Senaste kommentarerna i forumet

En belöning känns bra och kände mig fin framför spegeln i går. Positiva tankar och handlingar känns bäst. Ska fortsätta mitt läsande och förkovra mig ännu mer.
Ägnar dagen till att läsa, baka och lyssna på radion.

Tänker på dig och att du är tillbaka efter återfall (får jag kalla det så?) Efter bara min korta tid här så börjar tanken om att aldrig mer dricka alkohol formas i mitt huvud. Ska låta den tanken mogna...
Så skönt att inte vara bakis!

Fantastiskt att läsa. Du ger hopp! Önskar dig en skön söndag, Anna/ kram

Du satte fingret precis där jag behövde det när jag var på väg ner i självömkan! Igår när jag svarat dig var jag så provocerad ;-) att jag tog mig i kragen och messade min träningskompis och vi kom ut på en 2 timmars promenad längst havet!! Det var precis vad jag behövde. Om jag ska vara ärlig har jag tyckt väldigt synd om mig själv de sista dagarna vilket jag inte tror leder någon vart. Sedan sov jag 2 timmar på det och kunde klara eftermiddagen med städning och matlagning (gäster 18:00) med lagom fart.

Just nu har jag svårt att förstå hur du menar att du har tryckt ner dig själv med ätstörning och alkohol... Vill du berätta hur du tänker för mig? Jag ska läsa i din tråd igen så kanske jag kopplar.

Hur som helst så hade vi gäster och jag satt nykter för första gången en lördag sedan sommaren 2010. Det var väldigt speciellt att behålla skärpan (om igen somnat få glasögon eller kontaktlinser) hela kvällen. Det var precis lika trevligt som när jag lullar in i dimman bara det att jag inte gick till överdrift, sa inget direkt fånigt och idag känner jag mig frisk!!

Kanske klarade jag att göra min Virgin Colada och dricka mitt vatten+Cola tack vare Dig Märtan! Jo, det var jag som tackade nej men den svåra frågan du ställde mig gjorde mig så säker i mitt beslut att inte dricka mer alkohol under minst 21 dagar och kanske mer att det som var så svårt i fredags blev så lätt igår lördag.

Varm kram

Dessa ord skall jag spara och läsa många gånger.
Tack för dem

Godmorgon till ännu en nykter morgon utan bakrus! Sovit gott och vaknar glad. Sån skillnad mellan att dricka och att inte göra det!
Denna dag har heller inte några risksituationer så jag känner mig lugn.
Ang stickningar o domningar i händer är det däremot lika o jag googlar på diverse möjliga orsaker. Får väl gå till dr om det inte ger sig, dr är nåt jag alltid undviker in i det längsta, oavsett krämpa.
Jag är nog rätt mycket en "ska klara det själv"-person samtidigt som jag är en hjälpare till andra alla. Obalans är nog en stor sak i mitt liv. Så det får bli något att sträva efter: balans!

ska stå rakt, tycker jag. Kalla mig perfektionist om ni vill, men det stör mig när saker inte är ordnade i snygga rader eller räta vinklar. Jag går ibland igenom ett villaområde i vardande på morgnarna. Många av villorna där är prefabricerade och speciellt en har dom inte lyckats så bra med. En av gavlarna består av två element med liggande brädor som fasad. De här elementen har dom inte ställt på exakt samma höjd så det är ett hack i linjen som brädorna bildar. Husägaren verkar inte bry sig, men jag kan inte låta bli att störa mig på det varje gång jag går förbi. Blicken bara dras dit per automatik.

Samma sak med lyktstolparna som kommunen satt upp; de står inte rakt, det är som om någon har slängt ner tandpetare i sand från en meters höjd. Jag undrar om gubbarna var riktigt nyktra när dom grävde ner dom. Jag har själv jobbat onykter; det blir inget vidare. Under en tioårsperiod hade jag så dålig ekonomi att jag fick sälja mitt hus och bo på jobbet. Jag hade en säng och en garderob på mitt kontor, inte särskilt glamoröst men nära till arbetsplatsen. Så eftersom jag inte behövde köra kunde jag jobba oavsett grad av nykterhet. Farligt som attan, jag jobbar ju med maskiner.

Jag har ytterst sällan kört full, det har hänt någon enstaka gång att jag kört med tveksam nykterhet när bolaget har varit på väg att stänga och jag bara måste fylla på förrådet. Det som har avhållit mig har inte varit att det är farligt för mig och andra utan att det är olagligt. Inte för att jag är överdrivet laglydig av mig, jag kör för fort ibland, utan för att konsekvenserna blir så allvarliga om jag åker fast. Det är ett sjukt tänkande det där, jag kan stå bakfull vid en maskin som enkelt skulle kunna klippa av mig en arm utan en tanke på hur farligt det är, risken att förlora körkortet har större inflytande på mitt val.

I morse sade hunden inte ett knyst, det regnade ute, så när jag vaknade till och tittade på klockan var hon fem. Jag har försovit mig tänkte jag och rusade upp. Först när jag stod på balkongen med mitt kaffe och min cigarrett insåg jag att det är söndag. Bannade instinkter.

Ha en fin dag allihop!

Grattis till 8v. Kan tänka mig att det händer mycket bra saker nu.

Men vad bra skrivet. Här var det kloka ord som jag läst.

Dag 8 söndag, tidig morgon nu och är helt utvilad. Skönt att vara uppe tidigt. Det blev en bra dag igår. Var ute hela dagen. Ätit bra med mat. Både kropp och knopp undrade var ölen var några gånger. Men det blev kall mjölk vid några tillfällen. Undviker allt sött sedan starten. Fortsätta med det. Ska ta en morgonjogg och se om krafterna är tillbaka. Ser fram mot att skriva dag 9 imorgon. Och dag 16 måndagen efter osv.

till drygt 8 veckor.
Bra jobbat. Fortsätt nu med nykterheten.

Levande har rätt, du måste först och främst vara ärlig mot dig själv, ingen kan vara nykter för någon annans skull.
Du behöver först få en insikt att det är ett problem för dig, jo det är ett själviskt beslut, ett egoistiskt ställningstagande.
Att andra kan dricka är inte samma sak, de kanske inte dricker av samma orsak, inte av ett beroende eller ett missbruk.

Men det skapar en del frågor...
Så är det ett problem?
Väger nackdelarna tyngre är fördelarna?
Av vilka anledningar dricker du?
Vad händer med ditt sinne när du dricker, vad förändras?
Hur mår du innan, under och efter att ha druckigt?
Stämmer dina förväntinigar på alkoholen?
Vad händer när du dricker och inte längre har kontrollen?
Du får ångest och blir deprimerad, har du haft en tanke på att det kan vara alkoholen som skapar den i längden, inte det som händer när du dricker och får ångestattacker av i efterhand?

Pillerna dämpar alla känslor, både bra och de dåliga, du kan känna dig håglös och lite avtrubbad av dem, de kan kapa topparna på de värsta attackerna men är ingen lösning i längden, man behöver oftast åtgärda orsaken till depressionen i vilket fall.
Att prata med en psykolog hjälper oerhört mycket bättre än pillerna, det gjorde det för mig, en hjärnas form av förkylning och är inget man behöver skämmas över, väldigt många knaprar lyckopiller i det fördolda utan att berätta något.

Att vara öppen med sina problem var för mig väldigt underlättande, dock inte till en början då jag fortfarande var skör i sinnet.
Min fru är min vapendragare och soulmate, det inte hon får veta får absolut ingen annan heller veta.
Det är skönt att ha någon att dela sina bördor med, en som kan säga att nu tänker du allt helt fel, eller ett knä att krypa upp i när det känns som värst, en som kan klappa mitt hår och säga att allt kommer att bli bra, eller åtminstone bli bättre.
Att friskna till tar tid och måste få ta sin tid.

Mina anledningar till att dricka fanns exakt bland alla andras inlägg i forumet, det hade blivit en ovana som var svår att bli av med.
Alkoholen hade blivit min tröst som hela tiden bedrog mig, och jag fattade inte vad som hände.
Jag blev förbannad på mig själv som inte kunde eller ville ta mig ur detta beroende, varför var jag så låst vid denna dryck.
Med tiden började jag analysera mina anledningar och behov och därefter ifrågasätta dem.
De var kättade ihop med varandra och det var som att dra ut en spik ur väggen och hela huset föll ihop.
Det blev en totalsanering av mitt inre som faktiskt fortfarande pågår, och numera är intressant att analysera, varför gör jag så här?

Alkoholen löser absolut inga problem, tvärsom så skapar den nya medans man tror att den fixar de första.
Och de som hoppas på att man kan dricka kontrollerat framöver är fåräknade, en handfull klarar av att hålla sig inom ramarna men inom en snart framtid så dricker de åter igen av samma anledningar som tidigare, för att de har ett beroende, ett missbruk.

Det kan hjälpa om du tillåter dig själv att kalla dig för en alkis, en alkoholist som inte klara av att hantera alkoholen.
Inte förrän efter att man har givit upp alla små livlinor att hålla sig kvar i missbruket så kan man börja bygga på något nytt.
När man inte har en enda anledning kvar till att kunna dricka, det är då man kan börja sluta på riktigt, eller sluta börja som man så vill.

Livet är inte rättvist, och man kan sluta jämföra sig med andra och inse att alla är inte allergiska mot alkoholen, det finns de som kan hantera den, och ännu fler som tror sig kunna det och sedan vi som har förstått att vi inte kan det.
Så istället för att se alla motgångar så kan man titta på vad man kan få i gengäld, fräscha mornar, hämta barn med bilen, vara närvarande alla veckans timmar och nätter, bättre ekonomi och faktiskt bättre psyke.
Allt kommer inte huxflux, men för den som orkar stå emot kommer fördelarna sakta smygandes.

Tills slut så kommer det till dig, det är inte dig det är fel på, utan alla andra som dricker skiten och blir konstiga.
Så vem är det som det är fel på, egentligen?

Ta det försiktigt och ta inga överilade beslut, en dag i taget och var sak har sin tid, så länge du mår bra så är det rätt, lyssna på dina magkänslor, ibland är kroppen förståndigare är knoppen.
Men om magen och hjärnan bytte plats, skulle hjärnan kunna kräkas då?
Emellanåt så undrar jag inte om det är mer skit i tarmarna i pallet än var det är i magen.

Lycka till!

Berra

Bara känslan att få dela det man känner gör mycket! Jag har varit i kontakt med NA och AA, men det var länge sedan. Men jag känner om jag sitter för mig själv med min ångest så leder det inte till något gott.

Jag tar inte illa upp. Du vill så gärna. Det krävs en kraftansträngning utan dess like. Ny dag och nya tag imorgon! Ta en timme i taget!

Fy tusan vad skönt det känns just idag. Helt underbart! Stenhårt boxpass igår, löpning idag. Ute och åt middag utan den där a. Inget sug alls. Det e såna här dagar man ska minnas när det känns jobbigt.
Vissa dagar har man ju lite sug. Ölen, polarna, snacket, nattsuddet. Men herregud vad ger det mig egentligen? Man pratar oftast om samma saker om och om igen. Kommer hem och har slösat massa pengar, minns inte kvällen, vaknar med ångest och ser besvikelsen i sin sambos ögon. Vad fan e det för värdelöst liv?
Jag har dessutom börjat inse att jag inte e en så dålig person heller utan en ganska bra. En dag i taget klarar jag mig. Så skön känsla!!!

Kontakta sjukvården och få antas då slipper du tänka på att dricka och du kan återhämta dig.

Samma sak hände även mig. Att gå på fest när man just kommit ur värsta abstinensen eller är inne i den det funkar inte för mig heller.
När det gått en tid o hjärnan vant sig vid nykterhet är det lättare att klara av samvaro där alkohol är med i bilden.
Ta nya tag!

Det känns bara som att det är något jag borde klara själv. Känns inte som att jag har varken tid eller lust till någon form av vård, inte just nu iaf.
Nu tänker jag sätta upp ett mål att vara nykter en vecka. Känns skönare med kortare perioder i taget, då behöver jag inte bli besviken på mig själv.
Vill också försöka komma igång med träningen igen men jag sover ju så dåligt om nätterna så det är svårt att orka med, men det ger väl med sig snart förhoppningsvis.
Ha en trevlig lördag :)

Tack för att du undrar! Det går rätt bra, med rätt bra menar jag att jag inte alls känner mig särskilt lockad av alkoholen men jag kan inte sticka under stol med att det hade varit ljuvligt med en rejäl vinare för tillfället ?

Ett problem jag upptäckt med min beroendehjärna är att jag genast letar substitut, något som triggar mig... Jag saknar och söker "kickar", det stör mig att jag inte kan känna mig nöjd med livet som det är. Kanske är det övergående, eller inte? Det har alltid varit så... Rökning, ätstörningar, alkohol... Kickar.

Det kan jag känna mig rejält less över.

Banani.... Den där vreden, använd den!! Den är inte alltid av ondo om man kan styra den, heja dig!! Oss!!

2v idag!!! ????

Förstår att du tolkar in min benämning som duktig flicka och prstationsprinsessa som något negativt, men det är ju som med det mesta efter tolkning och bakgrund. Det jag menade var faktiskt precis som du beskriver dig, högpresterande men faktiskt för din egen skull. Duktig kan man vara även inför sig själv, kraven behöver inte komma från andra.

Anledningen att jag belyser det är att jag känner igen mig själv så väl i din beskrivning. Sa en gång till en person som försökte trycka ner mig att det var lönlöst, för den enda som kan trycka ner mig är just jag själv. Vilket jag gjort med alkoholen och även tidigare ätstörningar.

Som sagt, jag känner igen mycket av mig själv när du beskriver dig själv. Tror vi kan vinna på dessa erfarenheter om vi slår samman dem ❤️

Kram

Jag hade också tagit en sak åt gången. Jag slutade snusa den 25 juli 2011. Långt innan jag fastnade i A:s grepp. Jag hade snusat i 30 år och bestämde mig för att sluta tvärt. Det var det värsta jag varit med om. Vilka abstinensbesvär! Jag har velat prova flera gånger sedan dess (alltid på fyllan) men bara tanken på hur jag mådde den där första semesterveckan får mig att avstå.

Däremot behöver jag gå ner 25 kg och sluta med att dricka flera liter Pepsi Max om dagen (mitt enda intag av koffein). Nu har jag bestämt mig för att sluta med A, då får det bli det först. Maten och Pepsi får komma sen.

Lycka till!

Idag är det väl 16 dagar? ! Grattis till dig!

..så har mina slutningar där lett till lättirritation och större godissug ett tag, men det lägger sig.

När jag har velat ändra flera beteenden samtidigt har jag tagit en sak i taget för jag tenderar annars att falla tillbaka.
En förändring är ju rätt krävande och jag har tyckt det har gått bättre att vara lite snäll mot mig själv. Ett exempel har varit att sluta med sömntabletter efter en längre period av dålig sömn - även om det nog mest hade blivit ett psykiskt beroende att ta något varje kväll även om det var så lite att tillvänjningen troligen tagit bort hela den fysiologiska effekten, så märkte jag att det stressade mig att sluta samtidigt som jag höll på med en ganska tuff terapi mot ångest. Så jag sket i det. Sen när ångesten lade sig så gick det sömntablettsgrejen mer eller mindre av sig självt.
Jag tror att det är enklare att ta en sak i taget och inte döma sig själv för det. Du har många år av beteende som skadat dig och då låter det helt sjukt att sluta cold turkey med allt. Onödigt svårt :) Men andra skulle säkert säga tvärtom, så försök bara hålla dig på en nivå som inte gör livet för svårt.
Lycka till!

Jo, du har en poäng slog det mig. Min insikt den här gången kom liksom både före och efter, att under en väldigt lång period känna att det är nog men ändå inte kunnat sluta för alltid var det någon situation som krävde alkohol. Sen rann bägaren över dagen efter en fest där jag inte kunde stå emot grupptryck och sumpade hela dagen efter i en stor ångestsörja. Tillsammans skapade det ett vrede som hjälpt mig att hålla mig nykter i nu tre veckor.
Bra jobbat med tolv dagar! Heja oss!