Senaste kommentarerna i forumet

Jag har funderat på Anatabus, sen jag pratade med en sjuksköterska på Vårdcentral, i våras. Men jag ville först prova att minska mitt drickande utan tabketterna. Det har inte gått så bra.. Det förstår jag nu. Det längsta jag lyckats med är 10 dagar utan alkohol., denna sommaren. Det är ett evigt köpslående med sej själv - köpa alkohol eller inte.. Känner så väl igen mej i din senaste kommentar. Nu är det ' Dag 1 igen för min del.. Ska kämpa vidare. I helgen som kommer ska jag jobba, det känns nästan befriande, att inte behöva grubbla på alkoholen.. Sen ska jag ta tag i ev Antabus- behandling, tror verkligen att det kan hjälpa mej, men känns så motigt att ringa om tid .. Sen är det väl en del biverkningar? Tråkigt att du får magproblem av dem. Är det pga din gastric-operation?
Kram

Så tänker jag att det inte behöver vara något osunt, många lever hela sina liv i jakten på kickar.
Boxning, skidåkning, klättring eller terränglöpning kanske vore nåt? Eller något utanför comfort zone, typ teaterimpro eller pardans? Man sparar ju rätt mycket pengar på att inte dricka alkohol.
Men om all kicksökning är driven av ångest kanske yoga skulle vara käckt

Hej igen, jag förstår och det är ju jävligt energikrävande att be om hjälp och använda hjälpen.
Piska dig inte med törne bara. Och fundera på vad du verkligen vill. Men det låter som att det eventuellt finns ett samband mellan dricka för mycket - sova för lite - inte orka träna - ha ångest. Eller det är omständigheter som samspelat för många innan dig ;)
Kämpa på! Jag har löst flera kvällar på sistone med vänner genom att dricka alkoholfri öl. Då har jag inte hamnat i fällan att två öl blev fem. Ha en fin vecka o hoppas det går bra! Och kom ihåg att det aldrig är ett misslyckande att be om hjälp

Alltså när hjärnan kämpar emot och allt är skit så finns ju fortfarande minnen av sånt man tycker/tyckte är kul som inte är alkohol. Vad som helst. Musik eller film om man är själv. Jag går igång på sånt som får mig att ta livet mindre seriöst och börja fjanta. Alltså typ tvinga sig själv att inta roliga saker tills man börjar skratta och sen går det lättare och lättare. Men springa funkar bra för mig också för att få användning för aggressiv energi. Massage har jag unnat mig i nedstämda perioder. Lycka till och skriv om du kommer på nåt bra man kan ha användning för :)

Bra jobbat! Just det där med sömnen tror jag är oerhört viktigt för måendet, så det är bra att du sover. För mig blev det en vana att inte dricka. Klart att det var jobbigt särskilt första helgen... Och andra.., men det blev en vana och det köndes bättre och bättre att upptäcka att man var nykter där i soffan på helgen. Fick också en massa gjort dagen efter. Också det är ju positivt.
Håll ut nu, du är en bra bit på väg!

Tror det här är ett väldigt bra ställe för dig, du har säkert sjutusen tankar som tänkts men aldrig fått utvecklas under de gånger du känt att du fått nog av dig själv.
Men ja.. En dag i taget, någon plats att ventilera, kanske en ny hobby. AA eller någon annan grupp eller kanske terapi.
Välkommen hit i alla fall och lycka till! Du är inte ensam ;)

Ja tror det är 5 år sen ja skrev här. Jag fann nya mönster och bröt men så lätt att falla tillbaka. Vet inte vad det är för konstigheter med alkohol men den tar lätt tillbaka känslan av ofelbarhet, flykten från vardagen med oberoende känsla (menar av andra) och en kort stund av välbehag. Trots att det mesta eller allt faller runt omkring. Så mitt svar är att det är svårt att dricka normalt igen. Jag själv hade det svårt att erkänna mig själv som beroende, och trodde det skulle funka. Men det vill bara eskalera. Svårt det där man vill va med och skåla för någon men sen gäller det och säga stopp vilket är lättare sagt än gjort.

Det viktigaste av allt är att man verkligen vill själv. Tycker jag iaf. Så länge man verkligen, verkligen vill så kommer man att lyckas. Hjälp finns att få både via beroendecentrum/aa eller med antabus. Eller båda såklart. Jag vet bara att jag verkligen vill detta denna gång och inser att jag är hjälplös i förhållande till alkohol.

Så mitt råd är att fråga dig själv. Kommer jag kunna dricka "normalt" och isf kommer det att vara en hållbar lösning? Finns ju vissa som klarar det men de verkar inte vara många. Om inte så ställ positivt mot negativt. Om du då kommer fram till att du vill satsa, bryt mönstret.
Hitta saker att göra. Att sitta hemma och tycka synd om mig själv fick mig att börja igen. Det rekommenderar jag inte

Har all förståelse och sympati i världen för hur du känner dig! Hoppas och tror att vi båda två fixar det här nu, en dag i taget. Den här ångesten är inte värt det! Känner mig äcklad bara jag tänker på alkohol just nu och hur jag riskerat så mycket helt i "onödan"!
Jag håller tummarna för dig, att du också klarar en nyktrare och sundare livsstil och slipper sådan här grym ångest som alkohol kan ge. "Hang in there!". :-)

Precis! Jag har legat och haft ångest för att jag tog en söndagsfylla och inte orkade jobba idag. Första söndagsfyllan men har bestämt mig att det aldrig får upprepas. Gjorde bort mig inför mina barn och fru helt enkelt. Fy faan vad jag haft ångest idag. Räknar denna som dag 1 nykter jag med.

Träningen gick bra och shoppingrundan får mig att känna mig snyggare och fräsch. Fräsch och pigg med klar blick till skillnad från dom senaste somrarna. Vin, vardag som helgdag och var tvungen att ha en helt nykter vecka innan jobbet började!
Det känns så meningslöst att sitta i alkodimman, nästan hela den tid som jag var ledig. Livet har ju så mycket att ge och det är bara att höja blicken lite och titta på världen.
Njuter på ett annat sätt och tar tacksamt emot dom goda stunderna.

Lider med dig Mamanas. Hoppas du mår bättre snart. Önskar dig styrka och hopp, ge inte upp. Imorgon är en ny dag...

Full......
sitter på toa o skäms!!
Det har gått så bra... och allt har varit bra...till och med gått ner några kilon..
sitter här och låtsas skit. .
Varför kan jag inte bara låta denna siten vara?????
Finns där någon? ?

Kanske är det där som man kallar postakut abstinens. Gäller att hålla ut lite till så blir humöret bättre igen.

En rad av dagar utan alkohol - sex dagar är ändå en liten början. Sover som en stock utan alkohol. Dricker rikligt med vatten och hoppas min kropp blir glad av det. Äter medveten mat med mycket grönt. Försöker välja bort det som är tungt o jobbigt för kroppen att ta hand om så mina organ får en chans till vila o återhämtning nu precis så som jag ger mig själv det. Domningar / stickningar i fingrar o händer är bättre men jag ser det som en varning oavsett om det har med a att göra eller inte. Rädslan fick mig att vakna upp, och det behöver jag!
Gladare o mindre ångestfylld. Utmaning denna vecka kommer i övermorgon. Ska rusta mig med argument

Känner igen mig helt och hållet. Men har druckit varje helg nu ett bra tag. Krypet i kroppen och tanken på hur gott det ska bli med några öl och lite vin börjar på fredag eftermiddag. Nu vill jag inte mer. Känner att jag är tvingad att dricka.

Läst "jag kommer aldrig att gå fri, aldrig att kunna sänka garden". Det är väl det jag börjar förstå nu. Lär av misstagen för att att ändra på nuet, tänker jag. Tack för ni delar mer er.

Grattis till din först nyktra helg på många år. Bra start. Kämpa på.

Pi31415, så är det. Bra att ligga ett steg före om man kan. Vara förberedd helt enkelt. Ha de bra du med. Kämpa på.

Hundslagsmål, hundbiten veterinär och vårdcentralen, hade de varit för några månader sedan hade jag nu druckit whisky och dränkt hela dagen och troligen några till.
Men detta funkar också att bara var här och nu, se det som en jäkla skitdag och acceptera det.
Men konstigt att just i det att jag kommer hem efter allt, är min hjärna helt kidnappad en stund och känslan av att min enda räddning finns i en flaska.
Det släppte och jag är lite klokare och ser hur bilden av glaset glider bort.
Så i dag skall hunden och jag ligga här och ha ont
Önskar er en bättre dag

Tack för stöd Rosen och tips aeromagnus.
Helgen innehöll a fredag, lördag och söndag så på dag ett igen på ny vecka med nya möjligheter till fler sunda dagar. Hjärnan försöker uppenbart finta en med tankar som "det räcker kanske med lite regler för hur ofta du får" med mera. Jag blir nästan aldrig "för full", det som skrämmer mig är känslan av att behöva 2-3 glas för att bara känna sig normal. Även om jag tror det är fel funderar jag nu på att gradvis ersätta a med träning för att på sikt ha som mål med måttlig frekvens och konsumtion. Samtidigt tror jag det skulle vara bra mentalt att klara en vit månad som start men kanske har jag större chans långsiktigt att göra denna resa mer gradvis. Undrar var det slutar, kan ju även vara så att det blir noll a som gäller. Tänker att jag ska tänka lite positivt på det var inte stora mängder på lördagen och söndagen samtidigt som jag inser att jag lurar mig själv lite. Så länge varje enskild vecka är bättre än den föregående liksom.

Jag samlar vita dagar men haft ah-dagar däremellan. Ska ändå, trots mina avsteg fortsätta försöka nå det långa uppehållet... Så nu dag 2 med en dåres envishet ska jag bortse från helgen och damma av dammet från axlarna och kliva på stigen igen. Mot framtiden!

Ja jag har inte lyckats med mina föresatser om att inte dricka på 21 dgr, dag 6 torsdag drack jag två glas champagne och en whiskey. Lördag så drack jag 3 glas vin. Det ord som dyker upp i huvudet är en djävulsdans, så upplever jag situationen när jag försöker minska och dessutom börja med ett längre uppehåll. Jag har lyckats minska min konsumtion under ca 6 veckor och jag har många vita dagar. Men jag lyckas inte med ett längre uppehåll och jag kan inte själv förklara riktigt vad som saknas i min motivation/vilja/ork att genomdriva uppehållet. Jag är idag besviken på mig själv. I helgen var jag inte det, då hade jag någon tillfällig mental blockering och föresatserna var bara borta. Nån ljuspunkt finns, drickandet blev inte mer än acceptabel nivå (bortsett från att det inte borde varit något då) och gårdagen vit och veckan framåt vit och det känns inte svårt. Kanske är det totala uppehållet inte för mig nu iaf utan jag koncentrerar mig på minskning som ändå hittills fungerat.

Du har naturligtvis rätt. Nej, jag har inget återfall i sinnet nu. Det är bara det att jag har baxat den där stenen du vet så många gånger att tvivlet om att någonsin lyckas finns där. Både hos mig själv och mina nära. Två, tre gånger om året de senaste åren har jag tappat motivationen ( vet ej varför) och det känns lite hopplöst just nu. Dessförinnan drack jag ingenting under tre år. Som många andra också skriver så är det sommaren som är värst. Även julen är en högtid som jag är dålig på att klara av utan alkohol. Känslig tid för många tror jag. Jag har ärvt beteendet från min mor, men jag är ju den enda som skulle kunna ändra det. Om någon gång den förbannade stenen kunde ligga kvar.
Ja, det blir till att börja jobba på pluskontot igen?. Ledsen blir man.

För styrkekram krumeluren! Den behövs!