Senaste kommentarerna i forumet

En skön eftermiddag med en av väninnorna, och det blev en halv flaska vin. Hade tankar på att ta bara ett glas till nu när jag kommit hem men avstår och följer mina egna råd inget ensamdrickande!
Skönt att jag kan bromsa och tänka efter!

Tack för stödet!
Ångesten har lagt sig nu. Nu ser jag bara framåt. Ska börja fundera på hur man i fortsättningen skall "mata" belöningsystemet i hjärnan som du skriver.
Fattar dock fortfarande inte varför vissa som jag, inte kan sluta efter 1-3 "glas" ibland utan bara fortsätter? Grejen är att när jag öppnar första ölen eller glas vin så har jag ingen tanke på hur många det ska bli. Känner ingen spärr. tänker bara på hur gott det ska bli med en öl eller glaset med vin! Ock då ibland har det blivit 2 eller3 men ibland 7-8.
Mitt första mål nu är total avhållsamhet ett bra tag framöver. känns bättre att sätta upp delmål än att säga att man inte ska dricka någon mer alkohol i hela livet. Lite som AA´s ide, - ta inte det där första glaset idag.
Lycka till!

Tack för fint svar :) min sömn är dålig när jag är nykter, jag är så uppspelt då och stressad inför morgondagen. De dagar jag druckit har jag varit ledig dagen efter och då kan jag sova hela natten plus halva dagen, hehe.
Men det går bra för mig nu! Efter jag kom tillbaka till jobbet så blir det inga fyllor på vardagarna iaf. Så jag dricker inte alls lika många dagar längre som tidigare, helgen kan dock bli en utmaning! Har slutat umgås med de vänner som egentligen bara var "supar-kompisar" så det känns fantastiskt!

Skönt att läsa att du bestämt dig och du klarat ett par dagar nu! Starkt. Håll ut över helgen som kommer nu!!! Tror det är en stor vinst om man tar sig förbi helgen.

Vill Sluta: Bra idé med "pep talk och pekpinnar"! Jag försöker vara "snäll men bestämd" mot mig själv just nu. Lite som en sträng förälder mot sig själv, liksom. Det var kul att höra att både du och jag bestämde oss samtidigt. Det skiljer sig en del mellan oss som du säger, men kanske mindre än man tror, ändå. Jag är ju ensam nu, men har ju tidigare haft sambo, visst drickandet skedde väl inte lika ofta då, men även då kunde jag "spåra ur" i drickandet, med jämna mellanrum, även om det kunde gå (rätt långa) perioder emellan som var bra etc. Nu har jag ingen familj att förlora, men sätter mycket annat på spel, såsom hälsan, jobbet, etc, med drickeriet, så nu får det vara nog helt enkelt. Du säger att det måste vara nåt kemiskt i hjärnan, och visst är det så troligtvis. Belöningssystemet i hjärnan som kickar igång med alkohol, etc. Det har även jag. Men jag tror på att det går att vara starkare än det, om man kämpar och kämpar, men samtidigt är snäll mot sig själv.

Mitt pep/pekpinne idag, dag 2 blir följande: Är det värt att riskera så långtgående konsekvenser i våra liv, som att förlora familj/jobb/hälsa, vad det än månde vara som man har i sitt liv? Är det verkligen värt det, för att få dricka alkohol? Blir en retorisk fråga, för för mig är svaret eg. självklart: NEJ! Så "icke värt"! Känner mig stark idag. Fruktar eg. bara helgerna.... Skickar styrka och kramar till dig, kämpa på! Vi fixar detta! :)

Trodde inte ens jag skulle klara två dar så detta är mer än jag vågade hoppas på.

Dag 1 var lätt fram tills bakfyllan släppt och kroppen ville ha mer. Var på jobbet så det gick ändå.
Dag 2 var värst. Min sambo var inte hemma så jag gick runt i lägenheten och smååt hela dagen. Men vad är väl ett par kilon för en vinst.
Nu känns det så mycket lättare. Har inga mål att helt sluta. Vill bara ha tillbaka ett normalt förhållningssätt. Inser att jag kommer behöva planera noggrannt när det kommer fester.

Jag har nog sista veckorna hoppat mellan målbilderna. Jag blir inspirerad av alla kämpar här att göra ett längre uppehåll samtidigt som jag egentligen tror att för mig så kan det räcka om jag lyckas strama upp och stoppa det överdrivna drickandet. Att det sen är svårt med måttfullt drickande vittnar allas berättelser om här men jag har haft ett måttfullt drickande i nästan 20 år innan de sista 5 åren gradvis eskalerade. Så målbilden är att styra tillbaka vanorna till måttfullhet. Jag kommer behöva klara regler för mig själv och nu är regeln inget drickande i veckorna och ett begränsat drickande lör-sön och inte heller nödvändigtvis varje lör-sön. Min man är helt införstådd i planerna (han har inget problem med ah själv) och det hjälper mig mycket, det är inte tal om att dricka i veckorna nu. Vi har sagt att till helgen som kommer kan vi dela på en flaska vin en kväll -eventuellt- men inte mer.
Så tack för stödet att reda ut målbilderna, jag tror att jag också vill vara lika "duktig" som alla här som helt avstår, samtidigt som det viktigaste såklart är att långsiktigt inte missbruka ah utan ha en livsföring man mår bra av.

Beroendet kan säkert ha många ingångar; kicksökning, belöning, dämpande. För mig är det en kombo av belöning och en stunds flykt från tankar och vardagsångest. Jag vet inte heller riktigt varför jag har ångest men jag har läst att ångest har alla människor i olika grad, det är en känsla som andra känslor. Betydande alkoholintag under längre tid genererar ångest så det blir lätt ett ekorrhjul med ökad ångest som man vill dämpa. Kicksökning har jag inte alls men belöning söker jag, tex även i shopping tyvärr. Att leva livet utan ah (utöverväldigt måttligt drickande möjligtvis då)är för mig en långsiktig kamp att "stå ut" med vardagen utan belöningar i form av flera glas vin för ofta. Paradoxalt som jag ändå gillar min vardag, hjärnan är bra snurrig...

... Helt ärligt så vet jag int riktigt vad min kicksökning drivs av, bra fråga!!

Jag får absolut inte den kicken av fysisk aktivitet, tyvärr. Heller inte av att göra saker utanför min comfortzone, något jag gör regelbundet (phuu). Det är någon annan del av hjärnan som stimuleras av ah och annan självplågeri. Kanske har jag för lite dopaminreceptorer...

Yoga har jag provat men har inte tålamod till, men är absolut värt fler försök! Tack för påminnelsen. Kanske är lite av allt ångestdrivet, frågan är då för mig - vart i hela friden kommer ångesten ifrån och varför.

Hej. Ska lägga in ett litet egenpåhittat Pep samt några pekpinnar ett tag framöver till mitt självförtroende växt så pass att jag blir självgående.
Bidra gärna själva :
Dag 2. Om jag levt med alkohol i 40 år, kan jag då inte leva 15-20 år utan??
Dag 3. Idag mår jag bättre. Varför inte fortsätta med det ett tag?

Vilken kamp du för, både med och mot dig själv. En stilla undran jag har när jag läser om din djävulsdans är vad är dina målbilder?

Om målet är att bli absolutist (tror jag dock inte?) måste mycket mentalt ställas om.
Är målet måttlighet, då kanske du ska vara mindre hård mot dig själv och hitta belöningar för dina lyckanden istället för att slå på dig själv.

Summan av mina tankar här är att du är bättre än du tror! Ge dig själv än mer cred, fokusera på det vita och det måttliga. Hitta njutningen och det positiva i det du uppnår istället för att slå på dig själv i det du inte nått än.

Kram

Vi bestämde oss tydligen båda två på samma dag! Det vi har gemensamt är ångesten och problemet att inte kunna hejda sig annars skiljer det sig en del.
Jag har familj som ser mitt måttliga drickande men även mitt okontrollerade då det händer! Hur kan man bara??? Detta är andra gången jag ska göra uppehåll. Förra gången höll jag upp i 3 månader efter en urspårad (drickande) grabbfest. Sedan började jag med ett väldigt måttligt alkoholintag som pågått i ett halvår ungefär. Denna helgen tog det slut. Har inget att skylla på, är inte ensam utan älskad av min familj. Vad är det för fel på mig. Hittar ingen annan förklaring än att det är något med kemin i hjärnan? Någon som känner igen sig?

Sista 6 veckorna med minskat ah, många vita dgr men misslyckande i att helt avstå, fast jag fortsätter att jobba på att komma upp i ett längre uppehåll! Jag märker att jag ändå kommit längre i processen mot ett sundare liv utan ah som ständig följeslagare. Jag har mycket mer "goda" tankar kring att avstå från alkohol, jag tycker sugen och fixeringen vid ah har minskat även om helgen innebar snubbelsnöre på klassiska triggertider; helgmiddagen. Jag ser mycket tydligare mitt liv utan ah nu, kanske att det innebär ett begränsat måttfullt drickande till slut. Mitt problem har inte varit fyllor och en superhög konsumtion konstant utan en ohälsosam vinkonsumtion med för många glas i veckan. Så uppehåll nu, jag har varit dålig på att följa mina föresatser så en dag i taget nu!

Du skriver "Plötsligt kunde jag inte förneka för mig själv längre. Jag dricker"

Grattis vill jag säga och jag menar det på ett fint och snällt sätt.
Jag har beskrivit att vara fast i drickande som att åka en karusell som bara snurrar på utan stopp.
Det kan gå flera år och det du skriver om att du fick de där tankarna är något att gripa tag i för att få stopp på det hela.

Det är så jäkla bra att du har stoppat i fyra dagar!
Hur känns det nu?

Har inte så mycket att säga mer än att jag hejar på dig, hoppas det går bättre de kommande dagarna! Smart av dig att göra en plan för nyktra bilkörnings-aktiviteter. All lycka till, till dig. Nu kör vi, vi mår bättre utan a. Kramar

Måste fortsätta skriva lite till idag, för att påminna mig och stärka mig själv i mitt beslut.... Att påminna mig själv om att a verkligen blivit ett problem i mitt liv och att den måste bort. Senaste året har den blivit en krycka för att mota bort alla sorger och ensamheten, etc. Men jag mår ju bara sämre med grav ångest alltid, dagen efter. Nu när jag varit så nära att bli påkommen så håller jag på med barnsliga böner, som när man var liten. "Bara jag inte blir upptäckt nu, så lovar jag att sluta, att vara en bra person, nykter", etc. Ångesten sitter kvar ändå: Undrar om han/chefen/nån såg mig berusad och bara inte sagt det till mig än... Imorgon, eller om en vecka, kanske personen plötsligt tar upp det, och så är locket till Pandoras box av lögner öppnad. Då förlorar man väl jobbet och allt, tänker min paranoida ångest.... Och sen kommer tanken: Hur har ingen kunnat upptäcka mig tidigare? Varit bakis rätt många gånger nu ju, folk borde märkt. Men har väl varit mästare på att dölja det. Sen kommer tanken att jag är löjlig som sitter och skriver här, där folk har mycket "allvarligare" problem, t.ex. hamnat i fylleceller, etc. Jag har ju inte druckit dagligen, max ett par gånger/vecka och aldrig hamnat i trubbel med polis, etc. Men trots det så vet jag att drickandet av a gått alldeles för långt, kroppen har tagit stryk och bakisångesten nuförtiden är alldeles för extrem. Jag kan vakna upp efter att ha druckit a, och känna mig som världens sämsta människa. Vadå, dricka själv, bara för att man är ensam i sitt liv? Som att det skulle vara en lösning. Mitt yngre, starkare jag, skulle ha tyckt att "detta jaget" är helt patetiskt....

Skönt att skriva av sig, man vet ju knappt om någon kommer läsa, men ändå. Nu har man slängt ur sig ångesten i alla fall. Jag är nu på dag 2 i mitt försök att ha ett nyktert liv istället för att döva ensamheten med a. Jag är inte så orolig nu för veckan, men är däremot orolig för: Vad händer på fredag, när jag jobbat mitt sista pass för veckan? Hem själv till en tom lägenhet, är det inte då väldigt lätt att man svänger förbi bolaget och handlar på sig en vinare för att glömma att man är själv... Är väl bättre att ta tag i sitt liv och göra mer sociala saker, börja en kurs eller nåt, för att träffa folk. Men har på nåt sätt blivit lättare att tänka att "Jag gör det nästa vecka istället" och så tar man lite vin för att det känns bra för stunden. Har aldrig varit en sån som dricker var och varannan dag, men när jag dricker blir det lätt "inget stopp". Men nu är jag så väldigt less på det. Det räcker nu. Jag skall fira på annat sätt idag, äta något gott och försöka förlåta mig själv lite för allting. Heja på mig nu dag 2 är ni snälla. :) Kramar till alla som kämpar!

Är själv i liknande läge och bara lyckats ta några få helvita dagar. heja dig och håll i!

Jaha, blev tre öl igår ändå. Finns inget sätt att motivera på, helt sjukt. Nu testar jag med minimålet 6 vita dagar och har planerat in "nyktra bilburna aktiviteter" fram till söndag som litet stöd att hålla mig i. Fick ju tips om antas från aeromagnus men skulle vilja klara av detta med egen vilja. Kämpa på

Jaha, blev tre öl igår ändå. Finns inget sätt att motivera på, helt sjukt. Nu testar jag med minimålet 6 vita dagar och har planerat in "nyktra bilburna aktiviteter" fram till söndag som litet stöd att hålla mig i. Fick ju tips om antas från aeromagnus men skulle vilja klara av detta med egen vilja. Kämpa på

Tack för din fakta! Jag tar stöd i rädslan för det är som du skriver- det är ett stöd i kampen att avstå!
Så jag tackar dig för ditt stöd o engagerade svar! Tack!

Ännu en underskön natt med djupsömn. Vaknar utvilad före sju utan larm.
Sisyfos - ja, man får mycket gjort när man inte samtidigt behöver parera bakfyllan. Tänker mycket på min kropp o mina organ, vill ge alla inre organ den återhämtning o vila jag själv haft iom en lång semester. Tänk om jag utnyttjat all min lediga tid till avhållsamhet istället!! Ångrar mig så! Men nu tar jag en nykter dag till vilket känns helt rätt att göra för och mot mig själv!
Tack för pepp och stöd!

och husbilarna börjar återvända till sina vintervisten nu, efter en sommar av äventyr och upptäcktsfärder. Jag har en kollega vars föräldrar skaffade en husbil när dom blev pensionärer. Varje höst lastar dom den och styr kosan söderut, sedan plågar dom honom hela vintern med bilder på sandstränder och sevärdheter, länkar till väderprognoser för den ort dom råkar befinna sig på och målande berättelser om platser dom besökt, människor dom mött.

Det där är ett liv jag funderat på mer än en gång. Tänk att vara vagabond hela vintern, att åka från land till land och ha tid att utforska på djupet! Jag har rest mycket i mitt liv men aldrig haft tid att riktigt lära känna de platser jag besökt, de människor jag mött. Någon gång i framtiden kanske jag faller för frestelsen, men just nu går det inte. Att bibehålla min nykterhet under sådana omständigheter skulle kräva väldigt mycket energi och troligen lägga sordin på upplevelsen. Kanske. Jag är i alla fall inte beredd att ta risken, inte nu. Jag går hellre och skottar snö nykter än ligger bakfull på en strand i Grekland.

En kär vän har kommit åter från en lång semester. Jag har saknat honom, han kommer ibland upp hit och äter frukost på sin väg till jobbet. Det är nog först nu, när han är tillbaka, som jag inser hur mycket dom där korta samtalen över frukostfrallan betyder för mig. Något flockdjur är jag inte, men ingen ensamvarg heller. Välkommen hem, kompis!

Ha en bra dag allihop!

Dag 10 tisdag, tänker på hur bra jag mår och att allt går åt rätt håll. Idag blir det jobb och sen hem och ta det lugnt. Kanske städa. Plocka, torka, damsuga och skura. Var bara jobbigt att skriva det. Städa är inte min favo sysselsättning idag. Hmm det får vara dagens fokus. Det räcker.

Jag har funderat på Anatabus, sen jag pratade med en sjuksköterska på Vårdcentral, i våras. Men jag ville först prova att minska mitt drickande utan tabketterna. Det har inte gått så bra.. Det förstår jag nu. Det längsta jag lyckats med är 10 dagar utan alkohol., denna sommaren. Det är ett evigt köpslående med sej själv - köpa alkohol eller inte.. Känner så väl igen mej i din senaste kommentar. Nu är det ' Dag 1 igen för min del.. Ska kämpa vidare. I helgen som kommer ska jag jobba, det känns nästan befriande, att inte behöva grubbla på alkoholen.. Sen ska jag ta tag i ev Antabus- behandling, tror verkligen att det kan hjälpa mej, men känns så motigt att ringa om tid .. Sen är det väl en del biverkningar? Tråkigt att du får magproblem av dem. Är det pga din gastric-operation?
Kram