Senaste kommentarerna i forumet

6 veckor nykter nu. antabus är bra grejer. det tar bort alternativen och det hjälper. trodde jag hade mer problem än jag har. det är spriten som får oss att må dåligt. men men....................vägen är lång.

Såg att du var inloggad - och ville bara skicka en liten hälsning! Hoppas att det går bra för dig, och att du mår bättre efter din sista vända!

Och jag vill säga grattis till dig och ditt beslut att ringa läkaren! Jag har faktiskt ägnat mig åt att läsa igenom min egen tråd - och jag är så glad att jag ändå har skrivit så pass mycket här att jag själv har en behållning av att gå tillbaks och läsa. Så glad att jag har varit så ärlig längs vägen. Vissa saker behöver nog hamna lite i backspegeln innan man kan "ta in" vad man faktiskt har varit med om. Jag ser så tydligt mönstret nu - mönstret som vid upprepade tillfällen har lett mig raka vägen mot ett återfall. Det är med djupa och lugna andetag som jag faktiskt på allvar läser vad jag har skrivit, utan att skämmas - och utan att ducka för det. Jag har läst i lugn och ro - och ibland stannat upp, begrundat och låtit känslan komma tillbaka - känslan hur det kändes där och då! Väldigt lärorikt. Kommer säkert att gå tillbaks igen och läsa - tror att det för varje gång är något annat i berättelsen som talar till en, och hjälper till att lägga pusslet. Ibland så känns det t.o.m. abstrakt och overkligt att jag själv skulle ha upplevt och författat vissa inlägg - men det är inte en känsla av skam, utan snarare insikt och förståelse. Nåväl, gud vad jag bluddrar just nu - men jag tror att det var läge för mig själv just ikväll att "läsa in mig" på min egen berättelse. Vill ju att den skall hjälpa mig på vägen framåt och uppåt.

Önskar all styrka till de som kämpar som mest just nu - oavsett om vi pratar om timmar, dagar eller veckor.......-häng kvar här, läs och skriv! Det kan inte vara dåligt!!!

...och grattis till, snart, din första vecka utan alkohol. Jag tror att det där med ångest är rätt så individuellt. För egen del så brukar jag ha rejäl ångest i cirka 2 veckor - sedan klingar det så sakteliga av. Efter 3-4 veckor så tycker jag att det mesta har sjunkit undan. Jag brukar märka det när jag börjar "räta" på huvudet igen - och utan flyktbeteende kan möta andra människor i min omgivning. Jag hoppas att ångesten snart kommer att minska för dig. Dock så är den ju så förknippad med alkohol - och när man slutar att dricka, om man druckit för mycket. Det bästa är ju om man kan "rida ut den" - och avstå från att lindra den med mer alkohol. Då är man inne i det onda ekorrhjulet igen...... Håll ut, och kämpa vidare - du gör det jättebra!!!

Hej Etuna

Jag är inte kunnig men det bästa är nog att ringa sjukvårdsupplysningen, går säkert att vara anonym.

Hur har du levt förutom för mycket alkohol? ätit? rört på dig?

När jag var som värst kunde jag ligga i sängen och dricka vin utan att äta, brukade slå i botten efter ca: 5 dygn.

När jag kämpade igång kroppen åt jag till att börja bananer, varma koppen, zink och B-vitamintabletter.

Dricka massor av vatten, jag drack m C-vitamin för att det var gott.

Lycka till och kämpa på.......

/Ben

att ha den lilla katten att komma hem till en dag som denna.
Det blev baconsnacks och godis till mig och tonfisk till missen. Känns helt ok nu.

Tycker att jag druckit alldeles för mycket senaste året och har bestämt mig för en helvit månad. Ikväll är det två dygn sedan jag drack något. Mår bra och har inga problem att låta bli. Men fruktansvärd kramp i benen! Kommer och går, även i magmusklerna. Är det abstinens, någon som vet? Googlade på abstinens och kramp men det verkar vara mer som epilepsi.

Tycker att jag druckit alldeles för mycket senaste året och har bestämt mig för en helvit månad. Ikväll är det två dygn sedan jag drack något. Mår bra och har inga problem att låta bli. Men fruktansvärd kramp i benen! Kommer och går, även i magmusklerna. Är det abstinens, någon som vet? Googlade på abstinens och kramp men det verkar vara mer som epilepsi.

Ingen träning utan ett besök på apoteket, får hålla mig från dusch och vatten ett par dagar. Gick hela dagen från den ena affären till den andra och glömde ändå pensel för oljan.
Funderar fortfarande på ett glas vin då och då men inser att jag ska begränsa mig och ha kontrollen kvar. I dag var lusten där och uteserveringarna lockade och stressen gjorde sitt skriver - i stället en nolla i loggan.

Ingen träning utan ett besök på apoteket, får hålla mig från dusch och vatten ett par dagar. Gick hela dagen från den ena affären till den andra och glömde ändå pensel för oljan.
Funderar fortfarande på ett glas vin då och då men inser att jag ska begränsa mig och ha kontrollen kvar. I dag var lusten där och uteserveringarna lockade och stressen gjorde sitt skriver i stället en nolla i loggan.

Jag försöker skriva dagbok varje dag för att sätta ord på hur jag mår och känner mig, har tänkt att jag ska klara av detta utan nånting som hjälpmedel för att verkligen få uppleva all skit och ånhest och biverkningar. Imorgon fyller jag år och sedan på onsdag ka jag tillbaka till jobbet och ensamheten, har haft svår ångest av detta hela helgen men börjar förlika mig på det nu idag. har tänkt att sport jag är ledig ska jag åka ut till föräldrar för att inte hamna där ensam för då känns allt värre, hur går det Kalle? Har din sambo börjat märka att du slutar? Vad händer där?

har nu tackat nej till hjälp och ska i vanlig ordning klara sig själv.
Som ett barn : Kan selv.....

Livsviktiga organ är skadade och kommer att leda till döden rätt snart om inte tillförseln av alkohol stoppas omgående.
Jag har gjort vad jag kan och lägger ner engagemanget nu, finns ingen anledning för mig att bränna mig själv på nån som inte vill ha hjälp. Men det är plågsamt att se nån sakta dö i missbruket, jag är ju trots allt en empatisk människa.

Att minnas är bra för vår nykterhet Anders 43. Ibland kan det vara vår skillnad mellan liv eller död.

Så lärorikt att följa din resa mellan berg o djupa dalar, så hisnande ibland att man vart rädd... Men du är allt en riktig kämpe, gratulerar ödmjukast o grattis till dina 2 vita månader:-)

Vill oxå säga grattis, vilken kämpe du är.

Till er som gratulerade mig för 70 dagar. Det värmer och motiverar.

Jag har märkt att jag mår sämre när jag läser igenom trådarna... Vet inte riktigt varför. Det är en hel drös med igenkänningsfaktorer, det kan vara en orsak. Att jag ser hur andra brottas med liknande saker som jag.

Det är inte så att jag vill förneka mitt problem mer. Tvärtom, mitt problem bör än mer tydligt. Frågan är då om det är bra för mig att läsa och känna igen mig. Kommer det hjälpa mig. Hjälp behöver jag. Hjälp vill jag ta emot. Men att läsa och känna igen mig och må dåligt - hjälper det mig...?

Dina insikter är, uppfriskande? Den mentala biten tror jag starkt på.

Ang skärmtid så har jag begränsat den hemma, har satt upp en "pott" av total speltid/skärmtid förlagd till helger och vill man ha mer av varan så måste man läsa under veckan, 30 min läsning ger 30 min mer speltid, har fungerat hittills.

VV är inte min melodi, inga svältkurer är (flåt men det är min inställning dock respekterar jag andras fullt ut. Med medför VV en mentalt bättre inställning till måttlighet så är det givetvis bara att heja på!!

Heddali... Absolut har den där påtagliga rastlösheten och ff tomheten minskat! Precis som du själv är inne på så tror jag absolut att det hänger ihop med ett totalt avståndstagande. Tycker absolut att du ska ge det en chans och prova, vad har du att förlora? Man kan alltid återgå till det som varit så varför inte.

Sen finns det en annan typ av tomhet och rastlöshet numer, men det är lovet känner jag. Omställningen och att det är nytt, nya mål. Jag stänger inte längre av och tänker på nästa glas, nästa belöning i form av just vinet. Tro mig, jag har inte fått så mycket gjort hemma som under tiden utan vin och rus. Innan var den stora glädjen att komma hem och korka upp, både börja och samtidigt avsluta dagen. Nu "tvingas" jag fejsa verkligheten och det är både skönt och jobbigt. Jag har insett att mitt behov av att få komma undan lite finns där, ge mig själv tid för reflektion.

Jag är lite smådeppig till och från, det går väldigt upp och ner. Ska ju öka upp mitt B3 rejält från imorgon, får se vad som händer. Men något som är riktigt skönt är att jag redan nu verkligen landar i känslan av att faktiskt aldrig vilka återgå till det som varit. De negativa sidorna av ah har blivit så tydlig och det skrämmer mig faktiskt. Än är jag en bit ifrån att bli måttlig, faktiskt inte ens sugen på det än... Skönt!!

Tack förresten!! Känner mig allt annat än stark, men det är väl en styrka att våga känna sig liten och svag kanske?

Vaknade med ångest. Känner mig trött och uttråkad. Omotiverad. Tog mig trots allt till min alkohol terapeut. Hon sa att det oroade henne att jag ska gå igenom min barndom när min nykterhet är så ny. Och ja, det oroar mig också. Men känner att jag inte har något val, jag måste göra det nu...
Just nu känner jag att jag skulle vilja ha ett par glas vin. Men det går ju inte. Sitter kvar i stan med en kaffe och känner mig handlingsförlamad och svag.
Ska INTE köpa något vin men är bra sugen för jag känner mig så ledsen och ensam. Får ta färdtjänst hem orkar inte ta bussen. Köpa godis och åka hem och kela med katten. Riktig skit dag har det varit. Ibland vill man bara försvinna. Fan.

Tagit bort oseriöst inlägg
/magnus
alkoholhjälpen

Att leva med en alkoholist i mer än 25 år tär på en. Vad är det som gör att man stannar kvar. För att man tror att det ska bli bättre, för barnen, för honom eller för sin egen del. Det är säkert flera anledningar och jag tror att man går där och hoppas. För nu blev det bra, den här gången hade vi jättetrevligt när vi träffade vänner eller var ute någonstans. Men alla de andra hundratals gångerna när han blev otrevlig, ramlade, var bakfull dagen efter. Inte orkade ta hand om barnen när de var små. Aldrig kunde åka och hämta dem som tonåringar på lördagkvällen när de varit ute med kompisar eller på dans. När sonen som är vuxen börjar fundera på om hans framtida barn kan vara hos sin farfar som dricker. Mannen den "stora elefanten" som är duktig på jobbet och dessutom är intelligent. Varför ska det vara så svårt att ta tag i det. Tänka på sin familj, känna tacksamhet över att vara frisk eller är han frisk? Nä egentligen inte han är ju en alkoholist. Jag är så medberoende men vad har man att välja på. Kanske att lämna den mannen som jag trots detta känner någon slags kärlek till.

Tack! Att diskutera här med dig hjälper :). NU tänker jag bryta mitt kontinentalmässiga okynnesdrickande och göra nått vettigt av den här dagen. Först ut storstädning, köpa blommor, laga en riktigt god middag till kvällen och bälja i mig citronvatten med massa is ;). mitt första mål är att köra en längre vit period.. ( dagar, veckor.. månader...för alltid... vet inte riktigt ännu....) för att se hur jag känner och tänker inför alkohol framöver. ( En svår sak är att alkohol är så accepterat i min familj .. allihop lever utomlands och det e helt naturligt att dricka vin för dom.. inget ifrågasätts egentligen och jag e ju dessutom bra på att smyga med mängden jag får i mig.. ) hur som... Hoppas även du gör nått kreativt läkande idag :) Nu kör vi! ;) Om du börjar tvivla eller känna att en svacka e på gång.... skriv till mig.. så ska jag försöka hjälpa dig... :)

Du fixar detta! Klappa dig själv på axeln för varje gång du väljer att INTE ta det där glaset rosevin. Bra jobbat! Visst fasen är det svårt. Men 1 timme till klarar vi!

Hej igen, ( jag e strax 40 också ;) lyckligt gift med ett till synes bra liv....men det e ju inte allt har jag förstått...nått e fel om man teöster sig med vin hela tiden... härligt att ha fått en kontakt här på forumet. Jag har velat in här fram och tillbaka i många månader men så denna morgon hemma i soffan.. solen skiner.. jag läser en bok ( jobbar inte just nu).. och så plötsligt slog det mig.. idag ska jag andas... dricka massvis med ört te ( även om det sakar som HÖ ;))... och sen ska jag fokusera hela dagen i lugn och ro.. på att inte hamna i köksfönstret med ett glas ( flaska oftast) rosé och en patetiskt förhoppning om att detta skall lösa all inre oro jag besitter.. nej jag gör det inte.. som du säger.. livet är SÅ vackert.. men även när det är SÅ jobbigt.. så måste man kunna hantera det utan att " gå in i dimman" ...det leder bara till mer ångest.. jag vet precis som du att Alkohol jävulen sitter där på axeln och garanterar mig med sina vackra smickrande ord.. att om du bara tar ett glas i soffan så kommer du bli sååå lugn och glad igen... men det e lögn.. ren och skär lögn.. låt oss kämpa ihop.. en timme i taget... otroligt bra hur många dagar du klarat dig utan.. mitt max är 6 dagar... men det var ett bra tag sen.. ska göra som du gör nu... som sagt en riktig inspiration. Jag finns här och jag tror stenhårt på att du klarar detta!

Lyckades hålla upp med vinet nästan en månad i vår men sen gick det inte längre. Min familj har konfronterat mig många gånger och istället för att ta tag i det så har jag dragit mig undan och inte orkat ta kontakt. Hemma har det varit fortsatt tungt och min sambo har gett upp hoppet. Och så har även jag om vår relation. Igår tog jag steget och lämnade honom men för att klara mig igenom denna separation måste jag bli nykter igen - för att orka för mig själv och mina barn. Idag är dag 1 och jag vill verkligen ha ett nytt liv nu!