jag hur enormt jag skämts under hela mitt liv.

Jag har skämts över mig själv. Jag har utgått ifrån att andra skämts över mig. Jag har skämts över den jag är, min historia, mina beslut, herregud, över hela chiliballongen. Det är sjukt vad jag har skämts!

Under en period av mitt liv bodde jag i ett familjehem. Jag var rätt gammal, gick på gymnasiet. Och förstås skämdes jag för att säga som det var. I stället hittade jag på att jag var inackorderad, att jag hyrde ett studentrum. Den här gpb-operationen är det inte många som vet om att jag gjort. Nix, viktnedgången har ju berott på att jag ätit ofta men lite (vilket i och för sig är sant).

Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden.

Det här skulle jag nog aldrig ha fattat om jag inte först hade lagt ner alkoholen.

Hjälp jag har precis insett att nu får det vara nog, har tänkt det säkert 100 gånger men nu måste det bli så. Har två fantastiska grabbar och en underbar sambo som har funnits hos mig i 10 år men nu är hon trött på att höra och se mig full. Är ingen som dricker ofta men när jag drar igång så stannar jag inte förens det är slut. Har näst intill alltid varit den som blir fullast på festen. Är en lugn och ganska tyst person nykter, är omtyckt av dom flesta tror och hoppas jag men när jag dricker kan det bli vad som helst och på senare tid ganska aggressiv något jag aldrig har varit för. Jag har alcolism i släkten på ganska nära håll. Jag inser nu att jag måste sluta men känns jobbigt med alla frågor runt om ? vet inte hur jag ska hantera det.

att försöka styra tankarna till förnuftiga val är bra.

Grattis till 26 dagar. Snart en månad!

vet att jag klarar mig bäst, och att det är minst risk att hamna i alkoholträsket igen, genom att jag är nykter. Och att jag jobbar på att fortsätta vara nykter.
Nu känner jag mig tryggare och säkrare efter att varit ifrån A i drygt 3 månader.
Men det krävs flera månader till innan jag når ett lugn gentemot alkoholen.

Ju längre man är nykter, desto säkrare blir man. För varje nykter dag ökar sannolikheten att även nästa dag blir nykter.
Det är min erfarenhet och uppfattning.

Du klarar det också, alltså att vara nykter länge, om du verkligen vill och bestämmer dig för det. Du är ju på god väg.

Styrkekramar

Grattis till husköpet

jag är bakis idag, med ångest som följd. Inte roligt, men jag ska blicka framåt och försöka att inte döma mig för hårt.

En " förklaring" till varför det är så vanligt att känna sig nere, att ingenting känns roligt eller meningsfullt då man slutar med alkohol är hjärnans signalsubstanser ( dopamin och serotonin).
Under alla år av alkoholintag har dessa signalsubstanser rubbats kan man säga. Då det är humör bl.a. Som dessa reglerar( enkelt uttryckt) så blir följden att man ofta mår skit rent mentalt då man slutat med alkohol.
Glädjande är ju att dessa nivåer stabiliseras igen om man håller uppe tillräckligt länge och inte dricker.
Kan ju vara en morot kanske?
Lycka till! Så starkt att se sanningen och vilja ha en förändring.

Jag verkar tro att detta ska bli en enkel match? Men nu har jag suttit här och funderat sen kl nio imorse, kan inte tro att det är sant? Tänkte på julafton och Julölen jag brukar köpa. Ölen jag köper är uppskattad av familjen och det pratas om smaken och karaktären, denna jul ska jag inte dricka och det känns konstigt, eller kan man dricka på jul? Kan man dricka någon gång ibland? Det har ju inte funkat de tre sista gångerna efter uppehåll på cirka tre veckor, så det går nog inte denna gång heller?

Gud vad jag brottas med mig själv,pratar hela tiden högt med min spegelbild och får ju givetvis de svar jag vill. Men kan jag lita på den där orakade fyrtioåringen? Nej,, förmodligen inte

Ett stort och viktigt steg att börja skriva här!
Det är en skön känsla när man gjort sig av med flaskorna (även om det kan dyka upp nån extra välgömd någon gång som påminnelse om hur det var).
Orken och initiativförmågan återvänder tycker jag. Förstår inte alls nu de val jag gjorde när jag drack och det behov av att dricka som jag kände, men jag vet ju av erfarenhet att steget tillbaka är ganska lätt så det gäller att vara på sin vakt. Du har gjort ett bra val, stå fast vid det. För mig tog det uppemot 2 mån innan livet återvände ordentligt. Mådde väl hyfsat innan, men då hade jag också fått många goda nyheter, men den verkliga glädjen kände jag nog först efter 2 mån. Och den livsaptiten är guld värd.