Senaste kommentarerna i forumet

Å jag tänker på dom dagar som gick.
Dumpad fru. Pga för många barn,
Ensam, i villa med renoveringsbehov. Arbetslös. Och yngsta barnet med särskilda behov.

Nu är det svårt... Fick dock mens igår så snart blir det lite bättre.
Började storgråta då jag läste era fina inlägg, jullan och heddali.
Mina barn är mitt allt. Och dom ger mig så mycket.
Har skrivit upp på min svarta lista.
Boka tid hos läkare, terapi,

det är en insikt om någon att jag också saknar snabb avstängning, två snabba glas vin så börjar kanterna suddas ut lite. Det är en långsam tyst kamp mot ett liv med för mkt ah och kampen ser ut på så många olika sätt. Sug, längtan, konfrontation med minnen, känslor och beteenden. Trötthet, rastlöshet, uppgivenhet.,. Men som vi alla vet, inget som är värt något är lätt, och det är så värt att få ett bättre liv långsiktigt och dessutom med goda odds, ett längre friskare liv!

De är 3 4 och 6. Treåringen är sjukt krävande just nu, 4åringen har alltid varit väldigt mycket och 6åringen är uttråkad och gnäller mest hela tiden.
Älskar ju dem mest av allt men de driver mig till vansinne ibland...och då är det så lätt att ta till vinet för att lugna sinnet.
Men inte idag...

Idag börjar jag se en liten strimma av ljus. Mitt humör är fortfarande bitchigt men klart bättre, det känns. Jag fick sova aningens mer inatt även om jag ännu vaknar ofta och av diverse mardrömmar.

Idag ska jag in och fixa håret, på en eftermiddagstid. För bara ett par veckor sedan var jag på väg att omboka den (då är det ändå 2 mån väntetid) bara för att det är just en eftermiddagstid. För hur skulle jag kunna hålla mig ifrån vinet så länge? Semester var ju lika med vin med start på morgonen eller allra senast förmiddag. Just nu känns det bra, menar känner fortfarande efter och ifrågasätter om jag är nykter??

Varje sak vi hittar på tänker jag, hur nykter är jag? Kan jag köra? Hur kommer andra uppfatta mig? Dessa tankar sitter tydligen djupt rotade. Men jag ÄR nykter och tänker så förbli ett bra tag!!

Jag har alkohol-fasta. Jag vill inte se mig som absolutist i framtiden, men den är inte här än. Nu är det balans, eftertanke, detox och hitta tillbaks till livet. Alkohol-fasta.

Jag har också familj, vänner, jobb jag trivs med osv. Jag har ingen ångest över barndom, eller andra traumatiska händelser. Jag har förstått att jag druckit så ofta och mycket så jag har blivit fysiskt beroende av a. Jag har länge förstått att det börjar gå utför med drickandet, men först nu fattat det kemiska beroendet jag har. Det verkar som om man dricker av olika anledningar. Vissa blir ju beroende relativt snabbt, för andra tar det årtionden. Bra att du tagit tag i problemet. Läs på forumet, det ger insikter som är värdefulla för oss som kämpar mot a-beroendet. Styrkekram

Äh vaddå, alla svar som stöttar, vare sig mig eller någon annan, mottages med tacksamhet. Har förresten inte tackat dig för tipset om Stingos tråd, TACK ❤️ Det fanns många viktiga och tänkvärda inlägg, insikter och tankar.

Försök vila när du kan. Ta med barnen ut till lekparken och "gofika" till er. Eller hälsa på vänner. Ut i skogen? Barnen bråkar oftast mindre ute. Min minsta är 12. Men kommer ihåg när jag var så trött och det enda man önskade va att dra täcket över huvudet och sooova. Styrkekramar till dig...

Min barn är 10,12 och 19 så jag har inga små barn. Men mitta (små)drickande började när de var små med lite lugn när de gått och lagt sig, ca 2 glas vin och det var det. Senare så vart det mer och mer, och till slut så cirkulerar de flesta tankar omkring alkoholen. För mej så finns det inte heller på tapeten med aa möten, jag skall banne mej klara detta. Vi är många som är duktiga i det vi gör och undrar hur det kunnat bli såhär, vi sköter våra barn och arbeten. Det var en kollega som sa till mej för ett tag sedan att-Du verkar ha koll på allt med barn och hus och hem! Jo, tänkte jag, att så har det varit men nu så är det inte lika ordentligt. Jag vill så gärna få distansen till alkoholen, ha varit utan i 10 dagar så att tankarna får skingra sig men just nu är tankarna ständigt där. Men det är bara jag som kan göra att det sker så det är bara att hänga på! Jag skall tänka på er alla när det blir som värst:)
Apråpå jobbiga barn så är det en kämpig tid under småbarnstiden, blir nog skönt för dig när vardagen kommer. Och en dag sitter man med lite större barn och skrattar lite om hur tiden var med småbarn (om hur rörigt det var emellanåt).
Kramar!

Jag brukar säga Nu eller aldrig och med tanke på hur det har eskilerat det senaste året med drickandet och hur jag alltid tänker på det. Hur planering av helger med div aktiviteter cirkulerar om jag kan göra det pgr av att jag ska ha tid att dricka vin också:( Alkoholen tar mycket utav tiden. Vad konstigt att det blivit så! Idag känns det bättre men jag tänker just nu hela tiden på det, och jag vet inte hur jag skall släppa det.
Kram på er!

Hoppas du kämpar på. Trot eller ej men det blir lättare och bättre dag för dag... Sömnsvårigheter har dom flesta ett tag. Du kan ju detta med positivt tänkande fortsätt med det. Jag hejar på dig. Kram..

Om du googlar på t.ex. "måttlighetsdrickande" eller liknande så får du mängder med träffar.
En är t.ex. "http://www.svd.se/forskning-spolar-totalt-alkoholstopp", en annan är
"http://www.svt.se/nyheter/inrikes/las-chatten-om-alkoholvanor".
Observera att jag och flera andra här på forumet insett att vi INTE kan bli måttlighetsdrickare.
Det beror nog på hur långt man utvecklat sitt alkoholberoende.

Gå in på Stingos tråd "Mitt vidare liv - med eller utan?" så kan du läsa hans kommentar #199.

Förlåt Märtan för att jag tar upp plats och svarar här i din tråd, men jag fick frågan här.

/Pi31415

När det är som jobbigast, Vila om du kan. Tänk på hur livet blir om du fortsätter att dricka, oftast går det utför både med utseende, vänner, relationer. Du är värd ett liv utan ångest och dåligt mående. Det kommer...Styrkekramar..

Hej Pi31415
jag är helt ny här på forum och jag fastnade för ditt inlägg. Hur gör jag för att läsa Stingos inlägg som du refererar till? Var kan jag läsa de forskningsresultat/statistik du nämner?
Tack för bra inlägg!

Du gör ju ett jättebra jobb! Du säger ju själv att du har minskat din konsumtion rejält - och det skall du klappa dig på axeln för. Verkligen! Tänk på allt du INTE druckit! Heja heja!!!:-)

Tack för era kommentarer! Jo, det känns kalasbra - att jag har lagt de formella och praktiska "formalia" bakom mig. Nu kan jag fortsätta att nysta i nutiden och framtiden. Vardagsrutinerna är viktiga - och att gå till jobbet igen kommer säkerligen att förstärka känslan av "vanlighet". Tror att det är bra! Går på semester om ett par veckor - och känslan av att gå från jobb till semester är stärkande - istället för att sjukskrivning glider över i semester. Detta är självklart något som man kan fundera över när man väl känner sig redo att arbeta. Hade det inte varit läge för det, och man hade varit i början av tillnyktrandet/återhämtningen så är man nog bara glad och tacksam om man slipper "oket" att arbeta ett par veckor - och istället skulle känna en lättnad att få gå från sjukskrivning till semester. Den här gången så befann jag mig inte där på "kartan". Säkert någon annan som är där - och då tycker jag inte att man skall skynda sig tillbaka till jobbet, bara därför att.....-man behöver tid att återhämta sig/läka/bli sig själv igen. I morgon så skall jag träffa beroendesköterskan igen. Har bara gått en vecka sedan sist - och hon uttryckte att jag kunde avboka om jag kände att det var för kort tid emellan besöken, och jag inte hade något speciellt att prata om. Samtidigt så sa hon att jag självklart är välkommen ändå. Jag går dit - tar varje chans känner jag. Vill prata om detta, mycket. Hon är proffs, och hon kommer säkert att ringa in någonting som vi kan prata om. Jag litar på det. Sen går vi båda på semester - och det kan kännas bra att boosta sig med ett samtal då vi inte kommer att kunna träffas på några veckor..... Stor kämpakram till er alla som kämpar och våndas. Det skall bli bättre, eller hur....!!!!

Ny dag
Känner mig trött, sliten och ledsen. Tusen "måsten" och barnen går mig redan på nerverna. De har varit hemma sen 1 juni och jag är sååå trött. Bara bråk och gnäll hela dagarna. Nästa vecka börjar den stora skolan, ska bli så skönt. Ska göra allt för att hålla ut tills dess så kanske det känns lättare sen...

Vaknade imorse med ett skönt lugn. Har haft ett par fina dagar utan ah och igår var en sån fin familjedag som gav fina minnen. Idag en av de sista semesterdagarna men det känns också bara bra. Skönt att "kampen" inte behöver vars på knivens egg hela tiden utan att vissa dagar är det också enkelt och skönt utan?

Tack, jag kände på mig från början att sommaren skulle bli svår, men nu får det vara slut.
Skönt att se att du var kvar här Sisyfos, och det är nog som du säger att man bör nog hänga kvar här även när det går bra.

Just nu finns inget sug alls efter A, jag känner mer avsky när jag tänker på det, men efter en tid så vet jag ju att hjärnan börjar manipulera igen, det svåra är att inte börja igen, att inte ta det första glaset.

Att få vanliga rutiner, jobba på och få annat att tänka på låter som en bra plan, skönt att du fick ok! Bra kämpat, du tar kontrollen själv över ditt liv nu!

Grattis! Och vad skönt det måste vara för dig! Heja!!

Stressen är förgörande, eftersom vi duktiga och högpresterande har svårt att säga "nej nu får det räcka för idag, orkar inte mer och jag skiter i disken". I alla fall jag har svårt för det. Eller förresten ännu värre, jag säger det men gör jobbet ändå... Ingen annan gör ju det... och tar på mig matyrkoftan en stund... Usch och fy! Måste sluta med sånt.
Vi duktiga måste inse att det inte är så duktigt att prestera mer än vi orkar på bekostnad av oss själva!
Sisyfos, du som jag har god insikt! Det blir en bra höst för dig?
Orka

Ska laga mat och njuta av dagen och att sitta länge med kaffekoppen till frukost. Har alltmer energi och ork till träning och till att göra annat som roar mig och lär mig att njuta av tillvaron.
Tankarna på alkohol och lusten har avtagit avsevärt och det känns alltmer självklart att låta bli okynnesdrickandet och ensamdrickandet!
Läser på forumet och kommer i håg hur svårt det var dom första veckorna när jag bestämt mig för en längre period utan vin.
Lycka till medsystrar och bröder och på´t igen om det inte funkar en dag, det finns en ny dag i morgon. Och en dag med kloka val ska jag ha i dag så klart!

Rutiner gör mig gott!
Så enkelt att motivera sig att inte dricka a med tanke på vad jobbet kräver.
Ingen mjukstart direkt..
Känns skönt att fokusera på det istället för mitt i övrigt rätt fattiga liv för tillfället. Jobbet och min unge! Det räcker långt:)
Torsdagskram!
Orka

igår, utan att ens lämna mitt hem. Vi var ett antal personer runt om i världen som satt vid våra datorer och diskuterade, vi visade varandra skisser, gjorde beräkningar och tittade på bilder. Så mycket tid, pengar och flygbränsle vi sparade! Tekniken är fantastisk, nu pratar man också om att låna teknik från spelindustrin och skapa tredimensionella avatarer som liknar de verkliga personerna så att man får en ännu mer intensiv känsla av att befinna sig på plats.

Det här hade gjort inledningen av min karriär som alkoholist mycket svårare. Jag drack sällan hemma när barnen var unga, när jag däremot var ute på resa, och det var ofta, så fanns inga hämningar. På den tiden fanns det naturligtvis inga mobiltelefoner, så ingen förväntade sig att man skulle höra av sig stup i kvarten. Att ringa hem från en hotelltelefon var dyrt och komplicerat, så det gjorde man bara när det fanns något viktigt att säga. Ergo, kvällarna var fria att supa sig redlös på. Inte för att jag tror att jag hade undvikit att bli beroende, men kanske hade jag blivit upptäckt tidigare om folk hade kunnat ringa mig när som helst. Och eftersom jag har ett behov av att till varje pris dölja mitt missbruk hade jag kanske kommit i behandling tidigare. När jag tänker tillbaka på min karriär har det varje gång varit först när någon har kommit på mig på fyllan som jag har tagit tag i problemet. Nåväl, ingen idé att älta det som kunde varit.

Vi tog en rejäl sovmorgon idag. Min hund tycker inte om att bli blöt om tassarna, så om det regnar ute väcker han mig inte. Inte för att det hjälpte att skjuta upp promenaden, vi blev blöta ända in i själen. Jag gissar att han önskar att han hade lärt sig använda toaletten. Han försökte minsann när han var valp; när jag gick och kissade kom han och ställde sig bredvid och kissade, han också. Härmapa.

Ha en Torrskodd Torsdag allihop!