Senaste kommentarerna i forumet

En riktigt fin morgon här och ikväll blir det kräftskiva.
Funderade över Sisyfos fråga och hur jag tänker.
Att alltid ha ett val och tvinga sig själv att se konsekvenserna innan jag gör valet har hjälpt mig dessa månader.
Man har alltid ett val även om striden med begäret är hemsk och längtan efter ruset är enormt.
Att jag kan falla vilken dag som helst är jag väl medveten om, men kommer inte göra det utan strid.
Nu väntar skogen och förhoppningsvis blir det några kantareller
Önskar er en fin lördag med val som passar er väg

är ett bra sätt att lära sig hantera besvikelser. Jag hittade mitt drömhus tidigare i veckan, perfekt läge, perfekt skick, kort sagt; precis vad jag letat efter. Mycket snabbt passerade budgivningen min smärtgräns, så nu får jag leta vidare. Och jag som redan hade föreställt mig hur livet där skulle bli, jag hade redan varit på Blocket och letat hammock, gräsklippare, snöslunga och annat smått och gott. Jag hade planerat hur jag skulle möblera, hur jag skulle göra om trädgården. Gruvligt besviken. Man kan väl säga att det var dumt att ta ut så mycket i förskott, men hur skulle jag annars veta att det var mitt drömhus?

Konstigt nog triggade det här inga sug hos mig. Jag kan till och med säga att jag hade mer destruktiva tankar kring alkohol när jag fortfarande trodde att jag skulle kunna köpa det. Jag undrar om inte AA pratar om det där, det är inte bara motgångar som leder till återfall; väldigt många trillar dit när allt är bra och livet är gott. Det låter logiskt i mitt sinne, när man har det bra och livet leker är det väldigt lätt att tro att man kan lägga till det där goda glaset vin på fredagskvällen. När jag tänker tillbaka så är det faktiskt sådana omständigheter som har lett till de flesta av mina återfall.

Så nu letar jag fortfarande. Är det möjligen någon här som har ett hus till salu? Gärna en herrgård på ca. 400 kvm, med en välskött park på någon hektar, vid en sjö ute på landet men ändå nära en stor stad, för under miljonen? Någon?

Ha en fin dag!

KalleBoll25,
grattis till 5d och att du skriver här. Starta en egen tråd och skriv om hur det går. Det hjälper.

Dag 14 lördag, läste en av mina gamla trådar igår som jag skrev jan-mars 2016. Det blev 90d utan aklohol. Sen bev det ca 2 månader i tystnad pga alkoholen. Det började med lite vin då&då. En öl osv. Startade denna tråd i juni. Slutade helt med alkohol igen nu i augusti. Jag är ju här för att jag måste sluta med alkohol. Alkoholen bryter sakta ner mig fysiskt och psykiskt. Den förgiftar mina inre organ. Som tex levern. Förstör mitt omdöme. Förstör min hjärna. Tar bort spärrar, dvs det inom mig som kan sätta gränser och även säga vad som är okej och inte okej att säga/göra. Ett liv med alkoholen gör mig deprimerad. Den gör mig ensam. Alkoholen påverkar min ekonomi genom att det kostar pengar att dricka. Man får inga pengar när man är borta från jobbet. Man blir knappast befodrad när man är i alko dimman. Man gör av med pengar som man borde sparat istället. Köper knäppa saker. Med alkohol i kroppen får man dåligt omdöme så man raggar upp kvinnor och har sex med dem. Skönt för stunden men inte så kul att behöva berätta om alla sina sexpartners för en kurator. Dvs när könssjukdomar kommer. Speciellt när det inte bara varit en eller två samtidigt. Vad jag skämdes. Är ju vuxen. Jag har läst mina två tidigare trådar där jag ibland skriver kloka ord och att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Låter så duktig. Jag är inte duktig och att gå från beroende till ett liv utan alkohol är en resa över berg och dalar, över stormiga hav och inte en spikrak process från punkt a till b. Jag ska våga lyckas. Stå upp för vem jag är. Misslyckas jag så är det bara att kliva på igen. Ju fler gånger jag kliver på igen ju närmare målet kommer jag. Nu kanske jag aldrig mer behöver kliva på igen eftersom jag inte kliver av. Vad är sannolikheten för att jag lyckas utan återfall. Att vara medveten, rädd och på sin vakt gör att jag ökar mina möjligheter till ett liv utan alkohol. Det gör att jag kommer att vara ett steg före i tanke och handling. Vara förbered. Frukost.

Hej AnnaLena 2000, jag är på dag 5. Ryckningar i muskler, oro, extraslag på hjärtat, sömnproblem m.m. Älder: 48 (trots namnet ?). Druckit alldeles för mkt alldeles för länge helt enkelt. Sambon är inte med på tåget, så det är eget race från början till slut. Varför nu? Bägaren rann bokstavligt talat över förra helgen, med ren sprit (har dock krökat de senaste 4-6 månaderna, fr.om ca 3 folköl upp till 2 liter vin varje dag.) Fick iaf förra helgen så ini helskotta ont vid levern (området därikring). Blev riktigt rädd! Har även följt medlemmar här till o från. Vetat om problemet i ca 20 år....suck. Jag hejar på dig AnnaLena och alla andra!!! Tack för att ni finns. Jag bara bävar för när alkoholen ska försöka kidnappa min hjärna o säga mig hur BRA allt känns med lite goa procent. Den är redan på G, den lille a-jävulen. Men inte ikväll tack. Har redan lagt mig ? för säkerhets skull...Lycka tll nu. P.S. jag kanske startar en egen tråd nån gång men just nu vill jag gärna stötta dig så gott det går!

Hej
Vill du verkligen behålla din familje och samtidigt klara av dig själv nykter. Varför inte söka hjälp? Du säger också att du är så duktig i ditt jobb. Vilken innebär att det går över din familje. Du kan inte äta kakan och behålla den. Du fixar det utan A.

Är lite osäker på varför du undrar, men formulerar ett långt, långt svar. Det är rätt bra att försöka skriva ner tankarna kring drickande, det blir lite mer uppenbart när man försöker lura sig själv då.
Att dricka eller inte.., sambon är kluven och litar inte riktigt på mig. Han vill att vi ska kunna ha ett normalt förhållande till alkohol och det är väl där jag också vill vara. Att det inte ska vara någon fråga alls. Sen är det ju så att jag aldrig har varit full i officiella sammanhang och det bidrar ju till att han inte är så orolig för just de tillfällena. Jag är mycket måttlig då. Jag har druckit ensam hemma och mycket sällan varit påverkad så att han har sett och märkt. Men han är orolig för att jag ska gå över gränsen. Ett par gånger har jag varit full och "oregerlig" och han orolig för att det ska hända igen. Han förstår inte att jag kan dricka "sunt" i officiella sammanhang men ändå har problem ibland hemma och vem gör det. Sen är ju han fast i bilden av alkoholisten som tar en lättöl och sen omgående dricker sig fördärvad. Så han är orolig och särskilt när jag då började smygdricka igen efter ett så långt uppehåll med det. Och jag är ju inte helt säker själv på att det går. Trodde ju inte att jag skulle börja om igen med smygandet och nu känns det stabilt igen, men det är ju lurigt. Och idag var jag sugen... Övertalade nästan mig själv att köpa en piccoloflaska rött. Å visst, det hade ju mängdmässigt varit ok men jag vet att jag inte kan börja släppa in a igen som slentrianmässigt Helgdrickande. Det stannar inte där. Å visst kan jag tycka att jag borde kunna få njuta av vin till helgen, att jag är värd det efter en hård arbetsvecka, att det skulle vara gott till en bit ost eller förbättra middagen. Samtidigt känner jag mig sund som väljer bort vinet. En halv flaska vin på en kväll är rätt mycket. Om man inte har tränat upp toleransen så blir man både rätt påverkad och lite bakis (i alla fall jag). Och ett glas... Det skulle kanske kunna funka för att förhöja smaker, men det stannar ju inte där och så länge jag inte tycker att ett glas är tillräckligt så kan jag inte dricka hemma. Jag har sagt till sambon att han inte ska tycka att det är en bra idé om jag börjar vilja dricks vin till helgen, men det är mitt ansvar och jag är inte säker på att han fattar att det vore en jättedum idé men jag är glad att jag har sagt det så att jag inte får för mig att lansera den idén här hemma. Det kan verkligen vara naivt att dricka överhuvudtaget, men jag provar med enbart socialt drickande och nu har konsumtionen varit mycket liten, men a har fortfarande en för stor roll i mitt liv och i mina tankar. Vet inte om jag nånsin kan ha ett avslappnat förhållande till a igen och kanske ska man inte det heller. Det är många som dricker för mycket. Det är en farlig drog helt enkelt.

Ja, nu blir det paus i samtalen men det finns mer som skaver och som skulle behöva reflektiva tankar. Nu är det dags att klara sig på egen hand och fortsätta bry sig om hälsan och trivseln. Investera i mig själv. Bättre kan inte pengarna användas.
Gör ett klokt val i kväll.

Jag ser att du varit här ett tag. Du berättar om att din pappa har alkoholproblem och funderar över hur du kan hjälpa honom. Du reflekterar i text och har flera trådar. Det verkar som forumet blir en ventil för dig? vad mer finner du hjälpsamt?

Att ha någon man älskar som inte vill göra det bästa för sig själv kan vara mycket plågsamt och det du beskriver här på forumet är du långt ifrån ensam om. Det krävs mod att berätta och starkt att be om hjälp.
Fortsätt skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har påbörjat en livsstilsförändring då du känner att det är rätt för dig, du vill sätta stopp innan det skulle gå längre med alkoholen och ta tillbaka kontrollen och ta hand om dig själv.

Du har ångest och funderar på om detta också kan hjälpa till att minska den och få mer möjlighet att reflektera över ditt mående. Det låter klokt!

När du beskriver att du skakar och mår illa låter det som att det skulle kunna vara abstinens, mår du sämre så kontakta vården, det finns hjälp att få och en sån här förändring i sig kan vara tuff på sitt sätt.

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas att det blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen

Men skall ta mig igenom den, för vissa saker är mycket kloka.
Ja hur gjorde jag, hade ett långt gräl med mig själv och antagligen högt.
Men lovade mig själv en sak när jag började klättra upp ur träsket, det var att alltid dra fram konsekvenserna av mitt val.
Om man nu kan bråka med sig själv så är det de jag gör, låter tokigt och ibland tror jag att jag är lite tokig.
Men jag vill verkligen inte tillbaka och och när jag hinner bromsa så blir valet bättre för mig själv.
Önskar er alla en fin fredag/ från en tokig tant som ännu lyckats göra val som är kloka för henne

På bättre humör nu. Vaniljglass med krossad choklad och en påse godis till dagens filmkväll som börjar nu. Ska marathon titta nu. Är ju sjuk så då får man göra så. När jag var i affären så var det en kvinna som sög på en halstablett för att dölja alkohol lukt. Jag kände lukten från flera meter så det fungerade inte. Annars såg jag inga spår att hon druckit eller att hon skulle ha problem med alkoholen. Hon handlade matvator och hoppade in i bilen och körde iväg. Ehh, vad göra tänkte jag. Olagligt att göra så. Om promille var 0.2. Men jag är ju ingen polis. Dåligt samvete här. Skulle jag stoppat. Hon luktade ju bara. Såg inte berusad ut. Hon har säkert gjort så många gånger och kommer att göra så månger gånger till. Hade nog med mitt så åkte hem. Tankeställare.

Hej!
Vad har du tänkt ha för max mängd per vecka? Jag tycker den idén verkar smart, då jag också har problem med "ingenting, någonsin".

Muränan, tar emot styrke lasset. Behövs nu. Tack. Ska ta två gofikor istället. Kram

Nähä du - lämna inte utrymme för alkospöket idag! Du kommer garanterat inte bli mindre deppad, utan sannolikt förstärker alkoholen det befintliga känsloläget. Sedan kan du tänka på att du sparar levern om du inte dricker ihop med penicillin.

Heja på med en rejäl guffagofika istället och tänk på att du kommer känna dig piggare och friskare imorgon!
Kram

Fick en depp för en stund. Har ju varit sjuk en vecka snart och ätit penicillin. Känns som sjukan inte släpper. Men jobbat ändå. Inte idag. Ställde in dejten i kväll. Kändes inte så bra. Alkoholdjävulen kom snabbt fram och sa att psst du är ju själv i helgen och lite deppad. Köp lite öl och vin. Bara för att du kan och ingen ser. Allt blir lite bättre med lite gott att dricka. Det kan ju inte bli värre. Du är ju redan sjuk och deppad. Alla spärrar är på nu. Ska gofika istället.

Har läst dina nya inlägg, menar du att du vill kunna dricka socialt men eftersom din man kommit på att du smygdricker så vill han att du inte dricker alls? Jag har sagt till min man på eget bevåg att jag ska minska rejält vilket innebär ca att vi tillsammans kan dela en flaska vin 1gg i veckan. Flera utmaningar finns i det upplägget, dels så verkar en 1/2 flaska vin rimligt innan men om jag dricker 2 glas så vill jag ju gärna ha ett par glas till vilket mest blir frustrerande i ah-hjärnan. Sen så är det ju en form av kontroll, som jag bett om själv. Stunder jag vill "falla" så kan jag inte det då vi sagt tillsammans att avstå. Det är ju bra men ändå jobbigt...

Dag 13 fredag,
längtar till att komma i bättre fysisk form. Att träna får mig att känna att jag lever. Tänker på att dagarna går och att på måndag kan jag skriva dag 16 och dag 23 måndagen efter osv. Känner inget behov av alkohol alls. Allt lungt. Har dock lärt mig att alkoholdjävulen kommer och hälsar på då och då för att fråga om jag inte bara ska ha ett litet glas öl eller vin. Det får jag leva med resten av mitt liv.

igår. Jag bestämde mig för att göra popcorn, microvarianten. Det brukar ta 3-4 minuter i min micro, så jag satte den på fyra och började stöka med annat i köket. Tur var det, för efter dryga två minuter började det ryka något alldeles förskräckligt ur påsen. Jag fick snabbt ur den glödheta förpackningen och slängde ut den i regnet på balkongen, troligen ögonblicket innan den började brinna. Det hela var väl inte så dramatiskt som jag får det att låta nu, men nog adderade det lite spänning till mitt liv i alla fall.

Det här får mig att tänka på vilken tur jag har haft i mitt missbruk. Jag läser i andra trådar här på forumet om hemska saker som många har råkat ut för, jag har också egna historier ur bekantskapskretsen. Som t.ex. en kollega som glömde något viktigt i en taxi under en festnatt och därmed orsakade att en god vän fick sparken. Eller en bekant som vaknade i fyllecellen utan att komma ihåg vare sig hur eller varför. För att inte tala om festprissen som väcktes av polisen, sovande i en fontän i stadsparken. Det värsta jag kan komma på för egen del är en sprucken läpp efter att ha snubblat på ingenting och diverse blåmärken som jag inte har en aning om hur jag fått.

Det känns som om jag verkligen behöver vårda min nykterhet nu, turen kan ju inte hålla i sig för evigt. Gud vakar över barn och fyllon heter det ju, men jag föredrar att ta det säkra före det osäkra. Jag är tillräckligt klantig som nykter.

Ha en bra fredag allihop!

Hej igen, både ni som följt mig här och ev. nya.
Det har tyvärr inte gått som jag tänkt mig riktigt, jag har druckit lite folköl och lite vin under veckan. Absolut inga enorma mängder, men ändå. Inte så himla bra kanske!¨
Jag tror inte på att sänka sig själv helt... Så jag kommer att utarbeta ett "max mängd öl/vin" som jag ska ha per vecka, och det ska va (som det är nu), mycket mindre mängd. Jag får undanbe mig tips om att "Du Mååååååste sluta helt", etc. För jag vet redan att min konsumtion av a är för mycket och problematisk, och jag arbetar med det.... Med det sagt så önskar jag alla här lycka till, och vi hörs! Kram.

Jag läste mitt röriga inlägg... gör att göra bilden komplett: Jag har under mer än ett år vari på tillställningar uran att bli full på något sätt...

nu fortsätter det... jag skriver hur det är, hur tankarna går, även om jag vet att jag eg borde lämna allt med a bakom mig. Måste nog gå och lägga mig snart, publicerar därfor en fråga jag har; ni som har en partner, hur taclar ni det tillsammans? Sisyfos, jag är spec väldigt intresserad av dig (men även allla andra); din man har ju hittat flaskor du dolt men ändå kan du fortsätta att dricka officielllt? För min man är det skeppet seglat ihop med mycket mer.
Jag hittar flera som tänker sig ett liv med alkhol men under ordnade former... och jag kan inte släpppa det...
Mitt drömmål är att hitta ett liv där a inte är det som bestämmer. Om det är som nu går jag på fest utan a, om jag vill ha en middag och dricka gott rott så gör jag det..m3n dt går kanske ínte..
Det som för mig är så extremt svårt och som jagbehöver hjälp med nu är här och nu- Så fort jag/vi blir bjudna till något roligt slår allt knut... även om det gått bra innnan... Just nu ha jag fallit.... erkänner att jag till min relese när jag hade chansem.,,, jag är inget offer, men så som det är nu på sikt är det inte värt att leva... vad gör jag på sikt.. jag älskar min man men vad ska jag göra?! kram

Hej alla! Har från flera håll att det är svårt att hitta sin gamla tråd... kanske något för admin. Jag inser när jag väl hittade min tråd att jag ihte ens svarat på senaste inlägg, vilket jag anser är skit. Jag blir alltid så glad när jag får respons. Jag har läst mycket ce senaste veckorna/månaderna utan att logga in, delvis pga att jag haft ont om tid, delvis troligtvis pga att jag vet vilka råd jag skulle gett mig själv för att lösa de problem jag har nu... inte de långsiktiga men de kortsiktiga och de tror jag att jag är redo för att ta emot nu och därför loggar in igen. Jag kännner igen mig så väl i mångas bloggar och hämtar oändligt med styrka där, jag är inne och läser dagligen den sista tiden. Jag är så stolt över alla även om det inte har nåogt med mig att göra, bara stolt att ni vågar blotta er här och ge oss andra styrka och kraft. Jag tror inte ni förstår hur många som kanske glidit in på den här sidan och surfar runt som plötsligt inser att ni har samma tankar som de och för första gången inser att det inte handlar om "dem" utan om " er".... även om det är ett första steg.
Jag registrerade mig här förra sommaren och om man fick ha en hejaklack skulle jag vilja ha det.
I verkligheten är det en annnan sak.
Jag förstår det.
Jag har varit på andra sidan och vet hur det är.
jag vet allt det där men det räcker inte.
Vad gör man då?
Jag trodde inte min man var medberoende eftersom han ställde krav,, s¨ånt jag aldrig gjorde. Min barn ställde krav på en nivå där jag inte ens var under insikt att det behövdes (som barn själv). Jag var så stolt över dem. Att de kunde sätta stopp, i min värld fanns inte det. Jag vill inte förminska något, samtidigtsom jag gör det bara genom att skriva detta... jag levde i en annnan värld än de... publicerar detta så det inte försvinner, fortsätter sen...

Med andra ord,

När jag har druckit mellan 3-7 öl så har jag livet framför mig och allt det har att erbjuda mig.

När jag är nykter så gäller det att titta ner i marken och hoppas på att ens närvaro passerar helt obemärkt.

Ja, läs och berätta gärna om den är läsvärd. Jag tror ju att den är lite tråkig men det är bara baserat på förutfattade meningar. Är lite kluven inför deras förhållande till alkohol och varandra. Tycker att båda verkar dricka mer än vad som är sunt fortfarande. Ta en wirre o dricka vin till maten varje dag... Känns knepigt om man har varit beroende. Men funkar det för honom så. BvO är ju på nåt sätt rätt cool som verkar låta honom ta ansvar själv, ung som du Levande, men du är inte lika naiv. Jag ver att jag skulle vara besatt av att kontrollera och räkna.
Sen måste jag bara fråga: hur tänkte du när du kom hem efter hundslagsmålet? Du skriver att du var helt besatt ett tag, men du gav inte efter trots att det säkert finns möjlighet hos dig. Hur gjorde du? Det skulle vara lite intressant att veta.