Senaste kommentarerna i forumet

Heddali, jag undrar spontant; hur upplevde du tjejkvällen? Om du inte gillar min fråga så bara strunta i att svara. Jag menar inte att klampa in utan undrar ärligt och uppriktigt om det går att upprätta ett "måttligt, socialt drickande efter att trampat ner sig så som jag gjort i vinets djupa källare. Längtan finns där men just idag gissar jag att det bara är ett ytterligare trick av min vindjävul som vill locka mig tillbaka.
Kram

Soluppgång, har tänt ljus på uteplatsen. En liten, liten stund av kompakt tystnad innan ytterligare ett flygplan går in för landning. Grannens koltrast är vaken, vår syns ännu inte till. Det är helt vindstilla, lite krispigt och magiskt. En flock gäss ger sig in över staden - förflyttningen har börjat. Augusti är här.

Kaffet smakar ljuvligt och jag tänker att idag kan jag bara låta dagen gå. Inga måsten, inga krav, ingen tid att passa. Semester. För första gången på en månad ( det är så länge jag varit aktiv här) vaknade jag idag och kände mig frisk. Någonting har förbättrats i kroppen. Någonting belönar mig för att jag är nykter, något i min kropp tackar mig för att jag är nykter. Inte förrän nu upplever jag att det saknas något... Huvudvärk. Jag har ingen huvudvärk. Jag har ingen värk i nacke och axlar. Jag har fortfarande värk i benen och minnet av kramp i vadern sitter kvar men ändå. Min kropp håller långsamt på att återhämta sig. Den klarhet jag känner i huvudet har jag inte känt på många, många år.

Jag har bekanta som gett upp att dricka alkohol. När jag tänker efter är dem snart lika många som storkonsumenterna. Det är människor som tillkommit i mitt liv under senare år. Jag kan plötsligt se en mening med det - att jag omedvetet börjat samla på dem, ta dem till mig, närma mig nya vänskaper. Jag ser hur jag dragit mig undan festprissarna och missbruket som funnits i min närhet. Medberoendet i mitt umgänge från min ungdom som jag faktiskt steg för steg lämnat. Nära relationer, delad barndom/ungdom och så många liter alkohol ... Fester, fyllor, glädje som allt som oftast slutat i tårar. Nyår, midsommar, födelsedagar, bröllop ...vin, öl, sprit.

Molnen seglar som vita bomullstussar, solen stiger och färgar dem rosa. Magiskt.
Jag klär på mig och går ut.

Tack alla för era fina inlägg - det värmer mitt hjärta!

Efter tio års vindrickande har jag helt plötsligt fått mycket blåmärken på kroppen, röda kliande handflator samt klåda i underlivet. Kan det vara levern som är sjuk? Kan tillägga att jag inte druckit vin sedan i lördags och mår inte speciellt bra.

Nu kämpar vi på. Du har verkligen en fin man. Förmodligen är du en lika fin person själv. En stund i taget. Lite gott godis och läckra bär och frukter att frossa i. Styrkekramar...

Härligt att läsa och stort grattis

för din rakhet Anna om just hur kämpigt det kan vara att avstå alkohol. Det känns skönt att logga in här och läsa det du skriver och få känna - jag är inte ensam! Idag konfontrerade min man mig med att jag gått och druckit i smyg i ett år, gömt flaskor här och där i huset osv osv. Åhhh ångesten kryper i kroppen VARFÖR VARFÖR? Förra sommaren lovade jag att sluta dricka helt och här är jag nu...., vad hände? Det är med stor ångest och skuld jag nu fått erkänna mitt misslyckande, jag behöver kämpa vidare och jag hoppas hitta en bra väg dit. Anna jag ser att också du kämpar på. Kram på vägen!

Det känns så bra att det är ngn som läser ens kamp. Även om jag just nu inte orkar vara så aktiv i andras trådar. ?

I två dagar har jag nu sorterat foton. Och fullgjort en fotobok, som jag borde gjort för 14 år sedan.
Jag valde då att inte göra abort. Trots att jag tyckte mig känna och ana att fadern inte ville ha barn.
Men på en direkt ftåga tyckte fadern att det är upp till mig. Lite så där PK. Inget stöd i vare sig behålla eller göra abort.
Jag behöll barnet. Som föddes i vecka 27.
Det krävdes mycket av mig. Massor. Så fadern tyvkte inte att han ville leva med mig mer. Eller orkade med barnet. Som var sjuk rätt mycket.
Och jag kände skuld. För att jag ville ha barnet. Skuld inför barnet, då pappan inte fanns där. Jag har trixat och curlat, gjort allt för att denna man ska vilja leva med mig igen. Trots att jag behöll barnet.
Nu är hon strax 15. Vacker, smart och klok. Och när mannen vill ha mig, krymper jag till en liten svansviftande hundvalp. Och dricker vin.

Men en tanke finns. Den var tänkt för barnen. Men finns också för mig.
Ta plats! Det är ditt liv.

Och när jag försöker. Backar mannen. Då vill han inte ha mig.
Och jag kämpar.
Allt jag vill är ett liv där jag får älska mina barn och mina hundar. Och vara stolt över mig som mamma och som matte.

Även om det innebär att leva ensam.

Den kampen har jag tagit varannan dag. Jag är glad, vänlig, och tydlig, mot mannen. Och han är tydlig, bitter och avståndstagande.

Det känns som obsticle nr 1.

Typ. Våga vara dig själv.

Å där är ungarna igen, några vuxna, några inte. Men jag har en fantastisk relation till var och en.

Vad BRA gjort Anna!!!! Det här är nog en av dina viktigaste nycklar gissat jag, för bara genom att vara helt naken i person inför din man kan du vara det inför dig själv ❤️

Sockerberoende går att lösa, men ett beroende i taget nu ❤️

Tack Anna för ditt pepp!! Jag vet ju att du har rätt... Det jag minns så väl med föregående försök av nykterhet och det som fått mig att trilla tillbaks är just den här håglösheten, tomheten, det deppiga.... Känner mig som en zombie bokstavligen... Tålamod är det som gäller nu, stark motivation och en tro på att det här faktiskt har en ände - att livet inte ser ut så här när man faktiskt egentligen har allt.

Jag gillar att det var alkoholreklam på DN artikeln längst ner.

Välkommen hit . Känner igen mig i din berättelse. Hoppas du får nytta av forumet här. Det har hjälpt mig massor

Jag är precis som du en helt vanlig kille med fru och barn. Jag har exakt samma problem som dig och har nyligen också insett att det bara finns ett alternativ, att sluta dricka helt ! Jag dricker inte så ofta, ett 10 gånger per år, och allt som ofta slutar det med total koas, minnesluckor, finns ingen botten! Måttlighetsdrickan fungerar inte, jag höll på i 15 år och intalade mig att jag kan dricka måttligt, men det kan jag inte, det kommer aldrig att gå, ju snabbare man förstår det desto snabbare blir dit liv toppen igen ! Du behöver inte alkoholen, man har lika roligt utan ! ???

Bröt ihop totalt igår inför min man som inte riktigt förstått hur tufft detta är för mig. Tårarna bara rann och rann. Han lyssnade och gick sedan och vaskade han allt vin vi hade hemma.
Somnade utmattad och svullen vid 21-tiden. Idag är jag nykter igen dag 3 utan sug efter alkohol. Har däremot snaskat lite helt omotiverat men tänker att bättre lite socker än en fylla. Sockerberoendet får hänga med tills jag är mer mentalt stabil.
Första semesterdagen idag.
Kram alla som nu kämpar på.

som jämfört helgfylla med "alla dagar"-drickande.
Två enäggstvillingar i England som ställde upp (svårt att hitta försökspersoner?).

Fanns på SVT Play, men hittar inte hela programmet nu, bara en snutt:

http://www.svt.se/dokumentar/en-super-bada-blir-lika-uttorkade

Står lite om det i SVD också:

http://www.svd.se/en-rejal-helgfylla-farligare-an-anat

Du kanske kan hitta hela avsnittet om du har tid och googlar lite.

Sedan blir det sakta, sakta lättare. En dag i taget.

Kram

.. jag är nykter!
Men det är mycket som rör sig där uppe i skallen. Jag försöker förtränga ångesten från hur jag tabbat mig de senaste månaderna. Och natten för några dagar sedan. Det blir övermäktigt att tänka på det just nu.
Hade väldigt, väldigt gärna velat se Whitesnake ikväll - dom spelar på Grönan. Men jag har egentligen inga pengar och det är en stor risk att jag trillar dit igen på en plats med bra musik och en massa öl. Väldigt surt men det kommer fler chanser och spelningar, typ..
Men, en dag i taget ?

kopplat till alkohol vi som nyttjar forumet, men vi är var och en unika individer med olika psyken och mentala förutsättningar. Så jag kan bara ge råd utifrån egen situation och egna erfarenheter.
Jag drabbas inte av dippar och svåra sug när jag är ledig, men däremot när jag är stressad, trött och utmattad. Det kommer jag att bli under hösten p.g.a. arbetet, och det kommer att sammanfalla med när jag uppnått 5-6 månaders nykterhet. Så hur tänker jag, och hur förbereder jag mig inför detta.
Jo, jag vet ju att det är oundvikligt att jag kommer att drabbas av svåra sug (dippar), jag måste acceptera att de kommer, och då måste jag vara på min vakt och vara extra beslutsam. Jag kan också tänka att jag inte vill rasera den långa nykterheten jag byggt upp och börja om från ruta ett. Dessutom, precis som Ebba skriver, så går dessa svåra perioder med sug och dåligt mående över. Och har man lyckats vinna ett sånt svårare slag mot a-dj....n, så får man mer styrka och självförtroende efteråt.

När jag hade mitt långa uppehåll på 16 år så fick jag efter 1,5-2 år uppleva en rofull trygghet gentemot alkohol. Oavsett situation, humör, trötthet eller miljö, så kände jag i stort sett aldrig några behov av att börja dricka igen. Detta ”tillstånd” varade år efter år. Om jag kan uppnå något liknande den här gången vet jag inte, men jag hoppas det. Om inte, är jag beredd att kämpa hela tiden. Dag för dag.

Så om du gör något liknande. Acceptera att det kommer svårare perioder. Trösta dig med att de går över, att du kan kämpa dig igenom dem, och att du står starkare och tryggare efteråt. Förhoppningsvis kommer du också att så småningom att få uppleva en rofull trygghet gentemot alkoholen. Att du blir trygg i nykterheten.

Dina texter och din kamp med kloka tankar har betytt väldigt mycket för mig, och för många andra här på forumet. Du är en förebild.
Du gav mig lite råd om stresshantering, att man skulle skaffa sig något lugnt att tänka på, en rogivande bild att plocka fram.
Jag har skaffat mig några sådana tankebilder, bl.a. från den norska fjällvärlden. Men jag har också en med en ek någonstans i Sverige, varunder det sitter en klok och trygg kvinna som gör förnuftiga val.

Styrkekramar till dig Levande

Igår en tjejkväll på stan, blev en 1/2 flaska vin och en drink på 5 timmar, helt ok. Nu vita dagar framåt! Känns hyggligt bra med allt just nu, ska segla vidare på den känslan. Är med barnen idag och vi har en mysig dag!

Tack snälla för stöd Miss lyckad!!

Alina, du ska visst klara dag 2 denna gången!! Jag tror på dig! Har man bara tagit steget att ta sig hit har man definitivt tagit ett stort kliv ❤️

Idag mår jag räv! Natten blev som förväntat, somnade kanske runt 01:30.. Vaknade av mardrömmar och kallsvettningar flera gånger och gick sedan upp 06:30. Huvudvärk från helvetet idag! Känner mig helt nere i skorna, arg som ett bi, stingslig, ledsen, deprimerad och allmänt låg ?

Vid minsta tvivel, som duggar tätt vill jag lova, så tänker jag i detta nu på vad som hände igår när jag nattade min son. Kramade om honom och sa att jag lovade honom bli en bättre mamma (mer närvarande, mer engagerad, pussa honom utan att osa vin) varvid han svarar att det inte behövs, för jag är ju redan världens bästa mamma. Hjärtskärande!! Så många gånger jag "somnat" före barnen i soffan, de har fyllt på mitt vinglas när jag inte själv orkat (patetiskt!!!).

Helhetsveckan är här med stormsteg.

Helt okej härliga Sisyfos :)
Tänker mig att du tar in hennes post och vattnar hennes blommor under tiden hon sitter på en vacker terrass, dricker lemonad och skriver världens bästa bok, klart att du får läsa vykortet <3

Underbart Ebba! Vet att det var till LN, men jag tjuvläste.
Varför kan man inte bara få ligga och njuta nån gång i lugn och ro utan attverkligheten gör sig påmind?

Tack Märtan för din delgivning, och tack Anna och Sisyfos för alla kloka ord. Precis som Märtan startar jag idag och denna gång skall det kämpas på, jag är så trött på makten som alkoholen har på mig. Jag längtar tills jag har kommit en bit på väg, tyvärr så brukar jag falla på dag 2.
Men nu Märtan så kör vi!!
Kram!

Hoppas det går bra för dig. Det är tuffast i början, sen blir det lättare som med alla förändringar...

Välkommen Alina , här hittar du många kloka tankar att ta till när suget sätter in. Tillsammans är vi starkare i kampen mot a. Kram

Hej! Så som du lever, alltså " ett normalt liv" är vi nog många som har ungefär likadant. Bakom denna fasad dricks det för mycket och för ofta. Som tur är går det ju att göra något åt det. För att dölja sitt drickande hittar man på alla möjliga sätt. Jag gömde a på toaletten under skåpet. Kunde då gå in där och svepa en öl eller vin. Drack också ur mugg, men då frågade något av barnen att: Vad dricker du? Då svarade jag alltid att det var vin. Drack ur mugg för att dölja men ville inte heller ljuga. Inga hämtningar eller lämningar av barn för tidigt eller sent. Allt för att kunna dricka a. Tips och ideer hittar du här på trådarna. Jag tog en dag i taget i början, ibland en stund i taget. Tänkte till på mina "fällor" dvs aktiviteter, tillfällen där jag var tvungen att passa mig, för a eller avstå aktiviteten. Jag har läst om a och även sett mycket filmer om problemet. Jag har minskat mitt umgänge med dom som riskdricker. Vill inte förstöra mitt liv för vänners skull. Hör mig för innan ifall det ingår alkohol på aktiviteten, i så fall avstår jag. Viktigast är att jag och min familj mår bra. Fint att du har hittat hit.....